Kan sparande minska klasskillnaderna?

[Thaliaste]

Jag tror dessutom självkänsla och självförtroende är viktiga nyckelord. Det är något jag tror föräldrar har en STOR påverkan på. Att bli peppad och att ens föräldrar verkligen uppmanar en att försöka/prova (som jag blev) eller att direkt få frågan "nja, tror du inte det blir lite väl svårt..." - det är klart att det gör skillnad.

Sen ska vi inte glömma att den slår åt andra hållet också. För en del ungdomar med akademiska föräldrar är det otänkbart att inte skaffa sig en akademisk utbildning av ungefär samma skäl, identiteten/självförtroendet finns inte utanför den (upplevda) normen.

Gemensamt i båda fallen är ju att föräldrarnas och närmaste omgivningen spelar de facto väldigt stor roll.

 

[Trani]

Barn som kommer ifrån en familj där man pratar smarta investeringar och privatekonomi kring matbordet har också ett försprång i vuxenlivet. Ännu hellre om de dessutom haft föräldrar som har sparat till dem.

Jag är medelklass, har högutbildade föräldrar och har haft mycket lätt för mig i skolan. Är högutbildad själv. Mina föräldrar har inte sparat till mig, har aldrig pratat om sparande i så värst positiva termer och har absolut inte den där borgerliga och kapitalistiska synen på pengar som du har. Tvärtom är jag uppfostrat med socialistisk och antikapitalistisk värdegrund och "pengar är till för att användas" som ett livsmotto.

Jag har en väldigt fördel i livet och det ser jag tydligt. Men det har absolut inte med något slags ekonomiskt sparande att göra. Dock spelar ekonomi in såklart. Mina föräldrar är stöttande och jag har i princip aldrig behövt be om pengar - något som gör väldigt stor skillnad och t ex har underlättat mina studier. Där har jag en ekonomisk trygghet som lång ifrån alla har.

 

[Björk]

Sen ska vi inte glömma att den slår åt andra hållet också. För en del ungdomar med akademiska föräldrar är det otänkbart att inte skaffa sig en akademisk utbildning av ungefär samma skäl, identiteten/självförtroendet finns inte utanför den (upplevda) normen.

Gemensamt i båda fallen är ju att föräldrarnas och närmaste omgivningen spelar de facto väldigt stor roll.

Absolut! Det finns nog en hel del som kan känna sig obekväma med att bryta mot den normen. Att de liksom "tvingas" att bli läkare, jurister och ingenjörer för att allt annat är otänkbart för föräldrar/släkt.

Jag fick höra en härlig berättelse från en vän. Hen har en särbo vars barnbarn har väldigt högutbildade människor omkring sig i släkten (speciellt på andra förälderns sida). Ett av barnbarnen hade konfirmerat sig och de hade en fin middag. Min vän var med på middagen och blev glad av att pappan till barnen i ett tal framfört till barnet att det absolut viktigaste för föräldrarna är att barnet får vara lycklig i livet. Att yrkesval är något hen ska göra själv och inte känna krav hemifrån eftersom de älskar sitt barn alldeles oavsett vad hen väljer att göra.
Min vän tyckte det var väldigt bra att de SA det; eftersom både pappan, farbröder och andra omkring är väldigt högutbildade och väldiga karriärmänniskor också.
Sen trycker väl normen ÄNDÅ, men att tala om den med sina barn kan säkert i någon mån motverka "kravkänslan" hos individen.

 

[Killaloe]

Eftersom klass och bakgrund i väldigt stor utsträckning avgör vem som läser vidare, var de läser och vad de läser, så kan man tvärtom dra slutsatsen att utbildning i allra högsta grad orsakar klasskillnader. Eller snarare bibehåller klasskillnader.

Det är också tydligt (tycker jag) att all utbildning inte är för alla, sett till vilket klimat som råder på vissa utbildningar. Tillhör en inte "rätt" grupp så krävs det nog rätt mycket mer än att bara komma in på utbildningen och ta till sig studierna, för att en ska klara av hela utbildningen. Så i viss mån är vissa utbildningar otroligt bra på att hålla sig själv som lite mer värda och enbart öppna för rätt typ av person. (Vilket jag tänker också bibehållet klassklyftor och skillnader)

 

[Björk]

Jag är medelklass, har högutbildade föräldrar och har haft mycket lätt för mig i skolan. Är högutbildad själv. Mina föräldrar har inte sparat till mig, har aldrig pratat om sparande i så värst positiva termer och har absolut inte den där borgerliga och kapitalistiska synen på pengar som du har. Tvärtom är jag uppfostrat med socialistisk och antikapitalistisk värdegrund och "pengar är till för att användas" som ett livsmotto.

Jag har en väldigt fördel i livet och det ser jag tydligt. Men det har absolut inte med något slags ekonomiskt sparande att göra. Dock spelar ekonomi in såklart. Mina föräldrar är stöttande och jag har i princip aldrig behövt be om pengar - något som gör väldigt stor skillnad och t ex har underlättat mina studier. Där har jag en ekonomisk trygghet som lång ifrån alla har.

hahaha! Jag skrattar och känner igen mig! Mina föräldrar är ju som sagt inte högutbildade eller kommer från sådan bakgrund. Men de har "jobbat sig uppåt" (och mamma pluggat som vuxen) och när jag var tonåring fick de en väldigt god ekonomi som därefter hållit sig på en hög nivå åren framåt.
De har aldrig heller sparat åt oss (eller tja, ett bostadsparande i HSB fick vi i sen tonår; ca 8000 kr tror jag) eller ens sparat så mycket själva. De har slösat och fortsätter slösa. Min far är verkligen sådan som du skriver!! "Pengar ska användas!" Och det GÖR de också. De unnar sig allt de vill och inte finns det något stort fett arv som jag och syskonet kan räkna med, eftersom de lever upp sina tillgångar medan de är i livet. Tack o lov!

Jag har motpolen i min respektives ena förälder, som läst en del som vuxen och gjort en karriär i allra högsta grad. Som i princip nästan ALDRIG unnar sig något, som tycker allt är dyrt (fast hen har råd) osv. Hen kommer nog att lämna ett fett arv efter sig (hen tjänar långt mer än vad jag tror mina föräldrar någonsin gjort), men .... Jag är ju färgad hemifrån och kan inte förstå nyttan med att ha en hög inkomst och mycket pengar om man inte ANVÄNDER dem.

 

[Björk]

Det är också tydligt (tycker jag) att all utbildning inte är för alla, sett till vilket klimat som råder på vissa utbildningar. Tillhör en inte "rätt" grupp så krävs det nog rätt mycket mer än att bara komma in på utbildningen och ta till sig studierna, för att en ska klara av hela utbildningen. Så i viss mån är vissa utbildningar otroligt bra på att hålla sig själv som lite mer värda och enbart öppna för rätt typ av person. (Vilket jag tänker också bibehållet klassklyftor och skillnader)

Säkert. Jag har ju bara gått min utbildning så jag vet inget om andra, men min utbildning är mer av en yrkesinriktad sådan (p-vetare som det hette då). Och ÄNDÅ kände jag mig faktiskt lite främmande vid insparksmiddagar och de (få) tillfällen jag deltog i nationslivet i Uppsala.

 

[TeamLundVer]

Varför skulle utbildningen inte vara del i reproduktionen av klasskillnader?

Eftersom klass och bakgrund i väldigt stor utsträckning avgör vem som läser vidare, var de läser och vad de läser, så kan man tvärtom dra slutsatsen att utbildning i allra högsta grad orsakar klasskillnader. Eller snarare bibehåller klasskillnader.

Du missar den enorma påverkan normer och värderingar har på våra liv, våra val och våra reella möjligheter. Att något är teoretiskt möjligt innebär som sagt inte att man upplever det som praktiskt möjligt eller rimligt.

Men hur ändrar vi normer och värderingar då?

 

[TeamLundVer]

Ja, så långt är jag med.



Jo, härifrån håller jag inte med längre. Att utbildningen i sig är gratis leder vare sig till att (högre) utbildning i praktiken är tillgänglig för alla, eller att det inte är en bakomliggande orsak till socioekonomiska klasskillnader.

Skrev ett långt svar på alla teser men raderade...



Jag undrar lite vad du vill med tråden? Din främsta tes känns ärligt talat som att ekonomiska olikheter "skylls" för mycket på klass...? Att klassbakgrund som förklaringsfaktor är överskattad; att alla kan egentligen lyckas, om de bara får investeringsråd och tar tag i sina liv?

Jag vill höra era funderingar.
Som sagt, i teorin är tex inte utbildningen i Sverige en orsak till klasskillnader eftersom den är gratis och för alla men i praktiken är den det ändå och det är intressant att fundera över varför.

 

[TeamLundVer]

Oavsett om man gnäller över det eller inte, så finns ju skillnaden i inkomst där, och bidrar till att bibehålla klasskillnader. Klasser upphör ju inte att finnas för att folk frivilligt väljer att bli vid sin läst.

Det var pga inkomstskillnader jag funderade över sparande. Om det kan vara ett sätt att överbrygga dessa? (Ej inräknat de som har det sämst ställt nu då)

 

[TeamLundVer]

Jag är medelklass, har högutbildade föräldrar och har haft mycket lätt för mig i skolan. Är högutbildad själv. Mina föräldrar har inte sparat till mig, har aldrig pratat om sparande i så värst positiva termer och har absolut inte den där borgerliga och kapitalistiska synen på pengar som du har. Tvärtom är jag uppfostrat med socialistisk och antikapitalistisk värdegrund och "pengar är till för att användas" som ett livsmotto.

Jag har en väldigt fördel i livet och det ser jag tydligt. Men det har absolut inte med något slags ekonomiskt sparande att göra. Dock spelar ekonomi in såklart. Mina föräldrar är stöttande och jag har i princip aldrig behövt be om pengar - något som gör väldigt stor skillnad och t ex har underlättat mina studier. Där har jag en ekonomisk trygghet som lång ifrån alla har.

Fast ett bra sparande är ju viktigare desto lägre lön man har för att tex klara av oförutsedda händelser kunna vara föräldraledig längre osv.
Att det fungerar för dig att leva ur hand i mun säger by absolut ingenting?

 

[TeamLundVer]

hahaha! Jag skrattar och känner igen mig! Mina föräldrar är ju som sagt inte högutbildade eller kommer från sådan bakgrund. Men de har "jobbat sig uppåt" (och mamma pluggat som vuxen) och när jag var tonåring fick de en väldigt god ekonomi som därefter hållit sig på en hög nivå åren framåt.
De har aldrig heller sparat åt oss (eller tja, ett bostadsparande i HSB fick vi i sen tonår; ca 8000 kr tror jag) eller ens sparat så mycket själva. De har slösat och fortsätter slösa. Min far är verkligen sådan som du skriver!! "Pengar ska användas!" Och det GÖR de också. De unnar sig allt de vill och inte finns det något stort fett arv som jag och syskonet kan räkna med, eftersom de lever upp sina tillgångar medan de är i livet. Tack o lov!

Jag har motpolen i min respektives ena förälder, som läst en del som vuxen och gjort en karriär i allra högsta grad. Som i princip nästan ALDRIG unnar sig något, som tycker allt är dyrt (fast hen har råd) osv. Hen kommer nog att lämna ett fett arv efter sig (hen tjänar långt mer än vad jag tror mina föräldrar någonsin gjort), men .... Jag är ju färgad hemifrån och kan inte förstå nyttan med att ha en hög inkomst och mycket pengar om man inte ANVÄNDER dem.

Jag hoppas kunna lämna ett stort arv efter mig till mina barn och barnbarn för att ge dem möjligheten att tex vara hemma flera år när deras barn är små utan att tänka på ekonomin (det hade jag önskat att jag kunde). Jag ser inte vad felet skulle vara med det?

 

[Mabuse]

Jag vill höra era funderingar.
Som sagt, i teorin är tex inte utbildningen i Sverige en orsak till klasskillnader eftersom den är gratis och för alla men i praktiken är den det ändå och det är intressant att fundera över varför.

Vi behöver inte fundera, vi vet! Det finns massor av forskning av hur sociala strukturer och normsystem påverkar och påverkas av handlande, det är en grundläggande fråga i sociologin och i många andra samhällsvetenskapliga ämnen också.

 

[Mabuse]

Men hur ändrar vi normer och värderingar då?

Det finns massor av sätt, men det är inte så lätt. Av sig självt tenderar de att reproduceras, inte förändras, och de som har störst makt att förändra en ordning (som gör att de hamnar i toppen) är också ofta minst intresserade av att förändra den. Men en kombination av gemensamma och individuella åtgärder, kan man säga.

 

[Tass]

Av sig självt tenderar de att reproduceras, inte förändras, och de som har störst makt att förändra en ordning (som gör att de hamnar i toppen) är också ofta minst intresserade av att förändra den. Men en kombination av gemensamma och individuella åtgärder, kan man säga.

De (fetat) har också ofta svårt att se strukturerna, de upplever att de har nått sin position helt på egen hand, "bara man vill så går det..."

 

[Tass]

Men hur ändrar vi normer och värderingar då?

Det här med bostad är en vattendelare. Till exempel: om man vill studera och skaffa sig den där bra, lönsamma utbildningen, då är det guld värt att ha föräldrar som köper en lägenhet åt en på studieorten. Eller som stöttar en ekonomiskt om man måste ta ett dyrt andrahandskontrakt.
Så bra, billiga bostäder åt alla skulle lösa många knutar.

 

[Lobelia]

Det jag menar är att utbildningen i sig själv inte bör vara orsaken till klasskillnader. I motsvarighet till exempelvis USA

Utbildning i sig är en stor del av klasskillnader men långt ifrån den enda faktorn och det i alla länder inklusive USA. Jag tror inte att det är ett vanligt synsätt att utbildning=klasskillnad. En uteliggare kan vara professor och en miljonär ha en låg utbildning och leva lyxliv på sitt arv.

 

[Mabuse]

Utbildning i sig är en stor del av klasskillnader men långt ifrån den enda faktorn och det i alla länder inklusive USA. Jag tror inte att det är ett vanligt synsätt att utbildning=klasskillnad. En uteliggare kan vara professor och en miljonär ha en låg utbildning och leva lyxliv på sitt arv.

En uteliggare är knappast professor, möjligen fd. Fast det är också extremt ovanligt. Professor är ju ett jobb, så är man det har man hyfsad lön, och då är det mycket ovanligt att man väljer att bo på gatan.

Men klass består absolut av många saker: pengar, utbildning, värderingar, smak, sätt att bete sig, kläder, bostad och bostadsort, osv.

 

[Mabuse]

De (fetat) har också ofta svårt att se strukturerna, de upplever att de har nått sin position helt på egen hand, "bara man vill så går det..."

Visst syns strukturer ofta bäst underifrån, men mest handlar det om att träna upp sitt öga, tror jag. Att lära sig se dem.

 

[Tass]

Visst syns strukturer ofta bäst underifrån, men mest handlar det om att träna upp sitt öga, tror jag. Att lära sig se dem.

Visst går det att lära sig se dom. Men det måste finnas en vilja att se.

 

[Fraggel_Tess]

Fast när jag gick i högstadiet hade vi ett tillval som hette Vardagsekonomi. Guld värt faktiskt! Många vardagliga enkla saker som vi fick lära oss allt från att laga mat till göra budgetar, få koll på aktiemarknaden. Vi fick en låtsassumma med pengar som vi fick köpa aktier för och följa upp och försöka få mest värde. För mig som var uppvuxen i en familj där det alltid blev långt till nästa lön så snappade jag upp ganska mycket och blev en spara istället för slösa!