Jag kommer aldrig bli som ni

En sak som jag har hört om autism är att många som har det har mera känsla om rätt och fel motför andra. Men det stämmer ju inte för ALLA utan det finns personer med autism som ljuger mer än alla andra och som inte verkar ha NÅN känsla om rätt och fel ALLS. Men iallafall många är så och det stämmer nog för mig iallafall. Och då kanske endel tror att det är en bra sak men det är det INTE för mig iallafall.
Utan dethär är bara NÅGRA av dom neggativa sakerna som är för det:
Jag tar jätte personligt om andra tillexempel ljuger och är falska
Jag kan inte bara tänka att endel gör elaka saker utan jag vill fatta VARFÖR och många bara skiter i det
Väldigt ofta så KAN jag inte ljuga även ifall jag skulle vilja
Jag blir jätte frusterad ifall nån tror att jag ljuger för jag fattar inte ens varför jag skulle det
Jag kan inte bara släppa när andra är falska utan jag vill veta VARFÖR
Jag får panik ifall jag vet att nånting är mitt fel eller att jag är rädd för det
Det är bara endel av allt så jag skulle kunna skriva mycket mera men jag orkar inte det. Men ja det kanske låter som en liten sak men det är bara EN andledning att jag aldrig kommer passa in och jag kommer aldrig ha nåt okej liv. För domflesta är inte som mig eller rättaresagt så är det ju mig det är fel på. Så JAG är inte som domflesta andra. Och jag fattar inte domflesta andra och dom fattar inte mig och då är jag fast i att vara ensam och utan för föralltid.

 

[LiviaFilippa]

Och det här svaret innehåller väldigt mycket av det jag skrev ovan.

(obs! All empati försvinner inte, men framförallt delen som jobbar med att inse att andra faktiskt *kan* förstå en, helt eller delvis, gör det gärna).

Det blir bättre. Vi lovar.

Och vet du?

DU ÄR NORMAL.

Bara för att du inte är exakt samma som 'alla andra' betyder inte att du inte är normal. Även om det kan kännas så

*jag hävdar fortfarande att 'alla andra' är en falskhet som inte existerar men som gärna ser ut så när man själv känner sig utanför

Okej det lät som att du menade att all empati försvinner.
Men detdär att det blir bättre så det kan INGEN lova för ingen kan VETA det. Utan du kan ju veta att det blev bättre för dig och att det blir bättre för domflesta men det be tyder inte att det kommer bli så förmig.
Och jag fattar att inte ALLA andra är exakt lika och tänker exakt lika men domflesta är ju mera lika motför mig efter som alla andra inte har autism.

 

[Elo]

Okej det lät som att du menade att all empati försvinner.
Men detdär att det blir bättre så det kan INGEN lova för ingen kan VETA det. Utan du kan ju veta att det blev bättre för dig och att det blir bättre för domflesta men det be tyder inte att det kommer bli så förmig.
Och jag fattar att inte ALLA andra är exakt lika och tänker exakt lika men domflesta är ju mera lika motför mig efter som alla andra inte har autism.

Nej. Alla andra har inte autism. Men alla andra har inte blont hår heller. Eller är korta/långa.

Det är något vi är. Men det behöver inte betyda att vi låter det definiera oss.

Visst. Jag är autist. Men jag är också vuxen. Kvinna. Lärare. Ryttare. Kampsportare. Brunett. Singel. Scout. Bokfantast. Kort. Äldre än vad jag vill låtsas om, mm. Ingen av dessa sakerna är den enda saken jag är. Och ingen av sakerna är något som jag hänger HELA min person på. Jag är alla saker. Och ingen.

Liksom du är. Alla pusselbitar. Allt du är och allt du upplevt har byggt personen du är idag. Det bra och det dåliga. Det enkla och det svåra. Det du gillar och det du ogillar.

 

[Luff]

Nej jag vet att ingen bara kan allt men det är iallafall väldigt mycket lättare ifall man kan hela det språket eller hur jag ska förklara.
Men tillexempel om du föddes i Sverige och dina föräldrar pratade svenska och allaandra pratade svenska. Och sen gick du i skolan och alla pratade svenska och du lärde dig allt på svenska. Då skulle du nog inte be höva tänka såmycket HUR du pratade med andra tillexempel om du lärde känna nya vänner som också pratade svenska ellerhur? Utan det skulle vara ganska så själv klart och du bara pratade helt själv klart.
Men som det känns med autism och att man inte fattar som ett hemligt språk så är det för mig iallafall som att du kanske föds i Sverige och dina föräldrar pratar svenska och allt sånt. Men du föds med en hjärna som bara kan tänka på grekiska. Så hela skolan alltid när du pratar med andra allt sånt är mycket svårare att fatta för du kan inte orden och du fattar inte vad dom säger bara att lyssna utan du måste som över sätta allt i huvudet och tänka hur du ska säga så domandra fattar. Och det är o möjligt att lära sig svenska utan du kan ändå bara grekiska. Så du måste träna jätte mycket mera motför allaandra bara så du kan fatta som grund prat eller hur man säger.
Då kommer det nog vara jätte mycket svårare och nästan kännas som o möjligt att bara sitta och prata med alla som pratar svenska och försöka passa in med dom för du måste ju tänka helatiden på allt som säger som du inte fattar.
Men jag vet inte om det blev så bra förklarat nu.

Jag förstår. Du beskriver det väldigt bra med grekiskan. Det är precis så för min närstående. Vissa saker hen frågar om är saker jag aldrig ens funderat på. Vardagliga saker. Hen har också mycket tankar om ont o gott, rättvisa och varför många är elaka. I min familj skojar vi ofta ironiskt. Det har hen lärt sig men frågar om det är allvar eller skämt när hen känner sig osäker. Vi får ju tänka efter vad vi säger men omgivningen kan ju inte alltid anpassa sig. Det har varit många ledsna, arga stunder i skolan i frustration över att inte förstå och inte klara vissa saker. Nu är hen över 20, har haft lite praktik och tränat på att umgås på "jobb", har många vänner på nätet, någon irl och ska börja på folkhögskola vilket vi hoppas ska få det sociala att lossa. Men det krävs träning. Som du säger, när alla pratar ett främmande språk så tar det tid att lära sig. Om då ingen pratar med en är det ganska hopplöst. Du är fantastisk på att uttrycka dig och dina känslor i skrift. Det är en bra start.

 

[Mint]

Jag upplever att det är väldigt mycket lättare att vara vuxen!

Som ung kändes det ofta mycket mer svårt att passa in dels eftersom alla andra var (i mina ögon) mer lika varandra och för att unga människor ofta är mycket mer känsliga för vad som sticker ut.

Vuxna är ofta mer olika varandra och det är mycket mer variation på vad som uppfattas som ”normalt”. Folk är olika gamla, har gått olika utbildningar, flyttat till olika ställen och har haft massor av olika erfarenheter i livet. Det blir helt enkelt så att alla är mer olika varandra på ett bra sätt.

Som vuxen umgås man ofta också i sammanhang som man är mer en del av och har valt själv vilket jag tycker gör stor skillnad.

Om jag tänker på din liknelse med språket så känner jag det som en kombination av att jag har tränat mer och blivit lite bättre på svenska, att många personer ändå pratar lite olika språk och dialeketer så att min grekiska brytning märks mindre och att jag umgås i sammanhang där alla har behövt lära sig ett nytt gemensamt språk i alla fall (typ på jobbet).

 

[LiviaFilippa]

Nej. Alla andra har inte autism. Men alla andra har inte blont hår heller. Eller är korta/långa.

Det är något vi är. Men det behöver inte betyda att vi låter det definiera oss.

Visst. Jag är autist. Men jag är också vuxen. Kvinna. Lärare. Ryttare. Kampsportare. Brunett. Singel. Scout. Bokfantast. Kort. Äldre än vad jag vill låtsas om, mm. Ingen av dessa sakerna är den enda saken jag är. Och ingen av sakerna är något som jag hänger HELA min person på. Jag är alla saker. Och ingen.

Liksom du är. Alla pusselbitar. Allt du är och allt du upplevt har byggt personen du är idag. Det bra och det dåliga. Det enkla och det svåra. Det du gillar och det du ogillar.

Men alltså autism är ju inte samma som att ha brunt hår eller att man rider eller tycker om att läsa eller nånting sånt. Utan det är en DIAGNOS som man får FÖR ATT man har endel svårig heter och att man inte tänker som domflesta eller funkar som domflesta. Det är ju det som ÄR hela diagnosen och om man inte hade dom svårig heterna och om man funkade lika som domflesta och allt sånt så skulle man ju inte ha autism.
Men det är inte precis en diagnos att du är brunett eller ryttare eller nånting ellerhur? Utan jag tycker iallafall att det är STOR skillnad mellan att man har en diagnos som man har problem för och att man har några intressen eller vilken hår färg man har och sånt. För det på verkar ju väldigt mycket mera motför vad man har för intressen eller vilken hår färg man har eller nåt sånt. Så iallafall som JAG tycker så är det lite som att man för minskar det om man säger att autism bara är en del av en lika som vilken hår färg man har eller intressen eller jobb.
Plus så domflesta såna saker förutom sin ålder och sin längd men nästan allt annat KAN man ju ändra om man vill och man har ett val om allt sånt. Alltså tillexempel så jag kan ju välja att färga håret svart tillexempel och jag kan välja intressen och sånt. Men jag kan inte VÄLJA att inte ha autism.
Och sen detsista men dethär är inte bara ett svar till dig utan till flera. Men det är om ni som skriver är autistisk. Och jag tänkte på det nu för du skrev att det bara är en del av den man är. Men jag bara undrar om det är nån speciell andledning att ni skriver är autistisk istället för har autism? Dethär är bara som jag tycker så menar inte att det är rätt eller fel utan det är väl o lika hur man tycker bara. Men som jag tycker så låter är autistisk som att man mera som har det som sin identitet eller hur man säger. Alltså att det är nånting som man ÄR som att det är själva jag. Men har autism låter mera som att det är en diagnos man har men det är inte hela JAG liksom utan att det är mera som en del av en bara.
Jag vet inte om nån fattar hur jag menar men jag hoppas det iallafall. Och jag bara undrar hur ni tänker om det.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår. Du beskriver det väldigt bra med grekiskan. Det är precis så för min närstående. Vissa saker hen frågar om är saker jag aldrig ens funderat på. Vardagliga saker. Hen har också mycket tankar om ont o gott, rättvisa och varför många är elaka. I min familj skojar vi ofta ironiskt. Det har hen lärt sig men frågar om det är allvar eller skämt när hen känner sig osäker. Vi får ju tänka efter vad vi säger men omgivningen kan ju inte alltid anpassa sig. Det har varit många ledsna, arga stunder i skolan i frustration över att inte förstå och inte klara vissa saker. Nu är hen över 20, har haft lite praktik och tränat på att umgås på "jobb", har många vänner på nätet, någon irl och ska börja på folkhögskola vilket vi hoppas ska få det sociala att lossa. Men det krävs träning. Som du säger, när alla pratar ett främmande språk så tar det tid att lära sig. Om då ingen pratar med en är det ganska hopplöst. Du är fantastisk på att uttrycka dig och dina känslor i skrift. Det är en bra start.

Ja fast det är ett språk som man VET att man inte kommer kunna lära sig utan till. Utan man måste alltid tänka som dubbelt och över sätta allt till domandras språk.

 

[LiviaFilippa]

Jag upplever att det är väldigt mycket lättare att vara vuxen!

Som ung kändes det ofta mycket mer svårt att passa in dels eftersom alla andra var (i mina ögon) mer lika varandra och för att unga människor ofta är mycket mer känsliga för vad som sticker ut.

Vuxna är ofta mer olika varandra och det är mycket mer variation på vad som uppfattas som ”normalt”. Folk är olika gamla, har gått olika utbildningar, flyttat till olika ställen och har haft massor av olika erfarenheter i livet. Det blir helt enkelt så att alla är mer olika varandra på ett bra sätt.

Som vuxen umgås man ofta också i sammanhang som man är mer en del av och har valt själv vilket jag tycker gör stor skillnad.

Om jag tänker på din liknelse med språket så känner jag det som en kombination av att jag har tränat mer och blivit lite bättre på svenska, att många personer ändå pratar lite olika språk och dialeketer så att min grekiska brytning märks mindre och att jag umgås i sammanhang där alla har behövt lära sig ett nytt gemensamt språk i alla fall (typ på jobbet).

Alltså jag tror att jag fattar hur du menar. Men det är inte bara att jag känner mig utan för och konstig motför andra runt min ålder utan det är med vuxna också. Så jag tror inte att det kommer vara så jätte stor skillnad förmig om jag blir vuxen.

 

[LiviaFilippa]

Nu har jag gjort fel igen som jag ALLTID gör. Och jag vet inte om det är för att jag är dum i huvudet eller för jag har autism eller båda. Men jag kan ALDRIG göra rätt utan o avsett vad det är så gör jag alltid alltid ALLTID fel Även ifall jag försöker att göra nånting rätt så nej det är ändå fel. Och jag gör alltid andra ledsna eller be svikna eller att det blir jobbigt för andra även fast DETENDA jag vill är att inte vara så fucking jävla jobbig helatiden ändå så ÄR jag det o avsett hurmycket jag försöker.
Jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte

 

[sorbifolia]

Nu har jag gjort fel igen som jag ALLTID gör. Och jag vet inte om det är för att jag är dum i huvudet eller för jag har autism eller båda. Men jag kan ALDRIG göra rätt utan o avsett vad det är så gör jag alltid alltid ALLTID fel Även ifall jag försöker att göra nånting rätt så nej det är ändå fel. Och jag gör alltid andra ledsna eller be svikna eller att det blir jobbigt för andra även fast DETENDA jag vill är att inte vara så fucking jävla jobbig helatiden ändå så ÄR jag det o avsett hurmycket jag försöker.
Jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte

Vad har hänt, vännen?

(Jag höll på med ett svar angående det med att vara autist/ha autism, men måste återkomma till det sedan, pga det tog lite lång tid att formulera)

 

[LiviaFilippa]

Vad har hänt, vännen?

(Jag höll på med ett svar angående det med att vara autist/ha autism, men måste återkomma till det sedan, pga det tog lite lång tid att formulera)

Jag skrev ju det att jag har gjort fel igen som jag alltid gör. För det är HELT fucking o möjligt för mig att göra nånting rätt nånsin utan o avsett hur jag gör så är allt alltid bara fel.

 

[Ullmerkott]

En sak jag känner igen från när jag var yngre är att det kändes så viktigt att alltid göra rätt, och jag var väldigt rädd för att göra fel. Så jag känner igen känslan av att det är skitjobbigt när man gjort något fel, att någon blir besviken osv.

Det är faktiskt också en sak som blivit mycket bättre med åren. Oftast får man lära sig som ung att det finns RÄTT och FEL, men sanningen är att det ofta är mer en glidande skala av fördelar och nackdelar, om du förstår hur jag menar? Det som någon tycker är fel kanske egentligen är ungefär lika bra, eller till och med bättre, ut någon annans synvinkel. Och om någon blir besviken behöver det inte vara jag som gjort fel, det kan lika gärna vara den besvikne som hade orimliga förväntningar just då.

Jag har också blivit mycket mer förlåtande mot att inte behöva göra allt perfekt och alla nöjda jämt. Det GÅR nämligen inte! Man får göra så gott man kan, och om man ändå råkat göra illa någon får man be om ursäkt och fundera på om man kan göra annorlunda nästa gång. Har man inte råkat döda någon går det oftast att fixa till.

 

[sorbifolia]

Jag skrev ju det att jag har gjort fel igen som jag alltid gör. För det är HELT fucking o möjligt för mig att göra nånting rätt nånsin utan o avsett hur jag gör så är allt alltid bara fel.

Jag håller med om det som @Ullmerkott skriver - det mesta i livet är inte antigen "rätt" eller "fel", utan det är en mix av fördelar och nackdelar.

Vi kan alla ha svårt för att veta hur vi ska göra ibland, och det händer vi gör saker som vi ångrar i efterhand. Jag tycker inte det verkar som om du gör "fel" oftare än någon annan. Troligen så är det många som tycker du gör rätt och några som tycker du gör fel nästan oavsett vad du gör, därför att folk har olika perspektiv helt enkelt.

 

[LiviaFilippa]

En sak jag känner igen från när jag var yngre är att det kändes så viktigt att alltid göra rätt, och jag var väldigt rädd för att göra fel. Så jag känner igen känslan av att det är skitjobbigt när man gjort något fel, att någon blir besviken osv.

Det är faktiskt också en sak som blivit mycket bättre med åren. Oftast får man lära sig som ung att det finns RÄTT och FEL, men sanningen är att det ofta är mer en glidande skala av fördelar och nackdelar, om du förstår hur jag menar? Det som någon tycker är fel kanske egentligen är ungefär lika bra, eller till och med bättre, ut någon annans synvinkel. Och om någon blir besviken behöver det inte vara jag som gjort fel, det kan lika gärna vara den besvikne som hade orimliga förväntningar just då.

Jag har också blivit mycket mer förlåtande mot att inte behöva göra allt perfekt och alla nöjda jämt. Det GÅR nämligen inte! Man får göra så gott man kan, och om man ändå råkat göra illa någon får man be om ursäkt och fundera på om man kan göra annorlunda nästa gång. Har man inte råkat döda någon går det oftast att fixa till.

Det finns iallafall rätt och fel för mig och det är att som jag gör är ALLTID fel. O avsett vad jag gör o avsett om jag ändrar mig så gör jag ALLTID fel.

 

[LiviaFilippa]

Jag håller med om det som @Ullmerkott skriver - det mesta i livet är inte antigen "rätt" eller "fel", utan det är en mix av fördelar och nackdelar.

Vi kan alla ha svårt för att veta hur vi ska göra ibland, och det händer vi gör saker som vi ångrar i efterhand. Jag tycker inte det verkar som om du gör "fel" oftare än någon annan. Troligen så är det många som tycker du gör rätt och några som tycker du gör fel nästan oavsett vad du gör, därför att folk har olika perspektiv helt enkelt.

Måste andra tycka så fucking mycket helatiden då? Och jag har inte skrivit nåt om att göra saker som man ångrar i efter hand.

 

[sorbifolia]

Måste andra tycka så fucking mycket helatiden då? Och jag har inte skrivit nåt om att göra saker som man ångrar i efter hand.

Nej, det bästa i många fall vore ju om folk kunde fokusera på sig själv och inte hålla på och tycka om vad andra gör.

 

[LiviaFilippa]

Nej, det bästa i många fall vore ju om folk kunde fokusera på sig själv och inte hålla på och tycka om vad andra gör.

Ja men så är det ju inte. Utan hur det ÄR är att ALLA an tyder att jag gör fel hela jävla tiden o avsett vad jag gör o avsett hurmycket jag försöker.
Som ett exempel om vill göra en sak men jag vet inte exakt hur. Så börjar vissa an tyda att det är fel eller dåligt fast vissa tycker inte det. Så frågar jag hur dom menar och då säger vissa att det skulle det vara jobbigt om jag gjorde det som jag tänkte och att det bästa för nånannan är att inte göra det som jag tänkte på. Jaha så då var det fel då såklart. Och sen säger nånannan att det är jobbigt för denandra personen om jag INTE gör det som jag tänkte frånbörjan som jag inte kan nu för att det var så fel och hemskt och jobbigt.
EXAKT HUR ska jag göra rätt då? För alla val är som bort tagna för det är dåligt att göra det jsg tänkte och det är dåligt att INTE göra det. Fast också så SKA jag göra det bara inte till den personen som JAG ville utan bara till dom som har så fucking jävla mycket å sikter om allt??
Så det både ÄR FEL att göra det som jag tänkte och det är fel att INTE göra det som jag tänkte OCH jag SKA GÄRNA göra det som jag tänkte fast till dom som tyckte dom första sakerna INTE till den som JAG ville???
HUR gör man rätt dä om detenda JAG vill är att MESTAVALLT inte göra nåt så denandra personen mår dåligt och HELST att jag skulle vilja ha en pytte liten chans att må liiite bättre också men jag fattar att det är o möjligt och o viktigt.

 

[sorbifolia]

Ja men så är det ju inte. Utan hur det ÄR är att ALLA an tyder att jag gör fel hela jävla tiden o avsett vad jag gör o avsett hurmycket jag försöker.
Som ett exempel om vill göra en sak men jag vet inte exakt hur. Så börjar vissa an tyda att det är fel eller dåligt fast vissa tycker inte det. Så frågar jag hur dom menar och då säger vissa att det skulle det vara jobbigt om jag gjorde det som jag tänkte och att det bästa för nånannan är att inte göra det som jag tänkte på. Jaha så då var det fel då såklart. Och sen säger nånannan att det är jobbigt för denandra personen om jag INTE gör det som jag tänkte frånbörjan som jag inte kan nu för att det var så fel och hemskt och jobbigt.
EXAKT HUR ska jag göra rätt då? För alla val är som bort tagna för det är dåligt att göra det jsg tänkte och det är dåligt att INTE göra det. Fast också så SKA jag göra det bara inte till den personen som JAG ville utan bara till dom som har så fucking jävla mycket å sikter om allt??
Så det både ÄR FEL att göra det som jag tänkte och det är fel att INTE göra det som jag tänkte OCH jag SKA GÄRNA göra det som jag tänkte fast till dom som tyckte dom första sakerna INTE till den som JAG ville???
HUR gör man rätt dä om detenda JAG vill är att MESTAVALLT inte göra nåt så denandra personen mår dåligt och HELST att jag skulle vilja ha en pytte liten chans att må liiite bättre också men jag fattar att det är o möjligt och o viktigt.

Jag förstår att det är skitsvårt och att det känns omöjligt att göra "rätt" när du får så många olika råd. Men kom ihåg att den som känner både dig och den andra personen (som du inte vill få att må dåligt) bäst är du själv, andra kan säga sina åsikter och hur dom tänker, men dom kan inte veta säkert vad som är bäst för er.

Och det är jätteviktigt att du ska få må bättre, så just det tycker jag är något som ska väga väldigt tungt i ditt beslut. Om du har en magkänsla av vad som skulle kännas bäst för dig, så följ den, om du klarar.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår att det är skitsvårt och att det känns omöjligt att göra "rätt" när du får så många olika råd. Men kom ihåg att den som känner både dig och den andra personen (som du inte vill få att må dåligt) bäst är du själv, andra kan säga sina åsikter och hur dom tänker, men dom kan inte veta säkert vad som är bäst för er.

Och det är jätteviktigt att du ska få må bättre, så just det tycker jag är något som ska väga väldigt tungt i ditt beslut. Om du har en magkänsla av vad som skulle kännas bäst för dig, så följ den, om du klarar.

Det är ju lätt för dig att säga. Och det är iallafall försent nu så det spelar ingen roll.

 

[LiviaFilippa]

och det händer vi gör saker som vi ångrar i efterhand.

Vad menade du med dethär efter som att du svarade det till mig?

 

[sorbifolia]

Vad menade du med dethär efter som att du svarade det till mig?

Det var ett svar på det här som du skrev:

Nu har jag gjort fel igen som jag ALLTID gör.

Där låt det som att du gjort något som du skulle vilja ha gjort annorlunda nu i efterhand? Och jag menade bara att du inte är ensam om att göra saker som du sedan känner att "ånej, detta blev fel" - det är något som händer för de flesta ganska ofta skulle jag säga.