Just nu ligger jag å bölar av glädje typ.
För 1år sedan, så funderade jag på ta mitt liv. Jag bokstavligttalat i tusenbitar.
Jag hade en otrogen sambo. Var på håret att hamna hos kronofogden. Vänner lämnade mig. Mina familjerelationer var kaos. Jag hade "ingenstans" att bo.
Gick på ett timtjänstjobb som fick mig att må sämst. Jag kämpade för att få lastbilskörkort via komvux, yh och af - alla sa nej, vilket knäckte mig ännu mer.
Hjärtklappningar, panikångestattacker, blodpropp och deprission. .
Idag.
Fick en heltidstjänst idag. Jag faktiskt ledsen över att lämna mitt timjobb. Min chef har gjort allt för mig, han plockade upp mig nör jag mådde som sämst och såg möjligheterna i mig. Utan han hade jag inte mått hälften så bra som gjort idag eller fått det nya jobbet. Utan mina fantastiska kollegor hade jag aldrig orkat kämpa för få in pengarna till skulderna.
Om 17 dagar flyttar jag till MIN nyrenoverade lägenhet.
Jag är inte i närheten av kronofogden.
Jag är singel och MÅR BRA.
Min familj är samlad.
Jag har fått nya fina vänner och banden med de som blev kvar är starkare.
Jag har ett c-körkort och ykb-bevis. Som jag betalt SJÄLV.
Tänk att saker kan vända. Tänk att jag är här nu. Jag skulle aldrig tänka mig att det kunde bli så här JÄVLA BRA.