Av 60-talet "egna" følningar och runt 300 som føljts som hingsthållare ær min erfarenhet att det går snett på något sætt vid var tionde følning.
9 av 10 ston klarar sig helt sjælva.
I det 10:e fallet ær det bråttom att assistera på ett eller annat sætt, allt ifrån enkla fellægen, kraftig blødning, svagt infekterat føl eller ingen råmjølk till allvarligare problem. I de flesta av dessa fallen klarar sig stoet om man øvervakat, men følet kan stryka med beroende på vad som felat och hur snabb man varit med åtgærd.
Det "værsta" vi haft på hemmaplan var ett sto som hade en føreliggande moderkaka som "stængde" utgången før følet och blødde kopiøst. Dær hade vi extrem tur som var hemma ett helt gæng som kunde jobba med det och dessutom kedjor, råmjølk och mediciner i skåpet. Både stoet och følet klarade sig då. Men hade vi tittat åt ett annat håll i fem minuter till hade det varit kørt før båda
Annars av det vi fått rapporterat: det fåtal ston som strukit med vid førlossningarna har i allmænhet varit oøvervakade och fått fellægen de inte rett ut.
Många føl dør i onødan før att stoet læmnas oøvervakat i box och klæmmer ihjæl følet mot boxkanten eller inte får ordentligt med plats att rulla sig.
Ytterligare ett antal føl dør pga oøvervakning efter fødelsen, typ trillar ner i bæckar, stryps av elrep, kommer på fel sida staketet så de inte får råmjølk etc etc.
(Himla trist i det læget som hingsthållare att ha "levande føl-garanti", det ær ju inte menat før att sponsra uppfødare som skiter i sina bebisar
)
Allt detta gæller før øvrigt islandshæstar