Sv: Kan jag bli fodervärd?
När jag var 13 (då ridit på ridskola ca 2 år och kusinens gamla travare ett par år ibland) gick jag i tanken om en egen ponny, såklart. Fick ingen då det inte fanns pengar, men önskade mig alltid massor med hästfaktaböcker i julklapp m.m. Samt lånade alla hästböcker som fanns på biblioteket. Allt för att lära mig mer, När jag var ca 15år så blev jag medryttare på ett kallblodssto som egentligen var för svårriden för min kunskap, men jag ville lära mig mer, ville lära mig ALLT om hästar, tog hand om sår, åkte me alla i stallet som skulle till klinik med sin häst bara för att se hur det går till. Stod och tjuvlyssnade när dom äldre hästtjejerna snackade bara för att höra hur dom tänker osv.
Idag är jag 22år, har ganska precis köpt en egen shettishingst. Tog honom på foder som 3åring, oinkörd. Han blev lite som en tuff hästläxa, vi har lärt av varandra, men då var jag 20 år, hade egen lön som jag betalar allt för hästen med.
Har en 11årig tjej som rider honom ett par gånger/vecka och älskar att vara i stallet (hon är säkert i stallet ca 6-7dagar/v) allt för att kanske få spola ben på någon häst, göra kraftfoderhinkarna, ge betfor till hästarna. Vilket i sin tur ledde till att hennes kompis som också var med henne i stallet varje dag fick bli medryttare på en häst i stallet =)
Så ett tips är att var mycket i stallet, olika stallar, det är stor skillnad på ridskolestall och privatstall (även skillnad här på mindre (mindre än ca 10 hästar) och större (fler än 15 hästar)). Be om att få göra småsaker, vika täcken, spola ben, rätta till grimmorna i stallet, sopa stallgången, halma, mocka, byta vatten m.m. Det är riktigt skitgöra, men tillslut kan det nog löna sig och du får rida någons häst ett par gånger, sen ser nog någon hästägare att ja men h*n är ju så seriös som fixar o donar i stallet, h*n vill kanske rida min häst =) Det var även så jag kom i kontakt med min medryttare
