kan det vara bebis på gång?

[TinyWiny]

Sv: kan det vara bebis på gång?

jo vi håller på och packar och donar men känner mig rätt värdelös då jag knappt kan göra något för att hjälpa till..

oj, det låter som du haft det tio reser värre än mig, kanske inte borde klaga iaf!

har ringt ett par gånger (mest till min BM dock) och känner mig rätt tjatig. den första halvan av min graviditet (ungefär) fick jag både cipramil och propavan så jag vill inte stoppa i mig massa mer tabletter, känns inte rätt mot den lille.
det känns som jag inte gjort annat än att träffa olika läkare, fått olika recept och knaprat massa tabletter.

tack för ditt stöd, det är oerhört uppskattat ska du veta

Man kan aldrig jämföra sina olika problem, just för att man inte är samma person, alla upplever ju saker olika, jag skrev det för att du ska veta att jag verkligen förstår hur jobbigt det är.

Jag tycker absolut inte att du ska känna dej tjatig, du har det tufft och de är där för att hjälpa dej!

Angående flytten, du tar bara på dej rollen som arbetsledare, sätter dej i en bekväm stol, lägger upp fötterna och pekar med hela handen vad andra ska göra det är trist men det finns värre saker, just nu så ska du ju bara drömma ljuvliga drömmar om bebisen ju

 

[mosig]

Sv: kan det vara bebis på gång?

det är precis vad min mann säger till mig, men jag har svårt att sitta still, det liksom kryper i kroppen.
sen har jag ju min dotter att ta hand om också, kan ju inte bara strunta i henne och överlåta allt till gubben min.

får väl kanske ringa till min BM imorn men frågan är vad hon ska göra.. jag får nog bara träffa psykologen igen skulle jag tro och han trycker ju på att jag ska ta cipramil vilket jag inte vill alls.

hur kändes det för dig när förlossningen äntligen satte igång? kände du att du hade ork kvar i kroppen till att klara av det?

 

[TinyWiny]

Sv: kan det vara bebis på gång?

Ja när de väl satte igång på riktigt var jag såååå lycklig med första barnet alltså, med andra insåg jag ju att det inte är särskilt bra när vattnet går i v. 33

Någonstans där inom de här 78 timmarna så insåg jag vilken otrolig kraft man faktiskt har, krystvärkarna höll på i nästan tre timmar men jag trodde det var några minuter, det var underbart att äntligen kunna göra något själv

Men efter förlossningen var jag verkligen totalt slut, det tog nästan tre månader innan jag var mej själv igen.

Med andra barnet var det ju annorlunda, de stoppade värkarna när jag kom in, som tur var fanns det mycket vatten kvar och de ville ju vänta så länge som det gick.
På natten vände hon sig och lade sig tvärsöver busunge redan då och nästa dag kom värkarna igen, blev stoppad igen och de vände henne rätt, nya värkar satte igång och jag tyckte att det här var väl inget stannade till ibland vid värkarna men de gjorde ju knappt ont, efter tolv timmars värkar så hade det knappt öppnat sig något, jag hade då 41.7 i feber så då blev det akutsnitt.

Efter den förlossningen var jag pigg som en nötskrika jag gick till neontalen direkt på morgonen, hon är född 00.18, och jag mådde hur bra som helst.

Så jag tror att låter man urkraften ta över så klarar man vad som helst.

Ta tillvara på allt positivt och lagra dem och ta fram dem när det blir jobbigt.
Bara tanken på en ljuvlig bebis gjorde att jag klarade vad som helst.

 

[mosig]

Sv: kan det vara bebis på gång?

ja det är sant, man klarar nog av mer än man tror..
min första förlossning gick otroligt fort, jag vaknade av att vattnet hade gått och fyra timmar och fyrtio minuter senare var min dotter ute. jag har på något vis föreställt mig att det skulle bli likadant med denna, särskilt eftersom min BM samt diverse läkare hela tiden sagt att eftersom det gick så fort med henne kommer denna gå ännu fortare. och det kanske det gör när det väl är dags..

jag längtar nåt oerhört efter att få träffa min bebis men samtidigt så känner jag att allt varit så otroligt jobbigt att kanske kommer jag inte känna lika mycket för denna som jag gör med min dotter.
inte för att det är bebisens fel, det är ju jag som gjort att den blivit till men det har ändå varit ganska besvärligt psykist, började ju med ultraljud och läkarundersöknigar då läkarna trodde att det A) var utomkvedens och sen B) skulle bli missfall..
det gjorde att jag gick in i en depression och sen när jag börjat bli rätt så bra så har det varit massa krångel nu igen med resor till diverse läkare..

men jag ska försöka göra som du säger, ta vara på tiden som finns kvar och drömma om min lilla bebis..
sen ska jag nog se till att åka till badhuset och bada lite bubbelpool eller nåt annat mysigt kanske..

 

[TinyWiny]

Sv: kan det vara bebis på gång?

Ja gör något mysigt
Jag tror att det tvärtom är så att barn man har fått kämpa mycket för blir ännu speciellare för en, men jag förstår dej, jag trodde inte att det var möjligt att älska ett till barn lika mycket som jag älskar min son, men det går, jag lovar

Jag håller tummarna att allt går bra!

 

[mosig]

Sv: kan det vara bebis på gång?

hade svårt att förstå den otroliga kärleken man kan känna för sitt barn innan jag fick min dotter, kunde inte alls förstå människor som pratade om hur gott det luktade att snusa på nyfödd bebis och allt sånt (hade ju aldrig haft med barn att göra innan jag fick själv) men vilken kärlekschock jag fick, helt otroligt!!!