RIA
Trådstartare
För nån vecka sedan så beslutade jag mig för att skriva ett brev till mig pappa för att berätta om Tims funktionshinder.
Jag hade ännu inte gjort det med tanke på hur min mamma reagerade. Om 2 veckor så är det 1 år sedan vi pratade med varandra sist...
Jag valde att ta mod till mig och tänkte att han får säga vad han vill. Jag vet ju innerst inne att autismen inte beror på mig.
Så här skrev jag till honom;
Hej pappa! (15/4-10)
Hoppas allt är bra med dig. Här flyter det på, barnen växer och vi mår alla bra förutom en att vi fått en förkylning som går nu.
Jag har ett tag tänkt kontakta dig för jag vet att du gärna ville att jag skulle höra av mig innan jul.
Anledningen till att jag inte hört av mig är pga Tim. Det har varit svårt nog att berätta för andra släktingar som inte tagit det så bra, och då blir det svårare att berätta för andra när gensvaret inte varit positivt.
Nu är det så att Tim har ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Han har Autism och har efter en utredning av ett läkarteam under 1½ års tid fått den diagnosen.
Det medför att Tim inte kan kommunicera och kan således inte prata. Han kan säga lite ord men han kan inte genomföra en konversation. Funktionshindret medför ett flertal problem förutom detta, så som att han har en sömnstörning som han medicineras för. Tim lever i en egen värld. Han är här men ändå inte.
Det går inte att nå in till honom. Det är en medfödd hjärnskada av nervtrådar som inte kopplar ihop. Autism är inget som går att fixa utan det är något man får leva med. Det går att träna något som heter intensiv beteendeträning (IBT) och det ska vi snart börja med för att förbättra Tims livskvalité.
Barnen har precis börjat på dagis och Tim har en egen assistent som hjälper honom. Med Isabelle är det bra. Hon pratar och det senaste ordet hon lärde sig var lastbil.
Tim kan säga hela alfabetet och räkna till 10. Han sa sitt första ord när han var 2½ år gammal så nu har han sagt ord i 1 års tid.
Fredrik jobbar 2 veckorspass nere i Frankrike och kommer hem till helgen. Jag själv håller på att skola in barnen på dagis, 3:e veckan nu och efter det så ska jag söka jobb är det tänkt.
Jag hoppas att allt är bra med dig och att du har lika fint väder hos dig som vi har här.
Fredrik och barnen hälsar!
Kram Nettan
Och idag så fick jag ett brev från honom...
Brevet;
Hej jeanette (23/4-10)
Tack för ditt brev.
jag mår bra, det mesta fungerar som jag tänkt, jag ser till att hålla mig lagom sysselsatt.
Vi frågar oss vad det är för mening med livet, vi frågar vad det är för mening med det som sker.
Jag vet inte.
Men jag vet att det som sker med Tim är en del utav det vi kallar livet.
Det som är viktigt nu är att du och Fredrik tar hand om varandra på ett bra sätt.
Du kommer märka att märka att ditt sätt att värdera saker och händelser i livet förändras, därför är det viktigt att både du och Fredrik är delaktiga i det som sker med Tim så ni har liknande syn och värdering vad som gäller familjen.
Det finns säkert olika anledningar och skäl till att människor i er omgivning beter sig olika och att vissa har svårt för att hantera Tims funktionshinder.
Lägg ingen energi på dessa personer,
jag har en känsla av att de inte tillför mycket utav värde i det som avser Tim.
Jag tycker det vore bra om du börjar söka arbete, hitta något som kunde passa.
Du kommer en bit utanför "mamma-världen" och får litet omväxling och annat att tänka på.
Det är möjligt att jag inte är rätt person att i detta specifika fall komma med goda råd, men som du märker har jag i all välmening tagit mig friheten.
Och så en viktig sak avslutningsvis,
Att acceptera är inte att ge upp,
Det är att försöka förstå och gå vidare.
Hälsa Fredrik,
Hälsningar pappa
Jag har gått runt så här
sen jag fick brevet och känner för första gången på länge att jag inte har hela världen mot mig. Att det faktiskt finns någon med vettiga tankar där ute, och som dessuom är släkt med mig.
Kanske jag vågar mig på att hälsa på i sommar nu då.
Jag hade ännu inte gjort det med tanke på hur min mamma reagerade. Om 2 veckor så är det 1 år sedan vi pratade med varandra sist...
Jag valde att ta mod till mig och tänkte att han får säga vad han vill. Jag vet ju innerst inne att autismen inte beror på mig.
Så här skrev jag till honom;
Hej pappa! (15/4-10)
Hoppas allt är bra med dig. Här flyter det på, barnen växer och vi mår alla bra förutom en att vi fått en förkylning som går nu.
Jag har ett tag tänkt kontakta dig för jag vet att du gärna ville att jag skulle höra av mig innan jul.
Anledningen till att jag inte hört av mig är pga Tim. Det har varit svårt nog att berätta för andra släktingar som inte tagit det så bra, och då blir det svårare att berätta för andra när gensvaret inte varit positivt.
Nu är det så att Tim har ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Han har Autism och har efter en utredning av ett läkarteam under 1½ års tid fått den diagnosen.
Det medför att Tim inte kan kommunicera och kan således inte prata. Han kan säga lite ord men han kan inte genomföra en konversation. Funktionshindret medför ett flertal problem förutom detta, så som att han har en sömnstörning som han medicineras för. Tim lever i en egen värld. Han är här men ändå inte.
Det går inte att nå in till honom. Det är en medfödd hjärnskada av nervtrådar som inte kopplar ihop. Autism är inget som går att fixa utan det är något man får leva med. Det går att träna något som heter intensiv beteendeträning (IBT) och det ska vi snart börja med för att förbättra Tims livskvalité.
Barnen har precis börjat på dagis och Tim har en egen assistent som hjälper honom. Med Isabelle är det bra. Hon pratar och det senaste ordet hon lärde sig var lastbil.
Tim kan säga hela alfabetet och räkna till 10. Han sa sitt första ord när han var 2½ år gammal så nu har han sagt ord i 1 års tid.
Fredrik jobbar 2 veckorspass nere i Frankrike och kommer hem till helgen. Jag själv håller på att skola in barnen på dagis, 3:e veckan nu och efter det så ska jag söka jobb är det tänkt.
Jag hoppas att allt är bra med dig och att du har lika fint väder hos dig som vi har här.
Fredrik och barnen hälsar!
Kram Nettan
Och idag så fick jag ett brev från honom...
Brevet;
Hej jeanette (23/4-10)
Tack för ditt brev.
jag mår bra, det mesta fungerar som jag tänkt, jag ser till att hålla mig lagom sysselsatt.
Vi frågar oss vad det är för mening med livet, vi frågar vad det är för mening med det som sker.
Jag vet inte.
Men jag vet att det som sker med Tim är en del utav det vi kallar livet.
Det som är viktigt nu är att du och Fredrik tar hand om varandra på ett bra sätt.
Du kommer märka att märka att ditt sätt att värdera saker och händelser i livet förändras, därför är det viktigt att både du och Fredrik är delaktiga i det som sker med Tim så ni har liknande syn och värdering vad som gäller familjen.
Det finns säkert olika anledningar och skäl till att människor i er omgivning beter sig olika och att vissa har svårt för att hantera Tims funktionshinder.
Lägg ingen energi på dessa personer,
jag har en känsla av att de inte tillför mycket utav värde i det som avser Tim.
Jag tycker det vore bra om du börjar söka arbete, hitta något som kunde passa.
Du kommer en bit utanför "mamma-världen" och får litet omväxling och annat att tänka på.
Det är möjligt att jag inte är rätt person att i detta specifika fall komma med goda råd, men som du märker har jag i all välmening tagit mig friheten.
Och så en viktig sak avslutningsvis,
Att acceptera är inte att ge upp,
Det är att försöka förstå och gå vidare.
Hälsa Fredrik,
Hälsningar pappa
Jag har gått runt så här
sen jag fick brevet och känner för första gången på länge att jag inte har hela världen mot mig. Att det faktiskt finns någon med vettiga tankar där ute, och som dessuom är släkt med mig.Kanske jag vågar mig på att hälsa på i sommar nu då.
Senast ändrad:
