Kan vi prata lite mer om incels och i allmänhet avvisande av män

[Voeux]

Nej jag är också definitivt så att jag gärna vill vara artig alltid. Iofs även till kvinnor som vill någonting så jag är inte helt 100 på att det hör ihop med just inviter.

Däremot är jag också helt på om att det borde gå att vara artig och rak. Istället för att hitta på halvlögner som man väl kanske gärna gör. Jag är gift (sant) men det är ju inte därför gemene dam inte följer med kreti och pleti hem. Och himla synd att man inte ska kunna vara trevlig utan att det blir tråkigheter.

Jag håller helt med, om jag vill avböja någonting så försöker jag att göra det artigt oavsett vad det gäller. När det gäller sexuella inviter så är min erfarenhet att kvinnor inte alltid hanterar det mycket bättre heller, så att bli stött och bete sig illa över att bli avvisad är verkligen inte reserverat för män. Den stora skillnaden är väl att kvinnor försvinnande sällan tar till hot och våld, vilket gör att det inte skrämmer mig på samma sätt som lättstötta män. De har inte startat en våldsbejakande sekt av offerkoftor osv.

 

[tanten]

Usch. Detta väcker obehagliga minnen. Och jag skäms som äldre och klokare.

När jag var ung som avskydde jag att gå på dans och på krogen. Jag blev nämligen aldrig uppbjuden, jag fick aldrig inviter, jag besvärades aldrig av närgågna män. Jag var "hon som höll i väskorna när de andra dansade". Panelhöna kallades det också. Jag kunde sitta på en krog och se andra prata och flörta. Antog att det berodde på att jag var o oaptitlig att itne ens fyllona antastade mig.

Då var jag ledsen och deppad över att vara så negligerad.
Idag inser jag att detm hade varit rätt besvärligt att vara det där villebrådet som de jagade. Jag slapp det.

Men eftersom jag inte upplevt det - bara sett på avstånd - så blev jag skapligt häpen när jag insåg vad kvinnor idag vittnar om. Det är ju vidrigt! En parallell värld jag varit omedveten om.

Det närmaste jag kommit är den korta period för ett par år sedan som jag var reggad på en nätdejtingsite. När det kom dickpics och vidriga meddelanden från män i min ålder. Det var mitt korta besök i den världen och det lockade inte till att fortsätta.

Samtidigt undrar jag nu vad föräldrar lär sina söner? Pratar inte fäder (och mödrar) med sina söner om människovärde, respekt och sex? Eftersom nu unga män (de gamla, från en annan tid, är väl hjälplöst förlorade?) beter sig så?

Varför är det såhär

 

[Badger]

Jag håller helt med, om jag vill avböja någonting så försöker jag att göra det artigt oavsett vad det gäller. När det gäller sexuella inviter så är min erfarenhet att kvinnor inte alltid hanterar det mycket bättre heller, så att bli stött och bete sig illa över att bli avvisad är verkligen inte reserverat för män. Den stora skillnaden är väl att kvinnor försvinnande sällan tar till hot och våld, vilket gör att det inte skrämmer mig på samma sätt som lättstötta män. De har inte startat en våldsbejakande sekt av offerkoftor osv.

Jo det är helt sant! och kvinnor är så mycket mindre än män i många fall så hot om våld skulle inte alltid ge samma intryck. Man kan ju även få intryck av hot från stora män även om inget finns. Ibland tror jag också vissa män kan vara väldigt naiva på det planet. (jag vet att jag är snäll så då måste ju alla veta det).

Men incels är intressant onekligen, jag tänker hela tiden på 80-tals ungdomsfilm från USA när jag tänker på incels.

De hänger nog också nära ihop med Sad puppies och Hugo Award problemet för ett par år sedan och det lär vara ungefär samma som anföll Sarkeesian, Gamergate. Men de verkar ha spritt sig utanför den biten nu så (svensk)media fått upp ögonen för dem.

(Gamergate, trackasserier av kvinnliga spelkritiker och videoblogs osv, farliga. Sad puppies ett gäng som tyckte att marginaliserade grupper tagit över Hugo Awards och trängt ut vita män från Sci Fi priset. Det blir ju också bojkotter när olika krigsspel även har med kvinnliga karaktärer att spela.)

 

[Görel]

För en 30 år sen på krogen när det var män som inte accepterade att vi inte ville ha deras sällskap fick vi ibland säga att vi var ihop med varandra. Det kändes för jävligt att behöva ta till för att få bli lämnad ifred. Särskilt en av tjejerna som var späd och söt hade det jättejobbigt. Själv är jag längre och kan snabbt bli otrevlig om man inte tar till sig mitt vänliga avvisande. Det är inte roligt att behöva bli det men vissa vägrar att ta till sig att deras sällskap är oönskat och då måste man ju värja sig.

På min 28-årsdag (en måndag) var jag på krogen med ett gäng tjejkompisar då en känd manlig skådis kommer fram till oss, lägger armarna om två i sällskapet, och frågar vad vi gör där alldeles ensamma Åtta tjejer utan manligt sällskap är alltså ensamma! Vi fick vakten att slänga ut honom.

Jag tycker att det är hemskt att det finns män som ser kvinnor som något man har rätt till. Jag har hört män säga när man efter en stunds samtal ute sagt att man inte vill följa med dem hem, att de tycker man är skyldig att göra det eftersom de slösat bort tid på att prata med en. Tid som de underförstått kunde lagt på någon som ville hoppa i säng med dem istället. Jag har tack och lov många väldigt vettiga och kloka killkompisar och världens bästa pappa, annars hade jag förlorat tron på halva mänskligheten för länge sen.

 

[Voeux]

Usch. Detta väcker obehagliga minnen. Och jag skäms som äldre och klokare.

När jag var ung som avskydde jag att gå på dans och på krogen. Jag blev nämligen aldrig uppbjuden, jag fick aldrig inviter, jag besvärades aldrig av närgågna män. Jag var "hon som höll i väskorna när de andra dansade". Panelhöna kallades det också. Jag kunde sitta på en krog och se andra prata och flörta. Antog att det berodde på att jag var o oaptitlig att itne ens fyllona antastade mig.

Då var jag ledsen och deppad över att vara så negligerad.
Idag inser jag att detm hade varit rätt besvärligt att vara det där villebrådet som de jagade. Jag slapp det.

Men eftersom jag inte upplevt det - bara sett på avstånd - så blev jag skapligt häpen när jag insåg vad kvinnor idag vittnar om. Det är ju vidrigt! En parallell värld jag varit omedveten om.

Det närmaste jag kommit är den korta period för ett par år sedan som jag var reggad på en nätdejtingsite. När det kom dickpics och vidriga meddelanden från män i min ålder. Det var mitt korta besök i den världen och det lockade inte till att fortsätta.

Samtidigt undrar jag nu vad föräldrar lär sina söner? Pratar inte fäder (och mödrar) med sina söner om människovärde, respekt och sex? Eftersom nu unga män (de gamla, från en annan tid, är väl hjälplöst förlorade?) beter sig så?

Varför är det såhär

Ja, varför är det så. Jag är rädd för att även de som har goda vuxna förebilder kan sugas in i andra unkna värderingar via vänskapskretsar och framför allt internet. En ofrivillig oskuld kanske hade hittat rätt med tiden, om inte incel-rörelsen fanns där och fångade upp honom först.

Att vara "panelhöna" låter ju faktiskt hemskt, även om du upplever att du sluppit vidriga män. Det allra bästa vore ju om folk slapp känna sig negligerade och slapp vidriga män. Bara vanliga trevliga människor som ser och respekterar varandra. Vilken utopi.

 

[MCP]

Jag är (var) en sådan som kan uppskatta en trevlig pratstund med vem som helst, otaliga är ju de stunder man på fest pratat med folk man inte känt från förr,
men sedan jag kom in i krogåldern, så har jag lärt mig att det tyvärr inte fungerar lika smidigt där.

Nu för tiden undviker jag t.o.m. längre ögonkontakt om det går.
Och tyvärr drar jag ofta pojkvänskortet/alternativt går fram till min sambo om han också är med, för det är så mycket enklare än att vara tvungen att säga nej.

 

[karamelldrottningen]

Triggervarning: sexuellt våld

Det har nötts och blötts till och från här på Buke men behovet av att diskutera detta tycks inte lägga sig för mig. Det känns ständigt aktuellt, och nu har kvällstidningarna dessutom dragit igång en artikelserie i ämnet incels. Jag tycker att rörelsen är extremt obehaglig (läs: livsfarlig) och samtidigt som jag är glad över att de dras ut i ljuset så är jag rädd för att det leder till att fler hittar dit.

Samtidigt som detta sker, så ser jag hur jag och mina vänner artigt försöker avvisa män utan att skada deras ego. Vanliga män, sannolikt inte incels, men med grund i samma problematik. Bristen på kvinnors rätt att utan ursäkt säga nej. Mitt avböjande har i de absolut allra flesta fall har tagits emot mycket väl, men vid tillräckligt många tillfällen har det inte gjort det, för att jag ska uppleva obehag kring det hela.

Hur bekväma är ni med att säga nej? Lindar ni in orden i en liten rosett för att det ska låta trevligare? Ursäktar ni er? Hur ska vi som gör detta kunna komma ifrån det?

Hur ska vi hantera problemet med incels? Kan ingen bara stänga ner dessa nätforum? Jag blir tokig!

Inga ursäkter. Inga bortförklaringar. Har heller inga problem med att krossa någons ego.
Däremot är jag inte lysande på att säga ett rakt nej alltid men är expert på:
1 undvikande.
2 lämplig nedsättande kommentar.

Jeeez ska jag verkligen posta detta

 

[Badger]

Usch. Detta väcker obehagliga minnen. Och jag skäms som äldre och klokare.

När jag var ung som avskydde jag att gå på dans och på krogen. Jag blev nämligen aldrig uppbjuden, jag fick aldrig inviter, jag besvärades aldrig av närgågna män. Jag var "hon som höll i väskorna när de andra dansade". Panelhöna kallades det också. Jag kunde sitta på en krog och se andra prata och flörta. Antog att det berodde på att jag var o oaptitlig att itne ens fyllona antastade mig.

Då var jag ledsen och deppad över att vara så negligerad.
Idag inser jag att detm hade varit rätt besvärligt att vara det där villebrådet som de jagade. Jag slapp det.

Men eftersom jag inte upplevt det - bara sett på avstånd - så blev jag skapligt häpen när jag insåg vad kvinnor idag vittnar om. Det är ju vidrigt! En parallell värld jag varit omedveten om.

Det närmaste jag kommit är den korta period för ett par år sedan som jag var reggad på en nätdejtingsite. När det kom dickpics och vidriga meddelanden från män i min ålder. Det var mitt korta besök i den världen och det lockade inte till att fortsätta.

Samtidigt undrar jag nu vad föräldrar lär sina söner? Pratar inte fäder (och mödrar) med sina söner om människovärde, respekt och sex? Eftersom nu unga män (de gamla, från en annan tid, är väl hjälplöst förlorade?) beter sig så?

Varför är det såhär

Känns som samma här. Dvs hela biten.

Och det är en sak iofs som är så intressant. För Incels, de vill aldrig bjuda upp panelhönorna, eller bara vara goa och snälla och prata med ngn tjej. (Och råkar de ändå göra det, köra lite bokprat med en panelhöna dröjer bara 5 minuter innan den råa blicken kommer fram. Får panelhönan en trevlig kille som följer hem, då blir de intresserade på sekunden också.)

(sorry ev sena ändringar)

 

[Badger]

Ja, varför är det så. Jag är rädd för att även de som har goda vuxna förebilder kan sugas in i andra unkna värderingar via vänskapskretsar och framför allt internet. En ofrivillig oskuld kanske hade hittat rätt med tiden, om inte incel-rörelsen fanns där och fångade upp honom först.

Att vara "panelhöna" låter ju faktiskt hemskt, även om du upplever att du sluppit vidriga män. Det allra bästa vore ju om folk slapp känna sig negligerade och slapp vidriga män. Bara vanliga trevliga människor som ser och respekterar varandra. Vilken utopi.

Jag vet inte, jag blir alldeles för ofta förvånad över hur jättetrevliga och ursöta föräldrar kan ha så ganska hm egentligen otrevliga barn (alltså inte direkt otrevliga som så men som inte förstår ett omskrivet nej alls. Jag vill spela dataspel, tyvärr det går inte just nu, Jag vill! det är lite sköra saker vid datorn, jag vill! NEJ! Du får inte! Jaha? ok). Hoppas mitt barn inte förvånar på samma sätt (eller iofs garanterat är det så). Men det ger mig i alla fall en känsla av att det här kommer inte vara ett dugg bättre om 13 år. De är lika sexistiska nu som när jag var liten typ, inte tjejerna alltså.

 

[em76]

Jag är bekväm med att säga nej i sociala sammanhang.
Situationer som beskrivs i denna tråd hamnar jag inte i, män är inte intresserade av mig på detta sätt/förstår att jag inte är intresserad av män på detta sätt.

 

[Zinfernia]

Eller svarat:

Visa bifogad fil 37723

Han hade nog blivit jätteglad och tolkat det som två minuter

 

[mandalaki]

Han hade nog blivit jätteglad och tolkat det som två minuter

 

[Voeux]

Inga ursäkter. Inga bortförklaringar. Har heller inga problem med att krossa någons ego.
Däremot är jag inte lysande på att säga ett rakt nej alltid men är expert på:
1 undvikande.
2 lämplig nedsättande kommentar.

Jeeez ska jag verkligen posta detta

Du kanske också får öva lite då

 

[Voeux]

Känns som samma här. Dvs hela biten.

Och det är en sak iofs som är så intressant. För Incels, de vill aldrig bjuda upp panelhönorna, eller bara vara goa och snälla och prata med ngn tjej. (Och råkar de ändå göra det, köra lite bokprat med en panelhöna dröjer bara 5 minuter innan den råa blicken kommer fram. Får panelhönan en trevlig kille som följer hem, då blir de intresserade på sekunden också.)

(sorry ev sena ändringar)

Incels verkar enbart intresserade av normsnygga tjejer och anser sig ha rätt till dessa, medan de pratar illa om de som de inte anser är normsnygga. Kvinnosynen hos dessa är så genomvidrig att jag inte ens har ord för det.

 

[kökshäxan]

Triggervarning: sexuellt våld

Det har nötts och blötts till och från här på Buke men behovet av att diskutera detta tycks inte lägga sig för mig. Det känns ständigt aktuellt, och nu har kvällstidningarna dessutom dragit igång en artikelserie i ämnet incels. Jag tycker att rörelsen är extremt obehaglig (läs: livsfarlig) och samtidigt som jag är glad över att de dras ut i ljuset så är jag rädd för att det leder till att fler hittar dit.

Samtidigt som detta sker, så ser jag hur jag och mina vänner artigt försöker avvisa män utan att skada deras ego. Vanliga män, sannolikt inte incels, men med grund i samma problematik. Bristen på kvinnors rätt att utan ursäkt säga nej. Mitt avböjande har i de absolut allra flesta fall har tagits emot mycket väl, men vid tillräckligt många tillfällen har det inte gjort det, för att jag ska uppleva obehag kring det hela.

Hur bekväma är ni med att säga nej? Lindar ni in orden i en liten rosett för att det ska låta trevligare? Ursäktar ni er? Hur ska vi som gör detta kunna komma ifrån det?

Hur ska vi hantera problemet med incels? Kan ingen bara stänga ner dessa nätforum? Jag blir tokig!

Vad är incels? Jag tror det kan vara bra att definiera vad som menas med det för de flesta har nog hört begreppet men betydelsen känns väldigt luddig, åtminstone för mig. Jag har i princip bara uppfattat att det handlar om män som inte hittat en kvinnlig partner samt att det tydligen är något väldigt negativt.

 

[Voeux]

Vad är incels? Jag tror det kan vara bra att definiera vad som menas med det för de flesta har nog hört begreppet men betydelsen känns väldigt luddig, åtminstone för mig. Jag har i princip bara uppfattat att det handlar om män som inte hittat en kvinnlig partner samt att det tydligen är något väldigt negativt.

Män som inte hittar sexpartners och skyller detta på maktobalans, genetiskt lotteri och allra främst kvinnorna i fråga. De möts på forum över nätet som ofta är våldsbejakande och självmordsbejakande.

Här är en ganska bra sammanfattande artikel: https://www.sydsvenskan.se/2018-05-05/besatta-av-utseende-etnicitet-och-sex

 

[Voeux]

Här är en ganska bra sammanfattande artikel: https://www.sydsvenskan.se/2018-05-05/besatta-av-utseende-etnicitet-och-sex

Här kommer lite mer:
https://www.aftonbladet.se/tagg/63fd4bad-a13c-4233-9db4-97a41d3f122f
https://www.expressen.se/ledare/linda-nordlund/bittra-oskulder-ar-de-nya-terroristerna/
https://en.wikipedia.org/wiki/Incel

 

[Badger]

Incels verkar enbart intresserade av normsnygga tjejer och anser sig ha rätt till dessa, medan de pratar illa om de som de inte anser är normsnygga. Kvinnosynen hos dessa är så genomvidrig att jag inte ens har ord för det.

Definitivt riktigt hemsk!
Speciellt som jag gissar att de inte reflekterar över huruvida de själva är mer än normsnygga och socialt trevliga. (dvs inte kollar i sin egen kategori)

Men jag skulle säga att det egentligen inte går rakt på utseende utan också på glittrighet. Eftersom "man" (ok jag) märkt att om man får uppmärksamhet från snälla killar så är det om man skrattat mot en kille man är intresserad av eller spexat med tjejkompisar.

 

[Voeux]

Definitivt riktigt hemsk!

Men jag skulle säga att det egentligen inte går rakt på utseende utan på glittrighet. Eftersom "man" (ok jag) märkt att om man får uppmärksamhet awkward killar så är det om man skrattat mot en kille man är intresserad av eller spexat med tjejkompisar.

Så är det nog generellt, att utåtriktade personer i sociala sammanhang drar till dig uppmärksamhet. Men incelrörelsen i sig är definitivt besatta vid att prata om just utseende, genetik och normsnygghet.

 

[Badger]

Så är det nog generellt, att utåtriktade personer i sociala sammanhang drar till dig uppmärksamhet. Men incelrörelsen i sig är definitivt besatta vid att prata om just utseende, genetik och normsnygghet.

Absolut! (Jag tror samtidigt de själva reflekterar så mycket över vad som är utseende för dem. Sedan normsnygg är kanske ett ord jag missuppfattat, jag uppfattade det som typ normalsnygg. Medan jag uppfattat det som att Incels gillar de där 10 snyggaste tjejerna i rummet som märks.)