Katastrofområde

[Carmenzita]

En tråd för alla oss som borde varit mycket duktigare IRL - det är väl på tiden?

Om man gör ett snitt av barock (ej dissikering) kan man lätt tro att alla diskutanter rider i total balans, harmoni och hög svårighetsgrad 100% av tiden. Och så är det ju inte.

Kan vi inte fnissa lite åt oss själva och berätta vad vi har för huvudsakliga problem i ridningen just nu? Ibland är det skönt att frossa i svårigheter och lyfta blicken från naveln och inse att skillnaden mellan att rida bra och att kunna mkt i fantasin är två olika saker.

Jag är först ut.

Jag har problem med min balans, hästens överlinje och min egen snabbhet. Ny häst sedan drygt 3 månader som är en Riktig Häst. Ingen "lära sig åka" på. Att följa hans gång är som att försöka se glad ut mitt i en orkan. Han är långt från färdigutbildad, och han kommer givetvis att kasta runt mig mindre och mindre, men för närvarande kan mina tarmar åka centrifug ibland. När vi jobbar är det en annan sak, men så fort vi tappar minsta lilla beståndsdel blir jag förvandlad till en överviktig vante.

Hans överlinje är inte rundad och fin. Holländskt halvblod, troligen riden med mkt hand. Vi jobbar på att han ska kunna komma ut och ner med halsen och släppa nacken åt mig. En duktigare ryttare hade säkert klarat det mkt snabbare än jag.

Jag är långsam. Han är så himla känslig, att mina sirapshjälper är frustrerande. Men övning ger färdighet!

Så, er tur. Vad har DU för katastrofområde just nu?

 

[true_blue]

Sv: Katastrofområde

Har nog lämnat katastrofområdena... Nu väntar mer vanliga svårigheter. Hoppas jag iallafall.

Har nog haft mer katastrof än de flesta på ridområdet, pga av andra och omständigheter. Mitt stora fel (DET kan jag inte skylla ifrån mig!!!) var att jag inte insåg att omständigheter inte förändras bara med lite vänlighet och god vilja. MAO - skulle ha flyttat hästen mycket tidigare. Tack och lov hade jag ju en underbar häst förut, och kom så pass långt att jag ändå kunde känna förtroende för mitt kunnande - och min dotters och andra hästar fanns också att träna på när tron sviktade. En dag ska jag skriva en bok om det hela.....

Trots allt ##=( ##(/#&¤& %&&!&#!¤?(!`# %)`?%=)#= under hans ungdomstid, har vi alltid haft en bra kontakt och nu börjar vi kunna se framåt mot en stadig utveckling. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att inget går sönder. och hitta bra tränare som kan hjälpa oss framåt!

 

[Camilla_H]

Sv: Katastrofområde

Nu är jag ju ingen duktig barock eller dressyryttare öht (inte ens i teorin!) men intresserad är jag ju så det kanske kvalificerar mig.

Jag har en mycket känslig arab - själv är jag en otålig människa med höga krav på mig själv = katastrof!!!

Vad som i praktiken händer är att jag blir för spänd, för forcerande och min häst blir då spänd och försöker att hitta på allt annat än att arbeta... Jag har alltså mest svårt med att öht komma till arbete. Jag vet att det blir bättre om jag inte har så många krav på oss och om jag alltid andas och tar det lugnt, men det fungerar inte alltid, tyvärr...

När han blir spänd blir galoppen skit. Annars har vi problem med att han gärna hamnar bakom lod då jag inte släpper fram honom ordentligt - sitter och tjyvhåller och kommer på mig själv med det hela tiden.... *suck*

Sen är jag också för sen och har för dålig timing. Det märkte jag inte minst på min kompis dressyrnordis häromveckan där jag höll kvar lite för länge efter en förhållning, vilket slutade med att han försökte springa ifrån mig...

Sitsen är urkass egentligen, och jag skulle behöva mer sitsträning, problemet är att jag har en felande höft sen födseln som har blivit än värre på senare tid så jag har svårt att komma ner i sadeln på vänster sida.

Men största katastrofen just nu är att han är skadad och att jag iaf inte har någon bra tränare att rida för...

/Camilla

 

[Stereo]

Sv: Katastrofområde

Min balans och sits. Den där liknelsen med en överviktig vante var väldigt träffande. Precis så känner jag mig, speciellt i galopparbetet. Jag har ingen styrsel på mig själv. Oerhört frustrerande. Jag hoppas och tror att det blir bättre med mer ridning, har p.g.a häst som varit skadad i omgångar inte ridit speciellt mycket de senaste två åren. Timingen och snabbheten i hjälperna upplever jag som något man alltid får jobba på. I alla fall jag. Jag blir aldrig snabb nog, och när jag väl är det så blir jag så förvånad att jag glömmer att rida, och tappar allt igen.

HÖGER VARV. Jag kan inte rida i höger varv. Jag har fått höra att det är min häst, som har svårt i höger varv. Jaha ja. Så alla hästar jag ridit det senaste året, varenda en, har svårt i just höger varv. :smirk:

Blir nästan sugen på att posta lite bilder på den fruktansvärda obalansen, men min avatar kanske räcker.

 

[Carmenzita]

Sv: Katastrofområde

Ska vi fusionera? Jag kan inte rida hästar i vänster varv. Det är fel på alla hästar. :smirk: Om vi skapar en ny varelse av oss, så blir det antingen en stackare som inte kan rida i nåt varv, eller så blir det en riktig toppryttare.

 

[em76]

Sv: Katastrofområde

Det är väl ingen här som tror jag är duktig IRL? Jag kan inte ens skriva fint om ridning.

Jag var på ridkurs i helgen och fick rida en "gammal" dressyrhäst. Jag fick långa stunder (minuter) inte ens honom att gå ut på spåret, han ville stå i mitten av volten hos sin matte. Jag fick sparka igång honom i trav, när han någon gång svarade framåt hängde jag inte med. Jag red inte tillräckligt på yttertygeln utan lättade på ytter så han sladdade runt i svängarna. I skänkelvikningarna i skritt stannade han nästan, i trav vek jag mig i innersidan för att få mer kraft i vänsterskänkeln.
Bakdelsvändningarna blev oftast mellandelsvändningar.
Vid ledande tygeltag för jag ibland ut armbågen istället för handen.
Galoppen var svår.

Min egen häst har jag inga större problem med för tillfället mer än att hon är seg pga värmen och pälsen. Har inga större krav heller utan åker omkring längs vägarna och njuter av naturen.

 

[Svartfot]

Sv: Katastrofområde

Eftersom jag jobbar på att inte se allt så negativt så ska jag börja med att skriva om dom sakerna som går bra…….. hmmm… tja… Det var ju lite värre.
Hur illa jag än rider så sitter jag tack o lov på en ganska förlåtande häst som trots, att jag varken är matte eller någon stjärna på att rida, värkar uppskatta mig ändå. Jag börjar misstänka att han är lite korkad.
O en sak till. Vi brukar ha förbaskat skoj ihop när vi fånar oss ute i skogen.

Så, till den andra biten. Den delen jag är bättre på alltså dom bitarna som inte går så bra.
Min dåliga hållning som jag har på marken tar jag givet vis med mig upp på hästryggen. Den är milsvid mkt bättre när jag väl sitter i sadeln men hållningsmusklerna är inte så starka att dom fullt ut klarar det arbetet jag vill utföra. Detta brukar resultera i en fantastiskt vacker svank eller ett överliv som tippar framåt, helst i kombination med stol sits.

Ett starkare högerben gör att jag gärna låser den sidan vilket resulterar i ett vilt flaxande vänsterben.

Och så favoriten: I galoppen så har jag tydligen fått för mig att man måste hjälpa hästen att galoppera. För detta klara den inte själv. Bäst hjälp ger man den om man kastar över liver fram o tillbaka. Detta är dock något som bara förekommer när jag rider markarbete/dressyr aldrig när jag rider med en uppgift t.ex. hoppning, bruksridning, uteritt o.s.v.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men då börjar jag väl grina…
Men tack o lov så lär man så länge man lever o så länge jag är lite bättre idag än jag var igår så e jag väl hyfsat nöjd.
Dock så är det för mig viktigt att ligga lång före i teorin än vad jag i dagsläget ligger i praktiken. Bara för att ha en viss förståelse åt vilket håll jag strävar åt.

 

[Piraja]

Sv: Katastrofområde

På alla hästar jag hittills haft har sitsen och balansen varit utmärkt...så började jag rida syrrans vbl-korsning och plötsligt känner jag mig som en nybörjare Studsigare häst får man leta efter. Ok, sadeln gav mig bakvikt så det införskaffades en dressyrsadel och i den sitter jag bättre med mer balans och centrering...så hon studsar inte mig ur balans lika lätt nu. Men än har vi mycket jobb kvar innan det blir riktigt bekvämt. Hon är faktiskt värre än mitt rena varmblod jag hade förrut...han var hur bekväm som helst efter ett par månaders arbete...men så hade han bra grund sedan travet. Den här damen har inget med sig annat än sig själv

 

[CarolaLind]

Sv: Katastrofområde

Jag kan fortfarande inte vinkla in mitt bäcken eller styra med mitt vänsterben, noll koll och totalt grinig för tillfället.

Detta resulterar i att jag kniper med insidan av vänstra låret och vrider bålen åt vänster samtidigt som hästen samlar på höger bog. Kul.

 

[Totola]

Sv: Katastrofområde

Hmm... I praktiken har jag massor kvar att lära, teoretiskt också. Vilket är lite av ett dilemma eftersom man vill kunna mer än vad man i praktiken kan utföra

Just nu är mitt problem med ridningen - INGET för jag rider inte nu mer än nån enstaka skogsritt helt utan krav mer än att hålla min egen balans i terrängen. Vi jobbar från marken och nu har jag gett mej f*n på att hästen inte ska behöva spänna sej utan ta allt i bäbistakt för att inte överarbeta hästen utan låta honom muskla sej gradvis. Så vi jobbar på framåt/nedåt och successivt bli jämnare och starkare i musklerna.

När jag rider annars så är väl mest problemet att man vill för mycket och hästen inte är redo. Så fastnar man mitt i istället för att jobba med grunder (på sistone har det väl mest berott på att jag tyckt att han BORDE kunna grunderna men min häst har haft andra åsikter) sen har man väl inte alltid världens bästa balans..
Kan också haka upp mej för mycket vid handen, gamla tygelryttarvanor. Som tur är säger min häst till väldigt tydligt om det..

 

[majola]

Sv: Katastrofområde

Bristen på självförtroende är mitt allra största katastrofområde. det ställer till det en hel del...

I själva ridningen blir jag för spänd/stel/stum och låser lederna (ffa i ben och armar numera, men det vandrar runt lite). Jag är för stilla och långsam.

Men jag har en fin häst och jag bemödar mig!

 

[psychogrrl]

Sv: Katastrofområde

Ja, jag jobbar väl i stort mycket på det du gör. Att själv bli rak och sitta rakt över hästen och där "trivas" i min kropp. När jag i höger varv hamnar rakt över honom tror hjärnan att jag ska falla av utåt. Annars är balansen ganska bra, när kroppen får sitta som den är van

Med hästen jobbar jag mycket (inte bara vid ridning) med längning av överlinje, höjning av manke och "komma fram" med halsen. En häst som verkar ha i generna att gå med högt huvud och ha koll på allt.....

Dessutom har jag en häst som lyssnar för minsta lilla och gör exakt det jag säger till honom att göra (medvetet som omedvetet). Detta ställer till en del problem när det handlar om de omedvetna signalerna Han är också väldigt snabb och jag kan känna mig för sen då och då...

Då känns det bra att man kan gå ner på marken och jobba lite på långa tyglar eller i grimma och bara känna att man inte är så djäkla värdelös. För rida, det kan jag inte (insikt efter 14-15 år ).

 

[Susan]

Sv: Katastrofområde

Får man svar fritt ur hjärtat?

Min jävla kuk-kropp (förlåt pojkar)
Gud råkade skapa mig ett 2 cm för kort högerben
Vården sa -det gör ingenting ta den här korkhälen på 5mm
Sen skodde jag hästar och musklade mig till en vriden quasimodo
Jag har gått i en slags skänkelvikning hela livet.
Till slut började jag vika mig utår i höftleden istället för framåt bakåt.
Sen är jag överrörlig så min kropp brukar låsa de leder den tycker jag behöver stabilisera, så även om jag nu vridit min kropp rätt så busar den med mig ibland.
så...

Om jag har låsning i SL Leden kan jaginte koma ned med vänster sitteben och kan förljaktligen inte ens klar en shysst hörnpassering i höger varv.

har jag låsningar i dess fasettled så säger min häst - du är dum i huvve- jag kan fan inte gå i höger sluta när duinte släpper in mitt bakben, jag tänker slå på min rakt bakben reflex och sänka ryggen.

När jag har låsning i vänster SI led så säger min häst dig kanman ju inte galoppera med jag galopper jämfota.
Har jag låsning i höger Sl led så säger min häst jag kan _bara_ galoppera åt vänster försöker du åt höger skall jag ruska om dig framåt diagonalt framåt som ett överviktigt bowlingklot - eller - så kan du kliva av

Men om jag är låsningsfri...

Så tycker jag att det är svårast att göra alla "de där grejerna" samtidigt faktiskt.
Just nu känns det som om jag skall jongelara äpplen och päron och rulla en ring på foten och ha en käpp på huvudet och göra ena handen i cirklar samtidigt som jag skall klappa mig på bröstet.

Så egentligen är hela ridningen ett katastrofområde för tappar jag inte bäckenet så tappar jag bakbensaktiviteten, eller så tappar jag bålstabiliteten, eller så glömmer jag den där djävla "tebrickan" och för att inte tala om "the flashing man in the woods"

Tack för hjälpen till insikt.
Hela jag är ett katstrofområde

S

 

[emindy]

Sv: Katastrofområde

härligt att komma till insikt!

Mitt största problem just nu är att jag egentligen inte rider! Jag har tappat allt jag kunnat om arbetet vid handen, förutom vissa smågrunder som jag nu desperat försöker plocka upp igen.
Jag har två hästar men ställde av ena mer eller mindre förra hösten redan även om vi skogsmullade oss inpå vintern. Den andra har varit i rehab tills i våras och jag har försökt sätta igång honom under sommaren vilket har gått över förväntan!
Men nu när jag kommer till att verkligen RIDA (i motsats till att åka häst) har jag glömt så mycket att jag inte ens kommer ihåg vad jag är dålig på.
En sak som alltid varit och förmodligen kommer att fortsätta vara mitt problem är att jag SPÄNNER mig! När det inte funkar korrigerar och korrigerar jag tills jag sitter som ett garnnystan och inte vet vart jag skall he mig. Och naturligtvis går det inte bättre för det!
Då gör jag nämligen alla de där felen som ni redan räknat upp, dvs låser mig, viker mig i sidan, håller fast hästen, etc etc
Dessutom blir min tajming urusel ibland (eller ganska ofta) och då kan jag fortsätta vara osynkad ett ganska bra tag innan jag inser att, vänta nu! Det är JAG som gör fel nu igen! *suck*

Tack och lov verkar det enda som behövs att jag kör en reboot på mig själv så funkar det ett tag iaf. Men jag har ju aldrig kommit så långt heller eftersom min Ironia inte hade det så lätt för sig. Med Tubbe nu har jag på ca två månader kommit lika "långt" som det tog mig mer än ett halvår med Ironia!
Å andra sidan så kanske jag faktiskt lärt mig något med Ironia som gjort att det gått fortare med Tubbe?
Så det är nog jag som ligger bakom våra brister trots allt ( *big surprice*)

 

[Noir2]

Sv: Katastrofområde

Mitt stora problem (förutom ett akut diksbråck) är min stela ryggrad. Den gör att allt går rakt upp i huvudet, och att jag ogärna sitter ner om det inte är väldigt bekvämt. Jag har en stark böjning för hästar med mycket gång, medans doktorn säger att hästar med liten gång är att föredra ;-(

Rent ridtekniskt är det nog att jag tenderar att luta mig framåt i lättridning, i alla fall på hästar som går lite för fort av bara farten. På mer balanserade hästar går det bättre. Tycker inte om/kan inte rida hästar som inte bjuder framåt. Jag blir desperat.

Sen är jag lite tjock, också, så jag får inte bra plats i 16"-sadlar med stora putor, vilket verkar vara populärt. Jag tycker om gamla blaffor (Passier, Stübben, Lewa) där jag får lite rörelsefrihet.

Tessan (Som har fördelen att vara 2-hänt och kunna känna rakhet/snedhet och rätta till den)

 

[seejii]

Sv: Katastrofområde

Lite Off topic, men min kiropraktor förlängde mitt förkorta ben...
Angående katastrof område... måste återkomma om det, för jag har inte riktigt koll på vad det är jag gör som är fel... Sitter och fnular på det, men en sak, jag lutar mig också framåt när jag rider lätt... "Tänker jag" luta bakåt, så känns det som om jag tappar mark och balans. Jag är inne på att balansen inte är som den ska, men kommer inte längre just nu... Ska utforska imorgon!
/cj

 

[Carmenzita]

Sv: Katastrofområde

Vad praktiskt med tvåhänthet! Men det jag vill vara är 2-pelviserad...

(Off topic - har också vid olika tillfällen i livet - pga bruten arm, sprickor i hand od - övat upp mig till att vara rätt ok med vänsterhanden, men det har dessvärre ingen koppling ner i bäckenet, vilket är den del jag rider med).

 

[Noir2]

Sv: Katastrofområde

Jag har varit låghalt, sned i bäckenet och hela baletten efter en skidolycka i ungdomen, men fått ampel hjälp av en mycket bra alfta-rehab person. Jag tror, som med så mycket annat i ridningen, att den snedheten fick mig att verkligen känna när det är rakt också. Det är ofta en fördel att ha fått kämpa med något, om man dessutom har fått rätt hjälp.

Jag kan inte avgöra om jag är rak för tillfället, då jag ju har haft ett diskbråck i ett års tid. Jag kanske får besöka terapeuten igen...

Tessan

 

[Susan]

Sv: Katastrofområde

*lånar knapp på sista*

Igår såg mitt masochistiska jag på Idool

Och så tänkte jag att tänk om vi skulle göra sådär på buke.
så att alla skulle få komma med sin ridning
och sedan få det bedömt/sågat.

Som psykologiintresserad så kan jag inte annat än fascineras av att ju sämre sång desto bättre självbild.

De rikitigt duktiga sångarna är ju alltid ytterst lågmålda

Jag kan inte låta bli att undra...

 

[Carmenzita]

Sv: Katastrofområde

Håller med dig till punkt och pricka. De bästa pedagogerna jag hittills träffat inom ridning är de som haft skador och VERKLIGEN behövt förstå hur kroppen funkar.