Jag orkar inte längre, omplacering?

[Eje]

Jag har en 2,5-årig tik som jag har funderat på att omplacera en väldigt lång tid nu.

Anledningarna till varför är att hon inte fungerar ihop med andra hundar och det värsta är vid hundmöten. Då visar hon ett aggressivt beteende, skulle jag släppa kopplet hade hon attackerat den andra hunden utan tvekan. Hon blir så frustrerad att hon biter i kopplet, hon brukade även bita mig i benet men skönt nog slutade hon med det efter en rejäl tillsägning, dock händer det fortfarande till och från när hon missar kopplet och hugger mig istället. Hon biter gärna min andra hund om hon får chansen om jag är ute med båda vilket har lett till bråk då min andra hund inte tycker det är så kul att få ett nyp på baken.

Hon kan försöka bita efter människor om de går förbi eller kommer för nära. Hänt några gånger att hon hoppar och försöker få tag i folks händer.. Detta gör även att jag inte kan ta med mig henne någonstans längre. Jag tycker det är väldigt tråkigt, för hennes del också. Hon får alltid vara hemma och det är ofta som jag måste stanna hemma också. Ska vi någonstans är det oftast munkorg som gäller.

Jag tycker själv att jag har försökt i stort sätt allt. Jag har testat med att säga till henne, berömma hur mycket som helst om hon tittar bort från hunden, tittar på mig osv, belöna rätt beteende, godis, gott godis, jättegott godis, leksak, klicker.... Men inget har hjälpt ett dugg. Fortfarande samma beteende. Jag har inte sett någon som helst förbättring, jag har gett upp. Vad gör jag för fel.. Så nu för tiden så vänder jag på klacken och går andra hållet. Det är inte så kul att vara ute och gå med henne längre när hon beter sig som hon gör.

Nu orkar jag inte längre och detta har fått mig att aldrig mer vilja ha hund, hundar är inte roligt öht och jag längtar tills dagen då jag slipper ha hund. Hundägandet har blivit en börda och det är mer dåligt än bra just nu. Det kanske låter som om jag hatar mina hundar, absolut inte! Jag älskar dem otroligt mycket, men jag är bara så trött.. Känner mig som en riktigt värdelös hundägare, jag misslyckades med att uppfostra min valp och nu har jag förstört henne.

Jag vill verkligen inte omplacera henne.. Jag vill att det ska funka! Men det känns som hon skulle få det så mycket bättre hos någon annan. Någon som kan träna med henne och få henne mer säker. Men helst av allt vill jag ju att den personen ska vara jag. Men kanske måste jag inse att jag kanske inte är så bra med hundar som jag vill tro, jag kan inte uppfostra och träna en hund, och se till att hon får ett hem som faktiskt kan det?

Gör jag rätt i att omplacera henne? Jag vill ju att hon ska få det så bra som möjligt.

 

[tuaphua]

Jag har en 2,5-årig tik som jag har funderat på att omplacera en väldigt lång tid nu.

Anledningarna till varför är att hon inte fungerar ihop med andra hundar och det värsta är vid hundmöten. Då visar hon ett aggressivt beteende, skulle jag släppa kopplet hade hon attackerat den andra hunden utan tvekan. Hon blir så frustrerad att hon biter i kopplet, hon brukade även bita mig i benet men skönt nog slutade hon med det efter en rejäl tillsägning, dock händer det fortfarande till och från när hon missar kopplet och hugger mig istället. Hon biter gärna min andra hund om hon får chansen om jag är ute med båda vilket har lett till bråk då min andra hund inte tycker det är så kul att få ett nyp på baken.

Hon kan försöka bita efter människor om de går förbi eller kommer för nära. Hänt några gånger att hon hoppar och försöker få tag i folks händer.. Detta gör även att jag inte kan ta med mig henne någonstans längre. Jag tycker det är väldigt tråkigt, för hennes del också. Hon får alltid vara hemma och det är ofta som jag måste stanna hemma också. Ska vi någonstans är det oftast munkorg som gäller.

Jag tycker själv att jag har försökt i stort sätt allt. Jag har testat med att säga till henne, berömma hur mycket som helst om hon tittar bort från hunden, tittar på mig osv, belöna rätt beteende, godis, gott godis, jättegott godis, leksak, klicker.... Men inget har hjälpt ett dugg. Fortfarande samma beteende. Jag har inte sett någon som helst förbättring, jag har gett upp. Vad gör jag för fel.. Så nu för tiden så vänder jag på klacken och går andra hållet. Det är inte så kul att vara ute och gå med henne längre när hon beter sig som hon gör.

Nu orkar jag inte längre och detta har fått mig att aldrig mer vilja ha hund, hundar är inte roligt öht och jag längtar tills dagen då jag slipper ha hund. Hundägandet har blivit en börda och det är mer dåligt än bra just nu. Det kanske låter som om jag hatar mina hundar, absolut inte! Jag älskar dem otroligt mycket, men jag är bara så trött.. Känner mig som en riktigt värdelös hundägare, jag misslyckades med att uppfostra min valp och nu har jag förstört henne.

Jag vill verkligen inte omplacera henne.. Jag vill att det ska funka! Men det känns som hon skulle få det så mycket bättre hos någon annan. Någon som kan träna med henne och få henne mer säker. Men helst av allt vill jag ju att den personen ska vara jag. Men kanske måste jag inse att jag kanske inte är så bra med hundar som jag vill tro, jag kan inte uppfostra och träna en hund, och se till att hon får ett hem som faktiskt kan det?

Gör jag rätt i att omplacera henne? Jag vill ju att hon ska få det så bra som möjligt.

Om du inte vill omplacera egentligen tänker jag: Har du provat ta hjälp av tränare?

 

[Luff]

Vad är det för ras? Är fler i kullen sådana här? När blev det så här?

 

[Eje]

Nej det är något jag inte har gjort. Har dock gått på unghundskurs och då tränade vi mycket på just hundmöten och skvallerträning bl.a.. Hon är duktig när vi väl tränar men hon beter sig fortfarande likadant oavsett hur många gånger vi tränar på det. Hon tappar fokus på en gång och allt vi tränat är som bortblåst.

Men om ni har tips på en riktigt bra instruktör i Stockholms-området så tar jag gärna emot det!


Det är en basenji och vad jag vet är det ingen i kullen som är såhär, nu var det längesen jag träffade ett syskon men vad jag vet är alla jättetrevliga hundar. Hon har varit såhär så länge jag kan minnas.

 

[dobbis]

Jag har en 2,5-årig tik som jag har funderat på att omplacera en väldigt lång tid nu.

Anledningarna till varför är att hon inte fungerar ihop med andra hundar och det värsta är vid hundmöten. Då visar hon ett aggressivt beteende, skulle jag släppa kopplet hade hon attackerat den andra hunden utan tvekan. Hon blir så frustrerad att hon biter i kopplet, hon brukade även bita mig i benet men skönt nog slutade hon med det efter en rejäl tillsägning, dock händer det fortfarande till och från när hon missar kopplet och hugger mig istället. Hon biter gärna min andra hund om hon får chansen om jag är ute med båda vilket har lett till bråk då min andra hund inte tycker det är så kul att få ett nyp på baken.

Hon kan försöka bita efter människor om de går förbi eller kommer för nära. Hänt några gånger att hon hoppar och försöker få tag i folks händer.. Detta gör även att jag inte kan ta med mig henne någonstans längre. Jag tycker det är väldigt tråkigt, för hennes del också. Hon får alltid vara hemma och det är ofta som jag måste stanna hemma också. Ska vi någonstans är det oftast munkorg som gäller.

Jag tycker själv att jag har försökt i stort sätt allt. Jag har testat med att säga till henne, berömma hur mycket som helst om hon tittar bort från hunden, tittar på mig osv, belöna rätt beteende, godis, gott godis, jättegott godis, leksak, klicker.... Men inget har hjälpt ett dugg. Fortfarande samma beteende. Jag har inte sett någon som helst förbättring, jag har gett upp. Vad gör jag för fel.. Så nu för tiden så vänder jag på klacken och går andra hållet. Det är inte så kul att vara ute och gå med henne längre när hon beter sig som hon gör.

Nu orkar jag inte längre och detta har fått mig att aldrig mer vilja ha hund, hundar är inte roligt öht och jag längtar tills dagen då jag slipper ha hund. Hundägandet har blivit en börda och det är mer dåligt än bra just nu. Det kanske låter som om jag hatar mina hundar, absolut inte! Jag älskar dem otroligt mycket, men jag är bara så trött.. Känner mig som en riktigt värdelös hundägare, jag misslyckades med att uppfostra min valp och nu har jag förstört henne.

Jag vill verkligen inte omplacera henne.. Jag vill att det ska funka! Men det känns som hon skulle få det så mycket bättre hos någon annan. Någon som kan träna med henne och få henne mer säker. Men helst av allt vill jag ju att den personen ska vara jag. Men kanske måste jag inse att jag kanske inte är så bra med hundar som jag vill tro, jag kan inte uppfostra och träna en hund, och se till att hon får ett hem som faktiskt kan det?

Gör jag rätt i att omplacera henne? Jag vill ju att hon ska få det så bra som möjligt.

Är det inte bättre att avliva henne? Hon mår ju inte heller bra.

 

[GotAsecret]

Förlåt...men...Vill du verkligen lämna en sån hund till någon annan? Och göra det med gott samvete?
Vad säger uppfödaren? Kan den hjälpa dig på något sätt?

 

[Elementary]

Jag har svårt att se att någon vettig person skulle vilja ta sig an en hund som gör utfall och biter mot både andra hundar, okända människor och sin förare. Det är ju en farlig hund! Jag skulle också ha problem med att lita på att personen som hävdar att de kan göra något åt saken faktiskt kan det. Det känns som att det blir delvis mitt ansvar om hunden i den personens händer biter ett barn eller en hund eller annat som råkar komma för nära.

Så jag tycker ju att de två alternativen är att träna mer med hunden (helst med hjälp av tränare då) eller att avliva henne. Om man i ett sådant fall vill fortsätta kämpa så måste hundarna separeras helt. Enbart och alltid bara gå promenader ensam. Den andra hunden ska inte behöva bli biten. Man måste också ta sitt ansvar och se till att hon absolut inte på något sätt kan riskera att skada någon annan. Inte minsta lilla. Inte komma i närheten av någon person, hund eller annat som kan skadas av utfallen. Få är beredda att bli så låsta till en hund som inte mår bra och kanske aldrig kommer göra det.

Jag tror inte att du har förstört din hund. Ni har gått kurs, du säger att du har försökt att träna bort detta osv. En frisk hund ska inte bete sig på det sättet. Kan hon ha ont? Aggressivitet kan vara ett tecken på smärta.

 

[Eje]

Tyvärr så har jag ingen kontakt med uppfödaren längre.

Jag förstår att det antagligen inte finns någon som faktiskt vill ta sig an henne.
Det är väl mer ett önsketänkande, att någon är villig att ge henne en chans.

Jo jag har tänkt ta henne till en veterinär så hon kan bli undersökt ordentligt men finner man inget så kanske nästa steg är en tränare då.

 

[Eje]

Kan det inte vara så att hon beter sig såhär för att det är just jag i andra änden av kopplet? Kanske skulle hon bete sig helt annorlunda om det vore någon annan?

Vissa hundar beter ju sig helt annorlunda när det är någon annan än ägaren.
Men detta kanske bara är ännu ett önsketänkande.

 

[Red_Chili]

Med tanke på att det är en basenji... har du testat att ta kontakt med någon annan uppfödare, om du nu inte "vill" ha kontakt med hundens uppfödare (svårt att använda rätt ord när jag inte vet hur er relation ser ut och varför)?

Det jag tänker är att basenjivärlden borde vara hyfsat lik salukivärlden. Inte för att basenji är en vinthund, men det är ju en "nästan-vinthund" Hade en salukiägare dykt upp med en hund som har liknande problem hade det varit plättlätt att hitta någon som ville och hade kunskap att hjälpa till på ett bra sätt. Salukifolk hjälps åt. Jag bor själv i Sthlm och vet att det ju finns många med vinthundar och "grupp 5-vinthundar" i trakterna. Du kan tex gå med i facebookgruppen Vinthundar i Stockholm för att be om tips på tränare osv.

Du säger att hon är 2,5 år gammal och att ni "testat allt". Hur länge har hon betett sig såhär? De metoder som känts bäst, hur länge har du använt dig av dem innan du gett upp? Varför har du inte kontaktat tränare?

Det är absolut inte fel att omplacera, men omplacerar du inte via uppfödare/raskunnig kan det nog vara svårt att hitta rätt person. Jag tror det är bättre att du tar hjälp av en bra tränare först. Kan fundera lite under dagen på om jag känner till någon bra. Just nu är jag lite för trött för att fungera ordentligt.

 

[dobbis]

Vad gör du uppe @Red_Chili ,ska inte du börja jobba om några timmar?

 

[Tora]

Tyvärr så har jag ingen kontakt med uppfödaren längre.

Jag förstår att det antagligen inte finns någon som faktiskt vill ta sig an henne.
Det är väl mer ett önsketänkande, att någon är villig att ge henne en chans.

Jo jag har tänkt ta henne till en veterinär så hon kan bli undersökt ordentligt men finner man inget så kanske nästa steg är en tränare då.

Googla på hundpsykolog Eva. Hon har en podradio på Sveriges Radio (eftersom hon är så pass stor och välkänd känns det här inte som reklam). Kolla runt bland avsnitten. Finns en hel del om problem och problemhundar. Finns även fler äldre avsnitt som är från tiden innan podden blev en del av Sveriges Radio.

Om det du hör på poddarna låter som något för dig och din hund så kanske du kan vända dig till henne för mer personlig hjälp.

 

[Red_Chili]

Vad gör du uppe @Red_Chili ,ska inte du börja jobba om några timmar?

Jo.. vaknade för att Ebrah var dålig i magen och behövde ut (hon hittade något äckligt under en promenad igår) sedan kollade jag buke innan jag somnade om Lagom pigg nu när jag om någon minut ska till jobbet.

 

[Wenniz]

Men om ni har tips på en riktigt bra instruktör i Stockholms-området så tar jag gärna emot det

Kolla med Hundens Hus Stockholm? Jag har fått massor av hjälp via dom med bl.a. hundmöten.

 

[Luff]

Gå till en vetrinär först. Hon kan ha ont någonstans.

 

[Eje]

Jag har funderat på om jag ändå ska ta och kontakta hennes uppfödare. Jag kommer säkert inte få något svar, för det är så vi tappade kontakten. Hon slutade bara en dag att prata med mig. Om hon fortfarande inte vill prata med mig så kan jag absolut kontakta någon annan uppfödare.

Minns inte exakt när det startade men vi var på den där kursen augusti 2015, så hon var runt 7 månader och hon hade betett sig såhär ett tag innan också. Problem med människor är dock något som kommit ganska nyligen, kanske runt 2 år ungefär.

Jag har använt metoden i kanske nå veckor men bytt metod när jag inte ser någon förbättring.
Vet att det något som tar tid så jag borde verkligen ha bättre tålamod.

Jag tycker det har varit dyrt, dålig ursäkt kanske vissa tycker men jag har faktiskt inte haft råd. Sen har jag velat trott att det är något jag kan klara av själv. Men nu är det annorlunda, jag har råd och har förstått att jag behöver hjälp av någon som kan detta.


Ska ta och läsa lite mer om Eva och Hundens hus!

 

[sorbifolia]

Gå till en vetrinär först. Hon kan ha ont någonstans.

Det var min första tanke med! Hundar som har ont kan visa aggresivt beteende för att skydda sig från andra hundar.

I övrigt så har min kompis en äldre omplacerings-basenji (tik) som är hundaggresiv, den biter dock inte människor. Hon har gett upp att träna bort det och rastar endast hunden där det inte lär komma främmande hundar. Det funkar sådär någorlunda iom att vi bor en bit utanför stan, men det är jobbigt och hon skulle nog aldrig tagit över hunden om hon visste vad den hade för problem... (den blir mycket bra omhändertagen, så ingen tror något annat!)

Så jag skulle inte rekommendera omplacering, utan 1 - kolla upp den veterinärt, 2 - ta hjälp av en duktig tränare, 3 - avliva om den visar sig ha ont eller problemen inte går att träna bort inom rimlig tid.

 

[Blandrastik]

Har haft ett par Basenji på kurs, de har varit nyfikna, envisa och riktigt trevliga. Sen har jag haft två som "kunder" (jobbar som problemhundsutredare) båda hade samma problem. Det påminde nästan om rage som röd cocker kunde få tidigare.
Du kunde ta i hunden på fel sätt och det i princip brann i skallen på den, den bet allt som kom i dess väg. Den ena bet även folk, den andra hade lite mer fokus på andra hundar, som enligt henne inte uppförde sig enligt reglerna.
Det gick att ordna upp båda. Däremot ska man från början fundera på sin egen insats som hundägare för man ger sig in i en sån här process. Det krävs massor med tid och pengar (om du ska ha privatinstruktör) Då måste verkligen vilja satsa allt på din hund.
Om du redan idag känner att du längtar efter att hunden ska försvinna så känns det svårt, du måste vara supermotiverad.
Jag hade också tagit den till vet. det är ju alltid ruta ett. Men sen måste du fundera på om du orkar, att säga nej är helt okej, problemhundar är krävande.

 

[Fisherling]

Synd att det verkar ligga i rasen.. Även jag vet om en basenji som är fruktansvärt aggressiv mot andra hundar. Anfall är bästa försvar.

 

[Eje]

Jag har nu ringt och pratat med en veterinär och berättade hur det låg till och att jag vill få henne undersökt. Det lät jättebra när hon berättade hur undersökningen går till och hur vi kan gå vidare efteråt beroende på vad det kan vara. Så på måndag har vi tid!

Jag kommer skicka iväg några mejl till olika uppfödare och prata lite med dem ang detta beteende.
Sen ta kontakt med en tränare och då få höra av någon som kan detta om hur mycket det krävs från mitt håll och sedan måste jag ta beslutet om jag är villig att fortsätta eller inte.

Innan avlivning kommer jag nog fundera på omplacering ändå. Det finns folk som är beredda att ge problemhundar en chans. Så länge man är ärlig och den personen vet och är helt säker på vad som krävs så varför inte ge det en chans. Jag vägrar leva med tanken som att det kanske hade funnit en annan lösning eller bara om jag hade gjort något annorlunda osv. Självklart om det visar sig att hon har ont eller liknande och det absolut inte går att göra något åt det men annars finns det kanske någon som vill ge henne en sista chans.