Kejsarsnitt - upplevelser

[Badger]

Jag kände det som att de bröt av mig på mitten alt försökte döda mig, klart det mest smärtsamma jag någonsin upplevt. De sa innan att det kan kännas men det ska inte göra ont, jag kände ju direkt att det gjorde ONT så jag skrek att de skulle sluta först för att sen övergå till att bara skrika. Min sambo fick inte vara kvar då när de sövde mig men han sa att det lät som att jag höll på att mördas. Ingen tvekan att bedövningen inte tagit, det gjorde så jävla ont, vill aldrig bli knivhuggen iaf

Brr otäckast någonsin! hu! stackars dig

 

[Badger]

Man brukar ju mer säga att vid snitt kommer inte amningen igång/det kan vara svårare, inte att man får sår på brösten. Jag fick aldrig sår på brösten så vet inte hur en motverkar det. Vid ett akut snitt under en förlossning som startat spontant ska dock amningen funka bättre än vid planerat snitt. Får se om det stämmer när det är dags för nästa unge.

Ah, jag fick akut snitt. Den kom kanske inte igång perfekt men kom igång i alla fall. Såren var mer pga ballongbröst misstänker jag, dvs svårt att få tag om dem.

 

[YaHilweh]

Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!

Jag har 2 snitt bakom mig, 1 dec -15 (akut som blev urakut) och en feb -18 (planerat)

Jag har väldigt delade och blandade upplevelser med båda snitten. Det första efter nästan 28h i värkarbete klarade jag inte mer. Misslyckade försök med sugklocka osv. Jag med diabets som inte ätit på över 35h var helt matt.
Bedövning och allt lades, men det visar sig när de väl ska börja så har inte bedövningen tagit utan jag känner när de sätter kniven. Snabbt blev jag sövd och vaknar 3-4h senare med noll vetskap om vad som hänt. Gubben bli utknuffad ut operationssalen med noll information, plötsligt får han ett barn i famnen men noll information om vad som hände, om jag lever eller vad ha ska göra med barnet. Enligt honom hans absolut värsta tid i livet.

Snitt nr. 2 var livrädd för hela förlossningen, var det redan innan 1:a barnet men hade då blivit "övertalad" att testa att föda på normal väg. Men denna gången gick det inte, så ett planerat snitt fick det bli. Jag försökte få det under narkos men det gick inte alls att få igenom men de var otroligt lugna och pratade med mig under hela ingreppet. En väldigt bra upplevelse. Men det tog mkt längre tid än planerat pga mycket ärrvävnad.

Jag har fortfarande dragningar i magen, när jag skrattar osv. Pga ärrvävnad. Magen hänger lite och är svår att få bort efter ett snitt.
Jag var även otroligt noga att vänta med att belasta musklerna första tiden. efter mycket samtal med gamla kiropraktorn osv. Han förklarade verkligen risken med att bära för tungt för tidigt osv. Vilket är lätt att göra, då smärtan försvinner fort.

Efter 1:a snittet var jag handikappad i 2v och kunde knappt ta mig upp/ned för trappan osv.
efter 2:a var jag på benen efter någon timme.

 

[Nattljus]

Jag gjorde ett planerat snitt i somras. Är så himla nöjd!!
Att få igenom snittet var överraskande lätt. Jag var tydlig redan vid första hälsosamtalet efter plusset att jag tänker INTE klämma ut ungen genom fiffin. Anledningen var att jag inte vill få bestående skador på mig eller barnet.
Nåja över till snittet.
Själva snittet gick bra, inga konstigheter. Min bedövning släppte tidigt efter. Så länge jag var stilla gjorde det inte så ont, däremot minsta rörelse gjorde sjuukt ont första dygnet. En skärande smärta i snittet.
När det lugnade ner sig där efter ett dygn blev det snabbt bättre. Klarade mig på Panodil och Ipren, som jag tog första ca 10 dagarna, därefter ingenting.

Jag behövde hjälp med att ta mig upp ur sängen första dygnet. Då var jag inte så kaxig. Sen har det gått fint! Vi åkte hem efter 2 dygn på sjukhuset (efter det där PKU-provet)

Snittet är tunt och fint, sitter långt ner och syns knappt (särskilt inte jämfört med alla bristningar på magen, där snackar vi förstörd spegelbild.....).

Bukmusklerna och allt har läkt ihop bra. Jag känner mig 100% återställd redan även om jag såklart vet att jag inte är det helt. Det har varit svårt under hösten att ta det lugnt med träningen, jag har känt mig redo att göra mer än jag får.

Jag har en hel och oförstörd bäckenbotten. Alla funktioner där nere är intakta på alla vis.

Jag kommer begära snitt nästa gång också.

 

[Nattljus]

Nu när jag läser de andras svar så kom jag på att strax efter snittet (första timmen eller så) så skakade jag nåt kopiöst i kroppen när alla läkemedel och spänningar gick ur kroppen. Det gjorde inte ont eller nåt, utan var bara konstigt och jag var inte beredd på det.

 

[Nattljus]

Okej nu kom jag på lite till.

Jag fick inga blodförtunnande sprutor efter, det är olika mellan landstingen och om man tillhör riskgrupp.

Till alla er stickrädda, dom har ju lustgas....

 

[Kilauea]

Jag gjorde ett planerat snitt i somras. Är så himla nöjd!!
Att få igenom snittet var överraskande lätt. Jag var tydlig redan vid första hälsosamtalet efter plusset att jag tänker INTE klämma ut ungen genom fiffin. Anledningen var att jag inte vill få bestående skador på mig eller barnet.
Nåja över till snittet.
Själva snittet gick bra, inga konstigheter. Min bedövning släppte tidigt efter. Så länge jag var stilla gjorde det inte så ont, däremot minsta rörelse gjorde sjuukt ont första dygnet. En skärande smärta i snittet.
När det lugnade ner sig där efter ett dygn blev det snabbt bättre. Klarade mig på Panodil och Ipren, som jag tog första ca 10 dagarna, därefter ingenting.

Jag behövde hjälp med att ta mig upp ur sängen första dygnet. Då var jag inte så kaxig. Sen har det gått fint! Vi åkte hem efter 2 dygn på sjukhuset (efter det där PKU-provet)

Snittet är tunt och fint, sitter långt ner och syns knappt (särskilt inte jämfört med alla bristningar på magen, där snackar vi förstörd spegelbild.....).

Bukmusklerna och allt har läkt ihop bra. Jag känner mig 100% återställd redan även om jag såklart vet att jag inte är det helt. Det har varit svårt under hösten att ta det lugnt med träningen, jag har känt mig redo att göra mer än jag får.

Jag har en hel och oförstörd bäckenbotten. Alla funktioner där nere är intakta på alla vis.

Jag kommer begära snitt nästa gång också.

Bäckenbotten påverkas av graviditeten i sig. Så knipövningar behöver (bör) man göra ändå.

 

[Nattljus]

Bäckenbotten påverkas av graviditeten i sig. Så knipövningar behöver (bör) man göra ändå.

Japp men det är väl känt att en vaginal förlossning är en stor påfrestning på bäckenbotten, för att inte tala om alla skador som kan uppstå i samband med utdrivningen, som aldrig riskerar hända vid snitt.
Skillnaden ligger i att graviditetens påverkan i stor grad går att träna för att förbättras, medan rena skador är just skador som inte alltid går att reparera ens.

 

[BernT]

Okej nu kom jag på lite till.

Jag fick inga blodförtunnande sprutor efter, det är olika mellan landstingen och om man tillhör riskgrupp.

Till alla er stickrädda, dom har ju lustgas....

Haha åh lustgas, jag fick det innan de bestämde sig för snitt eftersom jag hade såna sjuka värkar helt utan uppehåll. Det gjorde bara att jag kaskadkräktes över en stackars sjuksköterska som stod bredvid. Två gånger dessutom, och det var inte lite som kom heller. Har fortfarande dåligt samvete över det såhär 3.5 år senare

 

[pollex]

Jag har gjort ett snitt (akut) och därefter två vaginala förlossningar.

Snittet var verkligen helt okomplicerat som förlossning sett, inga konstigheter alls. Däremot var jag fruktansvärt ynklig efteråt, jag borde ha fått mycket mer smärtlindring inser jag såhär i efterhand (både direkt efter när morfinet knappt hjälpte alls och sedan när jag gick på vanliga smärtstillande men definitivt borde ha haft något kraftigare). Ärret syns men är inte iögonfallande, och det ändrar magens profil eller hur jag ska säga (eftersom huden på magen varit töjd blir det som ett litet gupp ovanför). Inget känselbortfall vad jag tänkt på (det är nio år sedan snittet nu).

De två vaginala förlossningarna gjorde ont men då studsade jag istället upp på benen omgående efteråt

 

[Vogue]

Skriver under på att amningen funkade perfekt trots akut snitt. Hade bara fått höra innan att det absolut inte skulle funka blabla men det gick så bra! Jag tog första långpromenaden dag 7, men det var för att vi var tvungna att stanna på sjukhuset tills dess eftersom jag hade blodförgiftning under förlossningen.

Jag kommer föda nästa barn med planerat snitt men hade egentligen helst haft som sist att förlossningen startar spontant men att man avslutar med snitt, just för att bebisen är mer redo då. Men vet inte om man gör så, kan säkert vara svårt att lösa praktiskt.

Det kallas snittkontrakt och erbjuds av de flesta om man vill ha det. (Utav alla som vill tvinga kvinnor att föda vaginalt men ge dem en utväg för att de måste) Kolla in gruppen "Rätten till Kejsarsnitt" på FB om ni inte tror mig.
Då startar du förlossningen men vill du inte föda vaginalt kan du avbryta vid 4:cm öppning och få snitt istället. Dock är det ju inte garanterat att dom hinner snitta dig osv.

 

[BernT]

Det kallas snittkontrakt och erbjuds av de flesta om man vill ha det. (Utav alla som vill tvinga kvinnor att föda vaginalt men ge dem en utväg för att de måste) Kolla in gruppen "Rätten till Kejsarsnitt" på FB om ni inte tror mig.
Då startar du förlossningen men vill du inte föda vaginalt kan du avbryta vid 4:cm öppning och få snitt istället. Dock är det ju inte garanterat att dom hinner snitta dig osv.

Jag vet att det finns, men jag får inte föda vaginalt alls pga risker (höll på att gå illa sist då jag hade blodförgiftning) så jag är garanterad snitt om vi ska ha fler barn. Kommer snittas 1-2 veckor innan sa vår läkare

 

[Vogue]

Jag vet att det finns, men jag får inte föda vaginalt alls pga risker (höll på att gå illa sist då jag hade blodförgiftning) så jag är garanterad snitt om vi ska ha fler barn. Kommer snittas 1-2 veckor innan sa vår läkare

Okej! Tänkte om man kunde ha bra koll så att du fick starta förlossningen med värkar så att barnet tränger ner och sen snittar dom? Men man kanske inte kan göra så heller.
Det viktigaste är ju att du och bäbisen mår bra och ett planerat snitt är ju en rutinoperation och det tryggaste för både barn och mamma om man ser till risker

Jag ska också snittas, är väldigt glad för det!

 

[Tualma]

Jag har gjort tre snitt; Ett akutsnitt och två planerade (plus en vaginal förlossning efter snitt nr 1).
Det tog absolut längst tid att återhämta sig efter akutsnittet. Jag kände av ärret i ett och ett halvt år ungefär och hade länge obefintliga magmuskler, kändes det som i alla fall.
Mina två yngsta är födda med planerade snitt efter rekommendation (och efter två snitt är det inte tillrådligt att föda vaginalt, så med nr fyra var det ingen diskussion). De planerade snitten var lättare att återhämta sig ifrån, rent generellt, jämfört med det akuta, vilket inte är så konstigt eftersom man då förbereds med dropp och det inte är lika bråttom vid själva ingreppet.
Dock var den absolut bästa/snabbaste återhämtningen efter den vaginala förlossningen även om den var tuff och utdragen och slutade med att bebis fastnade. Så fort jag blivit sydd skuttade (nåja) jag upp för att få träffa min bebis på neonatalen. Så visst är det skillnad på vaginal förlossning och snitt...
Tilläggas bör att jag nu har mycket sammanväxningar invärtes av snitten, som kan ge problem med tiden och att jag efter det sista snittet fick problem att kissa av oklar orsak. Dessa problem kvarstår jag och är något jag fått lära mig leva med, men det är således inte klarlagtatt det är kejsarsnittet som är orsaken.