A
AnnoNyman
Skriver under anonym nick då det är ett lite känsligt ämne..
Jag och min älskling, tillika pappa till mitt väntade barn, har på senaste tiden börjat diskutera namn till krabaten i min mage. Blir det en tjej är vi nästan helt 100 på vad hon kommer få heta, men problemet är killnamn. Barnets pappa har kommit med ett namn som han är helsåld på, men jag vet inte om hur jag ska ställa mig till det.
Grejen är den att jag tycker verkligen att det är ett jättefint namn, MEN...
För 3 år sedan hade vi en svacka i vårt förhållande, och jag hade näst intill packat ihop mina saker för att flytta från vår gemensamma lägenhet. (båda två kämpade verkligen för att rädda förhållandet, men det verkade mer eller mindre hopplöst). En helg åkte han iväg på egen hand till en släkttillställning, och jag och några arbetskamrater gick ut på krogen tillsammans. Väl där träffade jag en helt underbar kille, vi kan kalla honom J, och vi pratade mkt den kvällen. Jag berättade om mitt struliga förhållande, och nekade honom att komma på vår planerade efterfest, vilket han accepterade. (det hade inte känts rätt att släppa in en annan kille i vår gemensamma lägenhet)
Hur som helst.... Vi sprang på varandra på pizzerian dagen därpå, och sedan på något sätt så lät jag mina känslor ta kontrollen, och jag var otrogen mot min PV med J. Jag kan erkänna att jag en period var upp över öronen förälskad, men samtidigt så ville jag inte ta steget att flytta ifrån det förhållande som jag och min pojkvän hade kämpat så hårt för att rädda, så min kontakt med J begränsades till några få telefonsamtal och SMS dagtid. Mitt hjärta sa åt mig att satsa på J, men min hjärna sa åt mig att min PV och jag hade börjat reda ut våra problem, så jag förklarade för J att jag hade alldeles för starka känslor för min PV för att fortsätta kontakten med J.
jag har aldrig skämts så mkt i hela mitt liv för något som jag skäms över min otrohet, men samtidigt så tror jag att det var den som räddade mitt förhållande, som fick mig att inse hur mkt min PV faktiskt betyder för mig.
Jag var många gånger på väg att berätta för min PV vad jag hade gjort, men det blev aldrig av, och fram tills för några veckor sedan så hade jag nästan glömt bort det. Dvs.... ända tills min älskling föreslog att vårt barn skulle heta samma sak som J... Jag visste inte vad jag skulle svara...
, sa att jag skulle fundera på det
det ÄR verkligen ett jättefint namn, men på något sätt så känns det inte rätt att döpa vårt barn till det, mest pga att jag tänker på mig och J när jag hör det namnet. Har ju ingen annan direkt bra anledning till varför jag inte vill döpa en eventuell son till det, eftersom det verkligen ÄR ett fint namn...
Antar att jag bara ville skriva av mig lite, men hur hade ni gjort? Hade ni döpt barnet till det iaf? (vi har redan innan sagt att namn på mina fd pojkvänner ska undvikas). Tänker INTE berätta om mitt äventyr för barnets pappa, det har gått för lång tid för att dra upp det nu, och det är inget jag tänker argumentera för eller emot i den här tråden. Det är ett val jag har gjort att det är något mellan mig och J.
Jag och min älskling, tillika pappa till mitt väntade barn, har på senaste tiden börjat diskutera namn till krabaten i min mage. Blir det en tjej är vi nästan helt 100 på vad hon kommer få heta, men problemet är killnamn. Barnets pappa har kommit med ett namn som han är helsåld på, men jag vet inte om hur jag ska ställa mig till det.
För 3 år sedan hade vi en svacka i vårt förhållande, och jag hade näst intill packat ihop mina saker för att flytta från vår gemensamma lägenhet. (båda två kämpade verkligen för att rädda förhållandet, men det verkade mer eller mindre hopplöst). En helg åkte han iväg på egen hand till en släkttillställning, och jag och några arbetskamrater gick ut på krogen tillsammans. Väl där träffade jag en helt underbar kille, vi kan kalla honom J, och vi pratade mkt den kvällen. Jag berättade om mitt struliga förhållande, och nekade honom att komma på vår planerade efterfest, vilket han accepterade. (det hade inte känts rätt att släppa in en annan kille i vår gemensamma lägenhet)
Hur som helst.... Vi sprang på varandra på pizzerian dagen därpå, och sedan på något sätt så lät jag mina känslor ta kontrollen, och jag var otrogen mot min PV med J. Jag kan erkänna att jag en period var upp över öronen förälskad, men samtidigt så ville jag inte ta steget att flytta ifrån det förhållande som jag och min pojkvän hade kämpat så hårt för att rädda, så min kontakt med J begränsades till några få telefonsamtal och SMS dagtid. Mitt hjärta sa åt mig att satsa på J, men min hjärna sa åt mig att min PV och jag hade börjat reda ut våra problem, så jag förklarade för J att jag hade alldeles för starka känslor för min PV för att fortsätta kontakten med J.
jag har aldrig skämts så mkt i hela mitt liv för något som jag skäms över min otrohet, men samtidigt så tror jag att det var den som räddade mitt förhållande, som fick mig att inse hur mkt min PV faktiskt betyder för mig.
Jag var många gånger på väg att berätta för min PV vad jag hade gjort, men det blev aldrig av, och fram tills för några veckor sedan så hade jag nästan glömt bort det. Dvs.... ända tills min älskling föreslog att vårt barn skulle heta samma sak som J... Jag visste inte vad jag skulle svara...
det ÄR verkligen ett jättefint namn, men på något sätt så känns det inte rätt att döpa vårt barn till det, mest pga att jag tänker på mig och J när jag hör det namnet. Har ju ingen annan direkt bra anledning till varför jag inte vill döpa en eventuell son till det, eftersom det verkligen ÄR ett fint namn...
Antar att jag bara ville skriva av mig lite, men hur hade ni gjort? Hade ni döpt barnet till det iaf? (vi har redan innan sagt att namn på mina fd pojkvänner ska undvikas). Tänker INTE berätta om mitt äventyr för barnets pappa, det har gått för lång tid för att dra upp det nu, och det är inget jag tänker argumentera för eller emot i den här tråden. Det är ett val jag har gjort att det är något mellan mig och J.