Kejsarsnitt - upplevelser

[Sporthorse]

Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!

 

[Ja88]

Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!

Har gjort två snitt, ett akut och ett planerat. Ska snart göra ett till planerat (sista!). Jag har bra upplevelser. Inga komplikationer. Inte så väldigt ont, särskilt inte efter det planerade där allt gick otroligt smidigt. Hade som ordentlig träningsvärk i nedre delen av magen dagarna efter bara ungefär. Hade mer ont av stenhård säng på sjukhuset än av snittet

Ärren är jättefina, i princip osynliga streck några cm över pubiskanten. Man får leta efter dem. Inga komplikationer med muskler eller så alls nej.

Jag har mått extremt mycket bättre efter mina snitt än min vaginala förlossning. Då sprack jag mycket, förlorade rejält med blod och var inte mig själv på bra länge (månader). Men det är förstås olika. Riskerna med snitt ökar för varje genomgånget snitt och 3 känns som det maximala jag vågar genomgå. Och operationer/bukoperationer innebär alltid vissa risker på kort och lång sikt. En vaginal förlossning är förstås ett mindre ingrepp i kroppen, i synnerhet om man slipper större komplikationer, något man ju dessvärre inte vet i förväg.

 

[BernT]

Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!

Hade ett akut/urakut snitt. Min bedövning tog inte så jag kände när de skar upp magen. Blev sövd då. Hade ont i 2-3 dagar efteråt sen var jag på benen (efter en hästdos morfin förvisso). Mitt ärr är sååå litet och fint. Mina magmuskler gick ihop direkt typ, gjorde inget speciellt för det, var dock sjukt vältränad innan. Tycker ändå att jag fick en bra upplevelse för jag ville egentligen ha snitt men orkade inte bråka för att få det. Så är glad att det blev snitt.

 

[inverterad]

Jag fick ett planerat snitt och är otroligt nöjd med upplevelsen både under ingreppet och efteråt. Otroligt okomplicerat och smidigt allting. Kroppen läkte ihop snabbt och jag hade aldrig superont efteråt (åt vanliga värktabletter bara). Blev snabbt återställd fysiskt.

 

[anonymApril]

Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!

Har också en övervägande positiv upplevelse av mitt snitt. Fick inga komplikationer och var på benen samma kväll, även om det gjorde skitont. Det var kämpigt tiden efter, men det gick ändå ok.

Tyckte att det var meckigt att inte få lyfta på så lång tid efter (bor på 2:a vån utan hiss så kom ej ur lägenheten själv på 6v). Såhär 10 mån efter snittet är bara halva snyggt, andra halvan är fortfarande knöligt och lila. Men det försvinner mer och mer, det sitter så långt ner att jag inte tänker på det alls. Vad beträffar bukmusklerna har de i nedre delen av buken gått ihop bäst så jag tänker att snittet inte har påverkat.

 

[Lazy Lady]

Jag har gjort 2planerade snitt och är enbart positiv! Jämfört med min vaginala förlossning som va ett rent helvete (vår bebis levde inte..)

Första snittet hade jag ont av ganska länge och kom inte igång med promenader förrän efter 2-3månader för det gjorde ont i magen att röra sej. Tror dock att det va två väldigt täta graviditeter, blev gravid 3mån efter första graviditeten och kroppen va sliten.
Nu sista snittet hade det gått 18mån och jag va på benen på eftermiddagen på bb och mådde jättebra, hade ont av snittet ca 1,5v men bara när jag reste mej från sittande/liggande och av eftervärkarna vid amning. Jag började löpträna lite lätt 6v efter och det har gått hur bra som helst.

Själva snittet i sej är väl inte jättevackert, har blivit som en grop på ena sidan men den syns mindre och mindre efterhand som jag går ner i vikt och det syns ju bara om jag är naken. Bryr mej dock inte om vilket för vi har fått två alldeles underbara gossar

 

[Poison-heart]

Jag blev igångsatt pga överburenhet men förlossningen blev väldigt utdragen och det blev till slut akut snitt då jag var helt slut och medtagen. Jag har bara positiva upplevelser av själva snittet. Allt gick så himla smidigt från det att dom tog beslutet om snitt. Personalen var helt underbar och pratade och förklarade allt hela tiden. Det enda läskiga var att jag låg och skakade hela tiden på operationsbordet. Tydligen vanligt pga medicinerna. För mig var dom första två dygnen ganska tuffa eftersom det kändes som kroppen genomgått två förlossningar. Jag låg med kateter hela första dygnet och kunde inte resa mig ur sängen, vilket var jobbigt då jag inte kunde gå upp och ta min gråtande son på natten. Men så fort dom där första två dygnen var avklarade så blev jag väldigt fort bättre! För en spruträdd var det inte så rockigt med en spruta i låret en vecka efter dock
Jag vill gärna ha en bebis till och jag kommer då göra allt för att kräva ett planerat snitt!!

 

[Bexzor]

Har gjort tre planerade kejsarsnitt, beslutade mot min vilja så det kan vara delvis därför jag inte är nöjd med någon av dem.

Jag är en välkänd "kräkare" som börjar mina graviditeter med extremt graviditetsillamående, kräks konstant genom kejsarsnitten och även första dygnet efter. Vilket gjort att mina bebisar antingen befunnit sig i BB-baljan eller i pappans famn eftersom jag bara kräks och skakar. Det är inte jättevanligt att reagera så på bedövningen och ingrepp men det händer.

Efter första barnet så var jag på benen fort, och gick rastlös omkring på sjukhuset innan vi blev utskrivna. Efter andra barnet så hade jag ont länge och jag åt värktabletter flera månader efter. Dock vägde den barnet nästan 5,3 kg så det var mycket bebis att bära omkring eftersom han samtidigt ökade fort i vikt så snittet läkte fult. Vid tredje snittet så var det mycket ärrvävnad så de fick ringa in en extraläkare, och det var nog tur för bebis ville inte heller ut så de fick använda sugklocka. Livmodern vägrade dra ihop sig, vilket berodde enligt deras teori på att även denna bebis vägde 5 kg så min livmodern var rejält uttöjd och trött. De fick handgripligen knåda/massera livmodern hårt vilket är det smärtsammaste jag gjort i mitt liv! Det tog 2 timmar inne på operationssalen eftersom jag kräktes av både alla rörelser de gjorde och av smärtan vilket gjorde att personalen fick ge mig pauser att andas eftersom jag höll på att få panik av smärtan. Åkte hem när sonen var 2 dagar mot personalens råd, men jag ansåg att jag fick mer vila och hjälp hemma än där så jag skrev ut mig själv så fort bebis blev godkänd av läkaren att få åka hem. Hade ont länge och åt starka värktabletter länge även med denna bebis. Magmusklerna blev förstörda av alla snitt och tunga barn så jag gjorde en lagning av dem hösten 2017.

 

[Kilauea]

Gjort ett akutsnitt i v.33. Min epidural ville dock inte ta så blev sövd och har därför inga upplevelser från själva snittet.
När jag vaknade upp kändes allt först overkligt. Blev sen illamående men fick medel mot detta.
Sambon fick komma till uppvaket och visade mig bild på sonen.

Hade rejält ont i snittet första dagarna. Katetern drogs dagen efter snittet och jag fick då hjälp komma ur sängen. Fick morfinsprutor på kvällarna första 2 (3?) dygnen för att kunna sova något så när, annars hade jag för ont. Rörde mig långsamt och försiktigt i drygt en vecka. Åt Alvedon 665 första veckan (utöver morfinet), kunde sen övergå till vanliga Alvedon i ett par dagar innan jag kunde sluta helt.

Vågade inte hosta alls första veckan, det gjorde för ont.

När vi fick åka hem från neonatalen efter 2 veckor så kändes det i stort sett inte alls från snittet.
Har gått snart 10 månader och inga problem, mer än att det stundom kliar nåt enormt från ärret.
Känseln runt ärret är inte helt tillbaka än.

 

[ameo]

Jag har gjort 4 planerade kejsarsnitt. (ingen vaginal förlossning, så jag kan inte jämföra...)
Skulle inte påstå att jag har några kvarstående men efter dem. (10 år sen senaste) De har försökt öppna i gamla ärret alla gångerna och nuvarande ärr är så osynligt ett sånt ärr kan vara.

Jag brukar säga att skillnaden mellan vaginal förlossning och kejsarsnitt är att man har smärtan efteråt när man är snittad...

 

[Ja88]

Jag brukar säga att skillnaden mellan vaginal förlossning och kejsarsnitt är att man har smärtan efteråt när man är snittad...

Nja... kanske om man har en vaginal förlossning utan några betydande bristningar eller skador kanske. Men det är ju tyvärr inte så ovanligt att drabbas av skador i underlivet, min var "bara" en grad 2 dvs inget som registreras på något vis så som sfinkterskadorna gör. Men det tog månader innan jag var fri från dagliga plågor, och det var absolut ingen smärta som Alvedon hjälpte emot. Min situation är nog inte helt unik direkt tyvärr.

 

[Bexzor]

Nja... kanske om man har en vaginal förlossning utan några betydande bristningar eller skador kanske. Men det är ju tyvärr inte så ovanligt att drabbas av skador i underlivet, min var "bara" en grad 2 dvs inget som registreras på något vis så som sfinkterskadorna gör. Men det tog månader innan jag var fri från dagliga plågor, och det var absolut ingen smärta som Alvedon hjälpte emot. Min situation är nog inte helt unik direkt tyvärr.

Vi är många som upplevt smärta under kejsarsnitt då smärtlindringen inte fungerat som den ska, och man får starkare smärtlindring än Alvedon under ingreppet samt efteråt. Jag håller därför inte med ovanstående att skillnaden är att smärtan kommer efter snitt eftersom det är individuellt. Vi kan nog alla enas om att det kan vara smärtsamt hur barnen än föds.
.

 

[soom]

Jag har gjort ett urakut snitt. Var sövd, så själva ingreppet vet jag inget om. Jag hade ganska lång återhämtningstid, tror jag åt smärtstillande ca 3 v och hade besvär av det betydligt längre än så. Behövde hjälp att resa mig ganska länge och bar mitt barn första gången när hon var fyra dagar gammal, innan dess kände jag mig inte tillräckligt säker på benen (höll henne givetvis innan, men fick henne levererad). Jag fick en infektion i snittet som bidrog till den långa återhämtningstiden.
Idag, ett år senare, har jag full känsel och upplever inga problem med musklerna. Ärret är lite rött fortfarande, men fint läkt.
Kan inte jämföra med vaginalt eftersom jag aldrig gjort det, men blir det fler barn så kommer jag vilja föda vaginalt, om jag får välja.

 

[BernT]

Vi är många som upplevt smärta under kejsarsnitt då smärtlindringen inte fungerat som den ska, och man får starkare smärtlindring än Alvedon under ingreppet samt efteråt. Jag håller därför inte med ovanstående att skillnaden är att smärtan kommer efter snitt eftersom det är individuellt. Vi kan nog alla enas om att det kan vara smärtsamt hur barnen än föds.
.

Ja känslan när de grävde i magen utan bedövning, aj! Glad att de sövde mig direkt men hann ju ändå känna allt under den korta tid det tog från det att de skar upp till det att de insåg att bedövningen inte tagit. Vi låg kvar på sjukhuset i en vecka och efter det att vi kom hem åt jag inget smärtstillande alls, behöver aldrig det efter operationer som tur är

 

[Kilauea]

Ja känslan när de grävde i magen utan bedövning, aj! Glad att de sövde mig direkt men hann ju ändå känna allt under den korta tid det tog från det att de skar upp till det att de insåg att bedövningen inte tagit. Vi låg kvar på sjukhuset i en vecka och efter det att vi kom hem åt jag inget smärtstillande alls, behöver aldrig det efter operationer som tur är

Kontrollerade dom inte innan dom började skära?
På mig frågade de flera gånger om jag kände att det var kallt (antar att det var en sprittuss eller nåt) och eftersom jag hela tiden gjorde det valde de att söva för att kunna ta ut honom då det var lite bråttom.

 

[Kilauea]

Själva epiduralen upplevde jag som att få en smäll med en träpåk rakt på ryggen. Inte för att jag fått det, men jag gissar.
Sen skulle jag känna en värmesom spred sig neråt i benen sa de, men det kom aldrig så förstod själv då att det inte tagit som det skulle.

 

[BernT]

Kontrollerade dom inte innan dom började skära?
På mig frågade de flera gånger om jag kände att det var kallt (antar att det var en sprittuss eller nåt) och eftersom jag hela tiden gjorde det valde de att söva för att kunna ta ut honom då det var lite bråttom.

Jo de nöp, det kändes inte. Sen började de skära och det kändes. Efteråt sa de att de bara hade ytbedövat. Kom massor med läkare under hela veckan vi var på sjukhuset, alla ville prata om vår upplevelse haha. De var väl mest oroliga att vi skulle anmäla men det gjorde vi aldrig. En kvinnlig högt uppsatt läkare kom och frågade hur vi mådde osv. ”ja men det här gick väl jättebra” sa jag glatt, hon tittade på mig som att jag var knäpp

 

[Zewz]

Mitt första snitt, ett akutsnitt, ganska traumatiskt men överlag en positiv upplevelse. Förlorade mycket blod men klarade mig bra i övrigt. Inga komplikationer.

Mitt andra snitt, planerat, var som en förmiddagsfika Lugnt, tryggt, mycket prat och skratt. Blödde mycket då med, men åkte hem efter ett dygn. Hade ett HB på 80, men det repade sig på ett par veckor. Tog 5 km-promenader med nyfödd i sjal inom en vecka. Kroppen är häftig.

 

[Sofie_B]

Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!

I förra graviditeten blev det igångsättning pga stor bebis, som resulterade i ett akut snitt. Jag ville verkligen, verkligen inte ha snitt utan såg så mycket fram emot att föda vaginalt. Dels för att få den upplevelsen, dels för att jag trodde att ett snitt skulle försvåra amningen som jag verkligen ville få till och dels för att jag absolut inte ville ha några restriktioner kring att kunna hantera mitt egna barn. Men, nu blev det som det blev och det blev ändå så jäkla bra! Amningen har fungerat perfekt från första stund, jag var uppe och gick själv till toa så fort dom tog bort katetern, jag kunde hantera sonen perfekt från första stund, vi åkte hem från BB en dag tidigare än normalt, jag åkte direkt till affären och handlade, jag var ute på långpromenad med vagnen första dagen hemma osv. Snippan var ju helt opåverkad vilket också var skönt. Det var verkligen en toppenåterhämtning efter snittet!

Nu är jag gravid igen och kommer försöka föda vaginalt denna gång, även om jag mentalt förbereder mig på en kämpigare återhämtning då! Jag fick dock höra att det eventuellt blir planerat snitt när man får två så tätt inpå varandra (kommer har 17 månader emellan) och den första kom med akut snitt, men det måste jag kolla upp. Jag vill helst undvika planerat snitt då jag fått berättat för mig att bebisen har en väldigt fördel av att ha fått gå igenom ett förlossningsarbete.

 

[BernT]

I förra graviditeten blev det igångsättning pga stor bebis, som resulterade i ett akut snitt. Jag ville verkligen, verkligen inte ha snitt utan såg så mycket fram emot att föda vaginalt. Dels för att få den upplevelsen, dels för att jag trodde att ett snitt skulle försvåra amningen som jag verkligen ville få till och dels för att jag absolut inte ville ha några restriktioner kring att kunna hantera mitt egna barn. Men, nu blev det som det blev och det blev ändå så jäkla bra! Amningen har fungerat perfekt från första stund, jag var uppe och gick själv till toa så fort dom tog bort katetern, jag kunde hantera sonen perfekt från första stund, vi åkte hem från BB en dag tidigare än normalt, jag åkte direkt till affären och handlade, jag var ute på långpromenad med vagnen första dagen hemma osv. Snippan var ju helt opåverkad vilket också var skönt. Det var verkligen en toppenåterhämtning efter snittet!

Nu är jag gravid igen och kommer försöka föda vaginalt denna gång, även om jag mentalt förbereder mig på en kämpigare återhämtning då! Jag fick dock höra att det eventuellt blir planerat snitt när man får två så tätt inpå varandra (kommer har 17 månader emellan) och den första kom med akut snitt, men det måste jag kolla upp. Jag vill helst undvika planerat snitt då jag fått berättat för mig att bebisen har en väldigt fördel av att ha fått gå igenom ett förlossningsarbete.

Skriver under på att amningen funkade perfekt trots akut snitt. Hade bara fått höra innan att det absolut inte skulle funka blabla men det gick så bra! Jag tog första långpromenaden dag 7, men det var för att vi var tvungna att stanna på sjukhuset tills dess eftersom jag hade blodförgiftning under förlossningen.

Jag kommer föda nästa barn med planerat snitt men hade egentligen helst haft som sist att förlossningen startar spontant men att man avslutar med snitt, just för att bebisen är mer redo då. Men vet inte om man gör så, kan säkert vara svårt att lösa praktiskt.