Kan hundar lära sig hur man lär sig? Märker ni skillnad mellan olika raser/individer?

[Lillefrun]

Har funderat på en sak i många herrans år och tänkte höra om det jag kommit fram till är något som andra känner igen sig i. Jag tränar med mina hundar varje dag, olika mycket men alltid något. Jag upplever det som att hundar lär sig hur man lär sig saker. Som studieteknik hos människor. Unghunden fick jag hem när han var 6,5 månad och han kunnat INGET, inte gå i koppel, inte sitt namn, helt enkelt inga ord. Först var han omöjlig att träna med. Visade noll intresse för träning och samarbete. Sen på något sätt hittade jag hur just han skulle tränas och nu är han suverän! Han lär sig nya saker så fort att jag och andra inte förstår hur det går till. Det är som att han lärt sig hur han ska testa sig fram och försöka förstå vad jag vill, han har liksom fantasi och verkar fundera ut olika alternativ att prova för att göra rätt.

Jag har flera bekanta med hund som inte förstår hur mina kan lära sig allt det dom kan. Dom tror det är omöjligt, jag själv trodde innan freestyle kursen inte att han skulle klara det vi gör nu så min instruktör är guld värd.

Vad tror ni, kan hundar lära sig hur man lär sig? Visst borde väl en hund som utmanas ofta mentalt bli bättre på att lära sig nytt än en hund som aldrig eller sällan får göra det?

Jag har ingen typisk bruksras men med gammelhunden som är en powder puff provade jag typ alla sporter och han var duktig i allt men inte så förtjust i agility men han gjorde det för att jag bad honom. Vi tränade och tävlade rally med höga poäng, runt 98-99 poäng för det mesta, gentemot raser som är mer arbetsraser. Unghunden är en nakenhund och inte heller den typiska träningshunden men det är som att jag köpt mig en bordercollie. Får han inte träna varje dag blir han rastlös och gnällig så det verkar ju inte som att det är bara vallhundar och brukshundar som har det behovet. Min nakenfis skulle aldrig passa som bara sällskap, det skulle han inte må bra av. Delvis därför uppfödaren inte kunde ha kvar honom på kenneln och frågade om jag ville köpa honom eftersom hon vet att jag tränar och tävlar.

Så jag tycker inte det stämmer riktigt att vissa raser inte passar till träning och tävling, upplever ni individ skillnader och/eller ras skillnader?

 

[Happimess]

Jag vet inte om jag skulle kalla det "att lära sig hur man lär" men det låter mer som att hunden du beskriver inte visste vad som förväntades av honom och inte hade en uppfattning av att samarbeta med föraren kan vara roligt/belönande. Sen upptäckte han det och då började träningen flyta på.

Jag tänker att inlärningsmekanismerna är ungefär desamma hos alla hundar (och andra djur och människor) men att kugghjulen snurrar olika fort Men givetvis att en hund som tränas och stimuleras ofta lär sig fortare än en som aldrig tränas - för den senare hunden har ju hunnit glömma att det lönar sig att försöka klura ut vad föraren vill.

Generellt tänker jag att de allra flesta raserna är väldigt träningsbara och läraktiga bara man ger sig hän. Att skaffa en vall/brukshund bara för att få en lättlärd hund är lite som att sätta sig i en formel 1-bil bara för att man vill kunna trycka på gasen ibland. Det finns gott om andra massproducerade bilar som fyller det syftet, så att säga

Däremot blir jag inte klok på min hunds inlärningsmönster ibland. Vissa saker sätter sig aldrig. Andra saker snappar hon upp på en millisekund och generaliserar till allsköns situationer. När jag lärde henne "ligg" sa jag nog "ligg ner" under de första sessionerna när hon var liten valp. Ett år senare när min sambo tröttnar på att hon flamsar och tuggar i kopplet och ryter "lägg ner" släpper hon kopplet och dunsar ner i backen, full av förväntan....

 

[Fruentimber]

Överlag har hundägare ganska dålig koll på inlärningsteori och belöningsträning. Att många hundar inte har intresse av samarbete, precis som @Happimess påtalar, handlar snarare ofta om att de, tillsammans med sina ägare, inte har fått lära sig vikten av ett gott samarbete och hur man skapar en givande relation.

Givetvis finns det en uppsjö raser som passar utmärkt för träning och tävling. Att påstå att det bara är för vall- och brukshundar är ju mest bara okunnigt. Sen finns det absolut de raser där man har större svårigheter eftersom flera raser inte är avlade för direkt samarbete med människan. När jag är på tävlingar finns det ofta en uppsjö olika raser och även i de kurser jag har/medverkar i.

 

[Fruentimber]

Däremot blir jag inte klok på min hunds inlärningsmönster ibland.

Mina har en märkligt inlärd förväntan när jag varit på toaletten och det lilla klicket som blir när jag släcker skärmen på telefonen. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Det har de kopplat till aktivitet. Men inte tusan slänger vi oss ut varje gång jag lägger ner telefonen eller kissat.

 

[Lingon]

Man kan väl säga att generellt så har olika raser olika lätt för att jobba i nära kontakt med människan. Beroende på vad rasen avlats för. Det säger ju sig självt att en hundras som avlats för ett nära samarbete med människan har det mer naturligt i sig än en ras som är framavlad för att tänka själv, fatta egna beslut och agera på egen hand. Sen finns ju alltid den individuella skillnaden också. Men det finns ju många fler raser än vallhundar och brukshundar som gärna tränar och samarbetar med människan. Vill man däremot tävla och ha en chans att konkurrera med de bästa så får man ju även se till hundens fysiska förutsättningar. En Sankt Bernhard är kanske inte det man ska satsa på om man vill tävla om placeringar i agility oavsett hur samarbetsvillig hunden än är. Bara för att ta ett extremt exempel.

 

[Snurrfian]

Vad tror ni, kan hundar lära sig hur man lär sig? Visst borde väl en hund som utmanas ofta mentalt bli bättre på att lära sig nytt än en hund som aldrig eller sällan får göra det?

En hund som upplever att det är värt att prova saker blir bättre på att lära sig nya saker på gott och ont. Om det inte betalar sig att göra något för föraren så är det inte värt att hålla på, betalar det sig däremot med något som hunden gillar så är det värt att testa. Det är snarare förens fantasi som sätter stopp för hunden utveckling, det gäller att hitta vad just hunden tycker är värt att arbeta för/testa nya grejer för och ge hunden positiv feedback.

 

[Lillefrun]

Jo jag tänker också så att det med unghunden till stor del beror på att han aldrig hade sett människor som en resurs. Han hade ju mest utbyte av sin hundfamilj. Inte människor.

Men det känns verkligen som att han blir lättare och lättare att träna. Men det är kanske att han testar olika alternativ för att han så gärna vill göra rätt och att vi hittat ett sätt att jobba ihop som passar oss båda.

 

[Snurrfian]

Jo jag tänker också så att det med unghunden till stor del beror på att han aldrig hade sett människor som en resurs. Han hade ju mest utbyte av sin hundfamilj. Inte människor.

Men det känns verkligen som att han blir lättare och lättare att träna. Men det är kanske att han testar olika alternativ för att han så gärna vill göra rätt och att vi hittat ett sätt att jobba ihop som passar oss båda.

Ja han blir lättare och lättare att träna för han lär sig att det betalar sig att försöka göra det du ber om. Skulle du be om saker men inte belöna skulle han sluta lära sig saker.

 

[Kenya]

När jag har unga hundar handlar den mesta träningen om just att lära hunden hur jag vill att träningen ska gå till.

Saker som att det inte är nån ide att kasta sig över godiset utan att jag vill troligtvis att hunden ska göra något för att få den. Jag vill kunna lägga en god godis inom räckhåll för hunden och det ska vara naturligt för den att söka sig till mig för att få veta hur den ska få den.

Saker som att hunden inte ska hoppa efter godis i min hand utan ha tassarna i backen tills godisen är framför munnen.

Saker som att två belöningar efter varandra eller omvänt lockande betyder att vi jobbar med stadga medan ett superengagerat ååhh vad duktig du vaaaar betyder att uppgiften är avklarad.

Saker som att det lönar sig att komma till mig med belöningsleksaken så leker vi ihop snarare än att springa iväg för sig själv.

Eller att inte släppa leksaken när vi leker utan köra på tills jag bryter.

Eller hela grejen att göra en sak för att uppnå något annat. Det kan med fördel tränas genom att byta en belöning mot en annan. Om hunden tycker leksaken är roligare än godisen så väntar man tills hunden svalt godisen innan man leker. Eller tvärt om. På så sätt kan man också bygga upp värde i belöningar som hunden kanske inte uppskattade så mycket från början.

Eller hela konceptet att skilja på olika kommandon. Lär man hunden att skilja på 3 kommandon blir det ju lättare att lära den att skilja på 3 till. Tillslut känner den igen att ahhaaa vi tränar på skillnaden mellan saker nu!

Annat som man kan träna på som påverkar träningen är väl att reglera aktivitetsnivå. Tränas genom att belöna aktivitet med något lugnt eller lugn med aktivitet.

Att inte se föraren som en konkurrent om godis och leksaker utan som en samarbetspartner är också viktigt.

Eller att hunden automatiskt ska inta en lämplig position efter belöningen. Jag gillar att ha hunden framför mig. Kastar jag en godis i gräset som belöning vill jag att hunden letar rätt på godisen, sväljer den och därefter ställer sig framför mig redo för nästa upprepning. Såna detaljer sparar mycket tid.

Alla de här exemplena tycker jag är sådant som visserligen kan vara mer eller mindre medfött men träning eller brist på träning gör stor skillnad. Även om taket för hur engagerad en hund kommer bli i en leksak t.ex. kanske är genetiskt och till viss del inlärt under valpperioden så kan det absolut påverkas.

På det stora hela tycker jag att hundar verkar väldigt mkt mer intelligenta så fort de sysslar med något som de är rejält motiverade till. Så har ni kul när ni tränar och det leder till fördelar för hunden kommer den bli både gladare och smartare av det.

De allra flesta hundar behöver stimulans och aktivering för att må bra. De blir antingen rastlösa eller deprimerade annars. För en hund som lever ett vanligt inomhusliv innebär det ofta nån form av träning.
Vallhundar och brukshundar brukar behöva betydligt mer än lite allmän tricksträning eller rallylydnad för att vara harmoniska.

Jag har själv en rätt ung vallhund. Vi har tränat på att träna en hel del och allt funkar bra. Sen kom sommaren emellan när vi var ute på äventyr jämt. Men det är hög tid för oss att komma igång med nått vettigt. Hoppas jag får råd med en kurs snart för jag får inte ihop nån seriös träning själv just nu känner jag. Men vi aktiverar oss, letar grejer i skogen och tränar tricks. Det funkar helt okej. Tror dock att vi båda kommer må mycket bättre när vi får bita i nått riktigt igen snart.

 

[Kenya]

Vill du lära dig mer om att träna på att träna kan du kolla in artiklarna på denna sida: http://www.klickerklok.se/category/artiklar/
Mycket är ju detaljer om agility men om du bläddrar lite hittar du massor om träningsfilosofi, grundfärdigheter och text om hur själva träningen går till.

 

[Red_Chili]

Jag upplever absolut skillnad mellan olika hundar, så tillvida att de lär sig olika saker olika lätt utifrån personlighet. Jag har haft två som gärna arbetar med tassarna (så att de tex slår på något eller gräver om det är något de vill åt, tex en gömd godis) och två som hellre använder nosen. Det påverkar vår träning lite, just deras olika personligheter.

Vad som däremot påverkar massor är hur motiverade de är. Mina hundar är skitsmarta. De flesta hundar är det, även om folk i allmänhet är duktiga på att underskatta hundar. Mina hundar får lära sig att det lönar sig att testa, att det kan leda till roligheter, samt att jag inte bara är den som tar dem till och från roliga saker utan att de även kan göra roliga saker med mig. (Det sistnämnda pratar jag ofta om med andra vinthundsägare, eftersom de ofta går med hundarna till en hage, låter dem springa, kopplar dem, går hem, sätter sig i soffan och konstaterar att hunden aldrig skulle vilja sitta på kommando eller komma på inkallning).

Motivering, och även kommunikation, är otroligt viktiga i hundträning. Jag upplever inte att hundarna på något sätt "inte kan lära sig", däremot kan vi vara riktigt usla på att förklara för dem vad vi vill och det i kombination med att de inte känner sig motiverade... Det är klart de inte lär sig något då! Många hundägare är dåliga på att läsa sina hundars signaler, har kass tajming och är allmänt inkonsekventa. När hunden sedan på något mirakulöst sätt gör rätt så kanske personen säger "bra" eller ger en godis, trots att det hunden hade älskat mest hade varit att få bli klappad eller få leka lite med någon rolig leksak.

Som tur är så är det inte bara hundar som kan lära sig saker, vi människor kan ju också lära oss ett och annat. Jag är helt övertygad om att alla som vill kan lära sig att kommunicera med sina hundar på ett helt ok sätt

 

[Kenya]

Man ska inte heller underskatta vikten av att själv öva sig på att lära ut. Anpassa en del av träningen till att träna även dig själv. Det räcker inte att höra eller läsa, det ska även sitta i muskelminnet och man har många reflexmässiga beteenden som man behöver träna bort för att bli duktig och ge hunden rätt förutsättningar.

Och analysera vilka beteenden hos hunden som du upplever som förstärkande för dina egna beteenden. Med vissa hundar och ägare är det en ständig kamp om vem som tränar vem..

 

[Tiger tok]

Tror nästan att alla hundar är lika intelligenta, om än på olika områden, vissa kan ju vara stjärnor på spår och andra på trick.

Sedan beror ju sammarbetsviljan på ras och individ. Tränade en engelsk bulldog under en period, sjukt smart men svårbelönad och inte så långt fokus. Men han älskade det och när han skulle tillbaka till ägaren ville han inte kliva ur bilen

Jag vågar nog påstå att relation/samarbetet är det viktigaste, det är kul att jobba ihop. Och sedan kommer belöning, gärna både med godis och lek. Och socialt. Inser allt mer hur många moment jag faktiskt leker in (apporten, rutan osv).

Träningmetoder spelar ju in oxå, jag shapear och klickertränar en hel del, och får då en hund som prövar sig fram entusiatiskt för att få höra sitt klick.
Det känns svårare att få fram om jag skulle jobbat med tex positiv bestraffning hela tiden.

Intressant tråd!

 

[tuaphua]

Har funderat på en sak i många herrans år och tänkte höra om det jag kommit fram till är något som andra känner igen sig i. Jag tränar med mina hundar varje dag, olika mycket men alltid något. Jag upplever det som att hundar lär sig hur man lär sig saker. Som studieteknik hos människor. Unghunden fick jag hem när han var 6,5 månad och han kunnat INGET, inte gå i koppel, inte sitt namn, helt enkelt inga ord. Först var han omöjlig att träna med. Visade noll intresse för träning och samarbete. Sen på något sätt hittade jag hur just han skulle tränas och nu är han suverän! Han lär sig nya saker så fort att jag och andra inte förstår hur det går till. Det är som att han lärt sig hur han ska testa sig fram och försöka förstå vad jag vill, han har liksom fantasi och verkar fundera ut olika alternativ att prova för att göra rätt.

Jag har flera bekanta med hund som inte förstår hur mina kan lära sig allt det dom kan. Dom tror det är omöjligt, jag själv trodde innan freestyle kursen inte att han skulle klara det vi gör nu så min instruktör är guld värd.

Vad tror ni, kan hundar lära sig hur man lär sig? Visst borde väl en hund som utmanas ofta mentalt bli bättre på att lära sig nytt än en hund som aldrig eller sällan får göra det?

Jag har ingen typisk bruksras men med gammelhunden som är en powder puff provade jag typ alla sporter och han var duktig i allt men inte så förtjust i agility men han gjorde det för att jag bad honom. Vi tränade och tävlade rally med höga poäng, runt 98-99 poäng för det mesta, gentemot raser som är mer arbetsraser. Unghunden är en nakenhund och inte heller den typiska träningshunden men det är som att jag köpt mig en bordercollie. Får han inte träna varje dag blir han rastlös och gnällig så det verkar ju inte som att det är bara vallhundar och brukshundar som har det behovet. Min nakenfis skulle aldrig passa som bara sällskap, det skulle han inte må bra av. Delvis därför uppfödaren inte kunde ha kvar honom på kenneln och frågade om jag ville köpa honom eftersom hon vet att jag tränar och tävlar.

Så jag tycker inte det stämmer riktigt att vissa raser inte passar till träning och tävling, upplever ni individ skillnader och/eller ras skillnader?

Jag tror ju absolut att vissa raser har mer instinktivt och fysiskt lätt för vissa saker.
Det skulle bli ofantligt mkt jobb för att få min pappi att själv söka/driva vilt etc. Det då om det ens går. Det vore iaf orimligt mkt tid för uppgiften.
Mina har behövt ha lite mer stöd i uppgifter.

Men jag tror absolut man kan dels träna upp förmåga att ha fokus längre stunder, träna upp motivation och kommunikation.
Mina hundar av samma ras, Papillon, har i mina ögon varit väldigt lättlärda, motiverade och föriga.
Men 2 av dem, mormor och barnbarn, är lite udda. De kommunicerar lite udda, leker lite udda, de lär in lite udda.
Jag tyckte mormodern var svår först då jag fick henne. Hon sökte inte kontakt på samma vis som övriga och var svårare att nå, att få att behålla fokus, att få igång rejält i lek, svår i att ens smaka ny mat. Men vi hittade varann och jag kunde få igång hennes vilja att testa saker. Och hon är nog den av alla mina som snabbast lärde sig olika trick, härma ljud etc. De flesta förstod sig inte på henne och trodde hon var korkad. Hon behövde bara kommunicera på sitt sätt för att vara superenkel i allt och mkt lättlärd. Barnbarnet är som en nedtonad variant av mormorn. Udda och inte helt lättillgänglig för främlingar. Lättlärd men inte jättebra på självständigt jobb under längre tid.
Med mig gör hon allt jag ber om, behöver aldrig tjata eller höja rösten etc. Sambon funkar det ok med. Men om han inte gör rätt i kommunikationen och IOM att han är mindre konsekvent, inte lika noga med att betinga in diverse positiva känslor i olika situationer så får han ju ett annat gensvar. Till viss del fattar han ju varför hon är så lätt för mig och varför hon så lätt lär sig nytt med mig. Han fattar att vi har en annan relation och ett djupare språk/bättre kommunikation än dem. Men han ser inte alla småsaker jag gör hela tiden för att bygga relationen, kommunikationen etc.

Så är det ju lite med alla djur. Många kan utvecklas mycket i rätt händer. Många ägare missar mkt i både kommunikation och inlärning.

 

[Dopy]

Tycker det är så otroligt individuellt beroende på hunden.
Hade en hund som lärda sig allt galet snabbt, han älskade att träna och lära sig nya saker, kunde lära honom vad som helst på 3 min. Lärda honom alla freestyle trick jag kunde hitta på nätet, och andra tips, trix och roliga konster. Tillslut hade jag svårt att komma på nya trick.

Mina nuvarande 3 hundar (3 olika raser) är helt olika även fast alla tränas av samma tränare (mig), däremot stämmer deras inlärning väldigt bra ihop med vilken ras dem är

 

[TinyWiny]

Jag tror snarare att det handlar om att väcka nyfikenheten och i vissa fall modet att testa. Min nuvarande hund kom till mig nästan sju månader gammal. Han var rumsren men det var också det han kunde. Han var innesluten i sig själv, gick undan och la sig och integrerade inte med människor trots att det var tydligt att han så gärna ville vara nära. Han provade inte själv utan var ganska avstängd. Jag skulle säga att han var deprimerad. Han sökte sig dock till mig men bara till mig och jag uppmuntrade det varenda gång. Hämtade honom och la honom i mitt knä framför tv;n osv. för att visa att han visst får vara med. Ju mer han förstod att han hade en plats här desto mer vågade han prova och ju mer lärde han sig. Både själv och av mig.

Jag har t ex en nätdörr till stallet för att förhindra att fåglarna flyger in och sedan inte hittar ut och han gick inte ens nära den i början eller försökte gå ut om den var lite öppen. Men ju mer han lärde sig annat desto mer vågade han också prova själv och snart lärde han sig att om dörren inte var haspad kan man smälla till den på ett visst ställe med tassen och hinna smita ut innan den går igen. (Stallet är omgärdat av staket så ingen behöver oroa sig för att smita ut innebär rymma utan mer gå och kolla om något kul händer i övriga trädgården.) Jag blev jätteglad när jag upptäckte vad han hade lärt sig och det alldeles av sig själv. Han provar aldrig om dörren är haspad utan enbart när den är ohaspad. Det var som att den inlärda hjälplösheten han kände släppte där och då och han vågade börja testa vad det var jag egentligen ville. Innan förblev han bara sittande när han inte förstod medans han nu testar olika saker för att klura ut vad det är jag vill.

Just med en omplacering sådär så blir det kanske än mer tydligt än om man har hunden sedan hen är liten att de behöver få misslyckas tusentals gånger utan att något annat händer än att man testar något annat och att det blir jubel och fest när det blir rätt.