NightRain
Trådstartare
Mina "häst-känslor" åker lite berg-och-dal bana just nu känner jag..
de går framåt i ridningen å de är jag glad för å jag är så stolt över både mig å min häst.. men sen nästa dag kan jag känna att jag verkligen inte har motivation till att ens åka upp till stallet.. lite av de beror på att jag oftast är ensam i stallet å jag är rätt så social av mig å vill gärna rida ut i skogen tillsammans med andra ibland.. eller bara snacka lite skit.. å de är sällan de är nån uppe i stallet när jag är.. å nu så ska jag börja jobba, vilket jag inte är van vid å detta är mitt första riktiga jobb.. å känner då att jag skulle vilja ha en medryttare.. men har nu letat medryttare i över ett halvår å inte hittat nån å då känns de som att jag tappar ännu mer motivation.. å att de inte är rättvist mot min häst.. självklart aktiverar jag honom ju ändå men kanske inte med hela hjärtat som jag skulle vilja.. de i sin tur får mig att känna mig som en dålig hästägare.. jag skulle aldrig drömma om att göra mig av med honom. han är ju en stor del av mitt liv.. nästan den största..
känner ni på samma sätt nångång?
hur löste ni de i såfall?
är jag en dålig ägare å borde göra mig av med honom?
de går framåt i ridningen å de är jag glad för å jag är så stolt över både mig å min häst.. men sen nästa dag kan jag känna att jag verkligen inte har motivation till att ens åka upp till stallet.. lite av de beror på att jag oftast är ensam i stallet å jag är rätt så social av mig å vill gärna rida ut i skogen tillsammans med andra ibland.. eller bara snacka lite skit.. å de är sällan de är nån uppe i stallet när jag är.. å nu så ska jag börja jobba, vilket jag inte är van vid å detta är mitt första riktiga jobb.. å känner då att jag skulle vilja ha en medryttare.. men har nu letat medryttare i över ett halvår å inte hittat nån å då känns de som att jag tappar ännu mer motivation.. å att de inte är rättvist mot min häst.. självklart aktiverar jag honom ju ändå men kanske inte med hela hjärtat som jag skulle vilja.. de i sin tur får mig att känna mig som en dålig hästägare.. jag skulle aldrig drömma om att göra mig av med honom. han är ju en stor del av mitt liv.. nästan den största..
känner ni på samma sätt nångång?
hur löste ni de i såfall?
är jag en dålig ägare å borde göra mig av med honom?