Jag vill leva i nuet - men det är svårt

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Jag antar att cellgiftsbehandling inte fungerar på denna sortens cancer?

Mvh

Tora

Vi blev erbjudna cellgiftsbehandling, men det botar inte utan
lindrar bara symptomen och "köper tid". Hundar tar det oftast
bättre än människor (gällande att bli dålig av cellgifterna)
då hundar får lägre doser, men det finns
hundar som blivit så dåliga av cellgifterna att man fått ta bort dom
under behandlingens gång.

Så jag sade nej till cellgifter. Jag vill inte riskera att hennes sista
tid skulle innebära att hon skulle må dåligt. Och jag vill inte att
tiden ska innebära en massa veterinärbesök och provtagningar mm
Därför sade jag istället ja till kortison som också kan ta bort
symptom och köpa tid. Och min hund får vara hemma och hon
får må bra. Det är det viktigaste känner jag.

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Det är nog väldigt olika på hundar och katter i just det här, enligt vetten var katten ett sånt djur som aldrig(?) fick biverkningar och kunde gå på kortison ett helt liv utan att få några förändringar.

Vår katt är bara i början på sitt tror jag, när de tog prover på henne kunde de bara se cellförändringar på provet. Det gick inte att se att det var cancer för det var för tidigt men cellförändringar i lymfkörtlarna är oftast cancer. Hon är fortfarande i det stadiet att det går och bromsa, och vad jag kan minnas har hon haft sina knölar i låren sen hon var liten. Tror att jag passade på att fråga om dem på en rutinkontroll som vi gjorde då.

Har haft en hund som fick cancer i levern och sedan spred sig i magen (bla till bukspottkörteln) och man ser när de inte vill längre Vi fick tio underbara år ihop och det var fruktansvärt jobbigt i början när vi tagit bort honom men man lär sig leva med det och sedan tar man fram allt det roliga tillsammans, man minns det bästa och kan sitta och fnissa åt tokigheter osv. Det svåra bleknar men det goda stannar kvar. Idag är det mer än 10 år sedan han försvann och mycket av sakerna när jag tänker på det känns som i går .

Många kramar till dig

Okej, jag känner inte alls till hur det fungerar när det
gäller katter och kortison. Men det är ju bra om det är så
som du skriver!

Har ni alltså inte fått helt bekräftat att det är cancer
din katt har? Men att det är störst sannolikhet att det är
det med tanke på sjukdomsbilden?

Min hund har det ju också gått att bromsa hos, eftersom
hon svarat på behandlingen. Hon hade antagligen inte
varit med oss nu om det inte varit för kortisonet. Men sen
är det olika hur snabbt det går framåt och hur snabbt
cancercellerna växer och ökar på.

Hunden du berättade om med levercancer fick verkligen
lång tid. Även om jag förstår att det var jobbigt ändå
eftersom ni säkerligen inte från början visste hur lång tid
hunden skulle ha.

Det är fint att se dig skriva om hur ni kan sitta och
fnissa åt tokigheter ni minns med hunden och att ni kan
plocka fram det goda i minnet! Det blir ju så när det fått
gå tid.

Jag bävar dock för den första tiden, men ska försöka
mitt bästa att inte tänka på det nu, när hon faktiskt är
här min älskade underbara flicka!

 

[Fiffi1]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Vi har fått beskedet att katten har cellförändringar i lymfkörtlarna som leder till cancer så småningom. För ett år sedan när det tog proverna på henne (de kanske tog för lite, jag vet inte) men jag fick förklarat att labbet inte kunde "se" riktigt vad det egentligen var för fel mer än att det var cellförändringar där.
Jag ville inte söva katten igen och ta om proverna och veterinären tyckte det inte behövdes utan vi skulle då fortsätta hennes behandling och gå vidare som då var att ge kortison i hög dos, för att sedan göra återbesök efter ett visst antal veckor. Det visade sig att hon svarade bra på behandlingen och hade gått upp lite i vikt och jag skulle fortsätta livet ut med kortisonet och öka och minska vid behov, men jag fick även veta att katten kommer inte att leva ett helt kattliv.

Vi åkte ju inte in för att katten var sjuk utan jag frågade vid vaccination eller dyligt vad det kunde vara (knölarna), därav trodde veterinären att det var i tidigt stadium och själva cancern inte hade startat än. Jag fick det förklarat så, och katten har ju inte varit sjuk igen så jag har inte varit in igen utan hon svarar bra på medicinen och det får väl vara så tills jag ser att hon blir dålig och ev behöver tas bort. Så min lilla huskatt är en väldigt dyr katt idag Man ska aldrig ha djur oförsäkrade har jag lärt mig den hårda vägen.

 

[Tora]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Våran hund fick också diagnosen cancer. Vi provade med cellgiftsbehandling.

Våran hund reagerade väldigt bra på behandlingen (hans cacer var dock väldigt aggressiv och hade spridit sig på många ställen i kroppen). Från att ha varit trött och orkat knappt något så blev han hur pigg och glad som helst. Han verkade också helt oberörd av behandlingen (det var också därför vi valde cellgifter för att biverkningarna var mindre jobbiga för hunden)

Tyvärr så var hans cancer som sagt väldigt aggressiv så vi fick inte köpt mer än 8 månader men han mådde otroligt bra hela denna tiden. Några andra av de hundarna som också gick på cellgiftsbehandling fick flera år extra innan de också fick somna in. De hundarna var dock mycket yngre än våran + att cancern inte hade spritt sig och den var inte alls lika aggressiv.

Så här i efterhand så fick jag reda på att 53% av hundarna över 8 år får någon form av cancer. Hade jag vetat det så hade jag gått på regelbundna kontroller av hunden två gånger om året när hunden fyllt 6-7 år. Kanske hade man upptäckt cancern tidigare och behandlingen hade blivit effektivare.

Jag lider med dig. Fortfarande efter 5 år så kan jag inte tänka på våran gamla hund utan att börja grina .

Vi håller alla tummar och tassar vi har för att ni skall få mycket, mycket tid tillsammans.

Mvh

Tora

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Tora,
det var fint att ni fick hela 8 mån tillsammans trots att det
var en väldigt aggresiv sort. Jag förstår att ni önskade att
tiden skulle vara längre dock, man känner nog att tiden aldrig
är tillräcklig.

Och vad skönt att han mådde så bra och verkade
så oberörd av behandlingen!!
Hade jag vetat att det helt säkert skulle vara så
för alla hundar så hade jag känt mer trygghet i att
inleda cellgiftsbehandling. Men jag funderade länge
och pratade med tre olika veterinärer och jag var tvungen
att ta ett beslut.

Jag måste fråga gällande kostnaden, vad gick er hunds
behandlingar på? En hemsk fråga att behöva ställa, men
jag skulle gärna lära mig mer gällande den biten av cellgifts-
behandling.

Menar du att det är såpass vanligt som att 53% av ALLA
hundar över 8år får någon form av cancer? Det låter ju
läskigt mycket!!

Tack snälla för att ni håller tummar och tassar för att vi
ska få mycket mycket tid tillsammans! Det värmer!!!

 

[Tora]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Jag åkte till Blå Stjärnan i Göteborg för cellgiftsbehandlingen. Veterinären där sa tvärtom mot vad du har fått höra nämligen att de allra flesta hundar klarar cellgiftsbehandlingen mycket bra. Men detta var ju som sagt 5 år sedan (nästan exakt, hunden gick bort den 11 september) så det kan ju ha hänt en hel del sedan dess. Sen kan jag också tänka mig att det beror på vilken form av cancer hunden har och hur långt det har gått.

Våran hade i lymfkörtlarna men det hade spridit sig till lungor och njure (tror jag).

Faktum var att vi åkte in till Blå Stjärnan därför att han var svullen i lymfkörtlarna på båda sidorna om huvudet.

Efter den första cellgiftsbehandlingen så försvann svullnaden nästan helt. Men tyvärr hade det som sagt spritt sig till inre organ och då är prognosen alltid sämre.

Tja billigt var det inte. Tror att då kostade det runt 22 000:- varav försäkringsbolaget ersatte hälften (veterinär delen sjunker ju ju äldre hunden blir). Men jag ångrar inte de pengarna en sekund fast vi fick så lite extra tid ihop då hunden mådde så fruktansvärt bra den sista tiden.

Vi började med kortison också (fick ordinerad av våran vanliga veterinär som tittade på hunden först). Så han gick på kortisonet ca en vecka men vi märkte ingen skillnad då på storleken på lymfkörtlarna och han var väldigt trött. Men som sagt bara efter första cellgiftsbehandlingen så var han jättepigg och lymfkörtlarna blev så gott som normalstora.

Ja jag läste det i något häfte som jag fick på Blå Stjärnan när vi var där första gången att 53% av alla hundar över 8 år får någon form av cancer.

Mvh

Tora