Kastrering

[Alexandra_W]

Sv: Kastrering

Inga värderingar kring diskussionen vad man bör/inte bör. Men har kastrerat tre. Sett fördelar i SAMTLIGA fall, även på den helt problemfria hunden..

Hund 1, en äldre greyhoundhane (har för mig han var 9 år). Absolut INGA problem ha intakt, kunde bo ihop med löptik utan att bli sönderstressad/bäng - även om han såklart var intresserad. Ingen hanhundsaggressivitet eller liknande heller. Kastrerades pga testikeltumör. Trots noll problem innan var det faktiskt skönt med kastreringen, för han brydde sig inte ett enda dugg om löptikar. Han kastrerades i april, tiken löpte i maj - han märkte det inte. Dock är det väldigt snabb effekt och inget man ska räkna med. I övrigt var han precis som vanligt både mot folk och fä, och tappade ingen pondus eller så i hundvärlden. Däremot kunde ENSTAKA ffa yngre intakta hanar blir kollriga i huvudet och inte kunna avgöra vad det var för sort och bli allmänt kära och försöka rida. Det var dock ENSTAKA, 99% av andra hundar hade inga som helst problem avgöra vad det var för sort.

Hund 2 var en 4 år gammal riesen. Blev otalbar med en löptik i samma hus, och tog ett par dagar att koppla ihop hjärnkontoret igen. Största problemet var dock att han INTE fungerade bra med hanar. Han var extremt mopsig på andra hanar lös, och på tok för dominant med dem, och svarade de upp så tog han gärna fighten. Inga problem i koppel, men blev han utmanad svarade han. Jag pratade med vet om kastrering och vet ansåg att då problemen INTE var etablerade (han blev sådär när han fick 'en egen brud', och dessutom fick bättre självförtroende med mognad) att det fanns god chans med effekt men man ju inte kunde garantera något.

Det är banne mig det BÄSTA jag gjort att kastrera honom. Kvittot fick jag när vi var på Ultuna, han sitter vid mig, det kommer en stor rottishanne med matte på ena sidan, husse på den andra och en köttbulle framför nosen. När de var 1 m från oss så gjorde rottisen ett seriöst menat utfall. Min U tittade på mig, jag sa 'äh, skit i den' och han struntade i den. Innan kastrering hade vi fått kalla på veterinär och lappa ihop hundarna, då han utan minsta tvekan svarat och det med besked på en så stark provokation. Han umgick utan problem med alla hanar jag provade efter kastreringen, även sådana han tidigare velat äta upp till frukost. Han fick till och med en hanhundskompis härhemma (unghund). Han brydde sig NOLL om löptikar ens om de backade upp under näsan på honom.

Däremot blev han FRUKTANSVÄRT lättfödd, och fet på luft, så fick äta medicinskt bantarfoder. I övrigt inte ett dugg förändrad förutom de positiva sakerna (mer fokus på matte etc). Samma goa, energiska hund.

Ingen hund hade någonsin 'tolkningsproblem' med vad han var för sort.

Hund nr 3 är nuvarande, Viktor. Han är kastrerad som 8 månaders, då han började mopsa med ovanstående. Åkte på spö - och gjorde om det. Dessutom var han överlag ganska mopsig mot andra hanar, kombinerat med osäkerhet. Löptikar hade han aldrig träffat. Men då jag med de två tidigare sett fördelarna med kastrering, min pappa har en tik som är här ofta och vi passar när han reser och så, och jag inte kunde komma på en enda fördel med att ha en intakt hane eg, så snipp snipp så rök kulorna när han var 8 månader. Sen dess har han lagt av med mopset - dock ska jag inte säga det är kastreringen, då han ju mognat etc med, men nog har kastreringen påverkas. Han svarar INTE på någon som helst provokation heller, han lever i la-la land där alla hundar ses som potentiella lekkompisar. Ingen hund har än så länge haft minsta tolkningsproblem med vad det är för sort.

Varken Viktor eller den första har blivit mer lättfödda av kastreringen - TYVÄRR. Båda var/är synnerligen svårfödda, och är lika svårfödda som kastrerade som intakta. Men ungefär 50% blir betydligt mer lättfödda vilket är värt att veta ang 'nackdelar'. De kan få försämrad pälskvalitet med, pälsen kan bli mer ullig och valpig. Inget som drabbat mina dock.

Att jag är FÖR kastrering är rätt lätt att se

Jag skulle kastrera din efter det du beskriver, och jag skulle göra det nu. Ju mindre de hunnit befästa oönskade beteenden kopplat till testosteron, dessto större chans en kastrering hjälper. Det ENDA man kan GARANTERA påverkas med en kastrering är att testosteronnivån sjunker radikalt, och att de beteenden som är en direkt följd av testot påverkas. Dock kan i grunden testoutlösta beteenden bli befästa, och beteendena kvarstå.

Sen, det FINNS de som säger att de riskerar att bli högre och få längre ben om man kastrerar innan de vuxit klart. Jag vet inte om det stämmer dock, Viktor är förvisso både för hög och långbent, men det var han redan innan - dock vet jag ju inte om han blivit SÅ stor om han INTE kastrerats t ex? Dock, så i valet mellan vänta i flera år och riskera befästa beteenden, eller få en högre/mer långbent hund så är det för mig lätt.

 

[Disen]

Sv: Kastrering

Skulle aldrig falla mig in att kastrera en fullt frisk hund som inte var översexuell.

Så jag är inte ensam

 

[escodobe]

Sv: Kastrering

Jag blir helt förbluffad över den här inställningen...

Har man problem så är det helt okey att kastrera, men aveln måste inriktas på att man inte ska BEHÖVA kastrera sina hundar för att de ska fungera, både som arbetshundar och som sällskapshundar. Och kastrerar man rutinmässigt hundarna, som det görs i tex england och USA så har man ingen möjlighet att sortera ut hundar som inte platsar i aveln pga av översexuallitet, snarare tvärtom eftersom de ofta premieras på utställning eftersom de är så "maffiga och maskulina".

En brukshund behöver inte kunna leka med en annan jämårig hane, men den ska fanimej kunna arbeta även om det är en hane eller löptik i närheten.

Likadant med rasen som jag och norrland har, det är en utpräglad sällskapsras som oftast verkar ägas av medelålders tanter de ska väl kunna fungera som sådana utan att man måste göra enucker av dem?

Man ska ju inte avla bort all könsdrift utan att hitta en bra balans, där hanar är hanar och tikar tikar utan att de bara sprutar hormoner ur öronen på dom.

(Nu vet jag inte om övermaskulinsering är ett problem hos tibbar eller ej, det var bara ett exempel. Som tibbeägare är man lite allmänt avtrubbad ändå. "Dom är sådana" verkar vara ett mantra som bortförklarar allt *s*)

 

[martha]

Sv: Kastrering

Håller med dig i mycket.

Appropås hästar, så var jag på DM i skogsdrag (eller vad det heter) för många år sedan i Dalarna, den som vann hade en NS Travare som var okastrerad, hästen var extremt läcker o föraren hade inga som helst problem med den.

Det är väl inte så fantastiskt...jag har tre hingstar o samtliga är extremt lätthanterade..2,3 o 4 år.
Hingtstar är inga odjur.

Men att kastrera djur i onödan kanske är onödigt, men kan man inte hantera hanhundar/hingstar så är det väl bättre för ens egens och omgivníngens skull att kastrera. Men har man inga problem så har man inte....mina hundar bryr sig inte heller om löptikar nämvärt ( inte den äldre heller när han var hane)

 

[norrland65]

Sv: Kastrering

*kl*

Intressant med alla synpunkter angående kastrering. Är ju ny inom hundvärlden, så jag läser och lär.

Bra att ta del av både för- och nackdelar av kastrering. Velar hit och dit. Ibland tycker jag si, ibland så.

Jag förstår helt klart argumenten att det inte ska vara någon genväg för hundägaren att slippa uppfostra och träna hunden. Det tycker inte jag heller.

Men intressant är att det kan underlätta om hunden är stressad. Jag kan nog tycka att vår lille har rätt mycket inombords stress. Han är smart, rolig och lättlärd. Rolig att hålla på med (även om man visst får lära sig tålamod och konsekvens). Men samtidigt så har han alltid, från 8 veckor, haft en inombords stress som varit ganska påtaglig. Kanske skulle en kastration kunna få honom att bli lugnare på insidan?

Norrland

Norrland

 

[Alexandra_W]

Sv: Kastrering

*KL*

Sen tror jag också det sas skiljer i vad man anser som 'problem', eller hur mycket 'inskränkningar' man tycker är okej sas. Som någon skrev så en brukshund behöver inte kunna leka med t ex andra hanar, men ska kunna fungera sida vid sida i arbete med andra hanar.

Utter var ju - efter träning - där. Jag hade inte problem med honom i koppel eller lös 'under kontroll' med andra hanar när jag valde att kastrera. Däremot så kunde han inte leka med andra hanar, och om en annan hane t ex gjorde ett utfall när Utter var i koppel, så var jag 'med' så hände inget mer än att det ryckte i skägget, men om jag stod och tittade på fåglarna så svarade han.

Det ovan skulle vara alldeles utmärkt för en person, för en annan person ett jätteproblem och för en tredje person en inskränkning/milt besvär. Helt beroende på dels hur högt man värderar att hunden kan leka med andra hanar/att man kan släppa uppsikten lite och kolla på fåglarna, och dels sådana saker som hur det ser ut i närmiljön - är den pepprad med hanar, alla bekanta har hanar etc, eller är det bara de främmande hanar man ev möter som är aktuella. Och då hur många sådana man möter.

För MIG så det som jag tyckte var allra mest trist var att jag INTE kände att jag kunde ha Utter med på t ex ridturer, och att ha honom lös i skogen etc var alltid ett orosmoment. Inte för han var olydig, smet eller liknande, utan helt enkelt för att jag inte visste vad för lösspringande jakthund vi t ex kunde möta. OM vi stött på en hane, och OM den varit av den mopsiga saken, så ville iaf inte jag vara inblandad.

Detta ansåg jag var en tillräckligt stor inskränkning på Utters tillvaro för att jag skulle se det som ett problem. Trots att ingen i bekantskapskretsen har hanar, vi inte bor i ett bostadsområde överbefolkad med hanar osv. Det plus att alltid behöva ha JÄRNKOLL hos vet, inte för att Utter om jag tittade bort tänkte äta upp nån, men för att ANDRA ibland uppför sig som idioter. Som den hundägare som när jag stod i kassan och betalade, med Utter 'sittande plats' i kort koppen bredvid mig, länger ut kopplet till sin dobbermanhane så den når fram att lukta på Utter. Nu var detta tack och lov när han var kastrerad, så inget hände. Men hade det varit när han varit intakt kunde det blivit otrevligt. Utter hade helt klart sagt 'piss off!' när han överrumplades av en annan hane som kom och hux flux bakom honom nosade på honom. Hade den andra då backat av och tyckte 'förlåt' så hade inget hänt. Men hade den andra mopsat hade det riskerat att smälla.

Och JAG vill/e inte behöva vara så på 110% helspänn, scanna omgivningen och hålla koll på vilka hundar som var hanhundar, hur med i matchen och koll eller snarare INTE koll de hade på vad deras hund höll på med i andra änden av kopplet osv. Och jag ville kunna ha honom lös på ridturer och i skogen utan att vara orolig för att vi t ex skulle träffa på en jakthund. DET räckte för mig för att tycka att det var ett problem. Problemet var inte bara Utters, utan även hur andra hundägare 'skötte sig'.

Och det problemet avhjälptes ju med kastreringen, och jag kunde slappna av på ett annat sätt. Tilläggas ska att Utter ALDRIG under min tid iaf hamnade i slagsmål (undantaget när Viktor mopsade men det var en annan sak), eller ens var i närheten. Men bara att OROA sig för det, och försöka eliminera risken hela tiden räckte för mig.

Så där var 'kan allt utom 'fritt springa lös' och 'leka' med andra hanar problemfritt eg - ändå ansåg jag att det var problem. Någon annan hade tolererat mycket mer och tyckt 'inga problem'. Och ingen har nog varken rätt eller fel.

Viktor hade mest troligt gått utmärkt väl att träna bort/uppfostra de där små mopstendenserna som kom i samband med fysisk könsmognad, men jag är som sagt väldigt välvilligt inställd till kastrering, så jag sa eg som min hemmavet 'Jag behöver bara EN ENDA anledning, ETT felsteg så ryker kulorna '. Dvs hunden behöver ingalunda vara en problemhund för att kastreras, utan sålänge den sköter sig 110% prickfritt med kulor, utan speciella åtgärder så sure de kan vara där, men det är inte långt till en ren bekvämlighetskastrering.

Jag hade antagligen aldrig ens tänkt tanken att kastrera Viktor om jag inte haft de mkt goda erfarenheter av kastrering jag hade. Bara en sådan sak som att de slutar skvätta och kör långkiss är en bonus i min värld liksom

 

[martha]

Sv: Kastrering

Jag tror att vi i sverige är lite ovana med hundkastrationer, det börjar ju lätta på ordentligt nu och eg är det ju inte alls konstigt, alla andra djur kastreras ju.
Om inte jag hållt på med trav skulle jag nog kastrera mer, jag kastrerar dom individerna som utnyttjar sitt testeoron på fel sätt. De andra får vara hingstar som beter sig "som folk" .

 

[Alexandra_W]

Sv: Kastrering

Nu är vi snart lite OT, men jag funderade lite när jag var ut och tog in hästarna. Just det här med hingstar, så de (FÅ ska tilläggas!!) hingstar jag träffade på när jag sprang i diverse stall som mindre
var 'som vilken valack som helst' att ha att göra med, förutom då att de inte kunnat släppas med ston i hage osv. Dvs de har inte haft problem stå i stall med ston, ridas med ston, de har varit som vilken annan häst som helst att hantera osv. Även om man kanske lett dem med kedja just för att minska risken att tappa dem OM de skulle sprattla till när man inte var beredd osv - men samma sprattelrisk och typ av sprattel som ett sto/valack kan.

Detta var till 99% travarhingstar (kbl och vbl) och ardennrar/arbetshästar. Sen när jag stod inackstall och träffat på (fortfarande FÅ ska tilläggas) mer 'ridhästhingstar' (som hobbyhästar) så har de kunnat vara betydligt mer ohängda, alltså burdusa, mopsiga, besvärliga att hantera i vissa lägen etc. Men det har inte setts eg som ett individproblem, utan 'det är ju en hingst, det får man räkna med'. (Samma fenomen kan ses överlag, byt ut hingst mot 'det är ju en unghäst', 'det är ju en ras xx' osv osv)

Dvs det känns som det någonstans svängt lite, att det börjat accepterats att en hingst 'är' si och så, och det är inte individens fel utan just det är en hingst. Det kan vara helt fel och bero på ett statistiskt mycket klent urval. Men jag började fundera på det där, och jag hade tidigare ett stycke inbiten jägare i familjen, det finns mycket jägare i bekantskapskretsen etc. Och det är liksom inte ens med i bilden att hanhunden ska säga flaska om någon annan hund, oavsett kön etc. Förutom då ett visst intresse för löptikar i omedelbar närhet. Men i jaktlagen så kan aldrig minnas det behövt 'planeras' eller varit problem med att hund X och Y inte kan jagas med samtidigt för då slåss det, eller något liknande. Och jag kan på rak arm inte komma på en enda aktivt jagande hanhund som haft eller har problem med andra hanar. Inte heller bland de hundar jag mötte som liten, av varierande ras. Var aldrig några förhållningsregler om att 'du får inte låta vår hund hälsa på andra hundar av kön X', utan bara 'fråga ägaren först så det är okej'.

Så har hanhundsmaterialet ändrats, det som diskuterats innan om övermaskulinitet (orsakad av FÖR höga testosteronnivåer) eller har synen på 'hur en hanhund är' ändrats?

Jag inser ju att JAG har 'normen' för hur en hanhund ska vara utefter just det - det ska inte påverka/märkas, annat än att de pinkar på fler ställen ute, och lyfter ena benet när de pinkar, och gärna sätter på en löptik om de får chansen. Men i övrigt ska det inte påverka någonting. Så allt 'över' det är 'problem' och 'negativt' i min värld. Dvs en kanske extremt låg toleranströskel. Medan någon annan anser att det är okej, normalt och så vidare att en hane är fungerande i vardag osv, men inte kan leka med/hälsa på andra hanar hur som helst.

 

[skuggi]

Sv: Kastrering

Men intressant är att det kan underlätta om hunden är stressad. Jag kan nog tycka att vår lille har rätt mycket inombords stress. Han är smart, rolig och lättlärd. Rolig att hålla på med (även om man visst får lära sig tålamod och konsekvens). Men samtidigt så har han alltid, från 8 veckor, haft en inombords stress som varit ganska påtaglig. Kanske skulle en kastration kunna få honom att bli lugnare på insidan?

Norrland

Norrland

Samma sak slår mig när jag läser. Vår lille har kliat sig sedan liten, provat olika foder och behandlingar, troligast just nu är allergi mot spannmål. Men har verkar också ha en del oro i kroppen, har såklart undrat om kliet beror på det delvis eller helt..
Ska bli spännande att se, har bokat tid för för-undersökning om två veckor, om allt är bra då så klipper vi så snart det går

 

[martha]

Sv: Kastrering

Nja, det mesta är ju individuellt men jag tycker också att raserna är olika litegrann...sen håller vi kanske på mer på proffisionell nivå och inte låter hästarna flamsa för mycket..alltså som kanske en jägare har sin hund, vi utgår ifrån att dom skall föra sig ,men dom som blir för hingstiga, aggressiva, stressade eller rent tjuriga o vrånga åker på kastrering, för det är inte roligt att hålla på o jobba med såna.

Det är mycket av hanteringen också som inte alls är lika mellan grenarna, vår hästar är unghästar till dom fyller tre år..och oftast är dom ju mycket mer hanterade än gemena ridhästen, alltså ang utbildning o träning.

För den skull är vi ju inte elaka mot våra telningar bara kanske lite mer som hundägare som har sina hundar för ett ändamål...det finns inte utrymme för trams och hästarna mår ju inte bra att bli bortskämda på fel sätt för att sen ska ut o tävla i hård konkurrens...men pussar o morötter får dom ju för det som alla andra hästar får...ja, du förstår nog

 

[paradiset]

Sv: Kastrering

*kl*

Intressant med alla synpunkter angående kastrering. Är ju ny inom hundvärlden, så jag läser och lär.

Bra att ta del av både för- och nackdelar av kastrering. Velar hit och dit. Ibland tycker jag si, ibland så.

Jag förstår helt klart argumenten att det inte ska vara någon genväg för hundägaren att slippa uppfostra och träna hunden. Det tycker inte jag heller.

Men intressant är att det kan underlätta om hunden är stressad. Jag kan nog tycka att vår lille har rätt mycket inombords stress. Han är smart, rolig och lättlärd. Rolig att hålla på med (även om man visst får lära sig tålamod och konsekvens). Men samtidigt så har han alltid, från 8 veckor, haft en inombords stress som varit ganska påtaglig. Kanske skulle en kastration kunna få honom att bli lugnare på insidan?

Norrland

Norrland

Det låter som min hund.

 

[paradiset]

Sv: Kastrering

Samma sak slår mig när jag läser. Vår lille har kliat sig sedan liten, provat olika foder och behandlingar, troligast just nu är allergi mot spannmål. Men har verkar också ha en del oro i kroppen, har såklart undrat om kliet beror på det delvis eller helt..
Ska bli spännande att se, har bokat tid för för-undersökning om två veckor, om allt är bra då så klipper vi så snart det går

Jag trodded oxå allergi och gav foder med endast ångkokt korn men han tål vete märker jag. Kliande kan oxå vara en överslagshandling och det tror jag min hund gjorde. Av stress. Förhudskatarr hade han konstant oxå. Tvätta hjälpte inte.

 

[skuggi]

Sv: Kastrering

Angående stress från att de är så små, kan det verkligen bli bättre med kastering? Alltså, testosteronet har ju inte kommit igång ännu på så småa, kan det ändå vara orsaken? (hoppas nån fattar, lite kvällstrött..)

 

[Alexandra_W]

Sv: Kastrering

Fast vad ger du för foder nu? Förhudskatarr är vanligt vid allergi, men den försvinner ju om du får bort det hunden inte tål (även om det kan ta ett tag).

Sen kan det absolut vara stress med.

 

[Alexandra_W]

Sv: Kastrering

Nja, det mesta är ju individuellt men jag tycker också att raserna är olika litegrann...sen håller vi kanske på mer på proffisionell nivå och inte låter hästarna flamsa för mycket..alltså som kanske en jägare har sin hund, vi utgår ifrån att dom skall föra sig ,men dom som blir för hingstiga, aggressiva, stressade eller rent tjuriga o vrånga åker på kastrering, för det är inte roligt att hålla på o jobba med såna.

Det är mycket av hanteringen också som inte alls är lika mellan grenarna, vår hästar är unghästar till dom fyller tre år..och oftast är dom ju mycket mer hanterade än gemena ridhästen, alltså ang utbildning o träning.

För den skull är vi ju inte elaka mot våra telningar bara kanske lite mer som hundägare som har sina hundar för ett ändamål...det finns inte utrymme för trams och hästarna mår ju inte bra att bli bortskämda på fel sätt för att sen ska ut o tävla i hård konkurrens...men pussar o morötter får dom ju för det som alla andra hästar får...ja, du förstår nog

Jodå, fattar precis. Men just det där att de som sas blir av med kulorna 'hos er' för de inte kan sköta sig med kulorna kvar, är som jag känner det FÄRRE än motsvarande i ett ridhäststall - grovt generaliserat så ingen behöver känna sig påhoppad/utpekad.

En hund som inte fungerar som jakthund blir ju inte långvarig hos en jägare heller, men jag vet inte en enda jakthund som kastrerats, eller som fått nytt hem/vandra till de sälla markerna för att den inte funkat med andra hundar. (Däremot en del just för de inte jagat). Dvs det har varken eliminerats problemet genom bort med den hunden, eller accepterats. Utan det verkar helt enkelt aldrig ha uppstått. Antagligen pga just det du beskriver, andra krav, förväntningar och hantering.

Och frågan är om just kraven och förväntningarna är det som gör att det iaf som det känns är fler hundar idag som har 'problem med hundmöten' t ex idag än förr? Visst kan dte i flera fall säkerligen och tveklöst bero på uppfostran, kunskap och handhavande. Men det förutsätter då att synen är lika som innan hos uppfödare etc, är den det måntro? (Jag har inte den blekaste lilla aning). Dvs har synen ändrats 'bara' i köparledet sas, eller har den ändrats redan i uppfödarledet? Att en hund idag anses som bra fast den ditt eller datt, som förr hade ansetts vara dåligt och därför avlar vi inte på den.

Ibland funderar jag för mycket ;P

 

[Alexandra_W]

Sv: Kastrering

Angående stress från att de är så små, kan det verkligen bli bättre med kastering? Alltså, testosteronet har ju inte kommit igång ännu på så småa, kan det ändå vara orsaken? (hoppas nån fattar, lite kvällstrött..)

Tror jag inte. Observera tror. Men sas 'inneboende' stress tror jag inte påverkas. Nu har jag inte haft några direkt stressade hundar att jmf med. Men det är välkänt att en osäker hund som kastreras kan bli MER osäker efter kastreringen. Och t ex Viktor, som jag förvisso inte vill beteckna som en stressad hund, men som har ganska 'nära' (iaf mkt närmare än mina andra) till att bli upptriggad och uppstissas, även på helt egen hand. Kanske inte just stressad, det har jag aldrig upplevt honom, men lätt uppvarvad - han är PRECIS likadan nu som innan kastrering. Det enda så jag sett skillnad på är att det övermodiga har försvunnit, men sen om det är kastrering eller ålder går inte att säga.

Samma med Utter, han var förvisso inte övermodig, han stod för precis vad han sa, men det är överspända, att hela tiden ha koll på om någon annan hane kunde tänkas mopsa, det försvann. Så på så sätt blev han ju lugnare och mer avslappnad, det rörde honom inte i ryggen vad de andra testosteronstinna pysslade med, men det var också allt. Nu var Utter en väldigt stabil hund dock och reagerade på press med att stänga av, så inte alls bra ex ang inneboende stress.

Men jag har mycket svårt att tro att den formen av stress påverkas alls, då den inte är testosteronkopplad.

 

[norrland65]

Sv: Kastrering

Angående stress från att de är så små, kan det verkligen bli bättre med kastering? Alltså, testosteronet har ju inte kommit igång ännu på så småa, kan det ändå vara orsaken? (hoppas nån fattar, lite kvällstrött..)

Det där var ju en viktig fundering, förstås.

Vår lille terorist har ju faktiskt blivit lugnare ju äldre han har blivit. (Även om lugn är en sanning med modifikation när det gäller honom. Fortfarande så är första omdömet från nya personer att "det är en yster en".)

Kanske hjälper inte kastrering i det fallet? Men samtidigt - oron inför löptikar har han ju kvar.

Norrland

 

[martha]

Sv: Kastrering

jag kan även tro att det är många oerfarna hundägare idag + att hundarna kanske inte är riktigt avlade och att folk köper fel ras och att man tror att små hundar inte behöver fostras...

Det är lika på ridsidan, många småtjejer och folk som inte har erfarenheten att fostra hästar..djur måste fostras hur stora eller små dom är...där har vi nog ganska stort försprång i travet, få som har travare är ju oerfarna...det är som ingen "lek" som det är med ridhästar....sen såklart finns det ju travfolk som heller inte är rätt vaccinerade. men i grova drag.

jag vet inte hur mycket det beror på raser odyl, men jag har aldrig haft en hund som inte kunnat vara lös i alla lägen, jag har alltid haft lydiga hundar...min egen teori är att jag fått fotra en massa unga hingstar och fostrar mina hundar på samma sätt...kärlek o konsekvens, tillit och ledarskap...jag förväntar mig att djuren ska följa mig och det gör dom, det finns ju absolut inget utrymme för trams när man håller på med unghingstar...och eg inte hundar heller...när dom sen blir äldre kan man ofta tänja på gränserna, för dom vet ju eg vart dom går iallafall.

Sen beror det ju som sagts också på vad man ska ha hunden till, vad man själv sätter för gränser..det du tycker är ett problem kanske inte jag tycker är det...mina hundar är bara hundar, vi går på promenader, dom är alltid lösa..dom är med mig nästan jämt, och är dom inte med mig så är dom hos min mamma. Jag gör ju inget eg med dom. Och därför har jag ju inga problem

 

[martha]

Sv: Kastrering

ja just det...det har jag märkt på hingstar också...att om man ska kastrera en som inte är i fas med sig själv, utan stressad o hingstig .....dom brukar nästan alltid bli fega valacker som är rädda för allt....så man bör "ställa ner" dom så dom blir lite mer harmoniskainnan man gör ingreppet för på nåt sätt fastnar dom i ett psykologiskt läge. det är min teori och jag har ju kastrerat en hel del häst under årens lopp

 

[paradiset]

Sv: Kastrering

Fast vad ger du för foder nu? Förhudskatarr är vanligt vid allergi, men den försvinner ju om du får bort det hunden inte tål (även om det kan ta ett tag).

Sen kan det absolut vara stress med.

Foderbytet skedde direkt jag fick honom, inom en vecka. Katarr hela tiden fam tills kastrering 5 mpån senare. Puts väck. Har hört fler med samma magiska bot.

Nja direkt från liiten valp var han nog inte stressad men mest framåt, det bor en stabil hund i botten. Men han började med stressen redan vid mån ålder att jucka av stress osv.