Jag vill inte gå på min egen möhippa!

[Ninnurur]

Jag hade kontaktat ansvariga och sagt att vill de utföra möhippan som planerat så fick de göra det utan mig. Aldrig att jag går med på något sånt. Hade jag blivit lurad till nåt hade jag helt enkelt vänt på klacken och gått. Idioter snarare än vänner.

 

[Manza]

TS, vad ledsen jag blir för din skull. Dina vänner beter sig som osympatiska as, helt ärligt. Att med flit utsätta någon för otrevligheter är bara så lågt, särskilt när det, som du beskriver att det, är en så viktig händelse för dig!

Jag tycker att du ska vara precis lika ärlig mot dina vänner som du har varit här, och köper de inte det så hade i alla fall jag satt ner foten. Det blir helt enkelt ingen sådan möhippa för din del!

Och förresten, vad är det med att det verkar ha blivit någon slags tradition att bruden ska göra pinsamheter? Det är en möhippa, ingen jävla nollning, liksom.

 

[Teilani]

Sn vill jag tillägga att de möhippor jag medverkat i har alltid brudens närmsta vänner fått ha veto, eftersom de har bäst koll på vad hon skulle uppskatta. Några majoritetesbeslut angående aktiviteter har aldrig fattats.

 

[JaneDoe]

Då kan du be dem fara och flyga.

Det har varit det som legat närmast till hands hela dagen; Om fästmannen inte stoppat mig hade min spontana reaktion antagligen varit att ringa ett samtal och häva ur mig saker som kunnat få mig fälld för allra minst förolämpning.

Men sedan kommer jag ju till punkten ett steg bort där jag inser att det här är mina vänner. Är. Var. Whatever. De av mina kvinnliga vänner som jag umgås regelbundet med och har känt så sjukt länge. Mina tärnor. Och så är alla år av vänskap och deras roll i bröllopet borta för det här? Tusan.

Först och främst, vem har skvallrat?
Är det en pålitlig källa?
Finns det möjlighet att det är ett påhitt för att skrämma upp dig, och de egentlig planerat en jätterolig dag?

En släkting, endast ytligt bekant med en av de övriga deltagarna. Föreligger ingen risk för att hon skulle vilja sabotera eller framställa någon av de övriga i dålig dager.
Jag har fått uppgifterna mycket motvilligt bekräftade av en annan deltagare som alltså saknar relation till släktingen. "Kul grej" och "lite får man tåla", alltså inga tecken på att det hela egentligen döljer en jätterolig dag. I andra fall borde hon ha blivit lite nervös och avslöjat den egentliga tanken när jag avslutade det lite lätt ilsket stela samtalet utan förvarning.

Mina vänner vet vad jag har för intressen och vad jag uppskattar

Det vet givetvis mina med. Mer än väl. Ett par av de här tjejerna har ju stått mig nära i hela mitt vuxna liv och aldrig har jag getts minsta skäl att tvivla på vår vänskap.
Men uppenbarligen kastades all denna tillit i närmaste sopkorg i traditionens och det egna tvivelaktiga nöjets namn.

 

[Sleepan]

Men fy fan vad tråkigt av dem?!
Mina vänner vet att jag inte är typen som uppskattar massa förnedring, så jag var inte orolig. Och det ska man fan inte behöva vara!

 

[Monstermom]

Det har varit det som legat närmast till hands hela dagen; Om fästmannen inte stoppat mig hade min spontana reaktion antagligen varit att ringa ett samtal och häva ur mig saker som kunnat få mig fälld för allra minst förolämpning.

Men sedan kommer jag ju till punkten ett steg bort där jag inser att det här är mina vänner. Är. Var. Whatever. De av mina kvinnliga vänner som jag umgås regelbundet med och har känt så sjukt länge. Mina tärnor. Och så är alla år av vänskap och deras roll i bröllopet borta för det här? Tusan.


En släkting, endast ytligt bekant med en av de övriga deltagarna. Föreligger ingen risk för att hon skulle vilja sabotera eller framställa någon av de övriga i dålig dager.
Jag har fått uppgifterna mycket motvilligt bekräftade av en annan deltagare som alltså saknar relation till släktingen. "Kul grej" och "lite får man tåla", alltså inga tecken på att det hela egentligen döljer en jätterolig dag. I andra fall borde hon ha blivit lite nervös och avslöjat den egentliga tanken när jag avslutade det lite lätt ilsket stela samtalet utan förvarning.


Det vet givetvis mina med. Mer än väl. Ett par av de här tjejerna har ju stått mig nära i hela mitt vuxna liv och aldrig har jag getts minsta skäl att tvivla på vår vänskap.
Men uppenbarligen kastades all denna tillit i närmaste sopkorg i traditionens och det egna tvivelaktiga nöjets namn.

Är ni väldigt unga, så det här kanske är den första möhippan i gänget på något sätt? De verkar totalt ha missuppfattat och har något slags... jag vet inte, gräslig hollywood"komedi" i tankarna?

Med det menar jag inte att de här planerna är på något sätt att ursäkta, men kanske finns det någon vänskap att rädda ur eländet ändå, om de dragits med åt helgalet håll från början och triggat varandra vidare utan att riktigt landa i verkligheten någon gång...

 

[starcraft]

Usch, så ledsen jag blir för din skull! Jag känner som dig och hade absolut inte velat ha en sån möhippa. Jag tycker du ska ringa upp den/de som står dig närmast (tärnorna?) och fråga om det är så att de planerat som ryktena säger och i så fall tydligt deklarera att du inte tänker delta den dagen alls. Ändrar de om planerna så är det fine, även om jag nog hade haft svårt att se framemot dagen på samma sätt längre. Fortsätter de med att "lite får man tåla"-stucket hade jag nog med det temperament jag har både sagt upp vänskap och dragit tillbaka inbjudan till bröllopet.

 

[Malin_L]

Jag hade nog även tänkt ett varv till på vilka som ska vara tärnor eller valt att inte ha några alls.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag hade sagt upp vänskapen redan i det här skedet. De där "idioterna" är inte dina vänner. Möjligen var dito.

 

[Philosophia]

Det vet givetvis mina med. Mer än väl. Ett par av de här tjejerna har ju stått mig nära i hela mitt vuxna liv och aldrig har jag getts minsta skäl att tvivla på vår vänskap.
Men uppenbarligen kastades all denna tillit i närmaste sopkorg i traditionens och det egna tvivelaktiga nöjets namn.

Men om du har känt dem så länge så måste du kunna prata med vännerna. Berätta hur du känner och gör det riktigt tydligt hur orolig du är över att möhippan kommer att bli något som du når dåligt av - och förklara hur dåligt du mår av bara tanken. Det du skriver i ditt första inlägg skadar ju faktiskt inte att säga högt: "Med ens har euforin bytts ut mot en ångestklump i magen och ett svullet, söndergråtet ansikte."

 

[JaneDoe]

Är ni väldigt unga, så det här kanske är den första möhippan i gänget på något sätt? De verkar totalt ha missuppfattat och har något slags... jag vet inte, gräslig hollywood"komedi" i tankarna?

I sådana fall snarare en begynnande 30-årskris, om något.
Jag vet inte, det är som att ha blivit tidstransporterad till roliga timmen i sexan, jag fattar egentligen ingenting av hur det blev så här eller hur någon ens kunde komma på tanken att så ett tankefrö till det här eller... Ja. Ingenting.

 

[Ramona]

Men är du helt säker på att det kommer att bli så illa? För mig känns det som någonting de kommit överens om att säga till dig så att du är orolig och får genomgå hela ditt känsloregistret innan möhippan.

Jag har svårt att tro att riktiga vänner som faktiskt känner dig skulle utsätta dig för saker du inte vill bli utsatt för. Har du någon annan anledning att tro att de inte är dina vänner och vill ditt bästa? Har de tidigare visat att de egentligen inte tycker om dig?

 

[Petruska]

Jag hoppas att jag hade gjort ett seriöst försök att rädda vänskapen. Ta upp frågan. Beskriv hur du känner utan att anklaga. Ha ett ordentligt samtal.

 

[JaneDoe]

Men är du helt säker på att det kommer att bli så illa? För mig känns det som någonting de kommit överens om att säga till dig så att du är orolig och får genomgå hela ditt känsloregistret innan möhippan.

Jag har svårt att tro att riktiga vänner som faktiskt känner dig skulle utsätta dig för saker du inte vill bli utsatt för. Har du någon annan anledning att tro att de inte är dina vänner och vill ditt bästa? Har de tidigare visat att de egentligen inte tycker om dig?

Ja, jag är säker. Läs mina tidigare svar.

Ja, vi är vänner. Ja, de tycker om mig. Jag har inga anledningar att tro annat. Men uppenbarligen går ju inte tankegångarna i stil med att "höhö, nu jävlar ska vi förstöra X liv!", utan att man/jag i slutändan kommer att inse att det inte är så illa, skratta med och tycka att upptågen är roliga.

 

[Ramona]

Men uppenbarligen går ju inte tankegångarna i stil med att "höhö, nu jävlar ska vi förstöra X liv!", utan att man/jag i slutändan kommer att inse att det inte är så illa, skratta med och tycka att upptågen är roliga.

Det kanske du kommer också?
Du kommer ju inte vara nykter när du gör detta, så det är ju inte samma känsla som när du nu sitter hemma och tänker på det.

Jag hade pratat med mina vänner i alla fall. Vem är chef för möhippan? Den personen hade jag tagit mig ett snack med.

 

[Kilauea]

Men är du helt säker på att det kommer att bli så illa? För mig känns det som någonting de kommit överens om att säga till dig så att du är orolig och får genomgå hela ditt känsloregistret innan möhippan.

Jag har svårt att tro att riktiga vänner som faktiskt känner dig skulle utsätta dig för saker du inte vill bli utsatt för. Har du någon annan anledning att tro att de inte är dina vänner och vill ditt bästa? Har de tidigare visat att de egentligen inte tycker om dig?

Varför skulle man vilja få en vän att gå igenom hela känsloregistret innan en möhippa? Är väl bättre att man bara ser fram emot det än att man ska vara orolig.

 

[Raderad medlem 68338]

Som @Philosophia skriver: ta upp detta lugnt men bestämt och förklara att om de tänkt sig ngt dylikt så är det inte uppskattat. Påminn också om att detta är din dag och att det är ditt bröllop.
Om de då ändå står på sig i att göra ett jippo mot din vilja hade jag nog sagt upp bekantskapen.

Men prata först igenom det så att eventuella frågetecken och missförstånd kan rätas ut! Det vore ju tråkigt att säga upp bekantskapen i onödan efter livslång vänskap precis innan en så viktig dag som ens bröllop!

 

[JaneDoe]

Det kanske du kommer också?
Du kommer ju inte vara nykter när du gör detta, så det är ju inte samma känsla som när du nu sitter hemma och tänker på det.

Jag hade pratat med mina vänner i alla fall. Vem är chef för möhippan? Den personen hade jag tagit mig ett snack med.

Nej, det kommer jag med alla möjliga procents säkerhet inte att tycka. Nykter som inte. Ingen promillehalt i världen hade fått mig att överväga att dansa balett på E4 heller.
Du har rätt i att känslan säkert inte varit densamma, dock - med alkohol i kroppen hade jag nog inte funderat på huruvida jag skulle vara diplomatisk eller inte i mina protester.

Ingen har fattat något ensamt beslut, så vitt jag förstått. Majoriteten av deltagarna har gemensamt kommit fram till att de här planerna är de mest lämpliga.

 

[JaneDoe]

Men.
Tack kära ni för att jag fick skriva av mig och för svar och synpunkter. Jag får försöka sova på saken och tänka vidare imorgon när både känslorna och jag förhoppningsvis har lugnat ner oss lite.

Peace.

 

[Ramona]

Varför skulle man vilja få en vän att gå igenom hela känsloregistret innan en möhippa? Är väl bättre att man bara ser fram emot det än att man ska vara orolig.

Ja, så hade ju jag behandlat mina vänner, men uppenbarligen vill ju inte TS vänner det som TS vill, trots att hon flaggat för det. Jag vet inte hur de tänker, men uppenbarligen tänker de ju inte som jag, eller du, gör.