Svår fråga.
Om den som slår gör det med vetskap om att den andre njuter av det så nej.
Men om den egentligen har behov av att den andre skall lida och känna skräck så jo.
Men jag har fått för mig att BDSM absolut inte får innehålla skräck utan måste bygga på trygghet och tillit.
Det ska bygga på trygghet och tillit ja. Men det utesluter inte att tända på och ha ett behov av att se den andra lida. Eller att vilja lida.
Inte skräck kanske, men en viss rädsla, eller skräckblandad förtjusning eller vad man ska kalla det. Att den undergivna vet det finns absoluta gränser som inte överskrids. Men det också finns gråzoner. Områden där gränser tänjs. Där gränser flyttas. Där det handlar om något som den undergiven inte är helt bekväm med, men som inte är bortanför den yttre gränsen.
Det är en del, och det kräver enorm tillit och även fingertoppskänsla. Att trots rädsla ha tillit till att man kommer klara av det, att det inte kommer gå FÖR långt/bli FÖR mycket. Men det är ändå något som skrämmer, som innebär mer smärta eller obehag än som är riktigt bekvämt.
Det är svårt förklara men det finns ju sällan gränser som "du får slå x gånger med en kraft på max y". Och precis som annan sexualitet påverkas så gör bdsmsexualitet det. Gränser flyttas, man vill mer, vill annat. Man provar något I gränslandet och uppskattar det. Man flyttar sin gräns och provar lite till. Med något annat så nej, gränsen består. Osv osv. Det är dynamiskt och inte statiskt.
Dessutom varierar dagsformen. Så krävs enorma doser tillit. Just för man måste kunna lita på och läsa av. Den undergivne måste lita på att dom läser korrekt och dom måste lita på att ug signalerar och förmedlar i tid. Ibland går det ändå fel och blir för mkt. Då måste det finnas tillit till att det hanteras väl.
Och det är inte nödvändigtvis statiskt att man hela tiden njuter av smärtan. Utan viss smärta och vissa skeenden är rent rå smärta/lidande utan njutning och där enda tanken är "kan det sluta jag pallar inte mer" Men den delen är en del av den njutningsfulla helheten.
Så var går gränsdragningen mot ondska som du definierar den?