Jag känner mig så hemsk!

[Donnatello]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Massa tröstkramar till dig!
Jag vet som många andra precis hur du känner dig. Fick för ca 5 år sedan ta bort min första häst min alldeles speciella stjärna. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom allt jag lärde mig från honom men jag gör det numera med ett leende på läpparna.
Jag letade ny häst ganska snabbt efter och även om jag saknade honom otroligt kändes det bra att ha en ny pålle att ägna all sin tid åt.
Du kommer över det men låt det ta tid, det gör ont en stund.
//Tello

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Det är just det jag funderar på. I dag känner jag mig rastlös som sjutton. Normalt skulle jag varit i stallet nu och njutit av varma hästmular. Så även om jag älskar min häst otroligt mycket och sorgen efter honom är avgrundsdjup så känns det som att jag behöver någon att vårda.

Men jag vet ju inte alls hur jag kommer reagera när jag åker ut till stallet igen för första gången. Tror att dte kan bli lite jobbigt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Känner igen det du skriver. Ångesten innan, vakuumet efter, tvivlet, ångrandet och sorgen.

Det är nu nästan tre år sedan jag tog bort min Rö. Det kommer att lägga sig men det tog för mig ganska lång tid. Men jag vet i alla fall att hästen har frid, jag har inte slumpat bort honom till någon annan som vill ge "en trasig häst en ny chans" eller liknande. Det hjälper faktiskt för mig att tänka så. Han är trygg.

Jag kunde inte återvända till stallet efteråt, jag försökte vara medryttare på en kompis häst men det funkade inte. Jag skaffade hund istället.

Har du börjat titta något på annonser? Bara att titta och drömma om en framtid kan hjälpa, och rätt var det är snubblar du över nästa rätta häst.

 

[_pirate]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag hamnar snart i samma situation som du då jag antagligen måste ta bort min älskade Cilla efter sommarbetet. Det känns fruktansvärt att känna tyngden av att ha en väns liv i sina händer, och jag fasar för dagen då jag måste ringa och beställa tid

Men jag har hittat något som gör att jag håller mig uppe, nämligen lilla ponnyskrutten Lobelia.
Jag trodde, som många andra i tråden, att jag aldrig skulle vilja ha häst igen, eller vilket djur som helst för den delen, men så träffade jag lilla Lobelia och det klickade direkt. Jag köpte inte henne bara "för att", bara som reserv, utan det kändes verkligen som att vi fann varandra, som att hon valde mig.

Varje gång jag tänker på att jag kommer mista Cilla så väcks också tankarna på att jag snart kan börja pyssla med Lobelia, rida och köra in henne, ställa ut, betäcka och "bli med" föl.

Dessa tankar håller mig uppe och jag älskar båda mina hästar lika mycket, fast på olika sätt..

Jag tror att nya djur, nya vänner, är det som håller oss uppe när vi förlorar någon vi älskar.

 

[Judelaw]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag vet precis hur du känner dig just nu, tog bort min för ungefär tre månader, men du får tänka att det var för hans bästa.
Och han kommer alltid finnas med dig, i ditt hjärta och i ditt minne.
Tänk på alla fina stunder ni har tillsammans.
Jag tror inte att han hade viljat se dig ledsen och så, men självklart ska du vara ledsen och gråta mycket - det hjälper.
Man får bita ihop och kämpa på som vanligt, försök åka och titta på nya hästar, jag skaffade mig en ny redan efter en månad och det är jag glad för. Den nya hästen har hjälpt mig att ta mig igenom detta.

Hoppas du mår bättre nu och allt kommer ordna sig

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Ja jag har börjat titta. Började titta redan innan han var borta men efter vi bestämt oss. Och faktiskt så ska jag åka och titta på en treårig liten kille redan på söndag.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Tack för all värme och omtanke. Visst det känns tufft men jag känner att jag måste ha en häst så enkelt är det. Men kärleken till Simon kommer alltid finnas kvar och han kommer alltid ha en del av mitt hjärta som ingen annan häst kan ta. Så på söndag ska jag kolla en pojke. har stora förhoppningar på honom. Men ajg tänker inte stressa in i något bara för att ersätta någon utan det måste ändå kännas bra.

Skulle jag sakna själva mulpussandet för mycket så får jag åka till stallet och pussa på stallägarens hästar.

Det jag tycker är jobbigt just nu är att själva avlivningen var obehaglig. Det var ju inget lungt och harmoniskt och hästen bara somna. Utan det var lite våldsamt och det hade jag inte förberett mig på riktigt. Jag kan fortfarande höra de lite frustaktiga ljudet när lungorna kollapsa och det lät osm hsäten levde. Mycket obehagligt och det kommer förfölja mig en lång tid. Men samtidigt så vet jag att detta sättet är det bäst för hästen och det är ju för hans skull allt händer.

 

[Fibusen]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Sänder en stor cyberkram! Och jag tror att du gör det rätta genom att leta efter en ny häst! När jag förlorade min hund så sa jag "aldrig mer att jag kommer att köpa en till hund!" Det höll i sig en vecka..

Jag satte ut en annons om att jag ville ha en hund till våren/sommaren (detta var i slutet av november),så om det var några valpkullar planerade,då jag ville vara med helt från början,så fick dom gärna höra av sig,fick ett svar om en valp på 9 månader som behövde ett hem NU! Jag fick ångest då det kändes som om jag skulle svika min gammla hund,men vipps,2 dagar innan julafton så åkte jag och hämtade hem den nya hunden,först så var det jobbigt då man tänkte att man svikit den gammla,samt att man kände att man aldrig kunde bli och tycka om den nya lika mycket.
Men,såklart kunde man göra det,och sorgearbetet gick lättare på något sätt,för då hade man en anledning till att gå upp på morgonen,och man hade nån man kunde gråta ut hos.

Jag ältade att jag svek min gammla hund tills en kompis sa till mig en dag:
"Du har inte svikit honnom,du har bevisat för honnom att du är stark nog att öppna armarna åt en ny hund som behövde ett akut hem så fort,trots att du är helt förstörd,du har gett en ny hund chansen att få leva ett bra liv,trots att det värker i hela ditt hjärta,det ska din gammla hund vara stolt över..."

Så tänk på det!

 

[Tussinussen]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Det jag tycker är jobbigt just nu är att själva avlivningen var obehaglig. Det var ju inget lungt och harmoniskt och hästen bara somna. Utan det var lite våldsamt och det hade jag inte förberett mig på riktigt. Jag kan fortfarande höra de lite frustaktiga ljudet när lungorna kollapsa och det lät osm hsäten levde. Mycket obehagligt och det kommer förfölja mig en lång tid. Men samtidigt så vet jag att detta sättet är det bäst för hästen och det är ju för hans skull allt händer.

Ursch vad hemskt....jag har följt din historia, du ligger ungefär en vecka före mig i den hemska processen. Du vet inte om det men du är draghjälp åt mig....

Jag har ringt och bokat avlivning idag, eller rättare sagt har försökt, han ska återkomma till mig om en mer bestämd tid men det blir iaf nästa vecka. Han sa att han kunde ta i morgon men det orkade jag inte med, dessutom ska f d ägaren kanske komma och säga hej då och det hinner hon inte om det blir i morgon.

Jag pratade med vet. om detta med hur det går till och hon sa att hon inte tycker man ska vara med, "man behöver inte vara där och se sin häst falla ner död" och jag frågade killen på Lantbrukstjänst och han tyckte att mjo, någon måste vara med och hålla i grimskaftet. Jag vet inte om jag orkar, och vet inte om jag törs fråga min stallägare om hon orkar. Tycker du att jag skulle? Jag vill minnas min vackra pojke som han är, inte ha en bild på näthinnan som den som du verkar ha.

Vad skulle ditt råd bli?

(Jag har också börjat titta på annonser och har t o m hört mig för om en häst, jag känner mig så illojal men samtidigt vill jag inte "missa" en häst som verkar passa mig perfekt och som skulle hjälpa mig gå vidare.)

 

[tinna]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Om jag får lägga mej i, att vara med eller ej.
Det beror på hur man är som person. Jag är nog ganska kylig på ytan men ytterst känslig under skalet. Jag har varit med en av tre gånger. Inte hållit i grimskaftet (det gjorde min hästskötare på egen begäran) med jag stod vid sidan om. Den hästen var jag inte så väldigt fäst vid så det var inte så fruktansvärt hemskt. Men visst, det sitter kvar på närhinnan trots att det är 13 år sedan.

Så det är en sak man får ta beslut om själv. Hade hästen betytt väldigt mycket för mej hade jag nog valt att inte vara med.

Du är INTE illojal om du skaffar en ny häst snabbt. Det hjälper dej att komma vidare. Och din "gamla" häst har inte en aning om det eller lider av det. Han/hon har bara sluppit sin smärta och det är en gåva från dej till honom/henne i sig.
Kram//

 

[Niela]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Tvärtom du är världens bästa hästägare som kan ta detta beslut i rätt tid..
När jag ringde och beställde kände jag som du..men jag åkte ut till hästen och då sa de bara i huvudet NÄ du gör de rätta..
Och hästen sa till mig med sina ögon.. låt mig få sluta mitt liv här och nu jag är nöjd och nu är det dags för oss att skiljas åt!

Jag saknar henne varje dag men kan trösta mig med att hon är ju med mig överallt nu ist, jag kan känna hennes närvaro ibland när jag rider min nuvarande häst..Då känner jag att Gazella lunkar med oss ett tag..En gång stannade min häst och gnäggade ut i tomma intet det var som om hon käner att gazella var med oss...

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Sänder en stor cyberkram! Och jag tror att du gör det rätta genom att leta efter en ny häst!


Jag ältade att jag svek min gammla hund ...

Så tänk på det!

Det är lite så jag känner. Att jag sviker honom och att han inte var värd mer än att en ny häst kommer inom kort tid. Men samtidigt efter denna dag med rastlöshet osv så vet jag att jag behöver ha att pyssla med annars blir jag knäpp.

 

[Forest Autumn]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Om du inte har varit med om något liknande tidigare så tycker inte jag att du ska vara med.

Jag har aldrig varit med när en häst har avlivats men däremot varit med när får och fåglar har slaktats och när hundar och katter har avlivats. Det är alltid otrevligt och man vet inte alltid hur man reagerar. Det är inte ngt jag undviker men som sagt inte heller trevligt.
Jag kommer inte att vara med den dagen det är dags för min egen häst. Det vill jag inte. Däremot kommer jag nog att vara med när det blir dags för ngn av våra andra.
Men vi är alla olika som ngn har skrivit före mig. Vi har också olika band till olika hästar. Det har i alla fall jag.

Till ts
Jag har följt din tråd men inte skrivit i den. Det är hemskt att mista ett djur. Ännu hemskare då om själva avlivningen var obehaglig. Men det var säkert du som led av det och inte din häst. Jag menar att det brukar gå så snabbt ändå.
Du gör säkert rätt i att leta efter en ny häst. Då får du lite annat att tänka på.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Ursch vad hemskt....jag har följt din historia, du ligger ungefär en vecka före mig i den hemska processen. Du vet inte om det men du är draghjälp åt mig.....

Är bara glad att du fått draghjälp av mig i en sådan här jobbig sits. Ibland behöver man det.

Jag har ringt och bokat avlivning idag, eller rättare sagt har försökt, han ska återkomma till mig om en mer bestämd tid men det blir iaf nästa vecka. Han sa att han kunde ta i morgon men det orkade jag inte med, dessutom ska f d ägaren kanske komma och säga hej då och det hinner hon inte om det blir i morgon..

Så var det för mig också. När jag ringde sa de att jaha vi kan komma i morgon. Eftersom han inte stod i outhärdliga smärtor och fungerade fint iom att han inte reds och gick på grönbete så sköt jag faktiskt på det. Kände att jag behövde den tiden.

Jag pratade med vet. om detta med hur det går till och hon sa att hon inte tycker man ska vara med, "man behöver inte vara där och se sin häst falla ner död" och jag frågade killen på Lantbrukstjänst och han tyckte att mjo, någon måste vara med och hålla i grimskaftet. Jag vet inte om jag orkar, och vet inte om jag törs fråga min stallägare om hon orkar. Tycker du att jag skulle? Jag vill minnas min vackra pojke som han är, inte ha en bild på näthinnan som den som du verkar ha.

Vad skulle ditt råd bli?

(Jag har också börjat titta på annonser och har t o m hört mig för om en häst, jag känner mig så illojal men samtidigt vill jag inte "missa" en häst som verkar passa mig perfekt och som skulle hjälpa mig gå vidare.)

Alltså det är jättesvårt verkligen att råda. Även fastän det var lite otäckt så minns jag Simon mer efteråt när han redan låg. det såg ut som han sov och det såg så fridfullt ut. Jag gick fram och klappa honom på huvudet och stängde ögonlocken på honom. Man får stänga av öronen och vända bort blicken lite så man slipper se blodet som rinner ut.

Trots att jag upplevde det som lite otäckt så ångrar jag inte att jag var med honom till sista stund. Även fastän jag hade backat undan lite och sambon min höll honom så var jag ändå där.

Om du väljer att vara med så se till att du har någon där som kan hålla hästen åt dig om du känner att du inte orkar. Och att du har någon där som tar hand om dig efteråt. Man har ju lite tid på sig att byta hästhållare.

Jag hämtade Simon i hagen och ledde honom till plats. Sedan så stod han där och betade en bra stund inna sambon min tog över och även då stod han och beta en bra stund innan bultkillen ens började klappa osv. SEdan klappa han honom i huvudet ganska många vändor innan han gjorde ett försök. Vad som hände då var att Simon ryckte till lite för bultkillen kade handen över ögat. Men då bara backa han undan en stund och viasde bultpistolen och sedan klappa han igen på huvudet. TRor Simon stod och beta säkert 20 minuter innan han bulta honom. Och det sitter starkast i mitt minne. Min fina blanka rund go häst som står i solen och betar mumsigt gräs. Och det är den bilden jag vill hålla kvar i huvudet och tränga undan de mindre trevliga bilderna.

Om du bodde nära hade jag gärna kommit och hållt hästen åt dig.

Visst känner man sig ilojal men vi får inte göra det. Trots allt så tror jag inte att våra hästar har något emot att vi skaffar nya.

 

[BitterAss]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Styrkekramar till dig Myysan Låt sorge arbetet ta TID! För det tar tid...

Skogtrollet Rö?? Som i det fux färgade varmblodet Rö??

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag upplevde som att Simon nästan bad mig att göra så han slapp smärtan. När jag tittade på honom så såg man att han inte mådde bra. Jag är glad trost sorgen att jag fattade detta beslut medans han fortfarande var i relativt fin form så jag kan minnas honom så och slipper minnas honom som en häst utmärglad av smärta.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Till ts
Jag har följt din tråd men inte skrivit i den. Det är hemskt att mista ett djur. Ännu hemskare då om själva avlivningen var obehaglig. Men det var säkert du som led av det och inte din häst. Jag menar att det brukar gå så snabbt ändå.
Du gör säkert rätt i att leta efter en ny häst. Då får du lite annat att tänka på.

Jo jag upplevde vissa bitar som hemska. Men ajg vet att detta var det snabbaste och bästa sättet för hästen. Han stod och mumsa gräs och hann aldrig fatta vad som hände.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Styrkekramar till dig Myysan Låt sorge arbetet ta TID! För det tar tid...

Skogtrollet Rö?? Som i det fux färgade varmblodet Rö??

Jo det tar tid och dte får ta den tid det tar. INget att göra åt.

 

[Hetla]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

De måste vart så grymt svårt. Lider med dej.
Men så snart som du är redo står det en häst i en hage någonstans som kommer
bli din nya bästa vän i många år. Och man ska inte tänka
'sviker jag min förra häst nu bara för att jag hittat en ny häst'
för det gör man inte. Du älskade din häst och han älskade dej.
Han kommer alltid finnas med dig inom dej även fast han är
miljoner mil iväg. Du har säkert måga fina minnen att blicka tillbaka på
och döden är en del av livet och början på ett nytt. Även om det är
svårt är det bara att tacka för den fina tiden ni fick tillsammams och
du gav honom ett nytt liv utan smärta. Han har det bra nu och du
har också rätt att må bra nu när du gett honom sin frihet

 

[Tussinussen]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Om du bodde nära hade jag gärna kommit och hållt hästen åt dig.

Nu bölar jag....tack du är så god som skriver så...