Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.
 

+ @Lovisaleonora
Jaa, men jag tänker mer att min kropp borde jubla och bli pigg :D
Det är oerhört frustrerande... speciellt med ett aktivt jobb :meh:

Nu har jag ju helt andra sjukdomar än du, men jag kan starkt relatera till frustrationen. Man tycker att vafan, nu när jag gjort si och så borde väl min kropp vara TACKSAM?! Istället har man den där bedövande tröttheten..
För mig har jag över åren fått inse att den vila och återhämtning jag tänker borde vara tillräcklig efter omständigheterna inte i realiteten är tillräcklig. Min kropp visar ju det väldigt tydligt, även om hjärnan inte automatiskt håller med. Hjärnan tycker alltid att allt borde gå snabbare, vara enklare, typ.
Jag har varit sjuk i skov i närmare 20 år och man tycker ju att jag ”borde ha lärt mig” by now, men det är i perioder utmanande med den där frustrationen. Acceptans och coping är något jag ofta behöver påminna mig om.

Tänker att din alkoholism ju ÄR en sjukdom, och även om det innebär enorma hälsomässiga fördelar att du blir nykter så är det ju (som andra skrivit) en stor förändring för din kropp att hantera, och inte minst mentalt. Att erkänna att man lider av alkoholism är ingen liten sak. Att ta hjälp är ingen liten sak. Att kämpa som du gör, heller ingen liten sak. Självklart blir du TRÖTT!
För mig har vissa psykiska besvär varit en form av ”missbruk” som jag under årtal kämpade med att komma ifrån, exempelvis självskadebeteende och anorexi. Att stå emot impulserna ÄR energimässigt dränerande, och då har ju jag inte ens haft ett beroende av en substans som ju påverkar än starkare. Om man tänker så (och läkaren inte hittar avvikande värden eller dylikt som behöver behandlas) kanske det blir lättare att ha förståelse för tröttheten? Att det faktiskt är väldigt rimligt att den är så stor nu, att den har ett syfte? Att det kommer vara övergående men det är kroppen som ”bestämmer” när (Även om det inte känns praktiskt)

ALL cred till dig för hur du kämpar. Jag känner inte dig men har ”följt” dig här under åren, och jag känner mig så stolt över dig!
Jag är också väldigt glad över att du delar med dig så ärligt om din situation, med- och motgångar, för det ger oss som inte har egen erfarenhet av alkoholism mycket bättre insikt i hur det kan se ut. Men framförallt tänker jag vad det kan ge andra med samma problematik. :heart

/slut på svammel från denna hjärntrötta :D
 
Nu har jag ju helt andra sjukdomar än du, men jag kan starkt relatera till frustrationen. Man tycker att vafan, nu när jag gjort si och så borde väl min kropp vara TACKSAM?! Istället har man den där bedövande tröttheten..
För mig har jag över åren fått inse att den vila och återhämtning jag tänker borde vara tillräcklig efter omständigheterna inte i realiteten är tillräcklig. Min kropp visar ju det väldigt tydligt, även om hjärnan inte automatiskt håller med. Hjärnan tycker alltid att allt borde gå snabbare, vara enklare, typ.
Jag har varit sjuk i skov i närmare 20 år och man tycker ju att jag ”borde ha lärt mig” by now, men det är i perioder utmanande med den där frustrationen. Acceptans och coping är något jag ofta behöver påminna mig om.

Tänker att din alkoholism ju ÄR en sjukdom, och även om det innebär enorma hälsomässiga fördelar att du blir nykter så är det ju (som andra skrivit) en stor förändring för din kropp att hantera, och inte minst mentalt. Att erkänna att man lider av alkoholism är ingen liten sak. Att ta hjälp är ingen liten sak. Att kämpa som du gör, heller ingen liten sak. Självklart blir du TRÖTT!
För mig har vissa psykiska besvär varit en form av ”missbruk” som jag under årtal kämpade med att komma ifrån, exempelvis självskadebeteende och anorexi. Att stå emot impulserna ÄR energimässigt dränerande, och då har ju jag inte ens haft ett beroende av en substans som ju påverkar än starkare. Om man tänker så (och läkaren inte hittar avvikande värden eller dylikt som behöver behandlas) kanske det blir lättare att ha förståelse för tröttheten? Att det faktiskt är väldigt rimligt att den är så stor nu, att den har ett syfte? Att det kommer vara övergående men det är kroppen som ”bestämmer” när (Även om det inte känns praktiskt)

ALL cred till dig för hur du kämpar. Jag känner inte dig men har ”följt” dig här under åren, och jag känner mig så stolt över dig!
Jag är också väldigt glad över att du delar med dig så ärligt om din situation, med- och motgångar, för det ger oss som inte har egen erfarenhet av alkoholism mycket bättre insikt i hur det kan se ut. Men framförallt tänker jag vad det kan ge andra med samma problematik. :heart

/slut på svammel från denna hjärntrötta :D

Det här var nyttigt och fint att läsa ❤ jag är en otålig person och vill se resultat osv snabbt. Förstår ju egentligen att det inte är rimligt 😊
 
Missade att ta lergigan igår och tänkte det var lugnt eftersom jag haft fullt upp. Resultat? Inte bra 😩

Trodde jag skulle vara helt död idag pga för lite sömn, men har istället varit hyper?!
Terapeuten sa att det kan bero på postakut abstinens.

Men ja, bra dag, men fullt upp.

Fick inte veta svaret på proverna pga datastrul, men han skulle posta dom åt mig.
Vi stämde av lite hur det gick och satte nya tider för prover och ett uppföljningsmöte i februari.

Hos terapeuten pratade vi en del om barndomstiden. Vilken jag inte minns i princip, förutom att jag var i stallet 24/7.
Kom även in på mitt ex, och att det kan ha varit då allt drog igång lite smått.

Snart ska jag ju iväg igen, ska bli kul att se lite folk.
 
Vet inte vad som hände ikväll.

Vi satte oss på våra platser, såg en film. Sen fick jag känslan av att jag kommer svimma, gick iväg mot toaletterna och trodde jag skulle rasa ihop.
Likblek i ansiktet och extremt dålig i kistan.

Så nu är jag hemma igen, ska dricka massor av vatten och gå och lägga mig.

Funderar om det kan vara antabusen som ligger bakom? Inget annat är ändrat förutom ovanligt hektisk dag.

Sjukt obehagligt att känna att man håller på svimma när man sitter ner??!
 
Vet inte vad som hände ikväll.

Vi satte oss på våra platser, såg en film. Sen fick jag känslan av att jag kommer svimma, gick iväg mot toaletterna och trodde jag skulle rasa ihop.
Likblek i ansiktet och extremt dålig i kistan.

Så nu är jag hemma igen, ska dricka massor av vatten och gå och lägga mig.

Funderar om det kan vara antabusen som ligger bakom? Inget annat är ändrat förutom ovanligt hektisk dag.

Sjukt obehagligt att känna att man håller på svimma när man sitter ner??!
Jag kan bli svimfärdig (blodtrycksfall?) om jag blir väldigt dålig i magen. Om du blev okej efter toabesöket så kanske det "bara" berodde på det?
 
Jag kan bli svimfärdig (blodtrycksfall?) om jag blir väldigt dålig i magen. Om du blev okej efter toabesöket så kanske det "bara" berodde på det?

Känner mig fortfarande lite shaky.. så det har inte lättat efter toan, men känns inte som att allt kommit ut heller.
 
Okej! Jag har också haft såna svimmningskänslor trots att jag suttit ned, men då har det varit just att något triggat eller att jag varit väldigt nervös.

Det var första gången för mig! Har känt sånt när jag stått upp nångång, men då oftast för att jag inte ätit ordentligt.

Kändes inte som ett vanligt blodsockerfall heller, det har jag då och då.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp