Man väljer givetvis själv vilken tid och energi man vill lägga på saker - samt hur man engagerar sig. Ingen måste ju göra något den inte vill, allt är ju totalt frivilligt. Få av oss arbetar ju aktivt mot islamistisk radikalisering heller liksom.
Däremot tror jag inte att man ska sätta likhetstecken mellan att kunna problematisera det här och diskutera orsaker och eventuella lösningar och att inte ha blivit utsatt alls. Vi är ju så otroligt många som blivit utsatta för brott, och finns nog representerade inom de flesta olika läger.
Givetvis, jag talar enbart för egen del, så det är ingen generalisering alls. Många som varit brottsutsatta på olika sätt blir just engagerande, kanske som ett sätt att bearbeta. För andra kan frågan vara för känslig utan att ha varit brottsutsatt.