Twihard
Trådstartare
Som rubriken säger tror jag att jag håller på att gå in i en riktigt djup depression.
Ingen "ta livet av sig" situation men tung.
De jag älskar allra mest faller en efter en för dödens hand, mina största drömmar tycks jag misslyckas med. :'( Jag har en underbar familj, underbara djur, ett underbart jobb men... Ja :/
Jag är min största egen fiende, hatar mig själv på alla vis (självkänsla och självförtroende) och blir påmind om det varje dag. Jag önskar jag verkligen kunde rida bättre än jag gör (som ett litet exempel) och jobbar som hästskötare. Jag mår så dåligt av att se alla andra som rider, rida så bra som jag önskar jag gjorde, och veta att jag "bara" är den där extrahjälpen - usel på hästryggen men med ett gott hjärta.
Hade stora hopp om att få medtycke i ett projekt jag önskat skulle lyckas, men icke.
Hur gör man för att undkomma depressionen? Är det detta som kallas att gå in i väggen känslomässigt?
Jag kräks på livet samtidigt som jag får dåligt samvete för att känna så - jag borde vara glad över allt jag har. Och det är jag, älskar min familj, mina djur och jobb etc... Ja usch...
Jag är min största egen fiende, hatar mig själv på alla vis (självkänsla och självförtroende) och blir påmind om det varje dag. Jag önskar jag verkligen kunde rida bättre än jag gör (som ett litet exempel) och jobbar som hästskötare. Jag mår så dåligt av att se alla andra som rider, rida så bra som jag önskar jag gjorde, och veta att jag "bara" är den där extrahjälpen - usel på hästryggen men med ett gott hjärta.
Hade stora hopp om att få medtycke i ett projekt jag önskat skulle lyckas, men icke.
Hur gör man för att undkomma depressionen? Är det detta som kallas att gå in i väggen känslomässigt?