Kan jag få det så här enkelt igen?

[Lillefrun]

Jag funderar mycket just nu. Jag har bestämt att alltid ha 2 hundar. Jag har trivts med det men bestämt att inte skaffa mer pälsvård för just det är inte min grej fast jag så klart gjort det i 15 år och kommer göra i kanske 9 år till och det känns okej ändå men vill inte ha en till.

Jag vill träna och tävla mer och Milou är otroligt, otroligt smart. Jag har varken träffat en hund eller hört om en så intelligent hund och han lär sig snabbt och lätt men han har svårt med fokus och kontakt längre stunder och jag vill ha mer driv. Han kan mest trick av alla jag känner men om sätter man ihop ett helt freestyle program blir det genast svårare.

Jag har försökt forska i vad som är jag och vad som är Milou. Jag hade aldrig problem med Alvin men dom är så olika. Har anmält mig till blåbärstävling och agilityläger och hoppas få reda ut det här.

Just det här med att få en hund som är lättare och mer på i träning och tävling är en orsak till att köpa en till hund. Jag älskar ju att träna och tävla och med Alvin gick det så fint. Men jag behöver en vattentät hund som kan jobba även i regn eller vått gräs.

Jag tror det skulle vara skönt med en kompis till Milou och jag kommer kunna träna med två hundar vilket är dubbelt så roligt

När jag valde ras för 15 år sedan var valet lätt, men jag hade en sheltie med i huvudet också men jag har tänkt i många, många år och pratat med olika ägare och uppfödare till alla raser jag varit intresserad av, skrivit listor, läst alla hundrasböcker och bockat av listan tills bara sheltie finns kvar så det är jag lugn med.

Men! Jag är lite orolig för hur det ska bli och om jag ska vänta ett år. För just nu flyter allt på så bra med Milou i vardagen. Allt går bara så smidigg och vi är inkörda på varandra och kan varandra utan och innantill. Vår vardag fungerar så fint och lätt. Vi känner varandra innantill i vardagen och han gör mig så glad och han busar och leker och får mig att skratta rakt ut varje dag.

Vill jag vända upp och ner på allt, kommer Valpis också kunna gå lös på tomten och promenader, kommer det kunna flyta på så smidigt som nu? Men jag vill ju ha två hundar, jag vill träna och tävla mer. Men jag trivs så bra med Milou.

Vet inte hur jag ska tänka, Valpis kommer ju också växa upp och förhoppningsvis bli en en del av vardagen. Jag tänker att en sheltie liksom Milou gärna vill vara nära och kunna gå lös här hemma och på promenader och om man börjar tidigt borde det gå.

Igår var Milou med hos optikern i 1,5 timme, först satt han på samma ställe en timme när jag testade glasögon, gick iväg uppför en trappa för att gå på toaletten och han satt kvar , han tittade lugnt på dom andra kunderna och personalen utan att gå fram till någon och charmade alla. Han brydde sig inte ens om att det utbröt en liten brand. Under undersökningen och pratet som tog 30 minuter la han sig ner och väntade hela tiden. Det är en till hund som så här som jag vill ha. Alvin var precis som Milou. Vet inte om det beror på ras eller för att jag tränat med dom, kanske båda

Jag är helt inställd på att det är en process och ingen färdig hund och han har sidor som jag inte vill ha vidare också. Känns så viktigt att det blir absolut rätt men det går ju inte att veta. Vet inte om jag ska gå det säkra kortet men då släppa längtan efter kurser och tävlingar eller våga kasta mig ut med en ny ras och följa drömmen men gå ifrån lugnet och tryggheten.

 

[Nepenthe]

Frågan är om du kan se att en till hund kan vara en fördel eller ej?

Vad jag förstått det som är du noga med uppfödare och rasval. En ras med mer will to please som kanske är lättare/roligare att träna med?
Varför skulle den då inte gå att träna att ha lös? Eller att de ska kunna vara ensamma hemma båda två t.ex?

Vad jag förstått är det inte helt problemfritt nu iom hunden som är uppe på nätterna?

Det är klart att avel, ras mm spelar in men ser en inte möjligheterna och positivt på den nya hunden att " de här ska vi klara av" så kanske du ska vänta?

Är det något du kanske skulle vilja att du hade behövt hinna med INNAN valp?

Själva valptiden kommer tyvärr vara utmanande på endel sätt såklart.

 

[Lillefrun]

Frågan är om du kan se att en till hund kan vara en fördel eller ej?

Vad jag förstått det som är du noga med uppfödare och rasval. En ras med mer will to please som kanske är lättare/roligare att träna med?
Varför skulle den då inte gå att träna att ha lös? Eller att de ska kunna vara ensamma hemma båda två t.ex?

Vad jag förstått är det inte helt problemfritt nu iom hunden som är uppe på nätterna?

Det är klart att avel, ras mm spelar in men ser en inte möjligheterna och positivt på den nya hunden att " de här ska vi klara av" så kanske du ska vänta?

Är det något du kanske skulle vilja att du hade behövt hinna med INNAN valp?

Själva valptiden kommer tyvärr vara utmanande på endel sätt såklart.

Jag tror det som får mig att tvivla nu helt plötsligt är att det kom över mig hur mycket jag saknar Alvin. Jag vet inte om jag sörjt klart. Men det kanske man aldrig gör helt. Jag VILL ha en valp men jag är samtidigt så ledsen.Den första frågan är svaret absolut lätt att svara ja på.

 

[Lillefrun]

@Nepenthe Du fick mig verkligen att tänka till med det du skrev och jag insåg ju direkt att det är Alvin jag saknar men också att jag kanske faktisktbkan få det att fungera ännu bättre med en till valp och med en annan ras. Du fick mig att komma tillbaka till det jag tänkt hela tiden förutom den lilla svackan. Jag VILL ha en sheltie, jag kan träna hundar, jag har förutsättningar för en till hund, Milou kommer må bra av det, jag får ut mer av det jag vill med hundlivet. Tack för att du påminde mig om det

 

[Kajsalisa]

Jag har har haft flera valpar som bara flutit med i tillvaron sen dag 1
Det beror ju lite på valpens personlighet såklart men även mycket på hur man själv lägger upp det hela.

Men överlag tycker inte jag att valp är jobbigt överhuvudtaget och önskar faktiskt att valperioden hade varit längre

 

[Kajsalisa]

Jag tror det som får mig att tvivla nu helt plötsligt är att det kom över mig hur mycket jag saknar Alvin. Jag vet inte om jag sörjt klart. Men det kanske man aldrig gör helt. Jag VILL ha en valp men jag är samtidigt så ledsen.Den första frågan är svaret absolut lätt att svara ja på.

Jag har aldrig blandat ihop dom känslorna så har svårt att svara på just den biten men jag tänker att du kan ju fundera och landa lite i dina känslor innan du bestämmer dig.
Valpar finns ju både imorgon och nästa år.

 

[tanten]

Jag funderar mycket just nu. Jag har bestämt att alltid ha 2 hundar. Jag har trivts med det men bestämt att inte skaffa mer pälsvård för just det är inte min grej fast jag så klart gjort det i 15 år och kommer göra i kanske 9 år till och det känns okej ändå men vill inte ha en till.

Jag vill träna och tävla mer och Milou är otroligt, otroligt smart. Jag har varken träffat en hund eller hört om en så intelligent hund och han lär sig snabbt och lätt men han har svårt med fokus och kontakt längre stunder och jag vill ha mer driv. Han kan mest trick av alla jag känner men om sätter man ihop ett helt freestyle program blir det genast svårare.

Jag har försökt forska i vad som är jag och vad som är Milou. Jag hade aldrig problem med Alvin men dom är så olika. Har anmält mig till blåbärstävling och agilityläger och hoppas få reda ut det här.

Just det här med att få en hund som är lättare och mer på i träning och tävling är en orsak till att köpa en till hund. Jag älskar ju att träna och tävla och med Alvin gick det så fint. Men jag behöver en vattentät hund som kan jobba även i regn eller vått gräs.

Jag tror det skulle vara skönt med en kompis till Milou och jag kommer kunna träna med två hundar vilket är dubbelt så roligt

När jag valde ras för 15 år sedan var valet lätt, men jag hade en sheltie med i huvudet också men jag har tänkt i många, många år och pratat med olika ägare och uppfödare till alla raser jag varit intresserad av, skrivit listor, läst alla hundrasböcker och bockat av listan tills bara sheltie finns kvar så det är jag lugn med.

Men! Jag är lite orolig för hur det ska bli och om jag ska vänta ett år. För just nu flyter allt på så bra med Milou i vardagen. Allt går bara så smidigg och vi är inkörda på varandra och kan varandra utan och innantill. Vår vardag fungerar så fint och lätt. Vi känner varandra innantill i vardagen och han gör mig så glad och han busar och leker och får mig att skratta rakt ut varje dag.

Vill jag vända upp och ner på allt, kommer Valpis också kunna gå lös på tomten och promenader, kommer det kunna flyta på så smidigt som nu? Men jag vill ju ha två hundar, jag vill träna och tävla mer. Men jag trivs så bra med Milou.

Vet inte hur jag ska tänka, Valpis kommer ju också växa upp och förhoppningsvis bli en en del av vardagen. Jag tänker att en sheltie liksom Milou gärna vill vara nära och kunna gå lös här hemma och på promenader och om man börjar tidigt borde det gå.

Igår var Milou med hos optikern i 1,5 timme, först satt han på samma ställe en timme när jag testade glasögon, gick iväg uppför en trappa för att gå på toaletten och han satt kvar , han tittade lugnt på dom andra kunderna och personalen utan att gå fram till någon och charmade alla. Han brydde sig inte ens om att det utbröt en liten brand. Under undersökningen och pratet som tog 30 minuter la han sig ner och väntade hela tiden. Det är en till hund som så här som jag vill ha. Alvin var precis som Milou. Vet inte om det beror på ras eller för att jag tränat med dom, kanske båda

Jag är helt inställd på att det är en process och ingen färdig hund och han har sidor som jag inte vill ha vidare också. Känns så viktigt att det blir absolut rätt men det går ju inte att veta. Vet inte om jag ska gå det säkra kortet men då släppa längtan efter kurser och tävlingar eller våga kasta mig ut med en ny ras och följa drömmen men gå ifrån lugnet och tryggheten.

Det finns ju olika sätt att se å det och att göra.

Mina tankar - I mitt huvud är saknaden efter hunden en sak, och en ny valp en annan sak.

Ny valp kommer ju att vara en annan hund, inte en ersättning. Annan personlighet, andra olater, andra förtjänster.

En hund kan aldrig bli den föregående.
Man kan sakna och sörja samtidit som man älskar en ny.

 

[Tantan]

Jag funderar mycket just nu. Jag har bestämt att alltid ha 2 hundar. Jag har trivts med det men bestämt att inte skaffa mer pälsvård för just det är inte min grej fast jag så klart gjort det i 15 år och kommer göra i kanske 9 år till och det känns okej ändå men vill inte ha en till.

Jag vill träna och tävla mer och Milou är otroligt, otroligt smart. Jag har varken träffat en hund eller hört om en så intelligent hund och han lär sig snabbt och lätt men han har svårt med fokus och kontakt längre stunder och jag vill ha mer driv. Han kan mest trick av alla jag känner men om sätter man ihop ett helt freestyle program blir det genast svårare.

Jag har försökt forska i vad som är jag och vad som är Milou. Jag hade aldrig problem med Alvin men dom är så olika. Har anmält mig till blåbärstävling och agilityläger och hoppas få reda ut det här.

Just det här med att få en hund som är lättare och mer på i träning och tävling är en orsak till att köpa en till hund. Jag älskar ju att träna och tävla och med Alvin gick det så fint. Men jag behöver en vattentät hund som kan jobba även i regn eller vått gräs.

Jag tror det skulle vara skönt med en kompis till Milou och jag kommer kunna träna med två hundar vilket är dubbelt så roligt

När jag valde ras för 15 år sedan var valet lätt, men jag hade en sheltie med i huvudet också men jag har tänkt i många, många år och pratat med olika ägare och uppfödare till alla raser jag varit intresserad av, skrivit listor, läst alla hundrasböcker och bockat av listan tills bara sheltie finns kvar så det är jag lugn med.

Men! Jag är lite orolig för hur det ska bli och om jag ska vänta ett år. För just nu flyter allt på så bra med Milou i vardagen. Allt går bara så smidigg och vi är inkörda på varandra och kan varandra utan och innantill. Vår vardag fungerar så fint och lätt. Vi känner varandra innantill i vardagen och han gör mig så glad och han busar och leker och får mig att skratta rakt ut varje dag.

Vill jag vända upp och ner på allt, kommer Valpis också kunna gå lös på tomten och promenader, kommer det kunna flyta på så smidigt som nu? Men jag vill ju ha två hundar, jag vill träna och tävla mer. Men jag trivs så bra med Milou.

Vet inte hur jag ska tänka, Valpis kommer ju också växa upp och förhoppningsvis bli en en del av vardagen. Jag tänker att en sheltie liksom Milou gärna vill vara nära och kunna gå lös här hemma och på promenader och om man börjar tidigt borde det gå.

Igår var Milou med hos optikern i 1,5 timme, först satt han på samma ställe en timme när jag testade glasögon, gick iväg uppför en trappa för att gå på toaletten och han satt kvar , han tittade lugnt på dom andra kunderna och personalen utan att gå fram till någon och charmade alla. Han brydde sig inte ens om att det utbröt en liten brand. Under undersökningen och pratet som tog 30 minuter la han sig ner och väntade hela tiden. Det är en till hund som så här som jag vill ha. Alvin var precis som Milou. Vet inte om det beror på ras eller för att jag tränat med dom, kanske båda

Jag är helt inställd på att det är en process och ingen färdig hund och han har sidor som jag inte vill ha vidare också. Känns så viktigt att det blir absolut rätt men det går ju inte att veta. Vet inte om jag ska gå det säkra kortet men då släppa längtan efter kurser och tävlingar eller våga kasta mig ut med en ny ras och följa drömmen men gå ifrån lugnet och tryggheten.

Jag har bara haft enkla hundar. Tänker att det är bra hundar, och jag har haft tur vid köp. Jag tror på noggrann koll av uppfödare, och jag gillar verkligen min hunds föräldrar. De är trevliga, snälla, framåt och lever familjeliv. Jag har även koll bakåt men det är mer tur än skicklighet. Skulle jag byta ras skulle jag antagligen be nuvarande uppfödare om hjälp, hen känner mig, vet vad jag passar med och har större kontaktnät än jag. Men vi har en bra relation så det skulle kännas ok att fråga.

 

[Nepenthe]

@Nepenthe Du fick mig verkligen att tänka till med det du skrev och jag insåg ju direkt att det är Alvin jag saknar men också att jag kanske faktisktbkan få det att fungera ännu bättre med en till valp och med en annan ras. Du fick mig att komma tillbaka till det jag tänkt hela tiden förutom den lilla svackan. Jag VILL ha en sheltie, jag kan träna hundar, jag har förutsättningar för en till hund, Milou kommer må bra av det, jag får ut mer av det jag vill med hundlivet. Tack för att du påminde mig om det

Det tror jag med! De kommer nog bli jättebra och vad jag förstått det som har du funderat länge och gjort bra efterforskning
Så lite

 

[Lillefrun]

Det finns ju olika sätt att se å det och att göra.

Mina tankar - I mitt huvud är saknaden efter hunden en sak, och en ny valp en annan sak.

Ny valp kommer ju att vara en annan hund, inte en ersättning. Annan personlighet, andra olater, andra förtjänster.

En hund kan aldrig bli den föregående.
Man kan sakna och sörja samtidit som man älskar en ny.

Ja det har känts så hela tiden och det är så sant. Jag vet vad jag vill, jag är redo,jag ser fram emot en utmaning. När jag skrev tråden hade jag tillbringat flera timmar av gråt. Jag tänker att en till hund med andra egenskaper är det jag behöver. Kanske tror oron för att jag som hundägare inte ska lyckas med en ny hund spökar också. Jag växlar mellan självsäkerhet och dålig självkänsla.

Men jag ser fram emot valptiden, jag fick inte det med Milou för han var 6,5 månader så det är 15 år sedan jag hade valp. Det kommer nog bli full fart eftersom Milou är så pigg och busig också. Sen kommer alla faser och vissa är jobbiga det vet jag men man vet ju att förhoppningsvis kommer man ur det hela med en glad, följsam, enkel hund men kanske lite egenheter.

 

[Kajsalisa]

Ja det har känts så hela tiden och det är så sant. Jag vet vad jag vill, jag är redo,jag ser fram emot en utmaning. När jag skrev tråden hade jag tillbringat flera timmar av gråt. Jag tänker att en till hund med andra egenskaper är det jag behöver. Kanske tror oron för att jag som hundägare inte ska lyckas med en ny hund spökar också. Jag växlar mellan självsäkerhet och dålig självkänsla.

Men jag ser fram emot valptiden, jag fick inte det med Milou för han var 6,5 månader så det är 15 år sedan jag hade valp. Det kommer nog bli full fart eftersom Milou är så pigg och busig också. Sen kommer alla faser och vissa är jobbiga det vet jag men man vet ju att förhoppningsvis kommer man ur det hela med en glad, följsam, enkel hund men kanske lite egenheter.

Det är jättemysigt med valp särskilt när dom är små och luktar gott och tuggar på ens hår

 

[Bulldoozer]

Jag tror man gör valpen en otjänst om man har en väldigt klar idé om hur man vill att allt ska fungera och framförallt om man jämför mot tidigare hundar.

Så som jag kommer ihåg Nessie så kommer jag ju bara ihåg sista åren när hon var en vuxen hund där vi hittat alla knappar för träning och tävling. Man minns allt fint, alla hennes fantastka sidor och hon var verkligen som handen i handske n för mig. Jag kommer aldrig hitta det i en hund igen.

Samtidigt om jag skrapar lite mer på minnena så kommer jag på att första åren var hon faktiskt helt odräglig. Att jag inför varje tävling fick motionera henne rejält för att hon inte skulle explodera på planen . Att jag inte kunde ligga däckad i influensa mer ån två dagar för hunden behövde träna... Att hon tog sig upp på bord, gjorde inbrott i fickor, väskor mm .
Hon var en heeelt fantastisk hund men man glömmer ju ibland att resan dit faktiskt tog ett tag .

Du har haft två vuxna hundar och en valp kommer vända upp och ner på tillvaron ett tag. Du ska ta dig igenom både valp och unghundsperiod och lära känna den nya individen och hitta rätt knappar i just eran träning. Det kommer garanterat inte gå som på räls alltid men det ju av det man lär sig och blir duktig också. De hundar som lärt mig absolut mest om hundträning är de individer som utmanat mig och där jag fått tänka nytt så även om man får en svårare hund än man tänkt sig så är det inte heller utan fördelar.

Det bara du som kan svara på om du vill ha valp eller inte!

 

[Lillefrun]

Det tror jag med! De kommer nog bli jättebra och vad jag förstått det som har du funderat länge och gjort bra efterforskning
Så lite

Ja jag har lagt ner massor av jobb på den här valpen. Jag tror också att jag kommer fixa det och att det blir en bra hund.

 

[Lillefrun]

Jag tror man gör valpen en otjänst om man har en väldigt klar idé om hur man vill att allt ska fungera och framförallt om man jämför mot tidigare hundar.

Så som jag kommer ihåg Nessie så kommer jag ju bara ihåg sista åren när hon var en vuxen hund där vi hittat alla knappar för träning och tävling. Man minns allt fint, alla hennes fantastka sidor och hon var verkligen som handen i handske n för mig. Jag kommer aldrig hitta det i en hund igen.

Samtidigt om jag skrapar lite mer på minnena så kommer jag på att första åren var hon faktiskt helt odräglig. Att jag inför varje tävling fick motionera henne rejält för att hon inte skulle explodera på planen . Att jag inte kunde ligga däckad i influensa mer ån två dagar för hunden behövde träna... Att hon tog sig upp på bord, gjorde inbrott i fickor, väskor mm .
Hon var en heeelt fantastisk hund men man glömmer ju ibland att resan dit faktiskt tog ett tag .

Du har haft två vuxna hundar och en valp kommer vända upp och ner på tillvaron ett tag. Du ska ta dig igenom både valp och unghundsperiod och lära känna den nya individen och hitta rätt knappar i just eran träning. Det kommer garanterat inte gå som på räls alltid men det ju av det man lär sig och blir duktig också. De hundar som lärt mig absolut mest om hundträning är de individer som utmanat mig och där jag fått tänka nytt så även om man får en svårare hund än man tänkt sig så är det inte heller utan fördelar.

Det bara du som kan svara på om du vill ha valp eller inte!

Ja jag komme också mest ihåg allt bra med Alvin men mamma påminner mig ibland om att Alvin också hade perioder då det inte bara var rosa moln och perfekt. Jag tyckte valptiden var jätte fin med Alvin, han var så liten och söt och busig. Jag trodde jag köpt den enda hunden som aldrig skulle kunna gosas med eftersom han lekte hela tiden Han visade sig bli både jätte gosig och jätte busig. Han lekte med sin favoritleksak ända in i slutet.

Milou är egentligen inte så lätt om man tänker efter, men älskar honom ändå.