Jobb tips?

[L(i)FE]

Nu skulle jag vilja ha jobb tips! Det är nog ganska så många år kvar förmig men det gör ju inget att börja tänka nu iallafall! Plus att jag ska gå gymnasiet eller folk högskola eller nånting och då kanske det är bra att veta vad man vill bli sen Och jag ska kanske ha praktik i vår och då skulle ju det vara jätte bra med lite tips om vad som kan passa osv!
Men okej jag kan börja med att jag vill ha ett jobb som jag kommer att hjälpa ut satta barn och unga. Men jag vet inte hur.
Helst så skulle jag vilja jobba med tjejer som har varit ut satta för saker och kanske har autism eller adhd osv. Heltenkelt för att jag har erfaren heter med det så jag tror att jag skulle kunna hjälpa dom mycket!
Dom jobben som jag kommer på är:
1. Psykolog men det är för "svårt" förmig
2. Behandlings pedagog som tillexempel jobbar på hvb eller sis eller nåt det tror jag att jag skulle kunna passa bra för men jag har rullstol och jag vet inte om det skulle funka och jag vet inte om jag kommer klara mig utan den nånsin
3. Jobba på soc men jag har ingen aning vad det är för jobb och vad man gör liksom
4. Ha ett stall med tillexempel rid terapi eller häst stödd terapi. Det skulle jag också VÄLDIGT gärna vilja! Men det kanske är svårt att ha det som sittenda jobb.
5. Ha en hund eller flera som är besöks hund tillexempel på bup och såna ställen
6. Nånting med brott typ sån som har förhör med barn eller nånting men det kanske är poliser och polis kan jag INTE bli.
Har någon andra förslag eller nåt tips om dom jobb förslagen som jag har?
Eller tips vad för gymnasie program som skulle vara bra att gå eller på folk högskola. Eller om nån har tips på nån praktik plats som skulle kunna vara bra om man vill jobba med sånt i fram tiden

 

[Angel]

Efter att ha haft en hel del svåra samtal under min karriär så slås jag av att de flesta av de jobben du radar upp låter rätt psykiskt påfrestande. Jag skulle själv inte vilja jobba med liknande saker just pga hur mycket man måste ge av sig själv för att orka med att hjälpa andra som inte mår bra. Men är det det du vill göra så satsa på någonting med en ok inkomst, hyfsad arbetsmarknad och en utbildning som verkar rolig. Många av oss jobbar inte alls med saker vi utbildat oss till utan har bara råkat hamna där vi är

 

[L(i)FE]

Efter att ha haft en hel del svåra samtal under min karriär så slås jag av att de flesta av de jobben du radar upp låter rätt psykiskt påfrestande. Jag skulle själv inte vilja jobba med liknande saker just pga hur mycket man måste ge av sig själv för att orka med att hjälpa andra som inte mår bra. Men är det det du vill göra så satsa på någonting med en ok inkomst, hyfsad arbetsmarknad och en utbildning som verkar rolig. Många av oss jobbar inte alls med saker vi utbildat oss till utan har bara råkat hamna där vi är

Ja det fattar jag att det är! Men det är ändå det som jag verkligen vill göra för att jag brinner verkligen för att kunna hjälpa andra som skulle gå igenom sånt som jag har gått genom som jag skulle veta hur det var osv.
Har du nåt tips om nåt sånt jobb som är en ok inkomst hyfsad arbets marknad och en rolig utbildning?

 

[Elo]

Ja det fattar jag att det är! Men det är ändå det som jag verkligen vill göra för att jag brinner verkligen för att kunna hjälpa andra som skulle gå igenom sånt som jag har gått genom som jag skulle veta hur det var osv.
Har du nåt tips om nåt sånt jobb som är en ok inkomst hyfsad arbets marknad och en rolig utbildning?

Rolig är ... hemskt subjektivt. Och ju högre man utbildar sig ju mer hänger det på en själv, man själv, ens inlärning och driv hamnar mer och mer på sig själv, och inte på lärarna.

Jag utbildade mig (efter mångt och mycket, till lärare och har jobbat på högstadiet i 14 år. Men. Det räcker nu. Organisationen och nerskärningar osv gör att jag inte kan jobba kvar, utan jag kommer att byta branch helt.

Är jag lika taggad på denna som jag var för att bli lärare. Jupp! Alla gånger! Tycker jag att utbildningen är rolig? YES! definitivt. För ett par veckor sedan fick vi leka med plasmaskärare och andra roliga verktyg som kastade gnistor omkring sig.

Jag kan förstå viljan att 'hjälpa andra' men det är psykiskt mycket tungt. Du kan ju även titta på att bli någon form av socionom och jobba som kurator (i eller utanför skola) tex. Utifrån vad du tidigare nämnt.

 

[L(i)FE]

Rolig är ... hemskt subjektivt. Och ju högre man utbildar sig ju mer hänger det på en själv, man själv, ens inlärning och driv hamnar mer och mer på sig själv, och inte på lärarna.

Jag utbildade mig (efter mångt och mycket, till lärare och har jobbat på högstadiet i 14 år. Men. Det räcker nu. Organisationen och nerskärningar osv gör att jag inte kan jobba kvar, utan jag kommer att byta branch helt.

Är jag lika taggad på denna som jag var för att bli lärare. Jupp! Alla gånger! Tycker jag att utbildningen är rolig? YES! definitivt. För ett par veckor sedan fick vi leka med plasmaskärare och andra roliga verktyg som kastade gnistor omkring sig.

Jag kan förstå viljan att 'hjälpa andra' men det är psykiskt mycket tungt. Du kan ju även titta på att bli någon form av socionom och jobba som kurator (i eller utanför skola) tex. Utifrån vad du tidigare nämnt.

Ja somsagt jag vet att det kan vara psykiskt tungt men det är nåt jobb med att hjälpa barn som jag verkligen VILL göra!
Jag vet inte exakt vad socionom och kurator för men ska kolla upp dom tipsen!

 

[Islandshästryttare]

Nu skulle jag vilja ha jobb tips! Det är nog ganska så många år kvar förmig men det gör ju inget att börja tänka nu iallafall! Plus att jag ska gå gymnasiet eller folk högskola eller nånting och då kanske det är bra att veta vad man vill bli sen Och jag ska kanske ha praktik i vår och då skulle ju det vara jätte bra med lite tips om vad som kan passa osv!
Men okej jag kan börja med att jag vill ha ett jobb som jag kommer att hjälpa ut satta barn och unga. Men jag vet inte hur.
Helst så skulle jag vilja jobba med tjejer som har varit ut satta för saker och kanske har autism eller adhd osv. Heltenkelt för att jag har erfaren heter med det så jag tror att jag skulle kunna hjälpa dom mycket!
Dom jobben som jag kommer på är:
1. Psykolog men det är för "svårt" förmig
2. Behandlings pedagog som tillexempel jobbar på hvb eller sis eller nåt det tror jag att jag skulle kunna passa bra för men jag har rullstol och jag vet inte om det skulle funka och jag vet inte om jag kommer klara mig utan den nånsin
3. Jobba på soc men jag har ingen aning vad det är för jobb och vad man gör liksom
4. Ha ett stall med tillexempel rid terapi eller häst stödd terapi. Det skulle jag också VÄLDIGT gärna vilja! Men det kanske är svårt att ha det som sittenda jobb.
5. Ha en hund eller flera som är besöks hund tillexempel på bup och såna ställen
6. Nånting med brott typ sån som har förhör med barn eller nånting men det kanske är poliser och polis kan jag INTE bli.
Har någon andra förslag eller nåt tips om dom jobb förslagen som jag har?
Eller tips vad för gymnasie program som skulle vara bra att gå eller på folk högskola. Eller om nån har tips på nån praktik plats som skulle kunna vara bra om man vill jobba med sånt i fram tiden

Hästsportens folkhögskola har tilläggsutbildning i hästunderstödd terapi. Med tilläggsutbildning så menas att man måste ha en annan grundutbildning för att kunna söka till den. Exempelvis skulle du kunna läsa till behandlingspedagog.

Här kan du läsa mer om utbildningen:

https://www.hastsportensfolkhogskol...nderstodda-insatser-terapi-larande-aktivitet/

Vad gäller praktik ett tips är att kolla upp om det finns någon verksamhet nära dig som bedriver hästunderstödd terapi och hör om du kan få komma dit på praktik så kan du få en inblick i hur det är.

Vad gäller att jobba på HVB eller SIS kan du inte fråga personalen där du bor nu vad de har för utbildning och bakgrund för att få lite mer konkret vad de faktiskt har för utbildning efter gymnasiet?

 

[Eurydome]

Ett jobb som inte är så tungt rent psykiskt och där man ändå kan göra en stor skillnad och betyda mycket är fritidspedagog, alltså att jobba på fritidshem dit barn går efter skoltid i låg- och mellanstadiet. Det kanske kan vara något? Jag tror att man kan utbilda sig till fritidspedagog via YH ( yrkeshögskola).

 

[Araminta]

Att jobba inom vård och omsorg är absolut krävande men också väldigt givande. Du får också specifik träning i att hantera svåra samtal i en terapeutisk roll - det är något helt annat (och mycket lättare imo) än att hantera svåra samtal som privatperson eller som kollega.

Utifrån beskrivningarma ovan så tänker jag att socionomprogrammet låter som en vettig start. Det är en mycket bred utbildning som öppnar för arbete inom många olika fält. Alternativt någon form av pedagog- eller fritidslärarutbildning om man lutar åt det pedagogiska. Eller sjuksköterska/undersköterska om man vill mer mot sjukvård/omsorgsarbete. Arbetsterapeut är kanske mer av ett stickspår men möjligen värt att kika på.

Det går också att få jobb inom både skola och omsorg med endast gymnasieutbildning. Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och har jobbat både som lärarvikarie (förskola-lågstadie) och inom LSS (boendestödjare) utan formell utbildning. Det kan ju vara ett bra första steg att testa innan man kastar sig in i en flerårig utbildning.

Sen lägger jag också in min vanliga brasklapp om att försöka ta det lugnt med framtidsplaneringen. När pensionsåldern nu sakta närmar sig 70 så kommer du efter gymnasieexamen att se fram emot 50 år av lönearbete. Det finns ingen stress alls att "bli något" när du är 20. Jag var 24 år gammal när jag först alls hördes talas om det som idag är mitt yrke.

 

[Angel]

Ja det fattar jag att det är! Men det är ändå det som jag verkligen vill göra för att jag brinner verkligen för att kunna hjälpa andra som skulle gå igenom sånt som jag har gått genom som jag skulle veta hur det var osv.
Har du nåt tips om nåt sånt jobb som är en ok inkomst hyfsad arbets marknad och en rolig utbildning?

Jag kan förstås inte säga vad du tycker skulle vara roligt och för mig är problemet mer att jag tycker nästan allting är kul att lära mig men jag hinner inte allt Men att utbilda sig till någonting som är ganska brett, socionom, HR eller någonting kring arbetsmiljö kanske är nog inte en helt dum idé att ha som grund. Det går ofta att lägga till kortare vidareutbildningar för samtalsstöd eller arbete med barn och unga och då kan man alltid fortsätta inom ett närliggande område om det skulle bli för tungt med direkta människoöden.

 

[L(i)FE]

Hästsportens folkhögskola har tilläggsutbildning i hästunderstödd terapi. Med tilläggsutbildning så menas att man måste ha en annan grundutbildning för att kunna söka till den. Exempelvis skulle du kunna läsa till behandlingspedagog.

Här kan du läsa mer om utbildningen:

https://www.hastsportensfolkhogskol...nderstodda-insatser-terapi-larande-aktivitet/

Vad gäller praktik ett tips är att kolla upp om det finns någon verksamhet nära dig som bedriver hästunderstödd terapi och hör om du kan få komma dit på praktik så kan du få en inblick i hur det är.

Vad gäller att jobba på HVB eller SIS kan du inte fråga personalen där du bor nu vad de har för utbildning och bakgrund för att få lite mer konkret vad de faktiskt har för utbildning efter gymnasiet?

Tack för tipset! Jag ska kolla på det också!
Jag vet inte riktigt om det finns nåt ställe här som har sån terapi som jag skulle kunna ha praktik. Men det var ändå ett bra tips!
Och ja jag ska fråga några av personalen det

 

[L(i)FE]

Ett jobb som inte är så tungt rent psykiskt och där man ändå kan göra en stor skillnad och betyda mycket är fritidspedagog, alltså att jobba på fritidshem dit barn går efter skoltid i låg- och mellanstadiet. Det kanske kan vara något? Jag tror att man kan utbilda sig till fritidspedagog via YH ( yrkeshögskola).

Tack för tipset men jag tror inte att det skulle passa för mig. Men ändå ett bra tips!

 

[L(i)FE]

Att jobba inom vård och omsorg är absolut krävande men också väldigt givande. Du får också specifik träning i att hantera svåra samtal i en terapeutisk roll - det är något helt annat (och mycket lättare imo) än att hantera svåra samtal som privatperson eller som kollega.

Utifrån beskrivningarma ovan så tänker jag att socionomprogrammet låter som en vettig start. Det är en mycket bred utbildning som öppnar för arbete inom många olika fält. Alternativt någon form av pedagog- eller fritidslärarutbildning om man lutar åt det pedagogiska. Eller sjuksköterska/undersköterska om man vill mer mot sjukvård/omsorgsarbete. Arbetsterapeut är kanske mer av ett stickspår men möjligen värt att kika på.

Det går också att få jobb inom både skola och omsorg med endast gymnasieutbildning. Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och har jobbat både som lärarvikarie (förskola-lågstadie) och inom LSS (boendestödjare) utan formell utbildning. Det kan ju vara ett bra första steg att testa innan man kastar sig in i en flerårig utbildning.

Sen lägger jag också in min vanliga brasklapp om att försöka ta det lugnt med framtidsplaneringen. När pensionsåldern nu sakta närmar sig 70 så kommer du efter gymnasieexamen att se fram emot 50 år av lönearbete. Det finns ingen stress alls att "bli något" när du är 20. Jag var 24 år gammal när jag först alls hördes talas om det som idag är mitt yrke.

Kan man gå vadsomhelst i gymnasiet om man vill gå socionom programmet sen? För det är väl högskola? Är det svårt?
Och jag fattar hur du menar att man inte måste stressa att bli nåt liksom. Men det är ju kanske ändå bra att tänka lite iallafall så man väljer nånting bra som man kanske har nån andvändning för eller så tänker jag iallafall.

 

[Islandshästryttare]

Kan man gå vadsomhelst i gymnasiet om man vill gå socionom programmet sen? För det är väl högskola? Är det svårt?
Och jag fattar hur du menar att man inte måste stressa att bli nåt liksom. Men det är ju kanske ändå bra att tänka lite iallafall så man väljer nånting bra som man kanske har nån andvändning för eller så tänker jag iallafall.

Socionom är högskola. Du kan söka på antagning.se för högskolestudier. Om du då söker på socionom så får du upp vilka utbildningar det finns. Så finns det länkar till skolorna under varje utbildning. Då kan du se vilka behörigheter som krävs för programmet och sen kanske diskutera med någon syo vad du behöver läsa på gymnasiet för att ha uppnå de behörigheterna. Att läsa lite om programmet kan vara bra för att ge dig en uppfattning om vad du kan bli om du blir socionom.

 

[toughcookie]

Kan man gå vadsomhelst i gymnasiet om man vill gå socionom programmet sen? För det är väl högskola? Är det svårt?
Och jag fattar hur du menar att man inte måste stressa att bli nåt liksom. Men det är ju kanske ändå bra att tänka lite iallafall så man väljer nånting bra som man kanske har nån andvändning för eller så tänker jag iallafall.

Min dotter drömmer också om att hjälpa utsatta barn och ungdomar och siktar på att bli socionom till att börja med.
Hon läser samhällsvetenskapliga programmet med inriktning beteendevetenskap nu på gymnasiet.

 

[L(i)FE]

Socionom är högskola. Du kan söka på antagning.se för högskolestudier. Om du då söker på socionom så får du upp vilka utbildningar det finns. Så finns det länkar till skolorna under varje utbildning. Då kan du se vilka behörigheter som krävs för programmet och sen kanske diskutera med någon syo vad du behöver läsa på gymnasiet för att ha uppnå de behörigheterna. Att läsa lite om programmet kan vara bra för att ge dig en uppfattning om vad du kan bli om du blir socionom.

Tack då ska jag kolla det!

 

[L(i)FE]

Min dotter drömmer också om att hjälpa utsatta barn och ungdomar och siktar på att bli socionom till att börja med.
Hon läser samhällsvetenskapliga programmet med inriktning beteendevetenskap nu på gymnasiet.

Okej tack för svaret! Vet du om det är ett "svårt" program?

 

[toughcookie]

Okej tack för svaret! Vet du om det är ett "svårt" program?

Det tror jag är svårt att svara på. Det beror ju helt på vilka ämnen man själv har lätt eller svårt för. Hon tycker att matten är lite jobbig men de andra ämnena har hon lätt för och tycker är intressanta.

 

[L(i)FE]

Det tror jag är svårt att svara på. Det beror ju helt på vilka ämnen man själv har lätt eller svårt för. Hon tycker att matten är lite jobbig men de andra ämnena har hon lätt för och tycker är intressanta.

Okej det kanske är ungefär som jag skulle tycka också Men jag ska kolla upp det iallafall!

 

[Masqueradee]

Okej tack för svaret! Vet du om det är ett "svårt" program?

Skulle säga att det är ett program man inte direkt glider igenom. Sen googlade jag lite snabbt och hamnade på hp-guiden:

Socionomprogrammets antagningspoäng är ungefär 16.50-18.00 i meritvärde eller 0.65-0.85 poäng på högskoleprovet. Antagningspoängen till socionomprogrammet vårterminen 2024 var ungefär 16.50-17.50 i meritvärde eller 0.60-0.75 poäng på högskoleprovet.

Så tänk på att gymnasiebetygen och val av program kan vara viktigt beroende på vad man vill läsa på högskola.

 

[L(i)FE]

Skulle säga att det är ett program man inte direkt glider igenom. Sen googlade jag lite snabbt och hamnade på hp-guiden:

Socionomprogrammets antagningspoäng är ungefär 16.50-18.00 i meritvärde eller 0.65-0.85 poäng på högskoleprovet. Antagningspoängen till socionomprogrammet vårterminen 2024 var ungefär 16.50-17.50 i meritvärde eller 0.60-0.75 poäng på högskoleprovet.

Så tänk på att gymnasiebetygen och val av program kan vara viktigt beroende på vad man vill läsa på högskola.

Tack för svaret! Så ungefär B i genom snitt i merit värde då. Men 0.60-0.75 på högskole provet är väl inte så jätte mycket? Är det enklare att komma in med högskole prov motför merit värde?