Jag tror att det börjar gå åt helvete igen

hier

Trådstartare
Jag funderade på att skriva detta under anonymt nick, men jag känner mig så trygg med er buke-folk att det känns onödigt (ni som känner mig vet).

(Allmänt klet: självskadebeteende och ätstörningar sedan 11 års ålder, stort trauma vid 13 års ålder, diverse stök och diagnos bipolär 2007. Så är det värsta avklarat)

Den senaste episoden jag hade var i vintras vilket slutade med att det egentligen inte skulle finnas något kvar av mig. Jag har fortfarande svårt att smälta hur nära det var, och hur jag egentligen förhåller mig till det hela. Att det rörde sig om minuter.
Ända sedan dess har jag - efter många om och men - försökt att komma tillbaka. Verkligen försökt. Vissa dagar känns det som att jag vänder ut och in på mig själv för att överhuvudtaget ge skenet av mig själv som en normal människa (vad nu normal är), men det känns som att jag hela tiden är en skådespelerska. De enda gångerna jag kan vara mig själv är i umgänget med hästarna (föga förvånande).

Det har egentligen pågått ett par veckor. Som ett garnnystan som någon har börjat peta i. Som blir mindre och mindre och slutligen kommer att lösas upp. Det är alltid så det börjar. Som ett skoskav.

Och jag blir så förtvivlad. Visst, jag har vissa praktiska saker i mitt liv som är ordentligt nedbrytande, men jag har också samtidigt så mycket positivt. Jag arbetstränar på en arbetsplats jag stormtrivs på, jag har precis hittat en ny medryttarhäst som jag är tokförälskad i. Det kommer inte att vara för evigt, men just nu idag har jag åtminstone detta. Men detta förbannade skavande lämnar mig inte ifred.

Jag har försökt att bara köra på som vanligt de senaste veckorna, men idag kommer det ikapp mig. Jag skulle ha somnat för flera timmar sedan, men jag ligger bara och svettas. Det rör sig inte om tungt bankande som när jag är djupt deprimerad, nu känns det mest som ett ytterst angeläget trummande som gör sitt bästa för att tysta allt annat. Och jag begriper inte vad detta förbannade trummande vill! :cry: :banghead: Det bara dundrar i hela kroppen och jag vet inte var jag ska börja någonstans. Ena minuten läser jag tidningen, andra minuten sitter jag i en djup diskussion med en avlägsen bekant på Facebook, tredje minuten vrider jag mina händer och fascineras över hur rynkig min hud har blivit över knogarna. Eller kanske torr. Eller gammal. Jag vet inte.

Jag har tagit mina kvällsmediciner. Jag har tagit en behovstablett. Jag gick upp 03.30 imorse så jag borde ju vara trött nu, jag har ju snart varit på full rulle i ett dygn, men jag är inte det minsta trött. Men jag vet inte var jag ska ta vägen med mig själv. Jag sitter och vrider på händerna och har redan plockat fram den lilla förpackningen med rakblad.

Ska jag verkligen trampa upp samma stig igen? Finns det verkligen ingenting annat i livet som jag kan leva på annat än att dra blod?

Jag är så trött, jag försöker verkligen sova. Men nu håller jag på att gå sönder. Helvetes jävla kukhelvete, jag har aldrig fläkt upp mig så här mycket på Buke men nu är jag rädd. Jag är rädd på riktigt :cry:
 
Jag vet inte vad man ska säga eller göra och har ingen erfarenhet alls av ditt problem, men vill du prata så finns jag här eller på tele (pma så får du nr)
 
Fundering bara, utifrån min egen situation som inte är din, utmattningsdepression och fysiska problem pga ständiga inflammationer i senor, så ta det för vad det är.
Men har du accepterat din sjukdom/sjukdomar och de funktionshinder du har pga dem? Jag får känslan i ditt inlägg att du försöker kämpa för att vara som alla andra som inte har dina problem, att hålla fasaden uppe sas. Det är för mig iaf två olika saker att veta att jag har ett problem logiskt, en annan sak att acceptera och ändra mitt liv utifrån mina nya förutsättningar. Men när jag börjat göra det i olika situationer så mår jag mycket bättre och mycket ångest kring det har släppt, istället för att skava. Rent praktiskt kan det vara att jag använder mina ortoser, jag har lärt mig att jag inte kan bära matkassen till bilen utan måste använda vagnen, jag kan inte storhandla, jag blir trött av lite och måste acceptera mina dåliga dagar och vila mm. Det låter så lätt och jag trodde jag hade gjort det, men icke då. Men jwg har fått hjälp och när det klickade till för mig så såg jag att jag tidigare bara bitit ihop och försökt köra på som alltid, ttrots mina problem i rädsla för att bli begränsad, ses som sjåpig, klen och svag. Nu kan jag se andra möjligheter och ha en bra livskvalitet med mina problem, inte trots dem om du förstår hur jag menar.
Mycket svammel, hoppas du kan få ut något av det. Kram!
 
Jag skulle ha somnat för flera timmar sedan, men jag ligger bara och svettas. Det rör sig inte om tungt bankande som när jag är djupt deprimerad, nu känns det mest som ett ytterst angeläget trummande som gör sitt bästa för att tysta allt annat. ...
...Ena minuten läser jag tidningen, andra minuten sitter jag i en djup diskussion med en avlägsen bekant på Facebook, tredje minuten vrider jag mina händer och fascineras över hur rynkig min hud har blivit över knogarna.
Jag gick upp 03.30 imorse så jag borde ju vara trött nu, jag har ju snart varit på full rulle i ett dygn, men jag är inte det minsta trött.
Du vaknar upp för tidigt men utvilad, tankarna rusar och du är uppe i varv? Impulskontrollen mindre bra nu?
Hypomani på gång är min gissning.

Informera din omgivning så att de kan hjälpa dig balansera detta. Och mottagningen så att du får nåt dämpande att kapa skovet.
 
Min sambo är på väg hem, han kommer väl märka. Inte första gången han har sett det här komma... Pratade i telefon inatt med en bukare, det var så gulligt av henne. Fick lite distrahering och pratade om hästar och annat trevligt så jag inte grävde gropen djupare, och framförallt försvann impulsen att skära. Du vet vem du är :love:

Jag har tagit en rätt hög dos lergigan nu istället för stesoliden, benso kan ibland slå fel i sådana här lägen så att man blir ännu mer uppåt istället för tvärtom. Tror att jag känner mig lite mer samlad, blir mosig i huvudet av lergiganet men det får väl vara så då. Av mottagningen kan jag säkert få någon neuroleptika, men jag avskyr de pillrena. Ska försöka avvakta lite till, det kan ju faktiskt bara vara sömnbristen också och lite andra stressfaktorer i livet.
 
Tror att jag känner mig lite mer samlad, blir mosig i huvudet av lergiganet men det får väl vara så då. Av mottagningen kan jag säkert få någon neuroleptika, men jag avskyr de pillrena. Ska försöka avvakta lite till, det kan ju faktiskt bara vara sömnbristen också och lite andra stressfaktorer i livet.

Klokt beslut att avstå stesoliden. :bow:

Men jag undrar, sömnbrist
+ rusande tankar + uppvarvning hos bipolär= i mina öron låter det högrisk och ett första symtom för att ett hypomant/maniskt/mixat skov är på gång. Att du bortförklarar risk och symtom hänger ofta ihop med att man under ett skov har bristande till ingen insikt i hur man mår eller uppfattas av andra.

Informera din sambo. I dessa lägen behöver man ha nån som hjälper en att värna om ens mående och lyfta en i kragen om man spårar in på farligheter.
 
Äter du stämningsstabiliserande? Jag känner igen det där skavandet, något som irriterar. Så blir jag när jag är på väg att varva upp (är också bipolär) Jag tycker du ska ta kontakt med psyk. Om du redan äter medicin kanske du behöver ändra dosen. Äter du ingen medicin är det nog dags att ta något som tar bort topparna. Har du fått någon behandling för att hitta alternativa vägar att hantera ditt mående än självskadande beteende?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 330
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 712
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 749
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ Hjälp, min blåsa har börjat styra mitt liv. Skulle behöva råd/tips/delade erfarenheter, tack. Har alltid haft en relativt liten blåsa...
Svar
11
· Visningar
694
Senast: Glimra
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Intressanta uppfostringsmetoder?
  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp