Kan vi prata lite mer om incels och i allmänhet avvisande av män

[the_connemara]

Det är andra män som skapar fler olyckliga män, inte kvinnor.

Men ja vad sant

De inte bara låter bli att försöka lyfta o hjälpa varandra utan dessutom drar ner varandra o sig själva.

Män behöver helt klart typ 5 miljoner klonade Atilla Yoldas, en stöttande klon/man

 

[Amanda_F]

Är inte ett av de stora problemen att de inte får bekräftelse av någon? Att dessa män inte ser sin egen roll i något så de lägger inte manken till och funderar vad DE själva skulle kunna göra för att må bättre. De har dålig självkänsla och sänker andra för de tror att det får dem att må bättre.

De lyckas därför sällan på jobbet = ingen bekräftelse. De lyckas inte heller i relationer = ingen bekräftelse osv.

Incels är lata och tycker att saker borde serveras dem och fattar inte att det krävs lite ödmjukhet och driv för att nå framgång, oavsett inom vilket område det handlar om. De kan inte se hur personer omkring dem jobbar för att nå framåt.

Det handlar också om acceptans, det här är min lott i livet. Men vad ska jag göra för att må så bra som möjligt? Det är nog en tankegång som saknas hos många män tyvärr...

 

[Tonto]

Jag upplever det som att det har blivit mer de senaste åren. När jag pratat med personer som jag tycker är åt incels-hållet så pratar de alltid om att "allt är på tjejernas villkor, tjejerna styr allt, jämställdheten har gått för långt" och liknande. De ansåg att det är det var den svenska jämställdheten som gör att det är synd om incel-männen.

Kan det inte bero på att internet ger dom här männen en chans att samlas och inspirera varandra till idiotiska saker?

 

[Elo]

Jag tror att PUA och incels har en sak gemensamt; deras tro på att kvinnor på något sätt är ansvariga för att män får ha sex.

PUA går ju ut på att lura kvinnor (kvinnor gillar inte heller sex, bara så att ni vet) till att ha sex, det gäller att ha rätt nyckel för att låsa upp porten till sex.

Incels hamnar i lite samma idé, att det är kvinnor som är ansvariga för om män har sex eller inte. Männens egna beteende (eller avsaknad av beteende*) har inget att göra med om de får sex eller inte. Endast kvinnor har ansvar här. Incels tänker då att kvinnor, medvetet och fulla med avskyvärd elakhet, som inte har sex med dem gör det för att de är elaka och emot män. Om kvinnor inte kommer fram och skrevar och skriker "ta mig" till en random snubbe (som förtjänar sex, för att han har en kuk) så är det för att de är onda och fienden.

Om man ser motsatta könet (som man vill ha sex med) som onda och en homogen grupp som är emot en, är det nog ganska lätt att ryckas med i det allmänna "hat" pratet. Motparten (kvinnorna) har ju redan visat hur mycket de hatar män (i allmänhet) och just den enskilde mannen (i synnerhet) genom att inte erbjuda sex.

*I en dokumentär om incels för några år sedan så förklarar en ung man att han inte kunde förstå varför han inte fick ligga, han hade ju till och med en bil! Han hade aldrig frågat ut en tjej på dejt, i stort sett inte pratat med tjejer i sin egen ålder över huvud taget, utan antog att tjejer skulle komma fram till honom och sexa upp honom bara för att. Att det är så andra killar får ligga.

 

[TinyWiny]

Jag blir mest förvånad över de som skriver om det här som om det vore en ny företeelse. Visst är det nytt med organiserat hat på nätet men tanken och jargongen är exakt densamma nu som när jag var tonåring på 80-talet. Att män tafsade och tog för sig och skyllde på påhittade orsaker till varför "ingen ville ha dem" är exakt samma med och har varit det hur länge som helst och bittra män finns det i överflöd i alla åldrar. Skillnaden är mest att nu pratas det om det. Då var det något man som kvinna bara skulle ta och ingen skulle någonsin blivit utkastad från krogen för att han körde in hela handen under kjolen på en tjej utan tjejen skulle fått höra att hon bad om det med en sådan klädsel om hon hade mage att säga till en vakt.

Jag sa inlindade nej länge och kan göra det i situationer jag bedömer som potentiellt farliga nu med men för det mesta fräser jag numera av innan de ens har pratat till punkt. Jag har tvingats bli den bitch de utgår ifrån att jag och alla andra kvinnor är för att få vara i fred. Visst har det hänt att jag på ett bryskt sätt har avfärdat män som faktiskt inte är äckel men för mig är det lättare att då be om ursäkt än att bli av med någon som är efterhängsen och är mannen vettig så förstår han varför han fick det bemötande han fick. Jag har med erfarenhet lärt mig att det inte går att le mot en man, det går inte att prata och vara trevlig för det tolkas av alldeles för många som att det är till sängen med dem jag vill. Det här är som sagt ingen ny företeelse, det nya är organiseringen och att kvinnor säger ifrån på samhällelig nivå.

En bekants släkt i släkt är exakt den där typen som anser att hans drömtjej ska komma indansande i hans liv. Att han själv inte gör något alls för att ens försöka träffa någon, prata med någon eller ens vara social kvittar. Min bekant sa till honom att ingen tjej kommer kommande indansande i ditt garage utan att han måste ut och träffa folk men då kommer de där bittra fram och hur synd det är om honom. Hur elaka alla tjejer är som inte bara uppfyller hans drömmar. För kvinnor är inga riktiga människor. De är ting man ska kunna peka på och få. Det har han lärt sig av sin precis lika bittra farbror som var född på 20-talet.

 

[Stinaelin]

Jag blir mest förvånad över de som skriver om det här som om det vore en ny företeelse. Visst är det nytt med organiserat hat på nätet men tanken och jargongen är exakt densamma nu som när jag var tonåring på 80-talet. Att män tafsade och tog för sig och skyllde på påhittade orsaker till varför "ingen ville ha dem" är exakt samma med och har varit det hur länge som helst och bittra män finns det i överflöd i alla åldrar. Skillnaden är mest att nu pratas det om det. Då var det något man som kvinna bara skulle ta och ingen skulle någonsin blivit utkastad från krogen för att han körde in hela handen under kjolen på en tjej utan tjejen skulle fått höra att hon bad om det med en sådan klädsel om hon hade mage att säga till en vakt.

Jag sa inlindade nej länge och kan göra det i situationer jag bedömer som potentiellt farliga nu med men för det mesta fräser jag numera av innan de ens har pratat till punkt. Jag har tvingats bli den bitch de utgår ifrån att jag och alla andra kvinnor är för att få vara i fred. Visst har det hänt att jag på ett bryskt sätt har avfärdat män som faktiskt inte är äckel men för mig är det lättare att då be om ursäkt än att bli av med någon som är efterhängsen och är mannen vettig så förstår han varför han fick det bemötande han fick. Jag har med erfarenhet lärt mig att det inte går att le mot en man, det går inte att prata och vara trevlig för det tolkas av alldeles för många som att det är till sängen med dem jag vill. Det här är som sagt ingen ny företeelse, det nya är organiseringen och att kvinnor säger ifrån på samhällelig nivå.

En bekants släkt i släkt är exakt den där typen som anser att hans drömtjej ska komma indansande i hans liv. Att han själv inte gör något alls för att ens försöka träffa någon, prata med någon eller ens vara social kvittar. Min bekant sa till honom att ingen tjej kommer kommande indansande i ditt garage utan att han måste ut och träffa folk men då kommer de där bittra fram och hur synd det är om honom. Hur elaka alla tjejer är som inte bara uppfyller hans drömmar. För kvinnor är inga riktiga människor. De är ting man ska kunna peka på och få. Det har han lärt sig av sin precis lika bittra farbror som var född på 20-talet.

Jag håller med.

Jag var "ung" på åttiotalet, och har inte varit ute i svängen på säkert 20 år, men visst har jag träffat på dessa män! Jag hade tom alltid en "fejk-förlovningsring" på handen när jag var på konferens som doktorand, för att slippa bli uppraggad (eller ha en bra ursäkt) av överförfriskade professorer...

Jag har hört att jag lurat män, som jag pratat med utan att berätta att jag var upptagen. Att jag borde följa med dem hem för att citat "du är ju snygg!" (bra argument, är det inte bättre att jag följer med mig själv hem då?).

Vi tjejkompisar hade strategin att aldrig dansa med, aldrig vara för trevlig mot, och ALDRIG tacka ja till en drink, av män som en inte är intresserad av. För då var en liksom körd...

 

[MCP]

Vi tjejkompisar hade strategin att aldrig dansa med, aldrig vara för trevlig mot, och ALDRIG tacka ja till en drink, av män som en inte är intresserad av. För då var en liksom körd...

Ja herregud, hur ofta har man inte hört någon man kläcka ur sig "ja men, drinkarna kan de nog ta emot..." med bittert tonfall. Detta sägs ofta i nyktra sammanhang. Jag var länge naiv och kunde inte förstå detta, i min värld (och så som jag anser det borde vara) så bjuder man på drinkar för att man vill vara trevlig. Punkt.

 

[TinyWiny]

Jag håller med.

Jag var "ung" på åttiotalet, och har inte varit ute i svängen på säkert 20 år, men visst har jag träffat på dessa män! Jag hade tom alltid en "fejk-förlovningsring" på handen när jag var på konferens som doktorand, för att slippa bli uppraggad (eller ha en bra ursäkt) av överförfriskade professorer...

Jag har hört att jag lurat män, som jag pratat med utan att berätta att jag var upptagen. Att jag borde följa med dem hem för att citat "du är ju snygg!" (bra argument, är det inte bättre att jag följer med mig själv hem då?).

Vi tjejkompisar hade strategin att aldrig dansa med, aldrig vara för trevlig mot, och ALDRIG tacka ja till en drink, av män som en inte är intresserad av. För då var en liksom körd...

Det där med fejkförlovningsring körde en bekant med fast omvänt. Är man upptagen är det mer intressant för då har någon ansett en vara tillräckligt intressant iallafall någon gång... Häromkring var det så vanligt med fejkring att man, om man hade ring på sig, kunde få frågan om den var fejk eller på riktigt. Oavsett ring eller inte, pratade man, log och var trevlig så var det kört. Ringen betydde här i många (mäns) ögon att det inte var mer än en natt man var ute efter så efterhängsna var de ändå. En menade att jag ju inte var oskuld (och pekade på det faktum att jag har barn) så då gjorde det inget utan då kunde jag ha sex med honom. Jag fattade inte hans logik där men gissar att jag i hans ögon redan var fallen eller nåt.

 

[TinyWiny]

Ja herregud, hur ofta har man inte hört någon man kläcka ur sig "ja men, drinkarna kan de nog ta emot..." med bittert tonfall. Detta sägs ofta i nyktra sammanhang. Jag var länge naiv och kunde inte förstå detta, i min värld (och så som jag anser det borde vara) så bjuder man på drinkar för att man vill vara trevlig. Punkt.

Nejnej, det är en variant att betala för sex på

 

[Stinaelin]

Det där med fejkförlovningsring körde en bekant med fast omvänt. Är man upptagen är det mer intressant för då har någon ansett en vara tillräckligt intressant iallafall någon gång... Häromkring var det så vanligt med fejkring att man, om man hade ring på sig, kunde få frågan om den var fejk eller på riktigt. Oavsett ring eller inte, pratade man, log och var trevlig så var det kört. Ringen betydde här i många (mäns) ögon att det inte var mer än en natt man var ute efter så efterhängsna var de ändå. En menade att jag ju inte var oskuld (och pekade på det faktum att jag har barn) så då gjorde det inget utan då kunde jag ha sex med honom. Jag fattade inte hans logik där men gissar att jag i hans ögon redan var fallen eller nåt.

Ja, herregud... Inte var det hundraprocentigt inte. Jag har stått och pratat med (äldre) män på konferenser, visat bilder på mina barn, sett bilder på hans barn, och varit trevlig i största allmänhet, för att sen ha en klängande man med sig fram till hotelldörren som bara MÅSTE följa med in...

 

[Lovisaleonora]

Det handlar också om acceptans, det här är min lott i livet. Men vad ska jag göra för att må så bra som möjligt? Det är nog en tankegång som saknas hos många män tyvärr...

Så himla bra formulerat.

Jag tror att det är en tankegång många, oavsett kön, hade behövt fundera över. Allt kan alltid bli bättre, men världen är inte skyldig mig ett djäkla skit. Jag måste bädda min egen säng och jag behöver göra det med respekt för resten av världen.

 

[flyingchange]

Jag rekommenderar Emma Leijnses sommarprat för ett annat perspektiv på frågan om varför vissa män hamnar i ett så starkt utanförskap som "incels" ändå är i. Vissa skillnader mellan pojkar och flickor grundläggs tidigt, ibland redan i förskolan. Flickor klarar sig bättre i skolan än vad pojkar gör, och detta fortsätter sedan upp i åldrarna och in i arbetslivet. Högutbildade kvinnor är generellt sett inte intresserade av lågutbildade män, och på så vis uppstår ett glapp mellan vad kvinnor söker efter och vad män har att erbjuda, så att säga. Jag tycker att det är väldigt hårt att säga att incels är "lata" och själva borde ha tagit sig ur sin situation. Ingen är ett hundraprocentigt offer för omständigheterna, men ingen är heller opåverkad av sin miljö. Depression, ensamhet, tvivel, självhat, och upplevelsen av att vara misslyckad och oälskad är sånt som kan göra en människa bitter och hatisk mot omgivningen.

Emma Leijnse avslutar sitt sommaprat med att säga att det bästa en pappa kan göra för sin son, är att läsa för honom. Hon efterlyser också fler manliga förebilder i skolan och förskola. Att pojkar får växa upp med en empatisk, läsande, lyssnande man som ideal. För de män som befinner sig någonstans på incel-skalan tror jag att man behöver tänka i termer av avradikalisering, t.ex. med samtal, insatser från psykiatrin, och hjälp att ta sig in i samhället igen.

 

[Elektronen]

Triggervarning: sexuellt våld

Det har nötts och blötts till och från här på Buke men behovet av att diskutera detta tycks inte lägga sig för mig. Det känns ständigt aktuellt, och nu har kvällstidningarna dessutom dragit igång en artikelserie i ämnet incels. Jag tycker att rörelsen är extremt obehaglig (läs: livsfarlig) och samtidigt som jag är glad över att de dras ut i ljuset så är jag rädd för att det leder till att fler hittar dit.

Samtidigt som detta sker, så ser jag hur jag och mina vänner artigt försöker avvisa män utan att skada deras ego. Vanliga män, sannolikt inte incels, men med grund i samma problematik. Bristen på kvinnors rätt att utan ursäkt säga nej. Mitt avböjande har i de absolut allra flesta fall har tagits emot mycket väl, men vid tillräckligt många tillfällen har det inte gjort det, för att jag ska uppleva obehag kring det hela.

Hur bekväma är ni med att säga nej? Lindar ni in orden i en liten rosett för att det ska låta trevligare? Ursäktar ni er? Hur ska vi som gör detta kunna komma ifrån det?

Hur ska vi hantera problemet med incels? Kan ingen bara stänga ner dessa nätforum? Jag blir tokig!

Jag tycker det är svårt och jag är nog dålig på att säga ifrån många gånger.
Jag dansar och har på den vägen träffat på flera killar som blivit intresserade av mig (har jag förstått efter ett tag). Några har jag träffat med, vad jag trodde, intentioner som vänner.

En utav dem var väldigt på och ville ses, frågade hur många gånger som helst, så till slut hittade jag på att jag dejtade någon (kändes lättare) jag trodde han fattade då och vi gick till ett ställe där de hade livemusik.
Men när vi var där insåg jag att han inte alls hade förstått, han tog på min arm hela tiden, mitt hår och tusen komplimanger. Får även veta att han har flickvän men enligt honom är det komplicerat och de har ett öppet förhållande.
I slutet av kvällen säger han att han vill kyssa mig. Jag säger nej, hänvisar till att jag dejtar någon (vilket jag inte gör) och att han ju har flickvän. Hade jag dejtat någon på riktigt hade jag sagt åt honom betydligt tidigare. Jag är inte alls attraherad av honom på det viset, men det känns hårdare att säga. Men som han betedde sig vill jag inte ens vara kompis, att jag redan innan vi sågs sagt att vi kunde ses som kompisar struntade ju han uppenbarligen i.

 

[Lovisaleonora]

Jag rekommenderar Emma Leijnses sommarprat för ett annat perspektiv på frågan om varför vissa män hamnar i ett så starkt utanförskap som "incels" ändå är i. Vissa skillnader mellan pojkar och flickor grundläggs tidigt, ibland redan i förskolan. Flickor klarar sig bättre i skolan än vad pojkar gör, och detta fortsätter sedan upp i åldrarna och in i arbetslivet. Högutbildade kvinnor är generellt sett inte intresserade av lågutbildade män, och på så vis uppstår ett glapp mellan vad kvinnor söker efter och vad män har att erbjuda, så att säga. Jag tycker att det är väldigt hårt att säga att incels är "lata" och själva borde ha tagit sig ur sin situation. Ingen är ett hundraprocentigt offer för omständigheterna, men ingen är heller opåverkad av sin miljö. Depression, ensamhet, tvivel, självhat, och upplevelsen av att vara misslyckad och oälskad är sånt som kan göra en människa bitter och hatisk mot omgivningen.

Emma Leijnse avslutar sitt sommaprat med att säga att det bästa en pappa kan göra för sin son, är att läsa för honom. Hon efterlyser också fler manliga förebilder i skolan och förskola. Att pojkar får växa upp med en empatisk, läsande, lyssnande man som ideal. För de män som befinner sig någonstans på incel-skalan tror jag att man behöver tänka i termer av avradikalisering, t.ex. med samtal, insatser från psykiatrin, och hjälp att ta sig in i samhället igen.

... och jag känner att jag får kräksmak i munnen av alla förklaringar, snuddande nära ursäkter, för människor som uppför sig som rövhattar.

Jag har också haft motvind i livet, jag kan väl för helsike inte unna mig att bete mig hur illa som helst för det?

 

[Kattennizze]

Jag rekommenderar Emma Leijnses sommarprat för ett annat perspektiv på frågan om varför vissa män hamnar i ett så starkt utanförskap som "incels" ändå är i. Vissa skillnader mellan pojkar och flickor grundläggs tidigt, ibland redan i förskolan. Flickor klarar sig bättre i skolan än vad pojkar gör, och detta fortsätter sedan upp i åldrarna och in i arbetslivet. Högutbildade kvinnor är generellt sett inte intresserade av lågutbildade män, och på så vis uppstår ett glapp mellan vad kvinnor söker efter och vad män har att erbjuda, så att säga. Jag tycker att det är väldigt hårt att säga att incels är "lata" och själva borde ha tagit sig ur sin situation. Ingen är ett hundraprocentigt offer för omständigheterna, men ingen är heller opåverkad av sin miljö. Depression, ensamhet, tvivel, självhat, och upplevelsen av att vara misslyckad och oälskad är sånt som kan göra en människa bitter och hatisk mot omgivningen.

Emma Leijnse avslutar sitt sommaprat med att säga att det bästa en pappa kan göra för sin son, är att läsa för honom. Hon efterlyser också fler manliga förebilder i skolan och förskola. Att pojkar får växa upp med en empatisk, läsande, lyssnande man som ideal. För de män som befinner sig någonstans på incel-skalan tror jag att man behöver tänka i termer av avradikalisering, t.ex. med samtal, insatser från psykiatrin, och hjälp att ta sig in i samhället igen.

Ja det är som alltid, mest synd om männen.

 

[Amanda_F]

Jag har full förståelse för att många tycker att en inte kan säga att incels är "lata". Men min upplevelse är inte att det egentligen finns en grogrund för ett kollektivt dåligt självförtroende för att de kommer från en bakgrund där de inte uppmuntras ta eget ansvar. Tvärtom har jag i min närhet haft några personer som vuxit upp med fulla förutsättningar och ändå beter sig så här.

Det är faktiskt en sak som jag funderat lite på, de personer som jag träffat som beter sig som att kvinnor är till för dem osv är personer som kommer från förutsättningar där folk omkring faktiskt lyckas. Men av någon anledning lyckas inte dessa män och då börjar de skylla på andra i stället för att se sin egen del i problemet. Det ska alltid skyllas på någon annan. Läste precis klart Lasermannen fö. och där är det invandrare han skyller på, för sitt eget misslyckande. Och bristen på självinsikt är total.

Ja, alla har olika förutsättningar (arv). Och ja, inställning till sig själv och omvärlden är troligen en fråga som formas av den miljö man växer upp i. Och där någonstans måste vi se till att hjälpa pojkarna i rätt riktning, att ge förutsättningar att börja tänka självständigt och se sig själv som en del i ett pussel där alla får dra sin del till stacken för att kunna ha förutsättningar att vara en del av något bra. Men eftersom de allra flesta tjejer klarar detta utan att skylla på alla andra, hur kommer det sig att män inte gör det? Min gissning: Män är i de allra flesta fall uppvuxna i en struktur där de får höra att det kommer lösa sig för de är män. Sen gör det inte det gratis, det krävs en insats och det är där det knorras. Flickor förstår att de måste plugga för att ta sig framåt, de får tidigt lära sig att det krävs något för att de ska få sin plats, sin kärlek, och de pengarna de förtjänar så vi VET att vi måste jobba i livet.

Privilegierna är på väg bort på många ställen, och det är klart att det knorras. Vem vill bli av med något som tidigare generationer fått gratis?

 

[Lovisaleonora]

Privilegierna är på väg bort på många ställen, och det är klart att det knorras. Vem vill bli av med något som tidigare generationer fått gratis?

Det här fenomenet kan beskåda på alla plan. Arbetsgivaren tar bort någon förmån som inte längre är hållbar (fruktkorgen t ex). Det innebär att folk sjukskriver sig för de anser sig ha rätt till ledighet för de förlorat en förmån som kanske istället skulle betraktas med uppskattning så länge den varade. Inte en rättighet som ska utkrävas.

 

[athena_arabians]

Det här fenomenet kan beskåda på alla plan. Arbetsgivaren tar bort någon förmån som inte längre är hållbar (fruktkorgen t ex). Det innebär att folk sjukskriver sig för de anser sig ha rätt till ledighet för de förlorat en förmån som kanske istället skulle betraktas med uppskattning så länge den varade. Inte en rättighet som ska utkrävas.

Exakt. Eller att det kanske inte finns utrymme för någon bonus/middag whatever när man går igenom dyra prylar med rekordfart pga slarv och rent lekande med sakerna (exempel från mitt yrkesliv, borrare som gnäller över att de inte har någon bonus när de precis kört sönder en skoter.. igen).

Det är lite samma mekanism, man anser sig ha rätt till en massa saker men inga skyldigheter/egen ansträngning.

 

[parellikusken]

En av mina manliga vänner drog ett opassande skämt i morse. Handlade om att skylla på den andra för att man inte fick sex. Frasen "Då får hon så dåligt samvete att hon aldrig mer tackar nej!" fanns med.
Han förstod sedan att det inte var roligt och att han gjort ett misstag. Jag blev förvånad då han vanligtvis inte skulle säga något liknande.
Men ja, män är ändå män..?

 

[flyingchange]

... och jag känner att jag får kräksmak i munnen av alla förklaringar, snuddande nära ursäkter, för människor som uppför sig som rövhattar.

Jag har också haft motvind i livet, jag kan väl för helsike inte unna mig att bete mig hur illa som helst för det?

Ja det är som alltid, mest synd om männen.

Var läser ni en ursäkt för att bete sig som en rövhatt? Syftet med inlägget var att tipsa om en i mitt tycke konstruktiv inlaga (dvs Emma Leijnses sommarprat) som beskriver hur man kan försöka vända det växande, och farliga, problemet med män i utanförskap som riskerar att eller har radikaliserats i en ofta misogyn och högerextrem miljö. Män som begått brått mot kvinnor eller andra ska givetvis straffas av rättssamhället, men jag (och Emma) diskuterar inte Arnault eller Weinstein utan de män som kanske lever inlåsta i sina lägenheter framför datorn och skriver hatiska inlägg på nätet men kanske knappt träffar andra människor i verkliga livet.

Att säga "män är rövhattar som borde ta sig i kragen" ser inte jag som en konstruktiv lösning på ett accelererande problem. Vad tycker ni att samhället bör göra med/för dessa män?

Jag har full förståelse för att många tycker att en inte kan säga att incels är "lata". Men min upplevelse är inte att det egentligen finns en grogrund för ett kollektivt dåligt självförtroende för att de kommer från en bakgrund där de inte uppmuntras ta eget ansvar. Tvärtom har jag i min närhet haft några personer som vuxit upp med fulla förutsättningar och ändå beter sig så här.

Det är faktiskt en sak som jag funderat lite på, de personer som jag träffat som beter sig som att kvinnor är till för dem osv är personer som kommer från förutsättningar där folk omkring faktiskt lyckas. Men av någon anledning lyckas inte dessa män och då börjar de skylla på andra i stället för att se sin egen del i problemet. Det ska alltid skyllas på någon annan. Läste precis klart Lasermannen fö. och där är det invandrare han skyller på, för sitt eget misslyckande. Och bristen på självinsikt är total.

Ja, alla har olika förutsättningar (arv). Och ja, inställning till sig själv och omvärlden är troligen en fråga som formas av den miljö man växer upp i. Och där någonstans måste vi se till att hjälpa pojkarna i rätt riktning, att ge förutsättningar att börja tänka självständigt och se sig själv som en del i ett pussel där alla får dra sin del till stacken för att kunna ha förutsättningar att vara en del av något bra. Men eftersom de allra flesta tjejer klarar detta utan att skylla på alla andra, hur kommer det sig att män inte gör det? Min gissning: Män är i de allra flesta fall uppvuxna i en struktur där de får höra att det kommer lösa sig för de är män. Sen gör det inte det gratis, det krävs en insats och det är där det knorras. Flickor förstår att de måste plugga för att ta sig framåt, de får tidigt lära sig att det krävs något för att de ska få sin plats, sin kärlek, och de pengarna de förtjänar så vi VET att vi måste jobba i livet.

Privilegierna är på väg bort på många ställen, och det är klart att det knorras. Vem vill bli av med något som tidigare generationer fått gratis?

Jag förstår dina argument och håller med till viss del. Dock tror jag att det i stort finns två olika grupper - de framgångsrika män som lever i tron att de kan ta vad de vill ha (till exempel en viss "if you're famous they let you grab 'em by the pussy"-man), och de inte så framgångsrika män som inte ens är i närheten av att kunna "ta vad han vill ha" men som ser andra män göra just så. Båda har diskuterats om varandra i tråden och kanske måste man kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Att kvinnors makt och inflytande stärks tror och hoppas jag leder till att den första gruppen män tappar det privilegium som ett tusenårigt patriarkalt samhälle givit dem.

Den andra gruppen män, som av olika anledningar hamnat i utanförskap, kanske mer än något annat behöver ersätta hat och bitterhet med konstruktiv framtidstro. Tyvärr är ju självinsikt sällan något som ramlar ner över en för att någon annan säger att man är en rövhatt. Problemet hade ju varit ganska så enkelt löst i så fall. Därför tror jag att dessa män kan behöva psykosocial hjälp. Att många av dem lider av obehandlad depression och andra psykiska problem finner jag inte helt osannolikt med tanke på vilket folkhälsoproblem det är idag.