Alltså det är så underbart att vara kattägare igen.
Älva är verkligen en helt fantastisk liten individ. Hon är busig som attan - uppfödaren upplyste mig om att hon var en riktig busa, och ja, det stämmer! (Bilderna på uppfödarsidan är så himla roliga, för Älvas syskon sitter/ligger på alla sina bilder och är lugna och rara. På Älva finns det däremot inte en bild där hon sitter still.
) Leksakerna slits fort som attan, men när hon har så himla roligt så får det vara värt det.
Men hon är inte bara busig. Hon är en liten kelpropp dessutom, och tycker det är mysigt att ligga och sova nära i soffan, eller varför inte i knät eller på magen?
Hon tycker om att vara med överallt, och hjälper mig gärna med vardagliga uppgifter så som att dammsuga och bädda sängen.
Vi har redan börjat öva med att ta på selen några gånger. Det är ju såklart lång tid kvar innan det är dags att gå ut, men jag vill vänja henne tidigt. Det verkar dock inte vara så mycket att vänja henne vid, för hon tar det hela väldigt bra!
Nu ska jag sluta skryta om min fantastiska kattunge.
