äta = panik, anstränga mig = panik, tvinga mig = panik, promenad = panik, städa = panik, göra precis vadsomhelst = panik och så ta allting och sätt ett ”inte” framför och det är också panik. Det som ger minst panik är att vara helt passiv men även det ger panik. Jag är ett hopplöst fall och så oduglig att jag inte ens klarar av att ta livet av mig. Hur fan kan man överleva för att man tar för MÅNGA tabletter?! Och varför kunde de inte väntat en halvtimme att leta efter mig när jag skulle ha lyckats!!!! Jag hatar alla och allra mest hatar jag mig själv för att jag är så jävla oduglig!!Jag vill inte ha panik hela tiden! Det spelar ingen roll vad jag gör
Får du hjälp med din ätstörning?Jag vet inte vad jag ska göra för jag mår så fruktansvärt dåligt över vikten och att kläderna inte passar
Men jag är detJag tycker inte du är oduglig ..
Du har fått ett liv med många hinder
Har du funderat någon gång om alla dina motgångar kan ha utvecklats till en utbrändhet?
Tänkte om de mentala verktygen man använder sig för att hantera en utbrändhet kan vara till nytta för även dig.
Andra gör saker trots att de inte orkar/vill och jag kan inte ens göra saker jag verkligen vill. Troligen mår jag lite sämre för att jag är extra trött efter igår men det går aldrig bra annars heller Nej, jag får ingen hjälp med någonting mer än mediciner. Men jag tror inte att jag kan tycka att jag är fin som jag väger nu oavsett hur mycket terapi jag än får, samtidigt hade jag nog inte mått riktigt lika dåligt om jag haft fina kläder som passat men jag har som sagt inte råd att köpa några kläder. Jag har tröjor som passar och något par byxor och ett par klänningar, men resten är det skralt med och då är mina garderober mer än proppfulla
Men jag är det
Vet inte. Gjorde det första självtestet som kom upp och fick detta
Visa bifogad fil 121571
Nej, jag får ingen hjälp med någonting mer än mediciner. Men jag tror inte att jag kan tycka att jag är fin som jag väger nu oavsett hur mycket terapi jag än får, samtidigt hade jag nog inte mått riktigt lika dåligt om jag haft fina kläder som passat men jag har som sagt inte råd att köpa några kläder. Jag har tröjor som passar och något par byxor och ett par klänningar, men resten är det skralt med och då är mina garderober mer än proppfulla
Om du orkar kan det kanske vara värt att ta upp med vården att du får höga resultat vid självtester, och att du vill utredas.Men jag är det
Vet inte. Gjorde det första självtestet som kom upp och fick detta
Visa bifogad fil 121571
Nej, jag får ingen hjälp med någonting mer än mediciner. Men jag tror inte att jag kan tycka att jag är fin som jag väger nu oavsett hur mycket terapi jag än får, samtidigt hade jag nog inte mått riktigt lika dåligt om jag haft fina kläder som passat men jag har som sagt inte råd att köpa några kläder. Jag har tröjor som passar och något par byxor och ett par klänningar, men resten är det skralt med och då är mina garderober mer än proppfulla
Jag bara fastnar överallt
måste till min vän senare. Jag orkar inte men hundarna måste ändå utDu svarar när och om du vill eller har ork.Jag orkar inte svara nu. Mår så dåligt. Jag har iallafall någorlunda städat marsvinsburen och så har jag klippt Floor och badat av Yannis för att se vilken päls som måste klippas och vad jag kan spara. Hade behövt föna honom men det orkar jag inte hur mycket jag än försöker så han får självtorka för det är ändå varmt. Alla marsvinen har tappat i vikt så vet inte om det bästa är att snagga dem helt och hållet. Jag kommer ändå inte att orka åka på fler utställningar
Kom iallafall ihåg att köpa salt till diskmaskinen och hämta hö till marsvinen. Jag vill verkligen försöka gå en vettig promenad så jag lämnade hundarna i fd djurrummet för då måste jag gå ned och hämta dem och då är förhoppningen att jag ska lyckas ta en promenad när jag ändå är ute.
Tänkte att det kanske kunde vara till hjälp med promenadsällskap, kanske hjälp med städning eller något annat som gör att du tycker det känns tungt och jobbigt?Tackfinns dock inte så mycket att göra som utomstående
Jag har boendestöd som ska hjälpa mig med det men jag tycker att det blir mycket jobbigare och jobbigare hela tiden så ibland klarar jag det inte alls utan måste ställa in pga ångesten. Jag behöver ju få det städat men samtidigt så är det så fruktansvärt jobbigt att släppa in dem för jag skäms över hur äckligt jag lyckas få det på bara en vecka. Det är också jättejobbigt när det kommer olika personer. Pojkvännen säger att jag har blivit mycket bättre på att hålla ordning och rent men jag kan inte se det.
men jag vet inte om jag klarar att få in någon mer person i mitt liv utan att allt havererar ännu mer. Jag blir för trött i huvudet bara av att träffa mamma, pojkvännen eller någon vän. Fick ställa in med min vän idag trots att hon behövde min hjälp 
