@Masqueradee Mobbning finns i alla åldrar, börjar tro att en del nästan är kroniska mobbare... Ja, jag är på väg att ge upp hoppet om mänskligheten.
Sitter själv i en riktig skitsituation. Har stått i ett stall i två år, allt har varit bra och vi har haft väldigt kul ihop trots stora åldersskillnader, olika hästtyper och discipliner. För bara någon vecka sen skrev jag i en tråd om att hjälpas åt i stall att jag var extremt nöjd med hur saker och ting fungerade hos oss.
Men något hände i fredags (lördags?). Jag blir uppringd av stallägaren, som är sjuk och inte varit ute i stallet på flera veckor, som i princip skriker åt mig att jag är en jävla lögnare. När jag försöker få reda på vad jag ljugit om får jag till svar att det är så mycket att hon har glömt. jag ska dessutom ha gjort så att den ena damen i stallet (50 år) mår så dåligt att hon inte kunnat jobba. Får en ganska stark hint om att hon/de? vill ha ut mig ur stallet. Jag bryter ihop totalt, sitter i ett hörn och gråter resten av dagen. Åker ändå ut till stallet för att ge hästarna lunch. Träffar två som enligt stallägaren ska ha påstått att jag ljugit, de säger att de ingenting vet om det. Visar ett långt sms de fått av 50-åringen, där det står en massa saker om mig och vad jag ska ha sagt och gjort (och tydligen glömt bort igen?) och att hon tänker flytta om det inte blir någon ändring. Jag bryter ihop än en gång och åker därifrån.
Skulle tävlat på söndagen, hade verkligen sett fram emot det, men jag mådde så illa över det här att jag valde att ställa in. Lika bra det...
Pratade i telefon med 50-åringen igår. Hon börjar rabbla en massa saker som jag ska ha ljugit om och verkar inte vilja lyssna när jag förklarar. Det handlar om rena missförstånd, viskleken, någon har bytt ut ett ord här och var och hela meningen har fått ny betydelse. Men det föll för döva öron. Istället föreslogs ett möte samma kväll. Jag sa som det var, jag orkar inte träffa någon än och jag orkar definitivt inte stå i mitten och bli kallad falsk och lögnare!
Fick igår kväll vid halv tio ett sms från stallägaren, som som sagt inte varit ute i stallet på flera veckor, om att jag inte hjälper till och bara lämpar över allt jobb på alla andra. En lång harang om tjänster och gentjänster, och om jag fortsätter så tänker hon inte hjälpa mig med mina hästar (mao fodra och ev fylla vatten, ingen har mockat åt mig sen förra julen, mina hästar går på lösdrift). Bakgrunden till det är att jag inte skrivit upp mig på "fodringslistan", alltså vem som ska fixa morgon, lunch och insläpp, av den enkla anledningen att jag jobbar och inte kan ta morgon eller lunch den här veckan. Visst, kunde ha skrivit mig på insläppet, men jag var så naiv att jag trodde att de andra visste att jag kommer komma upp på kvällen... Kanske innebär det att jag aldrig hjälper till, vad vet jag?
Gissa hur bra jag sovit i natt... Sist jag mådde så här "bra" var när jag gick i grundskolan och var mobbad, på ungefär lika goda grunder som nu. Vuxna människor den här gången, jag trodde faktiskt man växte ifrån sånt och lärde sig stå över det.
Som tur väl är har jag superbra vänner på andra håll, som ordnat så jag kan komma hem till dem med mina hästar redan idag. Sambon ringde dem igår kväll efter sms:et från stallägaren och det var bara att komma när jag ville. Så direkt efter jobbet (tur att jag kan styra mitt arbete själv) kommer jag packa ihop alla mina saker och flytta. Och jag kommer ta med
alla mina grejer, från skåp i sadelkammaren till whiteboardpennor.
Visst vill jag få försvara mig inför det gamla stallet, hade tänkt att lämna ett brev till de berörda (för det finns några i stallet som är väldigt trevliga och vuxna) men jag vet inte.. Vill inte ta på mig offerkofta och tigga sympati.
"
