Kan vi prata lite mer om incels och i allmänhet avvisande av män

Men varför tar det sig det här uttrycket nu? Det är ju det som är intressant. Trots att jämställdheten gått framåt och trots att dagens unga killar ofta är vettigare - varför får tjejer inte vara i fred i utelivet?

Från vad jag hört från mamma och mormor så var det inte bättre för dem tyvärr. Så sannolikt inget nytt fenomen, däremot så tror jag att kvinnohatet tar sig lite olika uttryck. Nu för tiden finns incelrörelsen och näthat, och förr fanns det inte ens någonting som hette att våldta sin egen fru och övergrepp var "bara så det var" och tystades ofta ner, som jag förstått det.

Sedan tror jag också att vi ibland upplever att saker och ting ökat för att vi dels hör om det på ett annat sätt i och med internet och annan ny kunskapsspridning, och dels för att vi blivit mer medvetna. När grabbarna tafsade på oss på skolgården hade jag inte en tanke på att det var antastning, unken kvinnosyn eller en del av större strukturella problem. Jag förstod inte ens att jag blivit våldtagen, när jag blivit det, för kunskapen och medvetenheten fanns inte där. När rasister säger att gruppvåldäkter är ett importerat problem så har de ingen aning om vad som skett i alla tider i Sverige, bara att ingen pratade om det då. Men vi gör det idag, och vi kommer aldrig att acceptera att våldet emot oss tystas ner igen.
 
Jag hörde att det var samma på bygg- och teknikprogrammen på min gymnasieskola. Ungefär en tjej per klass med grabbar och tävling om vem som får henne i säng :down:
Och om livet är en tävling om kvinnor, där kvinnorna inte har något att säga till om, och där vissa män ständigt är förlorare, kanske det känns supertungt, att inte bara vara oönskad av kvinnor, utan dessutom förlorare i den manliga tävlingen. Inte konstigt att män blir bittra :banghead:... SUCK.

Ingen gick vinnande ur den där tävlingen, men det kanske säger sig själv. Det kändes som ett spel med bara förlorare.
 
Från vad jag hört från mamma och mormor så var det inte bättre för dem tyvärr. Så sannolikt inget nytt fenomen, däremot så tror jag att kvinnohatet tar sig lite olika uttryck. Nu för tiden finns incelrörelsen och näthat, och förr fanns det inte ens någonting som hette att våldta sin egen fru och övergrepp var "bara så det var" och tystades ofta ner, som jag förstått det.

Sedan tror jag också att vi ibland upplever att saker och ting ökat för att vi dels hör om det på ett annat sätt i och med internet och annan ny kunskapsspridning, och dels för att vi blivit mer medvetna. När grabbarna tafsade på oss på skolgården hade jag inte en tanke på att det var antastning, unken kvinnosyn eller en del av större strukturella problem. Jag förstod inte ens att jag blivit våldtagen, när jag blivit det, för kunskapen och medvetenheten fanns inte där. När rasister säger att gruppvåldäkter är ett importerat problem så har de ingen aning om vad som skett i alla tider i Sverige, bara att ingen pratade om det då. Men vi gör det idag, och vi kommer aldrig att acceptera att våldet emot oss tystas ner igen.
Det har varit en familjehemlighet tidigare, men jag tycker att det är en del av den svenska historien så jag tycker att det är viktigt att berätta. Min mormorsmor var lärarinna på landet och bodde själv i skolan som låg mellan två byar. Vad mormor har berättat så våldtog hennes pappa mamman och då tvingade byarna dem att gifta sig. Han var av en synnerligen "snäll" men världelös sort så driftiga mormorsmor såg till att de flyttade till sthlm och hon fixade jobb till honom. Det var väl ingen som såg honom som en våldtäktsman, det var så det var på den tiden. Men han fick ta ansvar då hon blev gravid. Det var inte alla kvinnor som hade den turen, att de männen de råkat ut för, faktiskt tog sitt ansvar.

Så nog har den här sortens män funnits i alla tider.

Jag menar också att vi kvinnor pratar om det mer öppet nu. Männen, och problemen med mansbilden och vissa mäns beteende, har funnits länge, men hur vi pratar om det och problematiserar det, det är relativt nytt.
 
Det har varit en familjehemlighet tidigare, men jag tycker att det är en del av den svenska historien så jag tycker att det är viktigt att berätta. Min mormorsmor var lärarinna på landet och bodde själv i skolan som låg mellan två byar. Vad mormor har berättat så våldtog hennes pappa mamman och då tvingade byarna dem att gifta sig. Han var av en synnerligen "snäll" men världelös sort så driftiga mormorsmor såg till att de flyttade till sthlm och hon fixade jobb till honom. Det var väl ingen som såg honom som en våldtäktsman, det var så det var på den tiden. Men han fick ta ansvar då hon blev gravid. Det var inte alla kvinnor som hade den turen, att de männen de råkat ut för, faktiskt tog sitt ansvar.

Så nog har den här sortens män funnits i alla tider.

Jag menar också att vi kvinnor pratar om det mer öppet nu. Männen, och problemen med mansbilden och vissa mäns beteende, har funnits länge, men hur vi pratar om det och problematiserar det, det är relativt nytt.
Den storyn borde vi tatuera på ögongloberna på 2/3 av Flashbacks användare
 
Det har varit en familjehemlighet tidigare, men jag tycker att det är en del av den svenska historien så jag tycker att det är viktigt att berätta. Min mormorsmor var lärarinna på landet och bodde själv i skolan som låg mellan två byar. Vad mormor har berättat så våldtog hennes pappa mamman och då tvingade byarna dem att gifta sig. Han var av en synnerligen "snäll" men världelös sort så driftiga mormorsmor såg till att de flyttade till sthlm och hon fixade jobb till honom. Det var väl ingen som såg honom som en våldtäktsman, det var så det var på den tiden. Men han fick ta ansvar då hon blev gravid. Det var inte alla kvinnor som hade den turen, att de männen de råkat ut för, faktiskt tog sitt ansvar.

Så nog har den här sortens män funnits i alla tider.

Jag menar också att vi kvinnor pratar om det mer öppet nu. Männen, och problemen med mansbilden och vissa mäns beteende, har funnits länge, men hur vi pratar om det och problematiserar det, det är relativt nytt.

Det är ju så hemskt att "turen" innefattade att behöva gifta sig med sin våldtäktsman, och att alternativet var ännu sämre.
 
En av mina äldre släktingar var resultatet av systematiska våldtäkter hennes mamma, som var piga, utsattes för av sin "arbetsgivare". Hon kände enorm skam över att ha kommit till på det sättet, och ha fötts utanför äktenskapet. Skammen var hennes och mammans, aldrig våldtäktsmannens. Det påverkade henne livet ut.

En annan familjemedlem blev som tolvåring utsatt för ett gruppvåldtäktsförsök av tre svenska grabbar, mitt på blanka eftermiddagen då hon var på väg till stallet. Tidigt 60-tal. Hon "räddades" av en äldre man som kom gående längs vägen. När han hade kört bort förövarna skällde han ut offret för att hon gick där alldeles ensam och lockade pojkar i fördärvet. Inte förrän me too-rörelsen växte vågade hon börja prata om den här händelsen och hur den har påverkat henne i över 50 år.

Såna här hemligheter finns överallt. Äntligen har vi börjat prata om dem.
 
soc
Jag delar i stort åsikt med denna skribent: (min fetning)
---
Nu har ETC gjort ett återbesök hos svenska incel-män. De beskriver stor ensamhet, ett utanförskap. En hatar mer intensivt än någonsin, en har försökt närma sig extremhögern. Men en av dem, Dennis, har vaknat upp. Föräldrarna gjorde en insats, tog ifrån honom dator och mobiltelefon, fick iväg honom till en psykolog. “Jag har mognat” säger Dennis. Sedan dess har han även haft en kärleksrelation.

Och ursäkta, men här är det dags för ett påpekande.

Det kryllar av tjejer som är ensamma och som inte får ligga och som gråter med hjärtan som skaver mot sängkanten i mol allena sovrum. Som blir bortvalda och nobbade. De ägnar sig inte åt organiserat hat för det. Incel är en manssport.

Samhället ska på alla sätt erbjuda vägar ur ensamhet, och möjligheten till vård får aldrig vara en klassfråga. Gäller det ungdomar, så har föräldrarna stort ansvar att kliva in i pojkrummet och ta reda på vad fan som pågår under alla de där timmarna av chattande. Som i fallet Dennis, ta tag i situationen.

Men de här självömkande männen ursäktar i många fall terrorism, och det är inget vi godtar i några som helst andra former. Det är dags att sluta dalta med incel-männen.
---
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/4qWOlq/dags-att-sluta-dalta-med-incel-mannen
Det finns kvinnliga incels men de kallar sig femcels, http://reddit.com/r/trufemcels är en samlingsplats. Det finns likheter och skillnader mellan manliga och kvinnliga cels.
 
Okej, vi verkar ha väldigt olika bilder av vad som är en konstruktiv och genomförbar samhällsutveckling.
Ja det har vi nog. Efter några års ideellt arbete på kvinnojour har jag på nära håll sett hur män behandlar kvinnor och barn. Incels resonemang är ju likartat dessa förövare, andemeningen är alltid att det är kvinnornas fel. Sen vill ju inte arbetslösa män uppenbarligen slita inom kvinnoyrken inom skola och omsorg heller eftersom det är till för kärringar som en man uttryckte det. Män är helt enkelt vårt farligaste samhällsproblem för närvarande.
 
Ja det har vi nog. Efter några års ideellt arbete på kvinnojour har jag på nära håll sett hur män behandlar kvinnor och barn. Incels resonemang är ju likartat dessa förövare, andemeningen är alltid att det är kvinnornas fel. Sen vill ju inte arbetslösa män uppenbarligen slita inom kvinnoyrken inom skola och omsorg heller eftersom det är till för kärringar som en man uttryckte det. Män är helt enkelt vårt farligaste samhällsproblem för närvarande.

Och du tänker att dessa män kommer att lösa sin skit själva om kvinnor generellt sexstrejkar? Jag tror väl egentligen inte att du menade detta bokstavligt, men jag förstår inte riktigt hur du konkret och praktiskt tänker att män som för dylika resonemang ska fås att ändra sig? Jag har väldigt svårt att tro att de kommer vakna upp en morgon och som av ett trollslag inse att de har en kass kvinnosyn. De allra flesta människor behöver input utifrån för att förändra sina tankar och handlingar.
 
Och du tänker att dessa män kommer att lösa sin skit själva om kvinnor generellt sexstrejkar? Jag tror väl egentligen inte att du menade detta bokstavligt, men jag förstår inte riktigt hur du konkret och praktiskt tänker att män som för dylika resonemang ska fås att ändra sig? Jag har väldigt svårt att tro att de kommer vakna upp en morgon och som av ett trollslag inse att de har en kass kvinnosyn. De allra flesta människor behöver input utifrån för att förändra sina tankar och handlingar.
Jag vet inte. Men jag vägrar dadda vuxna människor. Jag har alltid trott på att det allra allra viktigaste är att kvinnor får träffas tillsammans utan män och dela sina berättelser om hur män har behandlat dem. Jag struntar i hur män löser sina problem men hur kvinnor gör det är mycket viktigt för mig personligen. Där tror jag kraften och modet finns för förändring, alltså att kvinnor i fred får berätta och stödja varandra. I någon mån fungerar Buke faktiskt det för mig, eftersom det här är ett ganska renodlat kvinnodominerat forum. Och det tror jag är väldigt väldigt viktigt.
 
Jag vet inte. Men jag vägrar dadda vuxna människor. Jag har alltid trott på att det allra allra viktigaste är att kvinnor får träffas tillsammans utan män och dela sina berättelser om hur män har behandlat dem. Jag struntar i hur män löser sina problem men hur kvinnor gör det är mycket viktigt för mig personligen. Där tror jag kraften och modet finns för förändring, alltså att kvinnor i fred får berätta och stödja varandra. I någon mån fungerar Buke faktiskt det för mig, eftersom det här är ett ganska renodlat kvinnodominerat forum. Och det tror jag är väldigt väldigt viktigt.

Ja, det håller jag med dig om. Jag tror också att kvinnoseparatistiska miljöer är stärkande och viktiga för kvinnor. Sen är jag personligen även intresserad av männens perspektiv och problem, men jag har stor förståelse för att man som kvinna inte är det.
 
Jag får en känsla av att vi pratar/läser (i mitt fall) om varandra. Jag skulle tro att de flesta av oss inte tycker att det är på minsta sätt okej att bete sig på det sätt som många beskrivit i denna tråd. Jag har haft min beskärda del av erfarenheter av att män blir arga/sura/griniga/hotfulla när de fått ett nej när de förväntade sig ett ja. Mäns oreflekterade rätt till kvinnors kroppar (liv, känsloliv, fantasier osv) är verkligen inget jag kan acceptera, vare sig för mig personligen eller för min medkvinna (i det jag uppfattar att tråden handlar det om handlar det om könsroller och framför allt maskulinitet).

Men enligt mig så finns det i tråden grovt sett två förhållningssätt som inte utesluter varandra:
1) Bli arg på männen
2) Förstå varför männen blir som de blir

Jag tycker båda två är rimliga, vettiga sätt att reagera och tänka på. Kräv ansvar av de män som plågar, förföljer, hatar, mördar kvinnor bara för att de är kvinnor! Kräv också att vi ska undersöka och förstå varifrån allt detta hat kommer ifrån och hur vi kan bryta männens beteende innan de hotar, trakasserar, avskyr, föraktar, mördar en kvinna till!
 
Jag får en känsla av att vi pratar/läser (i mitt fall) om varandra. Jag skulle tro att de flesta av oss inte tycker att det är på minsta sätt okej att bete sig på det sätt som många beskrivit i denna tråd. Jag har haft min beskärda del av erfarenheter av att män blir arga/sura/griniga/hotfulla när de fått ett nej när de förväntade sig ett ja. Mäns oreflekterade rätt till kvinnors kroppar (liv, känsloliv, fantasier osv) är verkligen inget jag kan acceptera, vare sig för mig personligen eller för min medkvinna (i det jag uppfattar att tråden handlar det om handlar det om könsroller och framför allt maskulinitet).

Men enligt mig så finns det i tråden grovt sett två förhållningssätt som inte utesluter varandra:
1) Bli arg på männen
2) Förstå varför männen blir som de blir

Jag tycker båda två är rimliga, vettiga sätt att reagera och tänka på. Kräv ansvar av de män som plågar, förföljer, hatar, mördar kvinnor bara för att de är kvinnor! Kräv också att vi ska undersöka och förstå varifrån allt detta hat kommer ifrån och hur vi kan bryta männens beteende innan de hotar, trakasserar, avskyr, föraktar, mördar en kvinna till!
Men varför skulle det vara mitt ansvar? Jag orkar inte engagera mig i all världens problem, så jag har valt till exempel feminism och mot rasism.
Jag har verkligen inte ork att dessutom kämpa för att lösa det här problemet så att de stackars männen slipper känna sig utanför.

Jag har dragits med utanförskap och psykisk ohälsa större delen av livet, men på något mystiskt sätt har jag klarat det utan att en enda gång hota eller trakassera någon.
Ett hett tips är att se till att få hjälp. Det är inte enkelt och man får kämpa, men jag vägrar vara med på att skapa en gräddfil för att de stackars männen ska kunna vistas i samhället utan att råka våldta någon.
 
Hur tänker då folk ifall det skulle visa sig att männen har svårare att få den hjälp de behöver och som andra har kunnat få. Är det då fortfarande bara deras ansvar?
 
Men varför skulle det vara mitt ansvar? Jag orkar inte engagera mig i all världens problem, så jag har valt till exempel feminism och mot rasism.
Jag har verkligen inte ork att dessutom kämpa för att lösa det här problemet så att de stackars männen slipper känna sig utanför.

Jag har dragits med utanförskap och psykisk ohälsa större delen av livet, men på något mystiskt sätt har jag klarat det utan att en enda gång hota eller trakassera någon.
Ett hett tips är att se till att få hjälp. Det är inte enkelt och man får kämpa, men jag vägrar vara med på att skapa en gräddfil för att de stackars männen ska kunna vistas i samhället utan att råka våldta någon.
Det är ju just det, rådande patriarkaliska strukturer och mansnormer gör att även en misslyckad och kass man som jag, som inte klarar av att vare sig våldta, hota eller trakassera när jag mått dåligt, tog 20-25 år på mig att inse att det där med att gå till psykolog kan vara värt att gå till.
 
Men varför skulle det vara mitt ansvar? Jag orkar inte engagera mig i all världens problem, så jag har valt till exempel feminism och mot rasism.
Jag har verkligen inte ork att dessutom kämpa för att lösa det här problemet så att de stackars männen slipper känna sig utanför.

Jag har dragits med utanförskap och psykisk ohälsa större delen av livet, men på något mystiskt sätt har jag klarat det utan att en enda gång hota eller trakassera någon.
Ett hett tips är att se till att få hjälp. Det är inte enkelt och man får kämpa, men jag vägrar vara med på att skapa en gräddfil för att de stackars männen ska kunna vistas i samhället utan att råka våldta någon.

Jag menade inte att mäns hemska beteende är ditt eller varje enskild människas ansvar. Vad jag ville uttrycka var att försöka förstå varför någon/några beter sig på ett visst sätt är inte alls detsamma som att ursäkta det. Att försöka förstå vad som ligger bakom incels eller andra kvinnohatares åsikter och beteende är inte detsamma som att urskulda dem, det är inte att ge dem "rätt" till sitt beteende.
 
Hur tänker då folk ifall det skulle visa sig att männen har svårare att få den hjälp de behöver och som andra har kunnat få. Är det då fortfarande bara deras ansvar?
Då är det väl en strålande idé för dem att starta någon slags maleism där det fokuseras på problem som män möter i ett patriarkalt samhälle. Vi kvinnor har fått kämpa för våra rättigheter och de är fortfarande inte i nivå med männens. Vi kan inte ta på oss ansvar att lösa deras problem också.
 
Då är det väl en strålande idé för dem att starta någon slags maleism där det fokuseras på problem som män möter i ett patriarkalt samhälle. Vi kvinnor har fått kämpa för våra rättigheter och de är fortfarande inte i nivå med männens. Vi kan inte ta på oss ansvar att lösa deras problem också.
Ok jag trodde officiellt feminismen var för både män och kvinnor och menat att hantera precis såna här frågor men jag har väl tolkat det fel då.
 

Liknande trådar

Samhälle Förresten stötte precis på den här artikeln. Intelligensen hos män(iskor?) IQ sjunker, istället för att som före 80-talet öka för varje...
Svar
11
· Visningar
1 088
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Avels fråga

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp