Kan man inte bara få vara trevlig?

[MiaMia]

En av taxi chaufförerna skjutsade mig till en behandling 10 mil hemifrån, han försökte övertala mig att bli hans kk, sa att han visste var jag bodde, att han skulle komma till mig på nätterna, tog omvägar så jag inte komma iväg så var fast med honom i bilen i 2 timmar, han sa en massa sexuella saker och det var så obehagligt. När jag kom till behandlingen sa jag till personalen, dom ringde firman som sa "flickan är psykiskt sjuk så det går inte att lita på henne". Jag blev så otroligt arg.

Enligt min åsikt ska sådant beteende polisanmälas. Speciellt när det riktas mot färdtjänst- och sjukresekunder.
Sen är det en annan sak om det blir svårt med bevisläget, så man bör vara realistisk i förväntningarna kring om det blir något straff i slutändan. Men det är inte chefen för firman som ska stå för bedömningen av om patienten är trovärdig eller ej.
Den som kan ha mest inflytande på taxifirman är väl sjukreseenhet/motsvarande. Som kan ta det mer formellt i egenskap av beställare och även få överblick om det är återkommande inför att nya upphandlingar ska göras.

 

[Kirre]

Har aldrig hänt mig. Undrar vad jag utstrålar när jag tycker jag beter mig artigt, vänligt och tillmötesgående.

 

[Red_Chili]

För mig är det liknande, om än inte så extremt som du verkar ha det (och det var värre när jag var 17-25 år gammal, nu är jag 30 och då har det lugnat sig något). Även för min mor är det lite så. Hon är väldigt pratglad och åker ofta färdtjänst. Hon har ett flertal gånger varit med om att taxichaffisarna flörtat med henne och ibland även varit med om att de varit obehagligt "på". Jag vägrar åka taxi pga sådant. (och ja, när det händer så anmäls det till taxibolagen)

Flera gånger har jag fått höra av andra att jag "är så flörtig av mig" och jag står mest där som ett frågetecken. Alltså. Jag pratar med folk, jag är jättenyfiken av mig och lyssnar gärna på det människor har att berätta. Även kollegor har trott att jag flörtat, när jag bara tänkt "Åh så skönt att ha trevliga personer att småprata med under arbetstid".

Med nya bekantskaper ser jag till att prata om sådant om jag misstänker att de kan missuppfatta situationen. Det behöver absolut inte bli "Du, du ska inte tro att jag är intresserad!" utan mer vid tillfälle prata om hur de tänker kring att vara trevlig och hur det skiljer sig från när man är intresserad av något mer och då få fram hur man själv tänker.

 

[Cherarriduracell]

Känner igen mig till viss del men har det absolut inte lika intensivt som du! Värst för mig var den unga läkaren som var nyinflyttad i min stad och började berätta att vi bodde på samma gata och kunde ses privat om jag ville, med massa förslag på aktiviteter. Efter att jag fått en bröstcancerundersökning jag inte bett om. Blev jätteilla till mods och vägrar gå till den läkaren igen, så nu måste jag alltid fråga vem jag ska till och låta vård dröja om han är den enda tillgängliga

 

[tanten]

Har aldrig hänt mig. Undrar vad jag utstrålar när jag tycker jag beter mig artigt, vänligt och tillmötesgående.

Har inte hänt mig heller mer än ett par gånger i livet. En taxichaufför som föreslog att jag skulel betala på annat sätt än med pengar. Han jagade i samma lag som mig far, kändes klart äckligt.

I övrigt har jag varit förskonad. Jag är en glad skit men antar att jag inte är "kvinnlig" (hittar inget bättre ord). Snarare erfarit att jag repellerar män.
Har flera gånger fått höra att jag är en sån som man inte tar där man ställer henne. Att jag har nån form av pondus? Tuffhet? Har t.o.m. fått frågan om jag har kontrollbehov när jag försökt att klara mig själv och inte bett om hjälp.
För användes ord som manhaftig. Kanske är det så jag är.

 

[karamelldrottningen]

Har aldrig hänt mig. Undrar vad jag utstrålar när jag tycker jag beter mig artigt, vänligt och tillmötesgående.

Intressant att det är så olika.

 

[Snowball]

Har sällan hänt mig men jag vet att det förekommer alldeles för ofta
Jag utstrålar nog en viss ilska tror jag eller har i alla fall fått höra du ser så arg ut väldigt många gånger
Men jag är väldigt artig

 

[Zinfernia]

Nej, det där är inte ett dugg överdrivet. Jag känner och upplever samma sak.

Män måste inse att hela världen inte behöver vara deras jävla fishing grounds. Vi har ju till och med sett exempel här på Buke där medelålders män försöker ragga järnet på betydligt yngre tjejer.


(Lite roligt ändå. Igår skrev jag ett inlägg på Facebook i en grupp som förvisso är till för vänner/dejting men jag har ändå inte bett okända män skriva till mig på messenger.
Random kille skrev, jag dissade och plötsligt var inte han intresserad heller )

 

[Grazing]

En av taxi chaufförerna skjutsade mig till en behandling 10 mil hemifrån, han försökte övertala mig att bli hans kk, sa att han visste var jag bodde, att han skulle komma till mig på nätterna, tog omvägar så jag inte komma iväg så var fast med honom i bilen i 2 timmar, han sa en massa sexuella saker och det var så obehagligt. När jag kom till behandlingen sa jag till personalen, dom ringde firman som sa "flickan är psykiskt sjuk så det går inte att lita på henne". Jag blev så otroligt arg.

Det där borde ju dock polisanmälas, förstår att inte taxibolaget tar det på allvar om man bara ringer dom då dom väl inte vill förlora en chaufför, dom verkar aldrig bry sig om vad chaufförer gör, men om man går vidare med polisanmälan så får det nog mer effekt.

 

[the_connemara]

Vidrigt beteende av dem alla @Lillefrun! Alla de som inte direkt lämnar dig i fred hade jag absolut meddelat deras chef.

De gånger folk beter sig gränslöst meddelar jag dem tydligt att jag tycker det är obehagligt och ifrågasätter varför de inte respekterar mitt nej och blockar. Vetefan vad man ska göra annars eller hur man slipper grundproblemet. Klart man ska kunna vara trevlig som du är! Felet ligger 100 % hos männen och det är för jävligt att så många förklarar bort det/inte tror en.

 

[Avalbane]

Jag har ett "problem", ett annorlunda kanske.

Grejen är den att jag är väldigt trevlig och positiv bland andra. Inte överdrivet utan mest hälsar, svarar på någon fråga om mina hundar eller om någon frågar hur det är, håller upp dörrar och så vidare och frågar tillbaka.

Nu till problemet, nästan alla killar jag lär känna blir kära i mig, ytligt bekanta som t.ex. grannar börjar bete sig underligt och vill hitta på saker och umgås, en man som bor på samma innergård som mig och är i typ 55 års åldern backade till och med på enkelriktad gata för att han såg mig och ville prata med mig. Har också blivit utbjuden av en kille som jobbade i en affär jag gick förbi med hunden varje morgon och vi hade aldrig pratat utan att bara sagt hej men han sa att han gillat mig sen första gången han såg mig.

En kille på en däckfirma som jag pratade med om att sälja mina däck hörde av sig efter jobbet och sa att han inte får göra så men att han sparat mitt nummer från jobbet så han kunde kontakta mig och ville träffas för att han tyckte jag var så trevlig och intressant i telefon.

Min förra kille var 11 år äldre än mig. När vårt förhållande tog slut sa han att han inte vill ha någon annan och han skulle vänta på mig även om det tar flera år.

Nu kommer unga killar och är tydligt intresserade men jag vill inte ha en så ung kille som t.ex min andra granne som är 21 (jag är 32) men han har inte gett upp, jag har sagt nej varje gång han frågar om vi ska göra något i ett halvår, han gav mig sitt nummer och vill att jag ska höra av mig så vi kan ses. Har inte gjort det. Tålmodig kille.

Har varit i Kenya några gånger och där blev två killar väldigt förtjusta i mig, den ena kallade mig sin svenska flickvän men så kände ju inte jag. Den andra killen skickade i åratal ord på swahili så jag skulle kunna prata när jag flyttade till Kenya. Frågade för ett tag sen om han hittat någon tjej men han sa att det inte gick för att han inte kan släppa mig, nu är det 10 år sen vi sågs... Har sagt rakt ut flera gånger att ett förhållande inte finns på kartan.

Jag har blivit utbjuden och fått visat intresse även från taxi chaufförer. Killkompisar vill efter ett tag mer än vänskap.

Igår var en hantverkare här, vi pratade hundar och sen tittade jag på klipp på min platta på got talent och då kom han in i vardagsrummet och sa att han också gillar det. Sen pratade vi inte mer än att jag frågade om han ville ha vatten. Och så sent igår kväll skickade han ett sms till mig och sa att han inte får göra så, grejen är den att han är typ 20-25 år äldre än mig och gift. Tycker hans beteende är obehagligt. Kommer aldrig i livet svara. Han ska inte ta kunders nummer och inte skicka sms halv elva på kvällen. Inte okej

Jag är säker på att jag inte är flörtig för jag beter mig likadant mot både kvinnor och män, jag är bara trevlig och väluppfostrad. Varför blir det så varje gång ? Ska man behöva vara dryg? Tycker jag visar ganska tydligt när jag säger nej rakt ut, när jag inte svarar på sms eller inte stannar och pratar.

Någon som känner igen sig?

Jag har varit med om liknande med en kollega. Vi jobbade ihop mycket en period, sen så hjälpte jag honom med skjuts till grannorten någon gång då han inte har körkort.

Det slutade inte bra för min del. Han fick för sig att vi hade något sorts romantiskt förhållande och skulle bla. köpa/bjuda mig på saker.
Han gick för långt en dag och det slutade med att jag pratade med min chef om vad som hänt. Så han gick till kollegan och fick säga att han skulle lämna mig ifred och att det var mycket opassande det han gjort.

Idag pratar jag inte mer än nödvändigt med honom och undviker han i det längsta.

Han tror fortfarande jag är ihop med mitt ex (vi flyttade isär för över 2 år sen) och jag har inte sagt emot. Lugnast så för att undvika att något mer sker.

En annan kollega, som vet om vad som hänt, brukar trippelkolla att det går bra att jag blir ensam med honom när hon tex behöver gå tidigare en dag

 

[Cattis_E]

Jag har ett "problem", ett annorlunda kanske.

Grejen är den att jag är väldigt trevlig och positiv bland andra. Inte överdrivet utan mest hälsar, svarar på någon fråga om mina hundar eller om någon frågar hur det är, håller upp dörrar och så vidare och frågar tillbaka.

Nu till problemet, nästan alla killar jag lär känna blir kära i mig, ytligt bekanta som t.ex. grannar börjar bete sig underligt och vill hitta på saker och umgås, en man som bor på samma innergård som mig och är i typ 55 års åldern backade till och med på enkelriktad gata för att han såg mig och ville prata med mig. Har också blivit utbjuden av en kille som jobbade i en affär jag gick förbi med hunden varje morgon och vi hade aldrig pratat utan att bara sagt hej men han sa att han gillat mig sen första gången han såg mig.

En kille på en däckfirma som jag pratade med om att sälja mina däck hörde av sig efter jobbet och sa att han inte får göra så men att han sparat mitt nummer från jobbet så han kunde kontakta mig och ville träffas för att han tyckte jag var så trevlig och intressant i telefon.

Min förra kille var 11 år äldre än mig. När vårt förhållande tog slut sa han att han inte vill ha någon annan och han skulle vänta på mig även om det tar flera år.

Nu kommer unga killar och är tydligt intresserade men jag vill inte ha en så ung kille som t.ex min andra granne som är 21 (jag är 32) men han har inte gett upp, jag har sagt nej varje gång han frågar om vi ska göra något i ett halvår, han gav mig sitt nummer och vill att jag ska höra av mig så vi kan ses. Har inte gjort det. Tålmodig kille.

Har varit i Kenya några gånger och där blev två killar väldigt förtjusta i mig, den ena kallade mig sin svenska flickvän men så kände ju inte jag. Den andra killen skickade i åratal ord på swahili så jag skulle kunna prata när jag flyttade till Kenya. Frågade för ett tag sen om han hittat någon tjej men han sa att det inte gick för att han inte kan släppa mig, nu är det 10 år sen vi sågs... Har sagt rakt ut flera gånger att ett förhållande inte finns på kartan.

Jag har blivit utbjuden och fått visat intresse även från taxi chaufförer. Killkompisar vill efter ett tag mer än vänskap.

Igår var en hantverkare här, vi pratade hundar och sen tittade jag på klipp på min platta på got talent och då kom han in i vardagsrummet och sa att han också gillar det. Sen pratade vi inte mer än att jag frågade om han ville ha vatten. Och så sent igår kväll skickade han ett sms till mig och sa att han inte får göra så, grejen är den att han är typ 20-25 år äldre än mig och gift. Tycker hans beteende är obehagligt. Kommer aldrig i livet svara. Han ska inte ta kunders nummer och inte skicka sms halv elva på kvällen. Inte okej

Jag är säker på att jag inte är flörtig för jag beter mig likadant mot både kvinnor och män, jag är bara trevlig och väluppfostrad. Varför blir det så varje gång ? Ska man behöva vara dryg? Tycker jag visar ganska tydligt när jag säger nej rakt ut, när jag inte svarar på sms eller inte stannar och pratar.

Någon som känner igen sig?

Tror inte det hänt mig faktiskt. Men jag biter i också om folk gör konstiga "närmanden".

Vad händer om du biter ifrån mer.
Säger att det inte är ett okej beteende och lite andra väl valda ord så fort de inte lägger av vid första tillsägelse som bör vara i stil med. Jag är inte intresserad, jag vill att du slutar kontakta mig.

Efter det så är dtt lämpligt att skärpa tonen ordentligt..

 

[karamelldrottningen]

Tänkt på denna tråden till och från.
Trist att inte kunna få vara sig själv.
Trevlig, kanske intresserad av tex något gemensamt intresse som hundarna och inte kunna prata om detta som med vilken människa som helst utan att vara orolig att det ska misstolkas.

 

[Lillefrun]

Känner igen mig till viss del men har det absolut inte lika intensivt som du! Värst för mig var den unga läkaren som var nyinflyttad i min stad och började berätta att vi bodde på samma gata och kunde ses privat om jag ville, med massa förslag på aktiviteter. Efter att jag fått en bröstcancerundersökning jag inte bett om. Blev jätteilla till mods och vägrar gå till den läkaren igen, så nu måste jag alltid fråga vem jag ska till och låta vård dröja om han är den enda tillgängliga

Men nej, så kan man ju inte göra. Låter som en knepig person.

 

[Lillefrun]

Kom på nu vad jag glömde skriva om hantverkaren. Mitt i ett samtal om kommoden till badrummet kommenterade han min kropp "Du ser väldigt vältränad ut" sa han plötsligt. Jag blev paff och sa att jag gillar att träna då sa han igen att det syntes. Vill inte bli tittad på med dom ögonen! Bytte snabbt ämne och gick iväg.

Med dom killar jag känt väl som innan varit kompisar men som velat mer beror det nog mer på att jag inte är så tjejig, jag skämtar, busar, retas, pratar allvar, spelar fotboll eller annat om tillfälle ges och jag är ganska pratsam. Precis som med mina tjejkompisar alltså. Jag är ju busig, det är liksom en del av mig att fundera på kluriga saker och säga lite allt möjligt som poppar upp i huvudet vilket alla som känner mig vet och tycker är roligt.

Dom som får för sig att dom gillar mig så snabbt vet jag inte vad dom går på. Helt galet om man inte ska kunna vara trevlig. Jag är helt helt säker på att jag inte låter flörtig. Dom personerna som agerat så har inte tilltalat mig. Jag tycker jag sätter upp en distans mot nya människor, eller jag vet att jag gör det. Släpper inte in någon vare sig nya eller nära till mitt inre. Lite av ett problem som jag jobbar med när det kommer till dom närmsta.

Jag är nog en av dom människorna i världen som bryr sig minst om sitt utseende så vet inte om det har någon roll i det hela. Mitt hår ser alltid ut som att jag precis gått igenom en tornado, jag sminkar mig sällan och har oftast träningskläder eller mjukisbyxor eller kjol på sommaren. Har fått mycket komplimanger förr och vissa verkar tycka det är charmigt så jag vet ju inte vad alla andra tycker men i min värld är jag ganska ful men orkar inte bry mig riktigt.

 

[Pudlan]

Så det är inte bara jag som är överkänslig som reagerar så? Tycker inte det är ok att ta med kundernas nummer och smsa men tänkte att det kanske är jag som överdrev. Glömde skriva att han skickade meddelande även på Messenger... Tror du chefen skulle t mig på allvar?

Kontakta chefen boka tid utan för dess kontor och beskriv vad som hänt och visa medelande a du fått.
Det är verkligen inte ok att ta nr till kund på jobb för att umgås privat eller försöka få kontakt!

Svara inte artigt på några medelande utan fräs i från. Eller låt bli att svara.

Har en känsla att många män i dag uppfattar vänlighet som ok till flirt?

 

[DarkInNight]

Känner igen mig, när jag är allmäntrevlig och glad brukar män tolka det som invit.
Lite trist är det eftersom det har gjort att jag begränsar mig i hur jag bemöter folk eftersom jag inte orkar med fler karlar som tolkar fel.

Och tvärtemot, så tror folk att jag är sur så fort jag inte ler.
Vilket inte brukar stämma för sur är jag väldigt sällan, däremot trött, sliten, fundersam, nere, etc

 

[Lager]

En av taxi chaufförerna skjutsade mig till en behandling 10 mil hemifrån, han försökte övertala mig att bli hans kk, sa att han visste var jag bodde, att han skulle komma till mig på nätterna, tog omvägar så jag inte komma iväg så var fast med honom i bilen i 2 timmar, han sa en massa sexuella saker och det var så obehagligt. När jag kom till behandlingen sa jag till personalen, dom ringde firman som sa "flickan är psykiskt sjuk så det går inte att lita på henne". Jag blev så otroligt arg.

Fast detta ska polisanmälas - han kan ju mycket väl ha gjort något liknande emot andra kvinnor dessutom! Det är inte en situation som kan missförstås.

I den bästa av världar så har man sinnesnärvaro nog att smyga upp telefonen och spela in, men det är inte så himla lätt när man är osäker. Han utnyttjar sin position på ett riktigt fult sätt och vet att du ska till sjukhus och därför inte mår riktigt bra.

En nära familjemedlem till mig gick på dialys i väntan på transplantation, och vid ett tillfälle så följde chauffören (färdtjänst, sjukresa) med henne in i hyreshuset och upp i trappen till dörren. Hon var riktigt dålig - som du ju är efter en dialys- och orkade bara fråga vad han höll på med. Han svarade att han skulle följa henne in? Nu hade hon en stor och höjdljudd vovve tack och lov, som kom utfarandes med ett vrål och skrämde iväg chauffören men det hade ju kunnat utvecklas hur som helst. En sjuk dialyspatient som sitter och sover i bilen, som han tror att han ska kunna utnyttja. Ibland stöter man på riktiga svin.

 

[Takire]

Jag har ett "problem", ett annorlunda kanske.

Grejen är den att jag är väldigt trevlig och positiv bland andra. Inte överdrivet utan mest hälsar, svarar på någon fråga om mina hundar eller om någon frågar hur det är, håller upp dörrar och så vidare och frågar tillbaka.

Nu till problemet, nästan alla killar jag lär känna blir kära i mig, ytligt bekanta som t.ex. grannar börjar bete sig underligt och vill hitta på saker och umgås, en man som bor på samma innergård som mig och är i typ 55 års åldern backade till och med på enkelriktad gata för att han såg mig och ville prata med mig. Har också blivit utbjuden av en kille som jobbade i en affär jag gick förbi med hunden varje morgon och vi hade aldrig pratat utan att bara sagt hej men han sa att han gillat mig sen första gången han såg mig.

En kille på en däckfirma som jag pratade med om att sälja mina däck hörde av sig efter jobbet och sa att han inte får göra så men att han sparat mitt nummer från jobbet så han kunde kontakta mig och ville träffas för att han tyckte jag var så trevlig och intressant i telefon.

Min förra kille var 11 år äldre än mig. När vårt förhållande tog slut sa han att han inte vill ha någon annan och han skulle vänta på mig även om det tar flera år.

Nu kommer unga killar och är tydligt intresserade men jag vill inte ha en så ung kille som t.ex min andra granne som är 21 (jag är 32) men han har inte gett upp, jag har sagt nej varje gång han frågar om vi ska göra något i ett halvår, han gav mig sitt nummer och vill att jag ska höra av mig så vi kan ses. Har inte gjort det. Tålmodig kille.

Har varit i Kenya några gånger och där blev två killar väldigt förtjusta i mig, den ena kallade mig sin svenska flickvän men så kände ju inte jag. Den andra killen skickade i åratal ord på swahili så jag skulle kunna prata när jag flyttade till Kenya. Frågade för ett tag sen om han hittat någon tjej men han sa att det inte gick för att han inte kan släppa mig, nu är det 10 år sen vi sågs... Har sagt rakt ut flera gånger att ett förhållande inte finns på kartan.

Jag har blivit utbjuden och fått visat intresse även från taxi chaufförer. Killkompisar vill efter ett tag mer än vänskap.

Igår var en hantverkare här, vi pratade hundar och sen tittade jag på klipp på min platta på got talent och då kom han in i vardagsrummet och sa att han också gillar det. Sen pratade vi inte mer än att jag frågade om han ville ha vatten. Och så sent igår kväll skickade han ett sms till mig och sa att han inte får göra så, grejen är den att han är typ 20-25 år äldre än mig och gift. Tycker hans beteende är obehagligt. Kommer aldrig i livet svara. Han ska inte ta kunders nummer och inte skicka sms halv elva på kvällen. Inte okej

Jag är säker på att jag inte är flörtig för jag beter mig likadant mot både kvinnor och män, jag är bara trevlig och väluppfostrad. Varför blir det så varje gång ? Ska man behöva vara dryg? Tycker jag visar ganska tydligt när jag säger nej rakt ut, när jag inte svarar på sms eller inte stannar och pratar.

Någon som känner igen sig?

Jag känner igen mig delvis, men har absolut inte upplevt lika mycket som du i sammanhanget. Tillräckligt för att känna att man kanske måste börja bete sig otrevligt dock, men det har varit lugnt på sistone i alla fall! Men man kan bli frustrerad över folk ibland. Särskilt när de säger till en att man stänger in sina känslor (som inte existerar).

 

[Sezziyanen]

Jag tänker att det är inget fel alls att du är trevlig, eller busig eller tom flörtig om du nu skulle vilja vara det. Det är heller inget fel att 1,2,3 eller alla män du träffar börjar gilla dig mer eller mindre.

Felet blir i hur de agerar utifrån detta. Att på korrekt sätt tex fråga ut en person man träffat som verkar trevlig på en fika eller dyl. är ju inget problem i sig. Men flera av fallen som beskrivs här är ju nått helt annorlunda. Det är rena trakasserier, stalkers mm. Där hoppas jag att fler faktiskt anmäler såna beteenden till företag som dessa personer representerar, och även polisen i fall som tex taxichaffisen.