Angående pengarna så finns det väldigt få personer som har råd med så mycket veterinärvård som du betalar för. Hur elakt det än må låta, så tycker jag att du behöver ta dig en funderare på om du verkligen kan hålla på så här? Det är så lätt (jag vet från erfarenhet!) att hamna i ett ekorrhjul med ett sjukt djur, och tänka "bara lite till", eller "om jag har fortsatt så här långt, så kan jag likaväl fortsätta lite till". Men någonstans MÅSTE man säga stopp. För sin egen skull. Du behöver ju pengar till mat till dig själv och till egen vård (tänk vad mycket privatvård du skulle kunna köpa för alla pengar som du lägger hos veterinären!). Hoppas att du tar det här på rätt sätt, för det är verkligen inte illa menat...Somnade nog nästan direkt efter jag skrev igår. Har vaknat ett par gånger men annars nog sovit rätt okej och huvudvärken är nästan borta tack och lov.
Jag misstänker att det blir Lund med Pärla idag för hon andas så snabbt och blir allt konstigare, men det är så svårt att veta vad som beror på vad. Hon har ju biverkningar av sin medicin mot inkontinensen som kommer behöva bytas också. Det står inget om snabb andning eller annan påverkan än löpbeteende och tunn päls, men kanske löpbeteendet stressar henne så hon andas fortare? Hursomhelst så är det bäst att kolla upp henne för det känns väldigt dumt att ha gått igenom allt vi har gjort bara för att snubbla på målsnöret och missa om hennes hjärta blivit sämre. Så där kommer resten av denna månadens pengar, och mer därtill, försvinna. Jag önskar att jag sluppit behövt oroa mig så mycket för pengar hela tiden
TackHåller tummarna för er
Hela tiden, hela tidenÅh jag tänker på dig och Pärla, håller tummar och hoppas.
Det är så mycket som händer just nu
Stor kram
Jag förstår och jag vet. Jag ligger verkligen på gränsen och har gjort ett bra tag. Jag använder pengar som jag egentligen inte har. Jag vill göra det som är rätt mot Pärla och även det ligger väldigt nära gränsen, men jag har så svårt att ge upp när jag inte vet varför. Det hade varit så mycket lättare om jag haft en diagnos och prognos, men nu känns det som jag famlar i blindo. Jag får nog gå tillbaka till den där månaden med tre veckor kvar…
Men du tog beslutet att åka. Hunden kan bli frisk. Sluta slå på dig själv hela tiden.
Jag vet inte om jag tog något beslut utan det mesta gick på autopilot. Hon kan bli frisk från detta, men alla andra problem kommer fortfarande att finnas kvar och måste tas itu med
Jag vet att du känner att du vill göra rätt för hunden, men bara baserat på allt du skrivit i den här tråden om henne, så låter det som att det bästa för henne hade varit att avliva för länge sedan. Sen vet inte jag hela bilden men som sagt, baserat på vad du skriver.Jag vet inte om jag tog något beslut utan det mesta gick på autopilot. Hon kan bli frisk från detta, men alla andra problem kommer fortfarande att finnas kvar och måste tas itu med
Det är okej att känna att det börjar bli nog nuJag vet inte om jag tog något beslut utan det mesta gick på autopilot. Hon kan bli frisk från detta, men alla andra problem kommer fortfarande att finnas kvar och måste tas itu med
Jo beslutet tog du. Man får sätta stopp, man får ändra sig.Jag vet inte om jag tog något beslut utan det mesta gick på autopilot. Hon kan bli frisk från detta, men alla andra problem kommer fortfarande att finnas kvar och måste tas itu med
Det är inte en orimlig önskanJag vill bara att det ska vara okej! Jag skiter i bra för det är ouppnåeligt, men kan det inte få vara okej iallafall?!
.Men vad får du för råd och stöd av veterinärerna? Rekommenderar de fortsatt behandling, med god prognos? Eller har de gett dig alternativet att avliva - att det skulle vara helt okej? Ibland kan det kännas mycket lättare att slippa stå där med eget ansvar för beslutet, tänker jag...
