- Svar: 27
- Visningar: 2 561
Dethär kanske kommer låta jätte dumt men jag vill skriva lite om i tisdags. Och det som hände då var att jag försökte att ta själv mord.
Men ja trigger varning att det är om sånt men det fattar ni nog att det kan vara triggande
Men frånbörjan då så var det att jag har haft skit mycket ångest enda sen i förra veckan pågrund av flera andledningar. Och den försvann aldrig även fast jag tog medicin och allt så var det alltid massa ångest. Så jag var tillexempel på toa golvet mycket mera nu motför jag har varit på flera månader innan. Bara som förklaring att det var skit mycket ångest.
Och så har jag haft jätte mycket jobbiga och äckliga tankar och minnen och känslor. Och det är påsk i helgen som är skit skit jobbigt för mig och känns som jag bara inte kan klara det.
Och att jag skulle rida i tisdags men det gick inte utan jag fick nästan panik innan så vi be stämde att jag inte skulle. Och då kändes det också skit dåligt och att jag var jätte jobbig för alla för att jag inte ens kunde skritta runt lite på en jätte lugn och snäll ridskole ponny.
Men ja sen det sista var att jag hade middagen i tisdags och då miss lyckades jag med den också. Och alltså domandra sa att det inte gjorde nåt och så men JAG tyckte ändå det och att jag miss lyckas med exakt ALLT.
Så efter middagen så var jag i mitt rum med M. Och jag försökte att andas med han och ha fokus på han och så men det var som jag hade en monster röst i huvudet som bara skrek att jag skulle göra en dålig sak. Även fast att jag försökte att säga mot den men det var som jag inte kunde utan jag bara var tvungen att lyssna på den.
Så då när jag fick ett till fälle så gjorde som monster rösten sa. Och jag kommer såklart inte att skriva vad här men iallafall så kom en personal och upp täckte det. Och då hade jag svimmat men jag vaknade lite men jag kommer inte ihåg så jätte mycket förräns att jag var i en ambulans påväg till sjuk huset och då var det som allt bara exploderade i huvudet och jag fick panik och började gråta skit mycket och spydde och alltmöjligt.
Men ja jag kom iallafall till akuten och dom kollade massa saker och sen skulle jag vara kvar i några timmar för dom skulle kolla några saker igen och sånt. Men tillslut så var dom klara iallafall och att jag inte hade fått några skador eller så från det förutom några små saker.
Så igår så kom jag till bup iallafall men jag hoppas att jag får bli ut skriven idag iallafall. För jag har ändå MYCKET hellre att personalen på hvb måste vara med mig helatiden men att jag iallafall känner dom och kan vara med M och det känns mera hemma och så. Motför här och att jag inte känner nån och allt bara är skit jobbigt
Men ja jag ville bara skriva lite om det som hände iallafall och varför och så.
Och att det är så jävla konstigt att jag kunde ha dött i förr går. Eller blivit så jag kanske inte skulle ha vaknat igen. Det skulle bara ha varit några minuter så kunde det ha blivit HELT annat. Men nu för det inte hann gå så lång tid tills att en personal kom så är allt nästan somvanligt. Det bara är så jävla konstigt att det kan vara SÅ liten skillnad om man dör eller inte.
Men ja trigger varning att det är om sånt men det fattar ni nog att det kan vara triggande
Men frånbörjan då så var det att jag har haft skit mycket ångest enda sen i förra veckan pågrund av flera andledningar. Och den försvann aldrig även fast jag tog medicin och allt så var det alltid massa ångest. Så jag var tillexempel på toa golvet mycket mera nu motför jag har varit på flera månader innan. Bara som förklaring att det var skit mycket ångest.
Och så har jag haft jätte mycket jobbiga och äckliga tankar och minnen och känslor. Och det är påsk i helgen som är skit skit jobbigt för mig och känns som jag bara inte kan klara det.
Och att jag skulle rida i tisdags men det gick inte utan jag fick nästan panik innan så vi be stämde att jag inte skulle. Och då kändes det också skit dåligt och att jag var jätte jobbig för alla för att jag inte ens kunde skritta runt lite på en jätte lugn och snäll ridskole ponny.
Men ja sen det sista var att jag hade middagen i tisdags och då miss lyckades jag med den också. Och alltså domandra sa att det inte gjorde nåt och så men JAG tyckte ändå det och att jag miss lyckas med exakt ALLT.
Så efter middagen så var jag i mitt rum med M. Och jag försökte att andas med han och ha fokus på han och så men det var som jag hade en monster röst i huvudet som bara skrek att jag skulle göra en dålig sak. Även fast att jag försökte att säga mot den men det var som jag inte kunde utan jag bara var tvungen att lyssna på den.
Så då när jag fick ett till fälle så gjorde som monster rösten sa. Och jag kommer såklart inte att skriva vad här men iallafall så kom en personal och upp täckte det. Och då hade jag svimmat men jag vaknade lite men jag kommer inte ihåg så jätte mycket förräns att jag var i en ambulans påväg till sjuk huset och då var det som allt bara exploderade i huvudet och jag fick panik och började gråta skit mycket och spydde och alltmöjligt.
Men ja jag kom iallafall till akuten och dom kollade massa saker och sen skulle jag vara kvar i några timmar för dom skulle kolla några saker igen och sånt. Men tillslut så var dom klara iallafall och att jag inte hade fått några skador eller så från det förutom några små saker.
Så igår så kom jag till bup iallafall men jag hoppas att jag får bli ut skriven idag iallafall. För jag har ändå MYCKET hellre att personalen på hvb måste vara med mig helatiden men att jag iallafall känner dom och kan vara med M och det känns mera hemma och så. Motför här och att jag inte känner nån och allt bara är skit jobbigt
Men ja jag ville bara skriva lite om det som hände iallafall och varför och så.
Och att det är så jävla konstigt att jag kunde ha dött i förr går. Eller blivit så jag kanske inte skulle ha vaknat igen. Det skulle bara ha varit några minuter så kunde det ha blivit HELT annat. Men nu för det inte hann gå så lång tid tills att en personal kom så är allt nästan somvanligt. Det bara är så jävla konstigt att det kan vara SÅ liten skillnad om man dör eller inte.
Jag förstår att det kan vara jätte jobbigt med ångest, även om jag såklart inte kan sätta mig in i din situation och historia. Jag vill bara poängtera att bara för att du gjorde som du gjorde, betyder inte att du är svag eller inte kan stå emot. Just nu är du sjuk och du har varit med om massa saker de sista året, så det är inte så konstigt att det blir något steg tillbaka ibland. Var snäll mot dig själv och visa dig själv samma förståelse som du hade visat någon annan, i samma situation.
