Sv: Katter i löplina?
Det kan ju faktiskt hända att mamman blir skadad eller dör. Ovanligt, men det kan hända. Eftersom det är möjligt att något kan hända, så skulle man med samma logik aldrig para en katt, eftersom det kan hända att mamman skadas, antingen fysiskt eller psykiskt (det finns ju även katthonor som får en förlossningspsykos och inte blir sig lika efter det att de fått ungar). Dvs exakt samma sak som kan hända om katten får gå ute, och denna frihet sedan begränsas.
Jag anser att det finns tänka efter före, och det finns måla fan på väggen. Att ingen katt skulle få gå lös eftersom det finns några katter som skaffar kilometerstora revir (få bor ju så att de inte har någon granne eller bilväg på kilometers håll) och blir olyckliga om de inte får ha det är enligt min åsikt lite överdrivet.
Men du menar alltså att våra katter inte borde få gå ut, eftersom det skulle kunna hända att de utvidgar reviren, och då skulle det kunna hända att grannarna blir sura, och då skulle det kunna hända att de inte stod ut med att vara innekatter på heltid?
(för övrigt börjar jag inse vilka unikum till anpassningsbara katter vi har i vår familj - av fem möjliga katter, olika raser och inte släkt med varandra, har alla stått ut med att vara både innekatter och utekatter, vare sig de varit födda som utekatter eller som innekatter. Alla har velat gått ut om de fått, men de har också trivts helt ok som innekatter när det inte varit möjligt)
En katt som väl har utökat och vant sig vid ett stort revir kan mycket väl protestera mot att bli inhägnad. Lite jämförbart med att skola om en utekatt till en innekatt. Det går ibland, men allt som oftast går det åt pipsvängen. Om katten hålls inhägnad redan från början är oddsen större att den kommer vara tillfreds med det, precis som att oddsen är större att en innekatt ska må bra som innekatt om den inte levt som utekatt ridigare.
Så ja, jag tycker att man ska tänka efter före. Vad händer OM inträffar. Det är något jag generellt förespråkar oavsett område, att man tänker efter före.
Inte riktigt samma sak. Om en veterinär finns tillgänglig kan alltid någonting göras. Jag har aldrig varken hört talas eller läst om ett fall då veterinären inte kunnat göra annat än att bara titta på. Ibland kan svåra beslut vara tvugna att tas (tex. offra kattungarna -> rädda mamman) men att ingenting skulle kunna göras... njae.
Men även när man parar en katt bör man tänka efter före och se till att man har förbedelse inför ett eventuellt OM.
Det kan ju faktiskt hända att mamman blir skadad eller dör. Ovanligt, men det kan hända. Eftersom det är möjligt att något kan hända, så skulle man med samma logik aldrig para en katt, eftersom det kan hända att mamman skadas, antingen fysiskt eller psykiskt (det finns ju även katthonor som får en förlossningspsykos och inte blir sig lika efter det att de fått ungar). Dvs exakt samma sak som kan hända om katten får gå ute, och denna frihet sedan begränsas.
Jag anser att det finns tänka efter före, och det finns måla fan på väggen. Att ingen katt skulle få gå lös eftersom det finns några katter som skaffar kilometerstora revir (få bor ju så att de inte har någon granne eller bilväg på kilometers håll) och blir olyckliga om de inte får ha det är enligt min åsikt lite överdrivet.
Men du menar alltså att våra katter inte borde få gå ut, eftersom det skulle kunna hända att de utvidgar reviren, och då skulle det kunna hända att grannarna blir sura, och då skulle det kunna hända att de inte stod ut med att vara innekatter på heltid?
(för övrigt börjar jag inse vilka unikum till anpassningsbara katter vi har i vår familj - av fem möjliga katter, olika raser och inte släkt med varandra, har alla stått ut med att vara både innekatter och utekatter, vare sig de varit födda som utekatter eller som innekatter. Alla har velat gått ut om de fått, men de har också trivts helt ok som innekatter när det inte varit möjligt)
Senast ändrad: