Kattkompis

[Lilla]

När vi skaffade Millie fick vi erbjudande att ta med hennes ”moster” som hon var med mer än sin egen mamma. En ganska opersonlig katt och pappa ville inte ta en katt som han inte kände ngt för. Jag kände att jag inte ville tjata eftersom jag köper argumentet.
Nu har ju Millie varit sjuk men tanken på kompis har ändå smugit sig på.
Är det taskigt att ha en ung katt utan vän?
Borde vi skaffa en till?
Eller är det ok att vänta och se hur det går med henne?

 

[mandalaki]

Jag hade definitivt väntat tills jag visste vad som ligger bakom hennes sjukdom.

 

[MissFideli]

Jag förespråkar oftast flera, men håller med @mandalaki i detta fall. Skulle det vara nått smittsamt är det dumt att ha 2.

 

[Lilla]

Flera veterinärer är rätt säkra på att det inte är smittsamt. Men jag känner ut egoistiskt perspektiv att det skulle vara jobbigt om Millie blir så sjuk att hon måste bort och man blir kvar med en katt. För försvinner hon vill jag inte ha något djur.
Samtidigt är frågan om vi någonsin får ngt svar på vad som är hennes problem.

 

[MissFideli]

Flera veterinärer är rätt säkra på att det inte är smittsamt. Men jag känner ut egoistiskt perspektiv att det skulle vara jobbigt om Millie blir så sjuk att hon måste bort och man blir kvar med en katt. För försvinner hon vill jag inte ha något djur.
Samtidigt är frågan om vi någonsin får ngt svar på vad som är hennes problem.

Jag tycker ofta att det är "lättare" att hantera sorgen om man har en till. Det blir inte så tomt då. Men det är jag. Jag tror inte Millie lider som ensamkatt, så egoistisk ska du inte känna dig. Jag tror att många katter mår bättre av att ha en kompis att leka med, men det betyder inte att jag tror att ensamkatter alltid mår dåligt. En del vill ju inte ha kompisar heller. Och det är bättre att ha en ensamkatt än 2 katter som inte har nytta av varandra.

 

[mandalaki]

I synnerhet om Millie inte mår bra är det nog risk för att hennes tålamod skulle vara kort mot en annan katt. Hon skulle kanske t o m förknippa sitt illamående med den andra.

 

[Lilla]

Jag tycker ofta att det är "lättare" att hantera sorgen om man har en till. Det blir inte så tomt då. Men det är jag. Jag tror inte Millie lider som ensamkatt, så egoistisk ska du inte känna dig. Jag tror att många katter mår bättre av att ha en kompis att leka med, men det betyder inte att jag tror att ensamkatter alltid mår dåligt. En del vill ju inte ha kompisar heller. Och det är bättre att ha en ensamkatt än 2 katter som inte har nytta av varandra.

Ja just så håller jag med dig men Millie betyder så mkt och måste vi ta bort henne vill jag inte ha ngn mer.
Millie är otroligt vänligt inställd till alla hon träffar. Människor, grannhund och katter ute så jag är hyfsat säker på att hon skulle bli glad i en vän.
Sen tycker jag inte att hon ser ut att må dåligt av att inte ha ngn men samvetet gnager lite.

 

[Lilla]

I synnerhet om Millie inte mår bra är det nog risk för att hennes tålamod skulle vara kort mot en annan katt. Hon skulle kanske t o m förknippa sitt illamående med den andra.

Tänker på henne som en frisk katt. Men när hon mår dåligt vill hon vara ifred, då vill hon inte ha oss nära heller.

 

[mandalaki]

Tänker på henne som en frisk katt. Men när hon mår dåligt vill hon vara ifred, då vill hon inte ha oss nära heller.

Ja, det var lite så jag tänkte. Det kan också vara lurigt med en katt som är försvagad av sjukdom, den andra riskerar bli elak när den känner svagheten.

 

[Lilla]

Ja, det var lite så jag tänkte. Det kan också vara lurigt med en katt som är försvagad av sjukdom, den andra riskerar bli elak när den känner svagheten.

Sant.

 

[Alexandra_W]

Ja just så håller jag med dig men Millie betyder så mkt och måste vi ta bort henne vill jag inte ha ngn mer.
Millie är otroligt vänligt inställd till alla hon träffar. Människor, grannhund och katter ute så jag är hyfsat säker på att hon skulle bli glad i en vän.
Sen tycker jag inte att hon ser ut att må dåligt av att inte ha ngn men samvetet gnager lite.

Katter är i grunden solitär djur. De är inte flockdjur. Sen uppskattar många katter särskilt sociala katter eller vissa raskatter en kompis, en del kräver det. Men det finns fler katter som lever med andra katter och tolererar det (men hellre skulle leva ensam) än katter som mår dåligt för de är ensamma. Och det finns massor av berättelser om folk som haft en glad och trevlig katt, skaffat en kompis och sen är det skrik, fräs, bråk, spänt och olyckligt i hemmet.

Så skaffa absolut inget sällskap nu. Och du behöver inte ha dåligt samvete. När Millie är frisk kan ni fundera på ev kompis. Det är dock oftast inte bara skaffa och släppa in en kompis så du kan redan nu läsa på om kattintroduktion osv o h fundera på hur ni bäst kan göra det hos er. (det finns katter som man bara kan släppa ihop men de är få)

 

[Lilla]

Katter är i grunden solitär djur. De är inte flockdjur. Sen uppskattar många katter särskilt sociala katter eller vissa raskatter en kompis, en del kräver det. Men det finns fler katter som lever med andra katter och tolererar det (men hellre skulle leva ensam) än katter som mår dåligt för de är ensamma. Och det finns massor av berättelser om folk som haft en glad och trevlig katt, skaffat en kompis och sen är det skrik, fräs, bråk, spänt och olyckligt i hemmet.

Så skaffa absolut inget sällskap nu. Och du behöver inte ha dåligt samvete. När Millie är frisk kan ni fundera på ev kompis. Det är dock oftast inte bara skaffa och släppa in en kompis så du kan redan nu läsa på om kattintroduktion osv o h fundera på hur ni bäst kan göra det hos er. (det finns katter som man bara kan släppa ihop men de är få)

Jag är ganska säker på att Millie skulle ta emot en kompis med öppna tassar. Hon älskar allt och alla. (Vi har genom alla år haft en litet svårt ihopsläpp och då sörjde den gamla katten en nyss förlorad vän och fick en odräglig kattunge på halsen)
Det är väl just därför som jag har dåligt samvete.
Samtidigt så vet jag ju krasst sett inte om hon överlever. Så förnuftet säger vänta. Men många tycker att det är taskigt att ha en så därför jag ställde jag frågan här.

 

[zassoo]

Ja, det var lite så jag tänkte. Det kan också vara lurigt med en katt som är försvagad av sjukdom, den andra riskerar bli elak när den känner svagheten.

Det var så det gick åt skogen för oss. Den ena katten fick urinvägsinfektion och betedde sig inte som vanligt, då började den andra attackera henne... Sen var det helkört.

 

[mandalaki]

Det var så det gick åt skogen för oss. Den ena katten fick urinvägsinfektion och betedde sig inte som vanligt, då började den andra attackera henne... Sen var det helkört.

Det kan ha varit så med mina katter också. De var jättetajta bröder som ungkatter men med åren blev de fiender, den ene mobbade den andre. Och mobbingen kan ha börjat när den ena kattens hälsa började svaja, brorsan tog sin chans att ryka på honom. Det var förfärligt tragiskt.

 

[zassoo]

Det kan ha varit så med mina katter också. De var jättetajta bröder som ungkatter men med åren blev de fiender, den ene mobbade den andre. Och mobbingen kan ha börjat när den ena kattens hälsa började svaja, brorsan tog sin chans att ryka på honom. Det var förfärligt tragiskt.

Usch vad tråkigt. Jag var så otroligt ledsen när vi till slut fick inse att katterna inte kunde bo ihop längre. Var för sig var de fantastiskt trevliga katter båda två men det hade skurit sig oåterkalleligt.

 

[Alexandra_W]

Jag är ganska säker på att Millie skulle ta emot en kompis med öppna tassar. Hon älskar allt och alla. (Vi har genom alla år haft en litet svårt ihopsläpp och då sörjde den gamla katten en nyss förlorad vän och fick en odräglig kattunge på halsen)
Det är väl just därför som jag har dåligt samvete.
Samtidigt så vet jag ju krasst sett inte om hon överlever. Så förnuftet säger vänta. Men många tycker att det är taskigt att ha en så därför jag ställde jag frågan här.

Grejen är att kompisen kanske inte är lika öppen. Och då kan Millie reagera annorlunda. Hon kan även som vuxen ha andra åsikter.

Jag har en siameshona som jag eg skaffade tillsammans med hennes mamma. De hade levt hela livet ihop. Min hona kastrerade vid första löpet då hon fick livmoderinflammation, hon var tänkt som avelskatt. Mamman var fertil. När jag kom in i bilden bodde de ihop, och med andra katter med, men mamman till min skulle pensioneras och kastreras. Jag tog hem min hona. Sen efter tre v när kastrering läkt tog jag hem mamman. Mamman fick jag omplacera. Hon slita som en besatt både med ungen och min andra jättesnälla katt (en sån som man aldrig behövde introducera utan accepterade direkt). Och hon inte bara bråkade utan hon skulle på allvar ha ihjäl de andra.

Idag har jag siameshona, en ragdoll hona och en huskattshane. Alla tre mkt snälla katter. Men fick ragdollen välja skulle vi inte ha huskatten. Det är noll bråk trots liten lägenhet men ragdollen tolererar honom, inte mer. Hon tycker inte om honom. Skulle huskatten ha varit mopsig hade jag garanterat haft kattkrig trots mina honors snälla temperament.

Så även om Millie skulle välkomna kan den andra katten reagera negativt och det få Millie reagera negativt. Dessutom är hon kattunge än och de är tolerantare. Det kan ändras sen.

Så absolut ingen ny katt förrän hon är frisk, pga det andra sagt ang att en annan katt kan utnyttja (huskatten här blev jätterädd för ett rep och då skulle ragdollhonan direkt utnyttja det och bråka) samt att det är en extra belastning för Millie. Men sen när hon är frisk tycker jag ni absolut kan leta efter en lämplig kompis om hon fortfarande verkar kunna uppskatta katt sällskap. Det kan då vara idé ha en snäll katt på besök och se hennes reaktion. Men du behöver absolut inte ha dåligt samvete för att hon är ensam. Hon har er människor, och det är helt normalt för en katt att vara ensam. Och även om de är flera så t ex i kattkolonier så de kan äta och vila ihop tex men katter jagar aldrig i flock, som tex många andra rovdjur gör.

 

[mandalaki]

Usch vad tråkigt. Jag var så otroligt ledsen när vi till slut fick inse att katterna inte kunde bo ihop längre. Var för sig var de fantastiskt trevliga katter båda två men det hade skurit sig oåterkalleligt.

Ja det är så ledsamt. I mitt fall ledde det till avlivning av den mobbade katten. Jag räknade inte med att kunna omplacera en tioåring med FORL och svajiga njurvärden som var så stressad att han kissade överallt. Jag har sällan grinat mer än jag gjorde då.

 

[Lilla]

Grejen är att kompisen kanske inte är lika öppen. Och då kan Millie reagera annorlunda. Hon kan även som vuxen ha andra åsikter.

Jag har en siameshona som jag eg skaffade tillsammans med hennes mamma. De hade levt hela livet ihop. Min hona kastrerade vid första löpet då hon fick livmoderinflammation, hon var tänkt som avelskatt. Mamman var fertil. När jag kom in i bilden bodde de ihop, och med andra katter med, men mamman till min skulle pensioneras och kastreras. Jag tog hem min hona. Sen efter tre v när kastrering läkt tog jag hem mamman. Mamman fick jag omplacera. Hon slita som en besatt både med ungen och min andra jättesnälla katt (en sån som man aldrig behövde introducera utan accepterade direkt). Och hon inte bara bråkade utan hon skulle på allvar ha ihjäl de andra.

Idag har jag siameshona, en ragdoll hona och en huskattshane. Alla tre mkt snälla katter. Men fick ragdollen välja skulle vi inte ha huskatten. Det är noll bråk trots liten lägenhet men ragdollen tolererar honom, inte mer. Hon tycker inte om honom. Skulle huskatten ha varit mopsig hade jag garanterat haft kattkrig trots mina honors snälla temperament.

Så även om Millie skulle välkomna kan den andra katten reagera negativt och det få Millie reagera negativt. Dessutom är hon kattunge än och de är tolerantare. Det kan ändras sen.

Så absolut ingen ny katt förrän hon är frisk, pga det andra sagt ang att en annan katt kan utnyttja (huskatten här blev jätterädd för ett rep och då skulle ragdollhonan direkt utnyttja det och bråka) samt att det är en extra belastning för Millie. Men sen när hon är frisk tycker jag ni absolut kan leta efter en lämplig kompis om hon fortfarande verkar kunna uppskatta katt sällskap. Det kan då vara idé ha en snäll katt på besök och se hennes reaktion. Men du behöver absolut inte ha dåligt samvete för att hon är ensam. Hon har er människor, och det är helt normalt för en katt att vara ensam. Och även om de är flera så t ex i kattkolonier så de kan äta och vila ihop tex men katter jagar aldrig i flock, som tex många andra rovdjur gör.

Jag vet att det kan vara olika. Har haft alla varianter av individer. Vi har haft katt i 30 år.
Det var inte det inlägget handlar om.
Det handlar om att jag är helt säker på att Mllie skulle bli glad över en vän och mitt dåliga samvete.
Och att jag ville ha bekräftelse på att det är rätt att vänta till vi vet hur det slutar.

 

[Caoimhe]

Jag vet att det kan vara olika. Har haft alla varianter av individer. Vi har haft katt i 30 år.
Det var inte det inlägget handlar om.
Det handlar om att jag är helt säker på att Mllie skulle bli glad över en vän och mitt dåliga samvete.
Och att jag ville ha bekräftelse på att det är rätt att vänta till vi vet hur det slutar.

Jag tycker att det är rätt att vänta.
Älva är också en katt som jag är helt säker på skulle uppskatta en kattkompis, men jag har tyvärr inte haft möjligheten att skaffa en kompis till henne. Planen är att hon ska få en kompis i framtiden, när min ekonomi är mer stabil och hennes sjukdom är under mer kontroll. Just nu testar vi oss fram för att hitta något att hålla hennes sjukdom under kontroll med efter ett otäckt skov, och att introducera en ny liten kamrat (hur uppskattat det än skulle vara) vore inte rimligt i dagsläget.
Så du är inte ensam om att ha en katt som nog skulle uppskatta sällskap i form av en kattkompis men inte kan få det i dagsläget. Ha is i magen och få ett svar på vad som felas Millie, och ta sedan ett beslut om kattkompis där ifrån, tycker jag.

 

[Lilla]

Jag tycker att det är rätt att vänta.
Älva är också en katt som jag är helt säker på skulle uppskatta en kattkompis, men jag har tyvärr inte haft möjligheten att skaffa en kompis till henne. Planen är att hon ska få en kompis i framtiden, när min ekonomi är mer stabil och hennes sjukdom är under mer kontroll. Just nu testar vi oss fram för att hitta något att hålla hennes sjukdom under kontroll med efter ett otäckt skov, och att introducera en ny liten kamrat (hur uppskattat det än skulle vara) vore inte rimligt i dagsläget.
Så du är inte ensam om att ha en katt som nog skulle uppskatta sällskap i form av en kattkompis men inte kan få det i dagsläget. Ha is i magen och få ett svar på vad som felas Millie, och ta sedan ett beslut om kattkompis där ifrån, tycker jag.

Tack. Vad är det för fel på din pälskling?