Jag argumenterar inte om det överhuvudtaget, även om det kanske eventuellt går att diskutera hur receptorer som inte är vana vid en viss testosteron-nivå reagerar vs en kropp som sedan länge är van (men det tänker inte jag göra), jag konstaterar att det är dubbelmoral att hävda en sak i kvinnors fall och en annan sak i mäns fall samtidigt som testosteron som preparat är doping-klassat för alla. Kan man som trans-man tävla om att representera sitt land i ett stort mästerskap har man slagit ut rader av cis-män på vägen, det är ett erbjudande som inte kommer i ett flingpaket. Så varför kan man som trans-man prestera på topp med sin adderade testosteron, medan kvinnor med höga testosteron-nivåer (vare sig de är trans eller inte) inte tillåts göra det? Jag skulle kanske kalla det sexism, idrott har en sådan historia, samt tveklös dubbelmoral.
Ett annat problem med att bestämma att det är testosteron det hänger på är att det inte nödvändigtvis ens ger en fördel. Något du är inne på. Det är du långtifrån ensam om, det finns ju till exempel många som anser att det saknas övertygande bevis för att Semenyas framgång ens fullt ut skulle bero på just testosteron. Testosteronets betydelse har jag inte direkt kommenterat fast det kanske var otydligt även om jag skrev "dopa sig" inom citationstecken och formuleringar som "anses ge fördelar", jag har alltså snarare kommenterat själva resonemanget om testosteron som förs idag inom sporten och hur det resonemanget tydligt skiljer sig för män respektive kvinnor. Hoppas det gör det klarare.
Naturligt är kön inte särskilt binärt så det går förstås också diskutera varför idrottsligt kön strikt måste vara det, och inte ett spektrum.