Sådär. Det svänger så inihelvete mellan rätt okej och jätteångest från minut till minut, men hellre det än det kolsvarta och konstanta ångesten som har varit de senaste dagarna. Pojkvännen är här så slipper vara ensam iallafall
Har knappt fått sova varken natten till idag eller igår. Jag kan inte slappna av och tankarna rusar utan kontroll, men samtidigt så tänker jag inte på något speciellt. Jag brukar alltid lyssna på något för att lugna tankarna men det funkar inte nu för jag är så trött på allt jag brukar lyssna på och jag kan inte hitta något nytt. Känslorna och måendet rusar lika mycket och det svänger verkligen från minut till minut när det är som extremast. Jag vill bara få sova, men jag vill ju också kunna göra saker och inte bara ligga i sängen. Jag vet varken ut eller in just nuJag är så trött
Nej, det funkar tyvärr inte alls för det blir jag bara irriterad på. Speciellt upprepande ljud som droppar eller liknande skär genom hela kroppen. Pojkvännen behövde alltid lyssna på sådant innan och då fick jag sova med öronproppar, men nu kan han tack och lov också somna till vad jag lyssnar på. Det är två som jag kan lyssna på fortfarande, men deras avsnitt är bara ca 20 minuter och då hinner jag inte somna. Det behöver vara tillräckligt intressant för att hålla tankarna stilla, men inte så mycket så att jag stör mig på om jag missar något så ljudbok och sådant går bort och poddar där det är flera som pratar funkar inte heller för det blir jag också irriterad på.Kan det funka att bara lyssna på såna där avslappnande ljud? Finns ju även en massa lyssna-programmer som är gjorda för att man ska somna till dom.
Jag tror det blir enklare att få något gjort om du är utvilat, men du får nog försöka ägna minst en vecka på att "sova/vila ikapp dig"
Hade jag kunnat det så hade mycket nog blivit åtminstone lite lättare, men när kroppen inte vill vila så går det inte oavsett hur gärna jag än vill 
Jag ligger ju i sängen, men jag vilar inte för jag kan inte slappna av, men jag är så trött att jag kan heller inte göra något. Förmiddagarna funkar bäst till att göra något och då får jag oftast någit litet gjort, i förmiddags satt jag tex och gjorde lite smycken, men när den energin är slut så har jag ju hela dagen kvar
Det handlar inte om inkomsten utan om arbetsförmågan. Om du jobbat så mycket att (/haft så stora ideella uppdrag att) din arbetsförmåga kan anses högre än vad utredningen som ligger till grund för din sjukersättning så kan rätten till ersättning omprövas. Det är tillåtet att ha ideella uppdrag, men omfattning och vad du får tjäna på dem är reglerat och beror på om du har hel eller deltid sjukersättning. Exakt vilka regler som gäller är olika beroende på när du beviljades sjukersättning (innan eller efter 2008), men du kan hur som helst inte bli återbetalningsskyldig pga inkomster som andrahandsförsäljning av kläder du inte använder eftersom det inte indikerar en arbetsförmåga (om inte omfattningen är mer som att driva företag kring det).Jag är så sjukt jävla stressad och rädd och orolig och målar upp katastroftankar om allt hela tiden sista tiden och nu efter tråden om att skänka pengar för att TS är sjukpensionär (gissar att det är samma som sjukersättning som jag har) så är jag dessutom jätteorolig för att jag har tjänat för mycket på mina smycken, sådant jag har sålt på Vinted och fonden jag fick i julas. Jag vet inte alls hur stor/liten summa man måste anmäla. När jag har kollat innan så har det bara stått att man ska anmäla om man blir sambo och liknande eller ens inkomst ändras och min fasta inkomst är ju samma och jag har tolkat det som att det gäller den, men nu är jag jätteosäker och oroar mig så mycket att jag mår illa för tänk om jag blir återbetalningsskyldig för en massa som jag inte vet om? Det lättaste är såklart att ringa till försäkringskassan men det klarar jag inte pga ångesten. Och jag startade ju om min kassabok vid årskiftet och då gjorde jag en megatabbe så jag vet inte om den gamla sparades på molnet så jag har typ noll koll på vad jag har tjänat längre tillbaka än december
Tack! Arbetsförmågan är i princip noll. Jag klarar knappt att annonsera och posta ens så annonser på smyckena brukar jag bara lägga ut några gånger om året. Min praktik minns jag inte när jag var på senast
Innan klarade jag av att hålla på med instagram nästan varje dag, men det är längesedan nu. Mitt personliga konto har jag postat på nio gånger i år och mitt ”arbetskonto” är nedlagt.
Jag hade redan ställt in mig på att inte kunna åka till utställningen men så tog min vän upp det igår och det var pga det som allt rasade och fortfarande är rasat för jag är jätteledsen över att inte kunna åka. Pojkvännen erbjöd sig att köra så jag skulle slippa det för han tror att det skulle vara bra för mig att åka, men det är inte bara körningen som är det jobbiga. Hade det inte varit för veterinären på onsdag så hade jag åkt, men veterinären måste ju gå först och det blir först hämta bilen på tisdag kväll, sedan köra jättetidigt på onsdag morgon, 10 mil till veterinären och där brukar det ta jättelång tid, sedan iväg och hämta hö och köra hötetris med bilen och alla djur och grejer, sedan till Bellas uppfödare och lämna grejerna jag glömde förra gången och sedan hem. Blir minst 20 mil, troligen närmare 25 plus allt det sociala och så all information hos veterinären. Min hjärna kommer att vara som rutten potatismos när jag kommer hem och hela veckan efter kommer troligen att vara katastrof med ångesten
