Jag vill inte gå på min egen möhippa!

[Badger]

Och då är det ju mycket bättre att TS hör av sig i god tid och tydligt så att man mjukt kan lägga om planen och inse att man var helt fel ute, för att skapa en bra dag.

Än att situationen med pinsam klädsel, förnedring och vägran ska behöva uppstå?

För det kan ju bli hur pinsamt och hemskt som helst för alla inblandade.

 

[Manza]

Krasst: jag skulle styra upp det till något jag gillade.




Vi gifte oss "i smyg" och någon månad efteråt gick jag och vänner ut och åt som vi gör då och då, men de betalade och det förekom något mer champagne och bra vin än normalt när vi går ut.
Helt super, alla glada och nöjda.

Jag förstår verkligen vad du menar. Men i alla fall jag hade nog känt att det inte var samma sak att att "styra upp det själv" efter att något sånt här hade hänt. En möhippa, om man nu gör det hela traditionellt som TS verkar göra, ska ju ändå vara lite av en överraskning från vännerna, något som är gjort för brudens skull. Att då behöva styra upp det själv som ett resultat av att ens vänner är omogna, självupptagna idioter hade känts dubbelt surt tycker jag.

Alltså jag vet inte om jag är känslig, men jag känner mig sjukt berörd av det här. Jag hade upplevt det som ett enormt svek av mina vänner om de ser det som underhållning att titta på när jag förnedras. Och att det inte går in, efter förklaring, att de är helt fel ute med sin planering! Fy alltså.

 

[JaneDoe]

Har inte läst hela tråden men oj vad jag känner igen mig!
Det är precis därför jag INTE vill gifta mig.
Jag har många fina vänner men det förstår INTE detta med att jag skulle HATA en sån här dag.. Jag vill inte stå i centrum och skämma ut mig... De fattar inte alls. Det är något man "ska" göra. En av anledningarna till att jag aldrig kommer gifta mig...

Men fy sjutton vad jättetråkigt att läsa. Dina och mina vänner tycks ju dela någon möhippe-gen.
Det är nog inte förrän nu jag faktiskt förstått hur verkligen jättemärkliga vissa människor blir när det kommer till möhippor eller firanden i största allmänhet. Varför vill man arrangera något för och med någon som uttryckligen inte vill? Vari ligger nöjet? Jag förstår inte.

 

[hoppsann]

Tjaa, kanske men jag är tveksam. Om min mardröm vore att sälja pussar på stan (det är det) och någon hade skrivit upp på schemat för min möhippa att jag ska sälja pussar på stan. Ja då ska det till något extra för att de ska lyckas vrida det till något bra. (typ en låtsasstad på en teater och min man som får köpa pussar.)

(Att mina vänner sedan hade picknick och femkamp på min möhippa (och aldrig skulle kommit på tanken att sälja pussar) känns inte som att det spelar någon roll för tråden.)

Sedan har jag varit med om att när två bekantskapskretsar möts och ska göra möhippa tillsammans kan det bli lite kulturkrock och jahopp??? gillar hon det tror ni?? över det hela.

Dina vänners upplägg brukar vi också köra här ute på landet och det är sällan konceptet misslyckas.
Det kan vara en förklaring med kulturkrock, men då borde de riktiga vännerna ha slagit ned näven i bordet. Jag hade blivit vansinnigt besviken och övervägt nedgradering till bekanta.
Vänner känner och vänner vet var man har sin gräns.

 

[Badger]

Nu har jag talat med berörda väninnor.

Förnedringsplanerna var äkta. Jättefestligt, tyckte initiativtagarna själva. De var såklart medvetna om att jag sagt tvärt nej till den sortens aktiviteter, men ansåg sig kunna ignorera det och förstod inte helt min reaktion. För man kan ju inte ha tråkigt på möhippan. Varför motsatsen till "tråkigt" skulle vara förnedring mot min uttryckliga vilja fick jag inget svar på, men så låg det i alla fall till. Jag frågade en av initiativtagarna som hyser en i det närmaste patologisk rädsla för spindlar vad hon skulle tycka om att tillbringa sin möhippa inlåst i ett spindelrum medan deltagarna pekade och skrattade, men fick till svar att det inte var jämförbart. Faktiskt.

De flesta deltagarna ska ha varit med på det hela, någon om än efter viss övertalning. Grupptryck och upptrissning av varandra, kanske, jag vet inte, får höra mig för närmare senare. Ett par var inte eniga, däribland min släkting, men hade inte vetat om de vågade eller borde säga något. Jag är min släkting evigt tacksam att hon fattade beslut till min fördel.

Har inte kommit fram till något konkret om vare sig möhippans, tärnornas eller vänskapens vara eller icke vara än, jag nöjde mig med att få förklaringen och sedan har jag bara... inte lyckats få ihop något mer. Hela situationen fortsätter bara vara så jävla absurd att det i en annan situation antagligen varit komiskt. Men möhippan i dess tilltänkta form blir ju inte av, jag har klargjort att om de själva är taggade på att springa runt på centralen i det närmaste iklädda BH och trosor ("men du kommer ju liksom inte ha spetsstring på dig, det är inte så farligt") så är det helt deras ensak, men jag vägrar. Finns inte en chans, det bara är så. Sedan får vi se vad som sker med resten, har gått från att vara för arg för att kunna tänka till att vara för chockad och ställd för att kunna tänka, så det får ta sin tid.

Jag kan bara inte förstå hur det kunde bli så här.

Oj, oj, det var det hemskaste jag skulle kunna tänka mig (underkläder-t-centralen). Eller inte skulle kunna tänka mig. Ledsen. Hoppas det blir bra.

 

[Inglorion]

Nu har jag talat med berörda väninnor.

Förnedringsplanerna var äkta. Jättefestligt, tyckte initiativtagarna själva. De var såklart medvetna om att jag sagt tvärt nej till den sortens aktiviteter, men ansåg sig kunna ignorera det och förstod inte helt min reaktion. För man kan ju inte ha tråkigt på möhippan. Varför motsatsen till "tråkigt" skulle vara förnedring mot min uttryckliga vilja fick jag inget svar på, men så låg det i alla fall till. Jag frågade en av initiativtagarna som hyser en i det närmaste patologisk rädsla för spindlar vad hon skulle tycka om att tillbringa sin möhippa inlåst i ett spindelrum medan deltagarna pekade och skrattade, men fick till svar att det inte var jämförbart. Faktiskt.

De flesta deltagarna ska ha varit med på det hela, någon om än efter viss övertalning. Grupptryck och upptrissning av varandra, kanske, jag vet inte, får höra mig för närmare senare. Ett par var inte eniga, däribland min släkting, men hade inte vetat om de vågade eller borde säga något. Jag är min släkting evigt tacksam att hon fattade beslut till min fördel.

Har inte kommit fram till något konkret om vare sig möhippans, tärnornas eller vänskapens vara eller icke vara än, jag nöjde mig med att få förklaringen och sedan har jag bara... inte lyckats få ihop något mer. Hela situationen fortsätter bara vara så jävla absurd att det i en annan situation antagligen varit komiskt. Men möhippan i dess tilltänkta form blir ju inte av, jag har klargjort att om de själva är taggade på att springa runt på centralen i det närmaste iklädda BH och trosor ("men du kommer ju liksom inte ha spetsstring på dig, det är inte så farligt") så är det helt deras ensak, men jag vägrar. Finns inte en chans, det bara är så. Sedan får vi se vad som sker med resten, har gått från att vara för arg för att kunna tänka till att vara för chockad och ställd för att kunna tänka, så det får ta sin tid.

Jag kan bara inte förstå hur det kunde bli så här.

Vad ledsen jag blir när det inte går upp för dem vad fel det är. Men det kan också vara så att det går in om någon dag (folk hamnar ju lätt i försvars ställning när de har gjort fel och det kan ta en stund att tänka till omkring det. De är ju dock i grupp så lätt hänt att de övertalar varandra att det inte tänkt fel ).

Jag hade som sagt ingen möhippa, jag hyrde dock en bastuflotte två dagar innan bröllopet (för att jag behövde varva ner mest) och ordnade grillning, de som ville komma fick ta med sig det de ville äta och dricka Det var helt lagom tyckte jag (så ja, det finns en massa grejer man kan göra som inte är förnedrande eller kostar mycket för de inblandade ), jag hade nog mest blivit stressad och mått dåligt av en möhippa då jag inte hade tid till något innan bröllopet och mådde sjukt dåligt av all stress i flera månader.

 

[JaneDoe]

Alltså jag vet inte om jag är känslig, men jag känner mig sjukt berörd av det här. Jag hade upplevt det som ett enormt svek av mina vänner om de ser det som underhållning att titta på när jag förnedras. Och att det inte går in, efter förklaring, att de är helt fel ute med sin planering! Fy alltså.

Åh, jag har tänkt så mycket på just min egen reaktion och mina egna känslor och såväl diskuterat det med min fästman som med mig själv. "Är jag bara känslig, överreagerar jag, skulle alla andra i världen tycka att det här är svinkul?"
Men det är precis som du uttrycker det, har jag kommit fram till. Det ÄR ett svek. Det är så jag upplever det. Därtill av några av de människor jag litat på som mest. Det gör det ju så mycket värre och större än bara tanken på en jobbig aktivitet.

 

[Raderad medlem 6459]

Åh, jag har tänkt så mycket på just min egen reaktion och mina egna känslor och såväl diskuterat det med min fästman som med mig själv. "Är jag bara känslig, överreagerar jag, skulle alla andra i världen tycka att det här är svinkul?"
Men det är precis som du uttrycker det, har jag kommit fram till. Det ÄR ett svek. Det är så jag upplever det. Därtill av några av de människor jag litat på som mest. Det gör det ju så mycket värre och större än bara tanken på en jobbig aktivitet.

Du är inte det minsta känslig. Dina vänner beter sig gräsligt illa.

 

[lilstar]

Om jag var du hade jag bett min blivande make att kontakta dem för att se till att det till varje pris inte blir som de planerat. Jag är oftast för att tala för sig själv, men i det här fallet kan jag tänka mig att de lyssnar mer på någon annan, annars hade de lyssnat på dig från första början.

Sen hade jag väl så småningom tagit mig en funderare över hur bra vänner de är egentligen, men jag hade INTE låtit det överskugga bröllopet utan försökt se det som att deras hjärnor slog slint. Jag har varit med om flera möhippegäng där en person haft galna ideer som sedan blivit upptrissade av grupptryck, säkert pga en blandning av skyhöga förväntningar och att folk inte känner varandra så gruppdynamiken funkar inte.

@JaneDoe hoppas du har fått sova i natt
Helt klart (vilket har framkommit i tråden...) finns det olika syn på hur en möhippa ska vara eller inte vara.
Men en sak är viktig: Du ska inte behöva må dåligt inför eller under själva möhippan!!! Det är en fest för dig.
Jag är i vanliga fall helt för att prata för sig själv, men om jag vore du i det här fallet skulle jag be fästmannen att ringa och prata med tärnorna. Be honom förklara att du mår jättedåligt över vad du har hört och fråga dem om det verkligen var deras plan? För det är ju (förhoppningsvis) inte alls så de tänkt sig! Kanske är det lättare för både honom att få dem att förstå att det här är på allvar, och för dem att i så fall få möjligheten att tänka om, än om ni pratar direkt med varandra då det lätt kan bli upprört från båda håll.
Om de trots detta inte vill ändra utan tycker det är okej att du ska göra nåt du mår dåligt inför och verkligen inte vill, bara för att de vill och "lite får man tåla", så skulle jag sagt tack och hej. Efter att kollat att de verkligen förstått hur seriöst det här var och att du verkligen inte tycker det är okej alls. Såna vänner är inte vänner.

Men som sagt, kolla det först och ge dem chansen att ändra sig tycker jag. Be gärna fästmannen att göra det åt dig.
Du ska absolut inte behöva må dåligt och göra saker du mår dåligt av! Aldrig! Och Framförallt inte inför er stora dag!

Styrkekramar till digheart och Grattis till bröllopet!

(Och rörande diskussionen om kostnader så vill jag påtala att man mycket väl kan fixa en "classy" dag utan att det blir så fantastiskt dyrt. Hemma-SPA, laga en god middag tillsammans etc etc)

OT
Kanske är detta småaktigt från mig och det kanske bara var en slump, men jag tycker att det är fin ton att citera istället för att kopiera och skriva om andras inlägg en sida senare.

 

[mandalaki]

Jag har väldigt svårt att tro att de är så onda. Det är helt säkert fel av mig.
Det är ju inte värre än att TS, när TS känner att det håller på att gå över hennes gräns, säger ifrån?
-Nej det där vill jag inte! Nästa grej!

Tycker du att det blir en bra start på ett partaj när huvudpersonen börjar dagen med att säga NEJ, jag tänker inte klä ut mig och NEJ jag tänker inte göra si och NEJ jag tänker inte göra så? Vem orkar göra det mot ett helt kompisgäng?

 

[Manza]

Åh, jag har tänkt så mycket på just min egen reaktion och mina egna känslor och såväl diskuterat det med min fästman som med mig själv. "Är jag bara känslig, överreagerar jag, skulle alla andra i världen tycka att det här är svinkul?"
Men det är precis som du uttrycker det, har jag kommit fram till. Det ÄR ett svek. Det är så jag upplever det. Därtill av några av de människor jag litat på som mest. Det gör det ju så mycket värre och större än bara tanken på en jobbig aktivitet.

Du är inte känslig, och du överreagerar inte. Hade det varit jag, så hade jag (om vännerna inte backar och ber ordentligt om ursäkt) haft svårt att fortsätta vara goda vänner. Liksom, känner de mig inte alls? Tycker de ens om mig? Bryr de sig inte?

 

[JaneDoe]

Jag hade som sagt ingen möhippa, jag hyrde dock en bastuflotte två dagar innan bröllopet (för att jag behövde varva ner mest) och ordnade grillning, de som ville komma fick ta med sig det de ville äta och dricka Det var helt lagom tyckte jag (så ja, det finns en massa grejer man kan göra som inte är förnedrande eller kostar mycket för de inblandade ), jag hade nog mest blivit stressad och mått dåligt av en möhippa då jag inte hade tid till något innan bröllopet och mådde sjukt dåligt av all stress i flera månader.

Det låter verkligen fantastiskt fint, genomtänkt och alldeles lagom. Vad härligt.

Efter det här har jag faktiskt börjat fundera på något liknande, om det av någon av alla möjliga anledningar inte skulle bli någon möhippa alls nu. Själv bara dra ihop en liten middag med utvalda vänner och inte göra någon grej eller aktivitet av det, bara fokusera på umgänget, gemenskapen och ha en fin och social kväll tillsammans inför bröllopet (vilket jag ju i min enfald trodde att möhippan i grund och botten skulle vara, men, tja). Det är i alla fall ett alternativ som känns mer och mer attraktivt.

 

[Hyacinth]

Jag förstår verkligen vad du menar. Men i alla fall jag hade nog känt att det inte var samma sak att att "styra upp det själv" efter att något sånt här hade hänt. En möhippa, om man nu gör det hela traditionellt som TS verkar göra, ska ju ändå vara lite av en överraskning från vännerna, något som är gjort för brudens skull. Att då behöva styra upp det själv som ett resultat av att ens vänner är omogna, självupptagna idioter hade känts dubbelt surt tycker jag.

Alltså jag vet inte om jag är känslig, men jag känner mig sjukt berörd av det här. Jag hade upplevt det som ett enormt svek av mina vänner om de ser det som underhållning att titta på när jag förnedras. Och att det inte går in, efter förklaring, att de är helt fel ute med sin planering! Fy alltså.

Jag hade gjort det om det var vänner jag ville ha kvar. Men hela situationen är absurd.

 

[stjarnhimmel]

OT
Kanske är detta småaktigt från mig och det kanske bara var en slump, men jag tycker att det är fin ton att citera istället för att kopiera och skriva om andras inlägg en sida senare.

Men vänta nu.... många har väl skrivit liknande inlägg även som ditt innan du skrev det?
Eller missförstod jag vad du menade?

 

[mandalaki]

@JaneDoe Jättestarkt av dig att ta upp samtalet som du gjorde!

Hoppas nu att du kan lägga det bakom dig och se fram emot bröllopet. Jag tror inte att dina vänners avsikt var att såra dig - det låter snarare för mig som att de dragits med av hysterin som verkar råda runt många bröllop i dag. Ju större, mer och mest annorlunda, desto bättre. Helst ska man få till ett riktigt skrytbröllop som slår alla andras. De kanske helt enkelt gick bort sig i det där.

 

[athena_arabians]

Nu har jag talat med berörda väninnor.

Förnedringsplanerna var äkta. Jättefestligt, tyckte initiativtagarna själva. De var såklart medvetna om att jag sagt tvärt nej till den sortens aktiviteter, men ansåg sig kunna ignorera det och förstod inte helt min reaktion. För man kan ju inte ha tråkigt på möhippan. Varför motsatsen till "tråkigt" skulle vara förnedring mot min uttryckliga vilja fick jag inget svar på, men så låg det i alla fall till. Jag frågade en av initiativtagarna som hyser en i det närmaste patologisk rädsla för spindlar vad hon skulle tycka om att tillbringa sin möhippa inlåst i ett spindelrum medan deltagarna pekade och skrattade, men fick till svar att det inte var jämförbart. Faktiskt.

De flesta deltagarna ska ha varit med på det hela, någon om än efter viss övertalning. Grupptryck och upptrissning av varandra, kanske, jag vet inte, får höra mig för närmare senare. Ett par var inte eniga, däribland min släkting, men hade inte vetat om de vågade eller borde säga något. Jag är min släkting evigt tacksam att hon fattade beslut till min fördel.

Har inte kommit fram till något konkret om vare sig möhippans, tärnornas eller vänskapens vara eller icke vara än, jag nöjde mig med att få förklaringen och sedan har jag bara... inte lyckats få ihop något mer. Hela situationen fortsätter bara vara så jävla absurd att det i en annan situation antagligen varit komiskt. Men möhippan i dess tilltänkta form blir ju inte av, jag har klargjort att om de själva är taggade på att springa runt på centralen i det närmaste iklädda BH och trosor ("men du kommer ju liksom inte ha spetsstring på dig, det är inte så farligt") så är det helt deras ensak, men jag vägrar. Finns inte en chans, det bara är så. Sedan får vi se vad som sker med resten, har gått från att vara för arg för att kunna tänka till att vara för chockad och ställd för att kunna tänka, så det får ta sin tid.

Jag kan bara inte förstå hur det kunde bli så här.

Åh så jobbigt! Kan du tänka dig att prata med de som står dig allra närmast och bara ha en middag och trevlig kväll med dem? Ifall du känner att du ändå vill göra något

*stor kram*

Edit: Såg att du tänkt dig något sådant och det låter jättetrevligt

 

[stjarnhimmel]

Har inte traditionerna kring möhippor förändrats en hel del också...
För ca 20 år sedan såg jag ofta möhippor och svensexor på stan. Det skulle säljas kyssar, och "göra roliga saker".
Nu ser jag det väldigt sällan.

 

[hoppsann]

Tycker du att det blir en bra start på ett partaj när huvudpersonen börjar dagen med att säga NEJ, jag tänker inte klä ut mig och NEJ jag tänker inte göra si och NEJ jag tänker inte göra så? Vem orkar göra det mot ett helt kompisgäng?

Jag har lagt mig platt och tror inte längre gott om och försvarar inte heller TS vänner längre.
Men visst kan jag säga nej till mina vänner, oavsett hur många som är samlade. Dom om några är ju de som ska förstå, stötta och respektera?

 

[athena_arabians]

Har inte traditionerna kring möhippor förändrats en hel del också...
För ca 20 år sedan såg jag ofta möhippor och svensexor på stan. Det skulle säljas kyssar, och "göra roliga saker".
Nu ser jag det väldigt sällan.

Instämmer, det var länge sedan jag såg något sådant. De senaste jag hört om (kusin, svägerska och särbons kusin) var rätt lika: Kidnappning, lite bubbel, spa och sedan god middag. Svägerskans hade dessutom strålat ihop med svensexan mot kvällen vilket hade gjort dem lite nervösa med tanke på att det var meningen att brudgummen skulle ha deras lilla dotter Deras kompisar hade konspirerat med svärföräldrarna som tog hand om henne

 

[Idahoe]

OT
Kanske är detta småaktigt från mig och det kanske bara var en slump, men jag tycker att det är fin ton att citera istället för att kopiera och skriva om andras inlägg en sida senare.

Jag kopierade inte ditt inlägg, i så fall hade jag givetvis citerat dig
Jag läste TS inlägg och skummade igenom övriga ~60 inlägg och skrev sedan mitt svar. Snarare verkar vi ha tänkt ganska lika

@JaneDoe Starkt gjort av dig att prata med dem och förklara hur du känner! Så tråkigt att de inte verkar förstå
Hoppas att du ändå kan få en fin "möhippa", oavsett om du eller de anordnar något och att ni kan reda ut detta och förhoppningsvis behålla er vänskap (om det är vad som känns rätt för dig såklart!). Och viktigast av allt, jag hoppas du får en fin bröllopsdag!