Känns inget kul att rida längre...

[Jojo]

Hej på er. Känner att jag måste skriva av mig lite i hopp om att få lite tips om hur jag kan hitta motivationen att börja rida igen. Jag kan väl inte påstå att jag slutat rida, men har inte suttit i en sadel på snart två veckor.

Jag tror det hela grundar sig i att min häst är konvalescent nu igen. En period med sjuk häst klarade jag av. Den varade från augusti till sent i november. Sedan var suget att rida enormt stort och jag har varit supertaggad och till och med börjat föra träningsdagbok. Men så blev hästen sjuk igen. Hälta på båda frambenen och just nu tar vi bara promenader vid hand, och väntar tålmodigt på återbesöket till kliniken nästa fredag. Jag tror att det kommer bli en låååång konvalescens och har i princip redan dömt ut min häst att bli den ridhäst som hon var tidigare.

Under tiden min häst varit konvalescent har jag fått låna en supertrevlig tävlingsponny att rida på mina hoppträningar en gång i veckan. Det var jättekul i början och jag log efter varje avslutad ridlektion. Men den här veckan ställde jag in min träning redan dagen innan. Jag hade ingen lust att rida. Det kändes inte så roligt förra veckan trots att träningen gick väldigt bra och ponnyn hoppade klockrent mot slutet. Därför fanns det inget som lockade mig att rida den här veckan.

Jag önskar att jag ville rida, men det finns liksom ingen lust åt det kvar. Hur får jag tillbaka motivationen att rida igen? Jag har 5 hoppträningar att rida upp innan terminen är slut, så det känns ju bortkastat att inte göra det när jag betalat för dem. Men det känns desto mer bortkastat att göra det när det bara känns tråkigt.

Som sagt... behövde bara skriva av mig lite. Hoppas jag kan få lite tips på hur man gör för att återfå suget att rida. Jag tycker fortfarande om pysslet i stallet, och ägnar gärna en timme åt att borsta på min halta häst, så hästintresset finns fortfarande. Men när man ridit kontinuerligt i 16 år, så känns det konstigt när man plötsligt inte längre vill rida. Vad ska jag göra? Tvinga mig upp på hästryggen och hoppa de där ridlektionerna trots att jag har tankarna nån annanstans? Kan det bli kul igen om jag tvingar mig att fortsätta? Det bara snurrar i skallen... =(

 

[pulkaskurk]

Jag tror att de flesta hästägare har svackor.
Ridning är inte alltid kul. När jag har tappat motivationen att rida så slutar jag att rida.
Hästen mår inte dåligt av att vila och vara häst.
Så småningom kommer motivationen tillbaka, ibland tar det 3 veckor, andra gånger flera månader.
Att du tappat motivationen tycker jag inte alls är konstigt, att sätta igång en konvalescent är ju inte direkt något jag och få andra skrattar ihjäl oss av.
Kan du inte bara mysa och pyssla med hästen? Gå lite promenader, tömköra, eller trickträna när andan faller på?

Hade jag varit du hade jag slutat att rida ponnyn och gett bort/sålt lektionerna till någon annan.

 

[Jojo]

@pulkaskurk Tack för svar. Jag är nog rädd att om jag tar ett uppehåll i ridningen så kanske jag inte kommer tillbaka. Men jag ska nog våga ta en paus i ridningen ändå, och vänta tills motivationen kommer tillbaka. Kanske gör den det när min häst blir frisk, vilket i så fall är väldigt passande om hon nu ska sättas igång. Och om inte så kan jag ju börja motionera henne på töm.

Jag pysslar och myser med min häst varje dag, och det tycker jag är lika kul som alltid. Förut har jag saknat att rida på henne medan jag pysslat eller gått promenader, men nu känns det bara skönt att jag inte får rida.

Att sälja lektionerna var en bra idé. Jag ska höra efter i stallet om någon är intresserad av att ta över min plats.

 

[pulkaskurk]

Tjaa kommer inte motivationen tillbaka så betyder väl det bara att det är tid för att göra något annat än att rida?
Det finns väl inget som säger att ridintresset måste vara konstant eller vara för evigt?
Det finns ju massor med andra roliga saker att göra än att rida.
Sen när det väl är dags att sätta igång kanske du kommer på att det är roligare att köra hästen och kör in henne istället, eller sadlar om och provar andra grenar än de du normalt rider för att få ny motivation eller kanske så vill du bara ha en pysselhäst och ingenting är liksom fel.
Jag har tex provat de flesta grenar för att finna ny motivation och inspiration

 

[Lindsen]

Jag är likadan. Har haft så mycket konvalecenter de senaste åren satt jag har helt tappat ridsuget. Kommer inte ihåg längre hur roligt det kan vara. Tror det är sjuka hästar som gör att man tappar suget.
Jag blir oxå alltid erbjuden att rida andras hästar men det ger mig ingenting. För mig är ridningen en långsiktigt plan med mål, kan inte bara sitta o rida på någon annans häst bara för att "rida" Jag måste ha mål med min ridning så jag tackar alltid nej, då jag tycker det tär ännu mer på ridsuget.

 

[Alexandra_W]

Jag är som Lindsen, som skrev det jag tänkte skriva så bra att jag bara kan instämma.

 

[Jojo]

@Lindsen och @Alexandra_W
Det är precis så jag känner när jag får erbjudandet om att rida hästar. Och med den här ponnyn känns det som att vi inte kommer utvecklas mer. Jag hoppar den redan på sin maxhöjd vi har inget att tillföra varandra tyvärr. Det känns som det tog slut efter andra hoppträningen, att "Hit men inte längre", och jag vill ju hela tiden gå framåt och lära mig något nytt och känna att jag klättrar upp för "utvecklingstrappan". Det är ju det jag har gjort med min egen häst hela tiden. Att bara åka häst roar mig inte.

Nu har jag fått erbjudande om att rida en lite knepig storhäst vilket fick mig att vilja prova i alla fall. Det är ju en ny häst och jag vet att ägarna har lite svårt med den i hoppningen och att få den att gå i form, så det skulle ju vara en liten utmaning att rida. Jag ska prova hoppa upp i sadeln och se om suget kommer tillbaka. Tänk om det vore så enkelt.

Och @pulkaskurk : Nej, ridintresset måste inte vara för evigt, men jag vill inte att det ska ta slut redan!

 

[Ginne]

Och @pulkaskurk : Nej, ridintresset måste inte vara för evigt, men jag vill inte att det ska ta slut redan!

Om du inte vill att ridintresset ska ta slut så är det antagligen inte slut . Att ta paus då och då är en annan sak och två veckor är ingen tid. Jag hade paus med ridningen i 10 år av praktiska skäl och trodde väl inte att jag nånsin mer skulle ha möjlighet att rida eller ha häst, men livet har sina svängningar!

 

[Jojo]

@Ginne Vad härligt att du tog upp ridningen igen efter 10 år.
Tack för dina ord. Jag känner mig faktiskt mycket mer hoppfull nu.

 

[Narcissa]

Jag, som ridit och tävlat i 30 år, har precis bestämt mig för att sluta rida. Det är en enorm befrielse att ha kommit fram till det beslutet. Mina ridhästar är utlånade eller sålda och jag har börjat med något så roligt som avel.
Min syster tävlar fortfarande så att ta fram trevliga hopphästar ska bli riktigt riktigt roligt.

Nu tror jag att du har en svacka pga skadorna på din häst medan jag hade friska tävlingshästar i stallet som typ aldrig reds. Kändes så totalt meningslöst.

 

[Scata]

Jag är en till i raden som är som @Lindsen och @Alexandra_W - jag vill inte rida en häst, jag vill rida MIN häst när jag ska rida. Den/de hästar man har, inte bara för ridningen, utan för att "vägen är målet" och att se de framsteg som görs, både för mig och för hästen - tillsammans.
Det är kanske så du är också @Jojo utan att du reflekterat över det tidigare?!

 

[FengurLaugar]

Otroligt bra beskrivet @Lindsen Precis så är jag också! Jag vill rida mina hästar!

 

[Alexandra_W]

Jag är likadan. Har haft så mycket konvalecenter de senaste åren satt jag har helt tappat ridsuget. Kommer inte ihåg längre hur roligt det kan vara. Tror det är sjuka hästar som gör att man tappar suget.
Jag blir oxå alltid erbjuden att rida andras hästar men det ger mig ingenting. För mig är ridningen en långsiktigt plan med mål, kan inte bara sitta o rida på någon annans häst bara för att "rida" Jag måste ha mål med min ridning så jag tackar alltid nej, då jag tycker det tär ännu mer på ridsuget.

Jag har ju redan hållit med i varje ord. Men pratade med en kompis idag, om vad f*n jag gör om det inte går vägen med min som är konvalescent. Det är inte "bara" att köpa en ny nämligen då jag inte har pengar till det varken just nu eller de närmsta åren. Råd att hålla har jag ju (bevisligen), men han är så lågt försäkrad så det blir ingen ny av det.

Hursom, jag vill riiiiida, här är problemet inte lust att rida, utan jag vill rida så jag håller på att dö. Jag provred en ponny åt en bekant i helgen, och det gjorde ju inte saken bättre. Det blev bara mer jag vill riiiiida - miiiin häst. I samtalet med vännen nämnde jag något om att jag i mina svartaste stunder känner att "går det här inte vägen slår jag ihjäl den andra med och skiter i alltihop!". Det är naturligtvis en överdrift, men uttrycker ganska bra vad jag känner - jag är så sjukt jävla less på veterinärer och konvalescenser och oro att jag kan kräkas.

Då tycker kompisen att det kanske inte är en så dum ide, och så kan jag rida sjukt mycket ridlektioner och kurser, eller vara medryttare/halvfodervärd på något välutbildat som jag får tävla med. Och att det ju faktiskt vore det idealiska ur alla perspektiv de närmsta åren tills jag pluggat klart.

Ur alla förnuftsmässiga och realitetssynvinklar skulle det vara ett beslut som vore både klokt och säkerligen skulle "ge mig mer". Men det är bara helt otänkbart. Jag vill rida MIN häst. Fick mig att minnas när jag efter gymnasiet flyttade till Stockholms innerstad. Hästen fick vara kvar hemma. Det var super i 3 månader. Sen var ridabstinensen så stor att jag inte ens kunde se högvakten rida förbi utan att bli konstig. Så jag blev medryttare. På en superfin, grymt välutbildad häst som jag fick träna för instruktör, tävla osv hur mycket jag ville. Som kunde lära mig massor och gjorde det, som jag kunde sitta och bara "finrida". Det var jättekul i början. Sen började jag hitta på anledningar att inte åka ut på mina dagar - men tog ner min egen häst till Stockholm, till en stallhyra som tog majoriteten av min lön. För jag ville rida MIN häst - trots att denna min häst var ett äldre kallblodstravarsto som hade ett hjärta av guld men inte var varken eg road av eller hade kapacitet för något annat än LC. Men rida MIN häst slog att rida den superfina läromästaren tom.

Det är ju nåt syntax error i hjärnan egentligen, men jag är ju inte ensam om att vara felkopplad..

 

[Jojo]

Jag är en till i raden som är som @Lindsen och @Alexandra_W - jag vill inte rida en häst, jag vill rida MIN häst när jag ska rida. Den/de hästar man har, inte bara för ridningen, utan för att "vägen är målet" och att se de framsteg som görs, både för mig och för hästen - tillsammans.
Det är kanske så du är också @Jojo utan att du reflekterat över det tidigare?!

Ja, det är nog det jag kommit fram till genom att inte kunna rida min egen häst nu. Jag vill ju att det jag "stoppar in" (i form av ridning alltså) ska ge utdelning.

 

[WBanna]

Jag har ju redan hållit med i varje ord. Men pratade med en kompis idag, om vad f*n jag gör om det inte går vägen med min som är konvalescent. Det är inte "bara" att köpa en ny nämligen då jag inte har pengar till det varken just nu eller de närmsta åren. Råd att hålla har jag ju (bevisligen), men han är så lågt försäkrad så det blir ingen ny av det.

Hursom, jag vill riiiiida, här är problemet inte lust att rida, utan jag vill rida så jag håller på att dö. Jag provred en ponny åt en bekant i helgen, och det gjorde ju inte saken bättre. Det blev bara mer jag vill riiiiida - miiiin häst. I samtalet med vännen nämnde jag något om att jag i mina svartaste stunder känner att "går det här inte vägen slår jag ihjäl den andra med och skiter i alltihop!". Det är naturligtvis en överdrift, men uttrycker ganska bra vad jag känner - jag är så sjukt jävla less på veterinärer och konvalescenser och oro att jag kan kräkas.

Då tycker kompisen att det kanske inte är en så dum ide, och så kan jag rida sjukt mycket ridlektioner och kurser, eller vara medryttare/halvfodervärd på något välutbildat som jag får tävla med. Och att det ju faktiskt vore det idealiska ur alla perspektiv de närmsta åren tills jag pluggat klart.

Ur alla förnuftsmässiga och realitetssynvinklar skulle det vara ett beslut som vore både klokt och säkerligen skulle "ge mig mer". Men det är bara helt otänkbart. Jag vill rida MIN häst. Fick mig att minnas när jag efter gymnasiet flyttade till Stockholms innerstad. Hästen fick vara kvar hemma. Det var super i 3 månader. Sen var ridabstinensen så stor att jag inte ens kunde se högvakten rida förbi utan att bli konstig. Så jag blev medryttare. På en superfin, grymt välutbildad häst som jag fick träna för instruktör, tävla osv hur mycket jag ville. Som kunde lära mig massor och gjorde det, som jag kunde sitta och bara "finrida". Det var jättekul i början. Sen började jag hitta på anledningar att inte åka ut på mina dagar - men tog ner min egen häst till Stockholm, till en stallhyra som tog majoriteten av min lön. För jag ville rida MIN häst - trots att denna min häst var ett äldre kallblodstravarsto som hade ett hjärta av guld men inte var varken eg road av eller hade kapacitet för något annat än LC. Men rida MIN häst slog att rida den superfina läromästaren tom.

Det är ju nåt syntax error i hjärnan egentligen, men jag är ju inte ensam om att vara felkopplad..

Ha ha jag har också syntax error, vill också bara rida MIN häst.

Jag har också tröttnat några gånger och har då haft uppehåll, sedan har ridsuget kommit tillbaka efter ett tag och då har det var jättejättekul med hästar igen. Så jag tror att det är klokt att lyssna på sig själv; har man ingen lust så skit i det ett tag. Det är inte kul att leva med ett ständigt gnagande samvete för att man inte rider sin häst, så då är det mycket bättre att bestämma sig för att man verkligen INTE ska rida, och så säljer man hästen eller låter den skrota i hagen ett tag och passar på att göra massa "normala" saker på sin fritid som t ex ta en fika på stan efter jobbet el dyl.

 

[lady_vip]

Jag är precis likadan som @Lindsen , vill bara rida min häst. Visst kan jag hjälpa nån kompis, men jag är inget medryttarmaterial.

Hästen jag har nu är ett måndagsexemplar, det har hon varit hela livet (följden av pissigt avelsarbete av mig). Hon bits fram och sparkas bak ( :O ) och har alltid någonting som skulle kunna åtgärdas. Senast är nån slags konstiga pälslösa fläckar som förvisso inte påverkar ridbarheten, men jag tycker att allt kunde vara tipptopp ibland.

Förra sommaren fick jag nog på riktigt och började om helt med hästen. Jag började med något helt nytt för mig och bestämde mig för att jag skulle iallafall utvecklas på något plan. Så senaste året har jag ridit väldigt mycket mindre än vad jag brukar. Men jag har skrittat otaliga mil, promenerat med hästen, tömkört och finkulerat på en massa. Handen på hjärtat har hästen aldrig varit så bra att rida, så något har blivit rätt. Men jag har också tillåtit mig själv att skita i att rida de dagar jag inte velat rida.

 

[lulski]

Jag håller med flertalet andra; Det ger mig inte så mycket att hoppa upp på andras hästar, jag vill rida min häst