Elektronen
Trådstartare
Jag har börjat inse att jag inte riktigt kan hantera det här med Corona och allt som händer i världen just nu.
Att jag inte är ensam som drabbas av det här förstår jag såklart, men de flesta i min närhet verkar ändå hantera det förhållandevis bra.
Jag bor i Stockholm och bor själv, har nu jobbat hemifrån senaste veckorna (som så många andra) och inte träffat speciellt mycket folk, och det vill man ju heller inte nu. Det finns garanterat de som har det sämre än mig och mår sämre än mig över det här. Men min ångest har bara blivit värre och värre de senaste 3 veckorna.
Har för flera år sedan haft panikångest och ångest med mycket fysiska symtom, så att jag åkt in till läkare för att kolla hjärta, nerver osv. Men i princip sluppit det helt senaste 6 åren. Men det här har triggat igång det igen.
Har växelvis tryck över bröstet, det pirrar/sticker och bultar på olika ställen på kroppen framförallt händer och fötter. Är så extremt medveten om min kropp och vad som känns hela tiden. Har även tappat aptiten, vilket är ovanligt för mig.
Men ja flera tecken på att jag inte mår så bra just nu.
Är egentligen inte så orolig över att bli smittad med Corona, då snarare att råka smitta någon annan omedvetet. Är även orolig för att min mamma som jobbar inom vården ska bli smittad eftersom hon där kommer i kontakt med vissa som är konstaterat smittade. Oro för vad som händer i världen när det här är över, ja listan kan göras ännu längre.
Det är inte direkt som att jag tror att det här viruset kommer döda mig eller utplåna jordens befolkning.
Normalt hade jag tyckt det varit skönt med påskledighet, men nu ser jag inte direkt fram emot 4-5 dagar med mina egna tankar. Jobbet är ju ändå en distraktion även om jag jobbar hemifrån.
Vet verkligen inte hur jag ska hantera det här om det pågår i flera månader med minimal fysisk socialkontakt, vill inte igen hamna i att det här ska bli mitt nya normaltillstånd.
Jag vet att jag inte dör av ångest, för då hade jag varit död för länge sedan, men just nu känns allt så himla tungt och pissigt.
Än så länge har mina fysiska symtom varit hyfsat milda mot vad de kan vara, vill inte hamna där att det känns som att jag inte kan andas eller att mina armar helt domnar bort.
Att försöka ha rutiner och röra på sig är sånt jag normalt försöker tänka på för att må bra och även nu. Jag har stängt av nyhetsnotiser för flera veckor sedan. Hade det här varit en annan tid och jag inte mått så bra hade jag åkt hem till mina föräldrar i Dalarna för att få miljöombyte, brukar hjälpa. Men det kommer ju inte hända den här påsken
.
Behöver nog dels skriva av mig lite, men tar tacksamt emot tips om någon har, som faktiskt kan fungera mot ångest i dessa tider.
Att jag inte är ensam som drabbas av det här förstår jag såklart, men de flesta i min närhet verkar ändå hantera det förhållandevis bra.
Jag bor i Stockholm och bor själv, har nu jobbat hemifrån senaste veckorna (som så många andra) och inte träffat speciellt mycket folk, och det vill man ju heller inte nu. Det finns garanterat de som har det sämre än mig och mår sämre än mig över det här. Men min ångest har bara blivit värre och värre de senaste 3 veckorna.
Har för flera år sedan haft panikångest och ångest med mycket fysiska symtom, så att jag åkt in till läkare för att kolla hjärta, nerver osv. Men i princip sluppit det helt senaste 6 åren. Men det här har triggat igång det igen.
Har växelvis tryck över bröstet, det pirrar/sticker och bultar på olika ställen på kroppen framförallt händer och fötter. Är så extremt medveten om min kropp och vad som känns hela tiden. Har även tappat aptiten, vilket är ovanligt för mig.
Men ja flera tecken på att jag inte mår så bra just nu.
Är egentligen inte så orolig över att bli smittad med Corona, då snarare att råka smitta någon annan omedvetet. Är även orolig för att min mamma som jobbar inom vården ska bli smittad eftersom hon där kommer i kontakt med vissa som är konstaterat smittade. Oro för vad som händer i världen när det här är över, ja listan kan göras ännu längre.
Det är inte direkt som att jag tror att det här viruset kommer döda mig eller utplåna jordens befolkning.
Normalt hade jag tyckt det varit skönt med påskledighet, men nu ser jag inte direkt fram emot 4-5 dagar med mina egna tankar. Jobbet är ju ändå en distraktion även om jag jobbar hemifrån.
Vet verkligen inte hur jag ska hantera det här om det pågår i flera månader med minimal fysisk socialkontakt, vill inte igen hamna i att det här ska bli mitt nya normaltillstånd.
Jag vet att jag inte dör av ångest, för då hade jag varit död för länge sedan, men just nu känns allt så himla tungt och pissigt.
Än så länge har mina fysiska symtom varit hyfsat milda mot vad de kan vara, vill inte hamna där att det känns som att jag inte kan andas eller att mina armar helt domnar bort.
Att försöka ha rutiner och röra på sig är sånt jag normalt försöker tänka på för att må bra och även nu. Jag har stängt av nyhetsnotiser för flera veckor sedan. Hade det här varit en annan tid och jag inte mått så bra hade jag åkt hem till mina föräldrar i Dalarna för att få miljöombyte, brukar hjälpa. Men det kommer ju inte hända den här påsken
.Behöver nog dels skriva av mig lite, men tar tacksamt emot tips om någon har, som faktiskt kan fungera mot ångest i dessa tider.
. Är väl tur att jag är en sån som gillar att vara ute.
