Jobb tips?

[vemsomhelst123]

Ja, det öppnar fler dörrar. Hade jag gjort om idag så hade jag sökt socionom. Det är snarlikt men många känner till socionom mer -och det är ofta krav om man vill kunna jobba med myndighetsutövning

Det tror jag med, en av de bredaste utbildningarna med många möjligheter att vidareutbilda sig baserat på de ganska många socionomer jag känner som jobbar med vitt skilda saker

 

[Islandshästryttare]

Är det "bättre" att ut bilda sig till socionom motför social pedagog?
Jag ska iallafall kolla upp båda dom tipsen mera!

Med socionom har du fler val och möjligheter att få olika typer av jobb. Så det är i princip alltid bra att satsa på en högskoleutbildning som är lite längre och ger en kandidatexamen så håller du alla vägar öppna!

 

[Pilot]

Jag hade börjat titta på vård och omsorgsgymnasiet nära dig. Vilken behörighet man får till universitetet och kan skilja sig, men det kan också vara så att det finns valbara kurser påverkar.

Fördelen med att gå vård och omsorg är att du får en grund att stå på och du får en chans att känna dig för inom omsorgsyrket.
Utvecklas gör man hela livet och även i arbetslivet, även om man väljer en utbildning och sedan börjar jobba inom det så brukar det bli en hel del vidareutbildning. Att ha ett bredare perspektiv från början brukar vara positivt.

När du väl har gymnasieutbildning finns det intressanta fortbildningar på folkuniversitetet eller universitet.

 

[Tantan]

Med socionom har du fler val och möjligheter att få olika typer av jobb. Så det är i princip alltid bra att satsa på en högskoleutbildning som är lite längre och ger en kandidatexamen så håller du alla vägar öppna!

Och oftast något högre lön men kanske högre csn

 

[L(i)FE]

Jag hade börjat titta på vård och omsorgsgymnasiet nära dig. Vilken behörighet man får till universitetet och kan skilja sig, men det kan också vara så att det finns valbara kurser påverkar.

Fördelen med att gå vård och omsorg är att du får en grund att stå på och du får en chans att känna dig för inom omsorgsyrket.
Utvecklas gör man hela livet och även i arbetslivet, även om man väljer en utbildning och sedan börjar jobba inom det så brukar det bli en hel del vidareutbildning. Att ha ett bredare perspektiv från början brukar vara positivt.

När du väl har gymnasieutbildning finns det intressanta fortbildningar på folkuniversitetet eller universitet.

Tack för tipset. Jag vet inte om vård och omsorg skulle passa förmig men jag vet inte så jätte mycket om det. Men ska kolla upp det mera iallafall!

 

[vemsomhelst123]

Tack för tipset. Jag vet inte om vård och omsorg skulle passa förmig men jag vet inte så jätte mycket om det. Men ska kolla upp det mera iallafall!

Jag tror det kan vara klokt att ha ett jobb med människor innan man ska ha ”ansvar” för människor om du förstår hur jag menar. Jag hade jättemycket nytta av att jag jobbade inom omsorgen när jag studerade till och sen blev färdig legitimerad vårdpersonal. Ett stort försprång jämfört med de som kom direkt för gymnasiet och också ett försprång jag (med flera såklart, många gick ju den vägen) fortfarande efter nästan 15 år tycker mig ha i jämförelse med de som aldrig jobbat med människor innan de utbildat sig och bara har erfarenhet av en liten bit av att jobba med människor. Men som flera andra skrivit, leta upp de som verkar ha jobb du kan tänka dig, be att få gå bredvid eller ställa frågor, jag har haft ett gäng tonåringar genom åren som fått hänga med mig 1 dag på jobbet, för att se vad det innebär, fått fråga om för/nackdelar osv

 

[Amha]

Ja somsagt jag vet att det kan vara psykiskt tungt men det är nåt jobb med att hjälpa barn som jag verkligen VILL göra!
Jag vet inte exakt vad socionom och kurator för men ska kolla upp dom tipsen!

Spontant känner jag att du kanske ska vara försiktig med att hantera ärendena "direkt" eller vad man säger just för att det kan vara så tufft. Dvs psykolog, kurator eller liknande. Kanske att man kan behöva tänka 2 gånger gällande socionom om det är placerade barn också då jag förstått att vissa har svårt att släppa ärendena när de går hem för dagen. Något som kan vara väldigt viktigt för sin egen hälsa. Känns det som att du kan klara av det (du har väl en del tid på dig att bestämma och tänka igenom?) så kör men tänk noga så du inte lägger mycket tid på en utbildning du kan ha svårt att använda.

Det jag tänker skulle kunna vara ett alternativ är att använda dina erfarenheter, kanske i kombination med lämplig utbildning i ämnet, för att lära de som jobbar med barnen. Tänk föreläsare till anställda eller lärare inom lämpligt ämne på ett sådant program. Det skulle ju kunna vara din back-up också om du provar socionom/kurator/psykolog, gör en period inom tjänsten och känner att shit, det var för påfrestande men ändå vill använda dina erfarenheter utan en ny period på högskola/universitet.

 

[Sedna]

I yrken där man hjälper andra är det oerhört värdefullt att själv ha livserfarenhet och då en livserfarenhet man får av ålder och mognad. Med det sagt låt yrken som psykolog, kurator och liknande växa fram. Det finns flera fördelar med att testa på yrkeslivet i olika ändar innan man landar i ett jobb där man ska hjälpa människor.

Sam beteende låter som ett gymnasieprogram som kan passa utifrån dina intressen. Du får då en högskoleförberedande utbildning, resten kommer ge sig med tiden.

 

[L(i)FE]

Spontant känner jag att du kanske ska vara försiktig med att hantera ärendena "direkt" eller vad man säger just för att det kan vara så tufft. Dvs psykolog, kurator eller liknande. Kanske att man kan behöva tänka 2 gånger gällande socionom om det är placerade barn också då jag förstått att vissa har svårt att släppa ärendena när de går hem för dagen. Något som kan vara väldigt viktigt för sin egen hälsa. Känns det som att du kan klara av det (du har väl en del tid på dig att bestämma och tänka igenom?) så kör men tänk noga så du inte lägger mycket tid på en utbildning du kan ha svårt att använda.

Det jag tänker skulle kunna vara ett alternativ är att använda dina erfarenheter, kanske i kombination med lämplig utbildning i ämnet, för att lära de som jobbar med barnen. Tänk föreläsare till anställda eller lärare inom lämpligt ämne på ett sådant program. Det skulle ju kunna vara din back-up också om du provar socionom/kurator/psykolog, gör en period inom tjänsten och känner att shit, det var för påfrestande men ändå vill använda dina erfarenheter utan en ny period på högskola/universitet.

Ja somsagt så vill jag verkligen jobba med barnen. Och jag tror inte att jag skulle klara sånt NU men det kommer ju ändå ta kanske mellan 5-10 är tills jag är klar med ut bildning osv och DÅ kommer jag att klara det. Man får ju ut bildning också hur man ska ha svåra samtal osv och jag tror iallafall att alla som har den sortens jobb ska ha nån "prat person" själva ifall dom behöver stöd osv.
Men ja det att lära dom som jobbar med ut satta barn så utan att skriva förmycket så har jag en plan som jag har disskuterat lite med mina föräldrar och med en personal där jag bor. Och jag kommer till 99 % att göra en sak som kommer kunna hjälpa ganska mycket för vuxna som jobbar med ut satta barn. Men det är liksom inte ett JOBB så utan en annan sak kan man säga.

 

[L(i)FE]

I yrken där man hjälper andra är det oerhört värdefullt att själv ha livserfarenhet och då en livserfarenhet man får av ålder och mognad. Med det sagt låt yrken som psykolog, kurator och liknande växa fram. Det finns flera fördelar med att testa på yrkeslivet i olika ändar innan man landar i ett jobb där man ska hjälpa människor.

Sam beteende låter som ett gymnasieprogram som kan passa utifrån dina intressen. Du får då en högskoleförberedande utbildning, resten kommer ge sig med tiden.

Ja det är ett program som jag har kollat lite på dom nog skulle passa! Detenda som jag är lite o säker är att jag vet inte om jag skulle klara så mycket plugg justnu. Men det är ju ett tag kvar så det hinner ju ändras!
Och sen så vet jag inte var det finns heller. Eller jag vet en skola men den är lite långt bort men ska iallafall kolla upp det mera!

 

[vemsomhelst123]

I yrken där man hjälper andra är det oerhört värdefullt att själv ha livserfarenhet och då en livserfarenhet man får av ålder och mognad. Med det sagt låt yrken som psykolog, kurator och liknande växa fram. Det finns flera fördelar med att testa på yrkeslivet i olika ändar innan man landar i ett jobb där man ska hjälpa människor.

Sam beteende låter som ett gymnasieprogram som kan passa utifrån dina intressen. Du får då en högskoleförberedande utbildning, resten kommer ge sig med tiden.

Håller med. Ålder kanske inte så mycket, jag var färdig med min grundutbildning när jag var 24, men jag hade mycket annan erfarenhet av olika slag. Jag var nog Sveriges äldsta 25-åring och sen blev jag Sveriges yngsta 30-åring. Men det ger sig med tiden Ts, lås dig inte nu på en specifik utbildning, gå klart gymnasiet i den takt du orkar så kanske det bara är självklart sen antingen med utbildning eller med jobb. Och man kan också ändra sig, min fd handledare slutade ett jobb som chef och docent och började jobba i butik på 75% i några år innan hen gick tillbaka till den akademiska världen. Jag har också haft kollegor som bara brutit av och rensat fisk i Norge något år. Du har skrivit tidigare att du är stressad över att du inte är ikapp jämnåriga, men med facit i hand och en snart halvlivskris så är mitt råd att inte stressa alls. Tänk allt jag hade hunnit på de här åren och jag har fortfarande minst 30 år kvar att jobba jag stressade mig fram till ett ekorrhjul och det har visserligen gett mig en stabil inkomst men jag hade velat ha mer av annat också, och försöker ta mig det nu när vi har ekonomin att kanske inte behöva jobba 40h/47 veckor om året.

 

[Sedna]

Håller med. Ålder kanske inte så mycket, jag var färdig med min grundutbildning när jag var 24, men jag hade mycket annan erfarenhet av olika slag. Jag var nog Sveriges äldsta 25-åring och sen blev jag Sveriges yngsta 30-åring. Men det ger sig med tiden Ts, lås dig inte nu på en specifik utbildning, gå klart gymnasiet i den takt du orkar så kanske det bara är självklart sen antingen med utbildning eller med jobb. Och man kan också ändra sig, min fd handledare slutade ett jobb som chef och docent och började jobba i butik på 75% i några år innan hen gick tillbaka till den akademiska världen. Jag har också haft kollegor som bara brutit av och rensat fisk i Norge något år. Du har skrivit tidigare att du är stressad över att du inte är ikapp jämnåriga, men med facit i hand och en snart halvlivskris så är mitt råd att inte stressa alls. Tänk allt jag hade hunnit på de här åren och jag har fortfarande minst 30 år kvar att jobba jag stressade mig fram till ett ekorrhjul och det har visserligen gett mig en stabil inkomst men jag hade velat ha mer av annat också, och försöker ta mig det nu när vi har ekonomin att kanske inte behöva jobba 40h/47 veckor om året.

Det är klart åldern har betydelse på så sätt att livserfarenhet delvis kommer med levnadsår och den livserfarenhet man samlat kan byggas på, processas och omformas med tiden. Har man inte fått upp ögonen för hur livserfarenhet omformas med tiden är man bara i början av processen. Som 24 åring kan man ha livserfarenhet men man har inte haft tiden att processa den.

 

[L(i)FE]

Håller med. Ålder kanske inte så mycket, jag var färdig med min grundutbildning när jag var 24, men jag hade mycket annan erfarenhet av olika slag. Jag var nog Sveriges äldsta 25-åring och sen blev jag Sveriges yngsta 30-åring. Men det ger sig med tiden Ts, lås dig inte nu på en specifik utbildning, gå klart gymnasiet i den takt du orkar så kanske det bara är självklart sen antingen med utbildning eller med jobb. Och man kan också ändra sig, min fd handledare slutade ett jobb som chef och docent och började jobba i butik på 75% i några år innan hen gick tillbaka till den akademiska världen. Jag har också haft kollegor som bara brutit av och rensat fisk i Norge något år. Du har skrivit tidigare att du är stressad över att du inte är ikapp jämnåriga, men med facit i hand och en snart halvlivskris så är mitt råd att inte stressa alls. Tänk allt jag hade hunnit på de här åren och jag har fortfarande minst 30 år kvar att jobba jag stressade mig fram till ett ekorrhjul och det har visserligen gett mig en stabil inkomst men jag hade velat ha mer av annat också, och försöker ta mig det nu när vi har ekonomin att kanske inte behöva jobba 40h/47 veckor om året.

Ja nu så tänker jag mest på vad jag ska gå i gymnasiet om jag ska gå det eller om jag ska gå folk högskola eller så. Men ändå bra att tänka lite på vad jag vill göra sen så jag inte väljer nåt helt "fel" liksom

 

[Rosett]

6. Nånting med brott typ sån som har förhör med barn eller nånting men det kanske är poliser och polis kan jag INTE bli.
Har någon andra förslag eller nåt tips om dom jobb förslagen som jag har?
Eller tips vad för gymnasie program som skulle vara bra att gå eller på folk högskola. Eller om nån har tips på nån praktik plats som skulle kunna vara bra om man vill jobba med sånt i fram tiden

Polisen har civila utredare som inte gått polisutbildningen utan andra utbildningar. De är då inte poliser utan civila utredare hos polisen. Vet inte exakt men skulle tro att t.ex. socionomer, kriminologer och beteendevetare kan jobba med barnutredningar.

Socionom är ju ett väldigt brett yrke, man kan jobba med många olika saker och även läsa vidare till psykoterapeut om man vill.

Annat förslag:
Socialpsykiatri, finns kanske nån där du bor som har sån utbildning.
Boendepersonal kan ha den utbildningen i grunden.

Kan tillägga att i tonåren hade jag en socialsekreterare som var blind och hade en ledarhund. Apropå funktionsnedsättningar och yrken.

 

[vemsomhelst123]

Det är klart åldern har betydelse på så sätt att livserfarenhet delvis kommer med levnadsår och den livserfarenhet man samlat kan byggas på, processas och omformas med tiden. Har man inte fått upp ögonen för hur livserfarenhet omformas med tiden är man bara i början av processen. Som 24 åring kan man ha livserfarenhet men man har inte haft tiden att processa den.

Det är nog olika jag var väldigt gammal när jag var 24, mycket yngre på många sätt när jag var 30 och nu när jag snart är 40 är jag ännu yngre och kan ibland längta tillbaka till att vara den där 24-åringen med de insikter hen hade.

 

[Sedna]

Det är nog olika jag var väldigt gammal när jag var 24, mycket yngre på många sätt när jag var 30 och nu när jag snart är 40 är jag ännu yngre och kan ibland längta tillbaka till att vara den där 24-åringen med de insikter hen hade.

Den erfarenhet och de insikter du hade som 24 åring, var har de tagit vägen? Har de inte bara utvecklats och mognat?


Ungdomar ser sig själva som väldigt klarsynta och med många svar, men en del i att mogna är att inse att inget är så självklart och det finns fler perspektiv.
Så ja delvis håller jag med dig, som 24 åring trodde jag att jag hade många svar, men egentligen visste jag mindre än jag vet idag. Att man tycker sig ha många svar är inget kvitto på att man mycket vet.

 

[vemsomhelst123]

Den erfarenhet och de insikter du hade som 24 åring, var har de tagit vägen? Har de inte bara utvecklats och mognat?


Ungdomar ser sig själva som väldigt klarsynta och med många svar, men en del i att mogna är att inse att inget är så självklart och det finns fler perspektiv.
Så ja delvis håller jag med dig, som 24 åring trodde jag att jag hade många svar, men egentligen visste jag mindre än jag vet idag. Att man tycker sig ha många svar är inget kvitto på att man mycket vet.

Jo absolut. Men jag var definitivt mogen för att starta ett arbetsliv som 24-åring, men det tycker jag verkligen inte alla ska eller behöver göra

 

[julgrisen]

Jag är socionom, tycker det är ett toppenyrke! Har jobbat på socialtjänsten i elva år och har absolut inte tröttnat, bytte inriktning när jag fick barn för att jobba med lite mindre akutstyrda verksamheter ett tag men det är ju som sagt så brett att det inte är några svårigheter att växla lite.
Jag tror att jag hade fått ut mer av utbildningen om jag hade jobbat lite innan, nu pluggade jag strökurser först och sen direkt till socionom, men skulle inte säga att det var så svårt, det är inte så mycket nötande av kunskap utan mer att kunna analysera och reflektera vilket passar mig bra, jag är svindålig på att plugga in fakta.

Sen säger ju många att det är bra att inte direkt börja jobba med barn och unga för att det är tungt men jag skulle säga att det beror på så många olika saker, jag började där och tyckte det var väldigt roligt. Det är såklart tungt psykiskt ibland men man träffar ju också på en massa fina människor och har många kollegor att få stöd av till skillnad från om man är tillexempel kurator.

 

[Sedna]

Jo absolut. Men jag var definitivt mogen för att starta ett arbetsliv som 24-åring, men det tycker jag verkligen inte alla ska eller behöver göra

Ja starta ett arbetsliv bör de flesta vara mogna för vid 24 år, eller långt innan. Finns ett stort värde i att börja arbeta så smått redan under tonåren om man kan. Det är inte livserfarenhet som gör en mogen för arbete utan det är att att uppleva olika delar av livet (till exempel genom att arbeta) som ger livserfarenhet.

 

[Luff]

När jag jobbade på LVM-SIS så var fritidsledare en godkänd utbildning. Till exempel Vara folkhögskola har fritidsledarutbildning som är handikappanpassad. För att komma in på fritidsledarlinjen måste du ha gått gymnasiet. Om jag vore du så skulle jag välja ett gymnasie med något som du tycker är kul. På mitt jobb, naturbruksgymnasie, får eleverna ha med sig sina hundar.