Kan du hjälpa oss? =(

[Lena Furberg]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Önskar du bodde här i Bromölla, för vi har en fenomenal instruktör som har kurser i just Hundmöten. Hon jobbar med klicker och har "botat" riktiga galningar till hundar.
Jag ska PM:a dig hennes emailadress så kanske ni kan talas vid.
Fundera inte så himla mycket på vad som fått hunden att bete sig såhär, det går förmodligen aldrig att reda ut, man kan inte läsa hundens tankar och inte gå tillbaka i tiden och se vad som hänt. Hunden lever dessutom här och nu och är rädd. Rädsla botar man inte med bestraffning, det är orimligt som du ju vet. Min instruktör jobbar först på långa avstånd, kanske 150 meter (!) och arbetar med att hunden ska få klick-godis (eller vad som nu fungerar som belöning för hunden) i samma ögonblick som den får syn på den andra hunden. Du säger att denna hund inte gillar godis - det ska alltså handla om otroligt mumsigt specialgodis som BARA används i dessa situationer! Kycklingfile! Oxfile! Lever! PYTTEsmå bitar men ljuvliga!
Att jobba med kontakt. Det tar TID och tålamod och konsekvens - och INGA bestraffningar. Till slut ska hunden ha bytt ut sin känsla av okontrollerbar rädsla/ångest mot känslan av att hundmöte = något glädjefyllt, trygghet, godis, lugn.
Din hund behöver inte umgås med andra hundar, inte hälsa, inte ens gå nära dem i varje fall till en början. Möter ni en hund, behåll lugnet totalt, kopplet löst - och vänd om. Gå åt andra hållet, åt sidan, INNAN hunden gått upp i varv och stress. Du kan måsta vända 200 meter innan mötet! Man måste lära sig se hundens signaler INNAN den gått upp i stress.
Lycka till! Sök hjälp, jag PM:ar en adress!

 

[Bandit]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Jag ger mig!
Orkar inte med bråk o tjafs!
Jag vet vad jag tror på och det är att hunden inte strävar efter att vara någon sorts ledare. Den kan bli osäker endå.

Håller med "Lena Furberg"!

 

[Lena Furberg]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Fast till en hund som redan tagit over som ledare pa eget bevag och eskalerat det till den nivan det nu ligger pa sa hjalper det inte att vara en larare och kompis. TS hund behover nagon som tar ifran honom det ansvaret sa att han kan koppla av.

Nar det gallar att ga genom dorrar sa spelar det inte sa stor roll vem som gar forst, huvudsaken ar att jag bestammer vem det ar varje gang. Samma sak galler nedfor nedfor trappor.
Detta ar en av mina regler och det ar av sakerhetsskal, det ar inte sakert att ha en hund som pa eget bevag rusar ut genom ytterdorren eller som kor om en i trappan.

Jo, visst, men en hund som gör utfall så som TS hund är ingen ledare, den är en rädd hund. Självklart ska den, som du säger, kunna slappna av och lita på att Matte/Husse sköter mötena, men om den nu inte gör det, så hjälper det inte att bli arg och bestraffa eller köra med dominans. Jag tror iofs inte det är vad du menar, jag reagerade bara lite på uttrycket att hunden blivit Ledare. TS hund verkar agera för att rädda livet på sig själv, den är full av ångest och rädsla och behöver omprogrammeras. Det tar lång tid och massor av tålamod och rätt metoder. Och en Matte/Husse som är en trygg och pålitlig "ledare" som inte skrämmer den till ännu större ångest.
Jag känner/kände en hund som ägaren ansåg skulle "veta sin plats", sin rang, i sällskapet och som bärjade göra utfall mot andra hundar, slängdes i backen, fick stryk, hotades, slängdes i backen igen, allt för att "veta sin plats". Jag tänker inte berätta vilken ras det var, men hunden är idag avlivad. Den blev inte 2 år gammal. Den anföll husse.

 

[Dentaku]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Precis som för paradiset så fungerar Alter_Egos metod på min lättstressade hund med utfallstendenser. När han går i koppel med mig, som inte tillåter något som helst dragande är han lugn och avslappnad, när han går med folk som inte håller lika strikt på reglerna börjar han genast varva upp sig - och då är det mycket svårare att hantera ett eventuellt hundmöte.

Förutom kommandon och lydnad hindrar jag honom även rent fysiskt att stressa upp sig om vi t ex måste möta en hund rakt på, något han fortfarande har svårt för. Även om det kanske inte ser snällt ut att korta upp kopplet och "tvinga" honom att gå vid min sida har jag märkt att han mår bättre av att slippa den stressen som han själv utsätts för när han kommer så långt som till ett utfall(för att inte tala om att det är hyggligare mot det andra ekipaget) och när han inte har möjlighet att göra fel anstränger han sig faktiskt för att göra rätt, t ex söker spontant ögonkontakt.

I andra lägen när han börjar gå upp i varv kan han få utföra uppgifter som han gillar och är bra på, t ex klättra/hoppa hinder.

 

[_Viva_]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Jag tror vi tanker lika men formulerar oss olika.
Ordet ledare for mig ar nagon som ar just trygg och som man kan lita pa. Nagon som ar konsekvent och kan sta fast vid de regler den satt. En ledare forutsatter att regler foljs och om inte sa korrigerar denne. En korrigering kan vara kroppssprak, rost eller fysisk.

Det ar den fysiska delen som ofta missuppfattas och missbrukas. Den som korrigerar med vald ar ingen ledare i mina ogon, det ar en tyrann. Men det finns som du sager de som tror att de ar en ledare nar de gor sa. Ett sakert satt att skapa an mer problem.

Fysiskt kan man avleda genom att touchera hunden, andra dess fokus. Eller lagga ner. Lagga ner ar sista utvag och sker lugnt men handfast. Inget vald och ingen ilska far forekomma.

Det galler att vara ledare 100% - alltid - for att en radd hund ska kunna slappna av och lita pa att agaren fixar situationen.
Sarskilt for en radd hund som inte sett nagon annan utvag an att ta saken i egna hander.
Ratt ledarskap blir en positiv upplevelse for en sadan hund.

 

[Lena Furberg]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Jag håller med dig i mycket, men skulle aldrig någonsin lägga ner en hund, framförallt inte en rädd hund. Jag kan inte se hur en rädd hund med ångest inför hundmöten skulle bli tryggare och lita på sin "ledare" om denne lägger ner den? På vilket sätt skulle det lösa hundens problem?
Om detta har det diskuterats mycket här på Buke så jag fortsätter inte på den biten mera just nu.

 

[_Viva_]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Du har helt ratt i att denna hunden inte skall laggas ner.
Det var bara en allman beskrivning av vad jag anser vara fysisk korrektion och som jag aven skrev, det ar en sista utvag avsedd for blockerade och farliga hundar. Jag skulle hellre lagga ner en hund som tog ut sin agression pa mig an bruka fysiskt vald for att freda mig. Men det ar som sagt en annan diskussion.

 

[Lena Furberg]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Okej

Men jag skulle inte lägga ner en aggressiv "farlig" hund heller, i vart fall inte exempelvis en Rottweiler. En bekant till mig gjorde det med sin Rottis, ideligen, då den gjorde hemska utfall mot andra hundar. Det slutade med ett anfall på ägaren som fick åka på sjukhus och sys ihop. Hunden var inte ens 2 år gammal och den lever inte längre.
Ägaren var mycket hundvan och hade haft flera hundar av samma ras.
Jag skulle absolut inte lägga ner min egen hund heller (en Beauceronhanne) - inte för att jag behöver heller, men OM jag gjorde det skulle han förmodligen totalt tappa förtroende för mig.

 

[_Viva_]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Jag skulle gissa, eller jag ar 100% saker pa att din bekant med tanke pa hur historien slutade, gjorde sina "nedlaggningar" nar denne var arg och upprord pa sin hund. Kanske ett satt att ta ut sin frustration pa hunden.
Att hunden till slut bet agaren nar den inte kunde ta ut det pa den andra hunden ar inte konstigt.
Genom att "lagga ner" hunden samtidigt som agaren var upprord skapades spanning som skapade mer frustration hos hunden som resulterade i aggression. Hunden vart denna sista gang sa blockerad att denne tog ut det pa den som var narmast. Inte hundens fel utan framproducerat.

Nedlaggande skall reducera spanning, inte skapa.
Da ar det effektivt och da anser jag att det ar ok om inget annat hjalper. Forstar du hur jag menar?

 

[Lena Furberg]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Jo jag tror jag förstår din tanke nu.
Men i samband med ett hundmöte ÄR ju hunden blockerad och stressad. Personligen anser jag att det ska handla om en långsiktig metod som går ut på att reducera stressen och hundens ängslan genom att successivt byta ut den mot en annan känsla. Det är inte fixat på en eftermiddag utan tar förmodligen månader, minst.

 

[_Viva_]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Det haller jag med om.

 

[Disen]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Det smärtar mig att ni har sådana väldiga problem med er hund. Jag har själv haft en finsk lapphund som var otroligt snäll och lugn genom hela livet. Däremot har jag en lapsk nu med betydligt mera krut i. På gott och ont.

Har ni pratat med uppfödaren om era problem? Vad har denne att säga? Är kullen utvärderad på något sätt mentalt och hur är syskonen i vardagen mm? (inte för att det spelar så stor roll, men det kan vara intressant att se om det finns ett genomgående mönster genom kullen.)
Uppfödaren är ju väldigt ökänd i våra kretsar och har lyckats med några praktexemplar, men har också mycket skit i bagaget.

Jag tycker att det låter som om hunden behöver fasta regler. Och konsekvens från er på alla plan. Rutin är också en sak jag tror skulle fungera om han är lättstressad. Promenader, mat, träning, lek på samma tider (i den mån det går) varje dag. Han behöver något att tänka på vid hundmöten och klara direktiv på vad han ska göra istället för att ni riktar in er på vad han inte ska göra.

Lycka till!

 

[Tibra]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Oj oj oj vad ni skriver, jag hinner inte med. Nej jag ska låta mammsen läsa den här tråden själv, hon känner ju Barras mer nu än jag.

Däremot så tror jag inte att man ska fästa sig så mycket vid tanken fasta regler, ledarskap o.s.v, ledarskapet FÅR man av hunden, den ska man vara värd att ha. Ledarskapet får man även om hunden litar på en till 100 % denna tillit jobbar dom väldigt mycket med. Självklart ska man ha regler för hunden, men det tror jag inte är problemet i detta läge. Att vara "hårdare" mot Barras, det skulle aldrig funka.

Hunden är inte ouppfostrad, en mycket lättlärd och duktig hund som vet vad som är rätt och fel. Men han är så otroligt rädd för andra hundar. Han börjar till och med bli osäker på hans gamla vänner vad jag förstått "då är han lös" Men däremot går han liksom inte till attack. Att lägga sig i gör saken bara värre.

En utav orsakerna:
En dag när Barras var valp gick dom förbi en gård med en STOR "Båtsman" Mamma frågade om det var ok att gå förbi eftersom den var lös.
- Han kommer inte fram, sa ägaren.
Mamma gick, hunden rusade rakt emot dom flög på Barras. Jag vet inte om han bet honom men tydligen skrämde han barren så fruktansvärt att lillen skrek och klättrade på gubben som kastade sig över sin hund. Mamma stod och skrek av förtvivlan.
Detta har såklart förstärkt Barras rädsla.

Jag tycker faktiskt synd om mamma, för jag ser vad besvärligt det är på promenader och möta andra hundar. Hon har jobbat och kämpat som en idiot med denna hund.. tycker hon är värd något slags resultat!

 

[Tibra]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Har ni pratat med uppfödaren om era problem? Vad har denne att säga? Är kullen utvärderad på något sätt mentalt och hur är syskonen i vardagen mm? (inte för att det spelar så stor roll, men det kan vara intressant att se om det finns ett genomgående mönster genom kullen.)
Uppfödaren är ju väldigt ökänd i våra kretsar och har lyckats med några praktexemplar, men har också mycket skit i bagaget.

Vi tror problemet redan uppstått hos uppfödaren. Oseriös i mina ögon. Kunde ha 7-8 kullar på samma gång. Hon ville så gärna avla på Barras så han blev snäppet dyrare än vad vi kommit överens om från början. När hon fick reda på hur han var hörde hon aldrig av sig igen.

 

[jay]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Oj oj oj vad ni skriver, jag hinner inte med. Nej jag ska låta mammsen läsa den här tråden själv, hon känner ju Barras mer nu än jag.

Däremot så tror jag inte att man ska fästa sig så mycket vid tanken fasta regler, ledarskap o.s.v, ledarskapet FÅR man av hunden, den ska man vara värd att ha. Ledarskapet får man även om hunden litar på en till 100 % denna tillit jobbar dom väldigt mycket med. Självklart ska man ha regler för hunden, men det tror jag inte är problemet i detta läge. Att vara "hårdare" mot Barras, det skulle aldrig funka.

Hunden är inte ouppfostrad, en mycket lättlärd och duktig hund som vet vad som är rätt och fel. Men han är så otroligt rädd för andra hundar. Han börjar till och med bli osäker på hans gamla vänner vad jag förstått "då är han lös" Men däremot går han liksom inte till attack. Att lägga sig i gör saken bara värre.

En utav orsakerna:
En dag när Barras var valp gick dom förbi en gård med en STOR "Båtsman" Mamma frågade om det var ok att gå förbi eftersom den var lös.
- Han kommer inte fram, sa ägaren.
Mamma gick, hunden rusade rakt emot dom flög på Barras. Jag vet inte om han bet honom men tydligen skrämde han barren så fruktansvärt att lillen skrek och klättrade på gubben som kastade sig över sin hund. Mamma stod och skrek av förtvivlan.
Detta har såklart förstärkt Barras rädsla.

Jag tycker faktiskt synd om mamma, för jag ser vad besvärligt det är på promenader och möta andra hundar. Hon har jobbat och kämpat som en idiot med denna hund.. tycker hon är värd något slags resultat!

har ni tränat hunden något med klicker? det är ett GUDOMLIGT hjälpmedel, speciellt med koppel-aggressiva hundar.

fortsätt med den positiva träningen, det är oftast så att en positiv träning ger ett positivt resultat. med detta sagt, så måste man fortfarande vara konsekvent och visa hunden vad som är rätt och fel. Att korrigera behöver inte betyda ett ryck i kopplet, men hunden MÅSTE veta att ett nej är ett nej.

Träna hundmöten på långt håll, eftersom ni säger att det är en så stark reaktion så antar jag att han börjar redan på långt håll att "spänna sig" osv.

Försök få en vän med hund att tajma promenaderna med, som du kan använda som hjälp. Det är mycket lättare om du vet "nu kommer det snart en hund" och börjar redan då att göra kontaktövningar.

När det är en vän har du också möjligheten att ropa "vänd" när det är nog för den gången. Då försvinner hunden ur bilden utan att komma närmare än DU vill. Andra hundmänniskor runt sig är MYCKET bra att ha, i många lägen!

jag ville bara ge min synpunkt på det hela

 

[_Viva_]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

ledarskapet FÅR man av hunden, den ska man vara värd att ha.

Exakt där är det som felet sitter.

Hunden ska aldrig ge dig rollen som ledare.
Den bär du som ägare ansvar att ha, alltid.
Ni behöver förhålla er på ett sätt som gör att han känner att ni är ledaren och att han lita på att du som ägare och ledare fixar situationen.

Barras kan inte det vid hundmöten därför reagerar han som han gör.

Detta problem har inte uppstått hos uppfödaren utan hos er.
Måhända har uppfödaren avlat på hundar med dålig mentalitet vilket kan göra att man som ägare har sämre förutsättningar från början men till mångt och mycket är det ägaren som skapar de problem som uppstår.

 

[Tibra]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Njaa enligt vår hundanalytiker (mycket duktig människa) så säger hon att det redan började vid kenneln. Dessutom säger hon att man FÅR ledarskapet, man kan inte TA ledarskapet. Man ska vara värd att ha det. Är du inte rättvis nog så kan man aldrig få ett ledarskap. Många korrigerar med FY NEJ! Ryck i koppel, kanske tar tag i hunden o.s.v. Skulle man göra det på Barras, så skulle han bli värre. Han behöver någon att lita på. Vi gick till andra tränare när Barras var liten, dock fick vi lära oss sådan korrigering som ovan. Detta förstärkte också hans dåliga mentalitet. Men han var redan förstörd på kenneln.

När vi fick hem Barras var han redan osäker på det mesta, bara man tog på sig jackan ryckte han till. Han har alltid varit feg för det mesta. Men detta var inget som vi själva tänkte på så mycket då eller la sådan energi på. Tyvärr. Vi trodde det bara var åldern.

Självklart är det vi som skapat problemen, absolut. Det är ALDRIG hundens fel. Däremot kan man ju säga att vi blev lite blåst av uppfödaren. Starten var där, vi såg det inte från början och genom att han redan mådde psykiskt dåligt då så blev det såklart värre med den träning vi fick lära oss. Ingen av de andra hundinstruktörerna såg att Barras var rädd hela tiden, dom bad oss rycka i kopplet och säga NEJ! Hade någon förstått att den valpen var så rädd så hade vi ju fått annan slags hjälp, man hade säkerligen fått en annan metod för att istället stärka hans självförtroende. Istället blev det tvärtom.

Idag har jag öppnat ögonen för en ny värld inom hund träning, jag har en egen liten kille som jag tar med till denna duktiga hundanalytiker. Idag inser man vad mycket fel man gjorde med Barras och vad mycket dåliga instruktörer man gick till. Men DÅ visste vi inget annat.

 

[Tibra]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

har ni tränat hunden något med klicker? det är ett GUDOMLIGT hjälpmedel, speciellt med koppel-aggressiva hundar.

fortsätt med den positiva träningen, det är oftast så att en positiv träning ger ett positivt resultat. med detta sagt, så måste man fortfarande vara konsekvent och visa hunden vad som är rätt och fel. Att korrigera behöver inte betyda ett ryck i kopplet, men hunden MÅSTE veta att ett nej är ett nej.

Träna hundmöten på långt håll, eftersom ni säger att det är en så stark reaktion så antar jag att han börjar redan på långt håll att "spänna sig" osv.

Försök få en vän med hund att tajma promenaderna med, som du kan använda som hjälp. Det är mycket lättare om du vet "nu kommer det snart en hund" och börjar redan då att göra kontaktövningar.

När det är en vän har du också möjligheten att ropa "vänd" när det är nog för den gången. Då försvinner hunden ur bilden utan att komma närmare än DU vill. Andra hundmänniskor runt sig är MYCKET bra att ha, i många lägen!

jag ville bara ge min synpunkt på det hela

Detta låter ju rätt bra. Klickern älskar jag, kan inte vara utan den. Däremot var Barras jätte rädd för klickern från början, så de har inte kunnat använda den förut. De var tvungen att lära honom först att den inte var farlig. Men dom går ju på specialsök "bästa träningen hunden kan få!" där förstärker man hundens självkänsla. Just på det stället är Barras aldrig rädd, han gör inte utfall mot några hundar vad jag förstått, där känner han sig säker!

 

[Tibra]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Jo, visst, men en hund som gör utfall så som TS hund är ingen ledare, den är en rädd hund. Självklart ska den, som du säger, kunna slappna av och lita på att Matte/Husse sköter mötena, men om den nu inte gör det, så hjälper det inte att bli arg och bestraffa eller köra med dominans. Jag tror iofs inte det är vad du menar, jag reagerade bara lite på uttrycket att hunden blivit Ledare. TS hund verkar agera för att rädda livet på sig själv, den är full av ångest och rädsla och behöver omprogrammeras. Det tar lång tid och massor av tålamod och rätt metoder. Och en Matte/Husse som är en trygg och pålitlig "ledare" som inte skrämmer den till ännu större ångest. Jag känner/kände en hund som ägaren ansåg skulle "veta sin plats", sin rang, i sällskapet och som bärjade göra utfall mot andra hundar, slängdes i backen, fick stryk, hotades, slängdes i backen igen, allt för att "veta sin plats". Jag tänker inte berätta vilken ras det var, men hunden är idag avlivad. Den blev inte 2 år gammal. Den anföll husse.

Jag tycker du har ett såndat bra tänk! Du skall ha Det är egentligen precis så som du bekriver Barras.

 

[Disen]

Sv: Kan du hjälpa oss? =(

Njaa enligt vår hundanalytiker (mycket duktig människa) så säger hon att det redan började vid kenneln. Dessutom säger hon att man FÅR ledarskapet, man kan inte TA ledarskapet. Man ska vara värd att ha det. Är du inte rättvis nog så kan man aldrig få ett ledarskap. Många korrigerar med FY NEJ! Ryck i koppel, kanske tar tag i hunden o.s.v. Skulle man göra det på Barras, så skulle han bli värre. Han behöver någon att lita på. Vi gick till andra tränare när Barras var liten, dock fick vi lära oss sådan korrigering som ovan. Detta förstärkte också hans dåliga mentalitet. Men han var redan förstörd på kenneln.

Det är skillnad på att vara hård/konsekvent och att vara elak. Ingen här har skrivit att du ska skrika fy eller rycka i kopplet. För DET skulle skapa osäkerhet och han skulle tappa tilliten för er. Ni ska bara vara hårda och konsekventa med era regler. Rutiner är också bra.

Det handlar inte om att "trycka ner" och dominera hunden utan om att göra det klart för hunden så att han vet vad som gäller. Så gör vi, så gör vi inte. Det kommer skapa trygghet hos honom och tillit till er.

Räkna upp några (eller alla) era regler och fundera på om ni följer dem till 100% varje dag.