Jag känner mig så hemsk!

[miisen80]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag kände precis som du!
Måste ha något att göra men jag sviker min prinsessa om jag skaffar en ny häst snabbt, det var dock ingen som höll med mig om det.

Tittade på en ny häst tre dagar efter men jag kan ju inte direkt påstå att det blev kärlek vid första ögonkastet. Provade den en gång till o tyckte att, jo, men kanske.

Bestämde mig för att besiktiga den, den gick igenom. Min vet som jag fått en väldigt bra relation till iom allt som hände med min förra häst tyckte det verkade som ett bra köp.

En vecka senare åkte jag o hämtade hem Port Ellen, det var mycket blandade känslor. Det tog sin lilla tid men jag ångrar inte att jag köpte henne.

Nu har det gått nästan tio månader o jag är mycket glad för henne. En snällare häst med det psyket som bara är fyra år finns nog inte.

Leta på du bara! Förvänta dig dock inte kärlek vid första ögonkastet.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Tack snälla för era värmande ord. Jag blir rörd över att få så mycket svar och uppmuntran.

Stallägaren ringde i dag och undra om jag orkade kolla till deras hästar under midsommarhelgen eftersom de är bortbjudna. Givetvis sa jag ja. Vet inte alls hur jag kommer reagera när jag kommer ut dit men någongång måste jag ju dit. Hon saknade mig sa hon trots att jag bara varit borta i 2 dagar.

 

[Forest Autumn]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag tror att det är bra att åka dit även om det kanske känns jättejobbigt när du kommer dit.
Jag har inte tagit bort ngn häst men sålt en häst vilket jag var helt förtvivlad för, en lång historia som jag inte orkar berätta. Det var hemskt att gå ut i stallet och se hennes tomma box. Men det var ändå hästarna som hjälpte mig att komma över det.
Det går kanske inte att jämföra men för mig var det bara jobbigt i början. Sedan fann jag tröst hos de hästar som var kvar.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jo någon gång måste jag ju åka dit eftersom jag tänkt skaffa ny häst och stallägaren dessutom är en av mina vänner.

Tycker dte är ganska skönt att första besöket blir när ingen annan är där. Då kan jag bryta ihop och gråta bäst jag vill i fred där ute i skogen.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

I dag var jag ute i stallet för första gången sedan Simon somnade in. Redan när jga svängde av stora vägen och in på deras lilla väg så började tårarna rinna. När jag åkte förbi där själva avlivningen skett strömmade tårarna så jag knappt såg vägen. Som tur var var jag nästan framme då. Var jobbigt och komma ut till hästarna och se dem och ingen lyfte huvudet och gnägga åt mig.

Men nu är det gjort och det ska väl bli lättare och lättare är det tänkt. Men han fattas mig otroligt mycket och saknaden efter honom är jättestor.

 

[Forest Autumn]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Men nu är det gjort och det ska väl bli lättare och lättare är det tänkt. Men han fattas mig otroligt mycket och saknaden efter honom är jättestor.

Jag vet egentligen inte vad jag ska svara men gör det ändå för att visa att jag läst tråden. Du vet säkert precis som jag att det blir lättare så småningom. Du kommer över det och kommer säkert att hitta en ny häst som så småningom kommer att betyda lika mkt. En liten del av honom kommer alltid att finnas kvar hos dig.
Men jag vet - det är egentligen inte ngn tröst just nu.