Kan sparande minska klasskillnaderna?

[Björk]

Hon berättade också att studievägledaren träffade ungdomarna och de drömde om att bli ekonom, läkare eller jurist men fick höra att det var bättre att bli frisör, jobba i affär, manikyrist. Killarna att de kunde jobba på pizzeria, köra lastbil osv.

Visst, alla har inte förutsättningar att studera vidare, men om de får veta redan i skolan att det inte är någon ide att drömma, eller att plugga vidare blir det en självuppfyllande profetia.

Bra inlägg!
Jag HOPPAS verkligen att detta med SYV:en var för många år sedan.... Eller att det var en gammal konservativ SYV.
När mitt syskon slutade högstadiet på 80-talet så var det nämligen ett sådant resonemang på vår SYO (som det hette då). Brorsan fick höra att hans val av en 3årig teoretisk utbildning var toppen, brorsans kompis med föräldrar och släkt som jobbade vid den lokala industrin fick höra att han siktade för högt om han ville läsa teknisk eller natur. Skulle han inte fundera över en 2årig praktisk linje istället?
Nu hade ju brorsans kompis inte lika lätt för sig i skolan som brorsan, men herregud, killen hade ju ambitioner och VILLE ändå någonting. Borde inte SYOn ha uppmuntrat honom att prova (och ändå ge en realistisk bild av att det skulle kunna kräva ganska mycket arbete). Det värsta som hade kunnat hända vore väl att han hade fått hoppa av och DÅ gått en 2årig linje.

Snacka om riktigt synliggörande av en attityd som handlar om SYOns egna värderingar och normer.

 

[Migo]

Karln min säger att allt bortanför, och inklusive, Glanshammar är obygd.

Ja, de tyckte det, stadsborna

 

[Tassetass]

Ja, de tyckte det, stadsborna

Haha, han är uppvuxen i Rinkaby.

 

[Migo]

Haha, han är uppvuxen i Rinkaby.

Snacka om liten håla full av cykeltjuvar!

 

[Tassetass]

Snacka om liten håla full av cykeltjuvar!

Han skrattar bara. Vet inte hur man ska tolka det.

 

[Björk]

Mm jag kom på det! Tycker att det här illustrerar så väl rikares syn på fattiga. Minsann det är väl bara att spara, hur lite det än blir per månad så är det ju bra! Helt utan att fatta hur jävla tröstlöst det är att leva på marginalerna, att aldrig kunna unna sig nåt, att den där jävla hunkan per månad blir typ nada hur länge du än håller på.

Ungefär som när en del människor som av naturen är smala talar om för (oss) tjocka hur man ska äta rätt, motionera och leva för att bli av med övervikten.

Som om vi inte visste det....

 

[Björk]

för det första : 2.000kr i månaden livet ut..

För det andra så är det en hel del som blir fattigpensionärer, inte pga låg lön (skrik inte nu, det finns de också men det är fortfarande inte dem jag pratar om) utan pga att de varit hemma med barn länge, arbetat deltid osv. I det fallet går det alldeles utmärkt att låta partnern betala de där 100kr i månaden för att man ska kunna ha ett drägligt liv på äldre dar.

Jag funderar på ditt inlägg om att kunna ha en egen ekonomi som är så god att du ska kunna ge dina barn möjlighet att vara hemma med sina barn i flera år....

Hur tror du det kommer att påverka dina vuxna barns möjligheter på arbetsmarknaden/i karriären om de är hemma i "flera år" från sina jobb med barnen? Även om de har en hög utbildning i botten så skulle jag säga att (i alla fall som samhället ser ut idag) så förlorar de ju "värde" i konkurrensen med andra som kanske varit hemma med sina barn 1 år istället för säg 5 år. Deras utbildning har inte använts på 5 år, de har inte någon relevant "fräsch" yrkeserfarenhet osv.

Hur skulle det gå ihop? Om man kan spara så mycket att ens barn inte blir beroende av lönearbete alls; ja, då spelar det ju inte så stor roll. Men om man (som du nämnde) skulle vilja ge dem x antal år att vara hemma... Tja, vad gör det då....?

 

[Björk]

Nu är jag så sist på bollen att det är OT men jag måste kommentera detta:

Det är helt absurt att inte ens tredje generationen kallas svensk. Vad är det som krävs egentligen? Gissar att svaret är acceptabelt beteende dvs om man rättar in sig i ledet och sköter sig kan man ev få kalla sig svensk ('riktiga' svenskar förbehåller sig dock rätten att kalla en för invandrare oavsett) men om det skiter sig någonstans är alla jävligt snabba med att påpeka att farfar invandrade från långtbortistan.
Mvh utlandsfödd.

Ja, exakt.
Jag tror utseendet har stor påverkan. Och namnet.

När jag var liten och min mor ofta hade hand om vår kusin fick hon alltid frågan om barnet var utländskt. Det var knappt de trodde henne när hon sa att det var hennes brorsbarn. Jag kan tänka mig (även om jag inte frågat) att kusinen många gånger i sitt liv blivit tagen för utländsk.
Hen har helt enkelt samiskt påbrå ....

 

[Squie]

Inlägg till OT-spåret och Kirie's inlägg om när någon kan kalla sig svensk. .

Jag drar en tanke parallell till när blir man som inflyttad människa till Stockholm sk. "stockholmare...det blir man aldrig. Man kan aldrig som inflyttad bli sk. stockholmare eftersom man inte har en mängd generationer bakom sig som bott i Stockholm.

Sen kan man tycka vad man vill om huruvida det är rätt..eller fel.

 

[Raderad medlem 6459]

Ungefär som när en del människor som av naturen är smala talar om för (oss) tjocka hur man ska äta rätt, motionera och leva för att bli av med övervikten.

Som om vi inte visste det....

Ja, precis! Gärna med en lätt moraliserande ton också.

 

[Sar]

Skulle aldrig kunna se det som åligger mig att förbereda eller sammanställa inom ramen för mina universitetsstudier som läxor. För mig är skillnaden att seminarieuppgiften gör jag under min studietid, dvs mellan 8 och 17. Sedan stänger jag böckerna och går hem, har inte hänt många gånger på åtta terminer att jag suttit kvällar och helger.

Jag vet att en del studenter ser t.ex. seminarieuppgifter som läxor, de talar om att de varit "tvungna" att sitta kvällar och helger. Har hittills aldrig hänt att dessa personer faktiskt lagt ner heltid, dagtid, på sina studier när jag frågat om hur de egentligen lägger upp sina studier. Men det väljer ju att göra som de gör, och jag väljer att göra som jag gör. Läxor däremot, de följer med en hem hur man än gör. Jag har svårt att se nyttan med det. I mitt tycke är det bättre att baka in det självständiga arbetet i den vanliga skoldagen.

Läxor= självstudier
Jag tror knappt det hände någon gång att jag gjorde seminarieuppgifter dagtid när jag gjorde min juristutbildning, om det inte var så att det var grupparbeten så att jag var tvungen att anpassa mig. Jag började plugga efter 20-tiden och in på nattimmarna. På dagarna finns det ju så mycket annat trevligt som att rida ut dagtid, ta långa sovmorgnar, gå i skogen etc.

Angående läxor ser jag inte problemet med att man tar med sig dem hem, för flertalet kan man påverka sin arbetsmiljö bättre där ( stänga sin dörr, åka till ett bibliotek om det är högljutt henna etc) än i klassrummet med 30 andra elever... Som yrkesverksam har jag inte läxor på samma sätt men väl en hel del " sysslor" jag måste göra kvällstid istället för på dagen eftersom jag tvunget måste befinna mig på jobbet dagtid.

 

[Sar]

Jag funderar på ditt inlägg om att kunna ha en egen ekonomi som är så god att du ska kunna ge dina barn möjlighet att vara hemma med sina barn i flera år....

Hur tror du det kommer att påverka dina vuxna barns möjligheter på arbetsmarknaden/i karriären om de är hemma i "flera år" från sina jobb med barnen? Även om de har en hög utbildning i botten så skulle jag säga att (i alla fall som samhället ser ut idag) så förlorar de ju "värde" i konkurrensen med andra som kanske varit hemma med sina barn 1 år istället för säg 5 år. Deras utbildning har inte använts på 5 år, de har inte någon relevant "fräsch" yrkeserfarenhet osv.

Hur skulle det gå ihop? Om man kan spara så mycket att ens barn inte blir beroende av lönearbete alls; ja, då spelar det ju inte så stor roll. Men om man (som du nämnde) skulle vilja ge dem x antal år att vara hemma... Tja, vad gör det då....?

Jag tror att det spelar mindre roll än vad man tror men det kan förstås spela roll vilken slags utbildning man har. Jah tänker mig att man lättare blir " frånsprungen" inom exvis systemvetenskap än plåtslageri. Och det är förstås en oerhörd fördel att kunna välja att vara hemma ett tag till om förskoleinskolningen inte fungerar, barnet är väldigt sjukligt etc.
Var det här på Buke jag läste uttrycket " fuck you-pengar"? Att ha tillgång till sådana tror jag ger en trygghet som är gå förunnat och det gäller vare sig de är ärvda eller intjänade.

 

[Björk]

Ja, precis! Gärna med en lätt moraliserande ton också.

Fortsätter OT. En gång fick jag en lång utläggning av två individer om hur tjocka människor (dock syftades det egentligen inte på mig utan talades om någon annan... Eller??) borde göra och det var mycket "det är ju BARA att....." Till saken hör att båda dessa individer har motsatt problem; de har fått besked från läkare hur de ska göra för att hålla vikten/gå upp i vikt. Inte anorektiker, men helt enkelt alldeles för smala människor som får märkbara problem av det.
Jag var SÅ nära att säga "ja och jag kan ju passa på att ge lite tips till er också: det är faktiskt BARA att äta mer chips, godis, grädde och smör så ska ni nog se att ni går upp i vikt ni också!" Men jag höll tand för tunga för jag vill inte vara lika elak tillbaka.

Istället sa jag något om att är det några som är experter på hur man bränner kalorier, hur man borde äta osv så är det ofta tjocka människor. Många av dem har bantat fler gånger i sitt liv än andra kan räkna. Det handlar inte om OKUNSKAP - det handlar om känslor; självkänsla, motivation mm.

 

[Björk]

Jag tror att det spelar mindre roll än vad man tror men det kan förstås spela roll vilken slags utbildning man har. Jah tänker mig att man lättare blir " frånsprungen" inom exvis systemvetenskap än plåtslageri. Och det är förstås en oerhörd fördel att kunna välja att vara hemma ett tag till om förskoleinskolningen inte fungerar, barnet är väldigt sjukligt etc.
Var det här på Buke jag läste uttrycket " fuck you-pengar"? Att ha tillgång till sådana tror jag ger en trygghet som är gå förunnat och det gäller vare sig de är ärvda eller intjänade.

Absolut är kunskaper inom olika branscher mer eller mindra hållbara. Men jag tror också det finns en annan faktor; att man varit hemma i säg 5 år med barnen kan riskera ge andra associationer hos den som ska anställa.
Det syns ju på t ex arbetslösa; ju längre du är i arbetslöshet, desto mer minskar dina chanser, inte bara på grund av att utbildning och erfarenhet är färskvara utan också av skälet att man undrar "varför har hen inte fått något annat jobb"; "är hen egentligen intresserad av att jobba"; "är meriterna relevanta så här långt senare...". Oavsett att jag personligen kan tycka att sådana värderingar är skit så är det nog tyvärr så att i alla fall idag skulle det inte ses som en merit i yrkeslivet att ha valt bort yrkesarbete i säg 5 år.

Jag förstår inte vad din passus fuck-you-pengarna har att göra med mitt citerade inlägg faktiskt.
Att ha sparade resurser är väl alltid en god grundtrygghet, men att ha dem för att försörja sina barn i flera år för att de ska få vara hemma med sina barn... Njaaaa........
(Själv skulle jag dels fundera över hur mina föräldrar såg på mig som yrkesperson om de föreslog något sådant. Är deras högsta hemliga önskan att deras dotter väljer att bli hemmafru....? Dessutom hade jag personligen inte alls varit en bra förälder om jag varit hemma i flera år med barnen - jag hade blivit totalt ostimulerad som individ på de plan som jobbet och umgänget med vuxna ger mig stimulans.)

 

[Sar]

Absolut är kunskaper inom olika branscher mer eller mindra hållbara. Men jag tror också det finns en annan faktor; att man varit hemma i säg 5 år med barnen kan riskera ge andra associationer hos den som ska anställa.
Det syns ju på t ex arbetslösa; ju längre du är i arbetslöshet, desto mer minskar dina chanser, inte bara på grund av att utbildning och erfarenhet är färskvara utan också av skälet att man undrar "varför har hen inte fått något annat jobb"; "är hen egentligen intresserad av att jobba"; "är meriterna relevanta så här långt senare...". Oavsett att jag personligen kan tycka att sådana värderingar är skit så är det nog tyvärr så att i alla fall idag skulle det inte ses som en merit i yrkeslivet att ha valt bort yrkesarbete i säg 5 år.

Jag förstår inte vad din passus fuck-you-pengarna har att göra med mitt citerade inlägg faktiskt.
Att ha sparade resurser är väl alltid en god grundtrygghet, men att ha dem för att försörja sina barn i flera år för att de ska få vara hemma med sina barn... Njaaaa........
(Själv skulle jag dels fundera över hur mina föräldrar såg på mig som yrkesperson om de föreslog något sådant. Är deras högsta hemliga önskan att deras dotter väljer att bli hemmafru....? Dessutom hade jag personligen inte alls varit en bra förälder om jag varit hemma i flera år med barnen - jag hade blivit totalt ostimulerad som individ på de plan som jobbet och umgänget med vuxna ger mig stimulans.)

Jag tror det finns en rädsla att framtida arbetsgivare skulle resonera på det sätt du exemplifierar men jag tror den rädslan är överdriven. Jag tror också att den rädslan gärna överdrivs av de som har en politisk agenda som vill gynna att kvinnor snabbt återinträder i arbetslivet.
Angående fuck you-pengarna så är det ju precis vad ett arv eller gåva från föräldrar eller släktingar åstadkommer. Jag kan använda dem så att jag eller sambon kan stanna hemma längre med barnen, jag kan lättare lämna ett dåligt förhållande, behöver inte stå ut på ett dåligt jobb.
Mina föräldrar resonerar dock som dina och ser själva till att resa och ha kul för pengarna, då jag får skaffa mina egna " fuck you-pengar"

 

[Lobelia]

Fast inom idrotten handlar det ju om att en stor kategori människor med funktionshinder faktiskt inte har möjlighet att få betyg. Jag fick tex inget betyg i gympa i åttan, då jag satt i rullstol.

Det finns stora kategorier som har motsvarande problem när det gäller inlärning av teoretiska ämnen också, exempelvis dyslexi, dyskalkyli och diverse psykiska åkommor. Vi har olika förutsättningar i alla ämnen. Och skador kan helt eller delvis tvinga folk att skjuta upp/ställa in studier.

 

[Lobelia]

Högst normal restid där jag växte upp, en mindre kommun i Norrbotten. Dessutom var det endast skolbussen som gick, så det var till att ta den eller gå hem. Skoldagen började 8.10 och slutade 15.40, om jag inte minns helt fel. Gick lite fortare att komma hem eftersom bytet gick snabbare då. Kan tänka mig att det faktum att upptagningsområdet för skolan var så stort var en bidragande orsak till att vi aldrig hade sovmorgon eller slutade tidigt, då skulle ju eleverna varken ta sig till eller från skolan (eller vara tvungna att drälla där ändå).

De flesta växer inte upp i Norrbotten och en stor del som gör det bor närmre skolorna. Så nej det är inte att betrakta som en normal restid till skolan generellt sett.

Hur du lyckas få så långa dagar utan håltimmar är för mig en gåta, jag fick det först på gymnasiet och då hade vi håltimmar, någon em slutade vi tidigare och någon sovmorgon också.

 

[em-pirre]

Fast inom idrotten handlar det ju om att en stor kategori människor med funktionshinder faktiskt inte har möjlighet att få betyg. Jag fick tex inget betyg i gympa i åttan, då jag satt i rullstol.

Jag fick höjt betyg den terminen jag inte kunde delta I gymnastiken!

 

[Cilva]

Hur du lyckas få så långa dagar utan håltimmar är för mig en gåta, jag fick det först på gymnasiet och då hade vi håltimmar, någon em slutade vi tidigare och någon sovmorgon också.

Om man som barn råkar bo i min by går bussen ca 06.40, den som går i åk 1-6 börjar 07.50 och den som går på högstadiet fortsätter med bussen förbi byskolan och börjar 8.10. Jag jobbar på högstadiet och våra elever har lektioner från 8.10 till 15.00, en dag i veckan slutar de 13.30. Inga sovmorgnar. Sovmorgon är aktuellt först på gymnasiet och då är det en hel del som inte kan ha någon sovmorgon eftersom det inte går någon senare buss.

 

[sjoberga]

Hur skulle det gå ihop? Om man kan spara så mycket att ens barn inte blir beroende av lönearbete alls; ja, då spelar det ju inte så stor roll. Men om man (som du nämnde) skulle vilja ge dem x antal år att vara hemma... Tja, vad gör det då....?

Jag tänker vilken mardröm, inget jag skulle vilja straffa mina barn med. Men det är för att jag själv har en stark bild av hur roligt det är att arbeta, utveckla produkter och bidra till världen. Det är ju inte nödvändigtvis så att man väljer att låta bli att göra bra saker för att man har pengar. Jag ser bara så många exempel på det att jag förskräcks.