Har varit i liknande sits själv med min första häst. Där kände jag också ganska direkt efter köpet att jag köpt fel häst. Men jag försökte kämpa på och tänkte att det nog ordnar sig.. Jag hade hjälp av duktiga kompisar och i början gick det väl helt okej, men glädjen i att ha egen häst fanns inte riktigt då det inte kändes okej. Jag var lite smårädd hela tiden då jag ganska fort insåg att det var mycket saker försäljaren "glömt" att berätta om hästen. Det fick jag också bekräftat senare tyvärr.. En tidigare ägare hade t.om. övervägt om hästen hade en hjärntumör då den emellanåt var så knepigFör ett litet tag sedan köpte jag en ny häst. Jag hade förhoppningar om att det skulle bli jättekul, men så blev det inte
Det går jättedåligt i ridningen och hästen är stressad och orolig i hanteringen, trots att den visade sig lugn och snäll innan köpet. Jag känner mig som en nybörjare och vill inte rida när mina stallkompisar är i stallet eftersom jag skäms så mycket för hur dåligt det går och att det inte är kul med min nya häst. De andra är positiva och säger att det ordnar till sig, hästen kommer lugna ner sig etc. men för mig känns det bara tråkigt och motvilligt.
Det borde ju vara jättekul att vara i stallet med sin nya häst, men nej. Jag sitter hellre hemma och läser.
Det känns tungt att skriva det här, som ett misslyckande och en besvikelse. Det verkade så bra, det skulle bli så kul, men istället sitter jag här och vill inte rida, fasar inför när höstterminens träningar drar igång och jag måste komma dragandes med den här hästen, och känner mig samtidigt elak som inte tycker om den.
Saknar ponnyerna mest hela tiden och skulle byta tillbaka i ett ögonblick om jag kunde.
Vad ska jag göra? Hur tidigt kan man ge upp och sälja en nyköpt häst? Och hur ska jag sluta skämmas för att känna såhär? Ska jag lugnt konstatera att mina förhoppningar om att kunna tävla i år går åt fanders, och finna mig i det, eller är det okej att vara ledsen och besviken? Och hur ska jag komma till rätta med besvikelsen över att jag inte alls fick den häst jag trodde att jag köpte?
I mitt fall tog jag hjälp av tränare och försökte få ordning på hästen i ett halvår, men insåg så småningom att jag inte var tillräckligt rutinerad för en så här känslig häst. Vi tog fram de sämsta sidorna hos varandra, jag blev osäker och då blev hästen spänd och till slut slutade det med en träning där hästen stod på bakbenen. Då bestämde jag mej för att den hästen rider jag inte fler gånger. Skickade hästen till min tränare för tillridning och med duktig rutinerad ryttare gick det hur bra som helst, inget krångel. Så efter en månad där beslöt jag att det bästa för både mej och hästen var att sälja och köpa en annan häst istället. Efter ett par månader hittade vi en köpare där det går hur bra som helst. Hästen trivs bra och de trivs suveränt med hästen!
Jag köpte strax efter detta en ung, rätt oskolad fjording istället. Även om fjordingen inte kan så mycket så går det betydligt bättre än jag hade trott. Fick verkligen jobba för att få tillbaka mitt självförtroende och få bort den ridrädsla som uppkommit med fel häst. Med min fjording kände jag efter bara nån dag att vi klickade och glädjen med att ha häst kom tillbaka
.Det är ingen lätt sits att sälja en häst som man haft bara en kort stund. För man har på något sätt känslan av att man ger upp. Men det är du som ska trivas med hästen, så gör det som känns bäst för dej. Hade det varit jag hade jag övervägt att sälja redan nu, kanske provat att ha nån duktig person som kan hjälpa dej. Det är såpass dyrt att ha häst att det ska vara roligt också, åtminstone den största delen av tiden. Lycka till vilken lösning du än väljer
