Jag känner mig så hemsk!

[Mysaan]

I dag har jag då äntligen samlat ihop tillräckligt mycket styrka för att ringa och boka avlivning.

Men jag känner mig så hemsk. Jag känner mig som en genom rutten människa som aldrig någonsin borde ha häst igen. Min älskade vackra häst har nu bara 1 vecka kvar i livet.

Jag bara gråter och tycker det känns så fruktansvärt ofattbart och hemskt. Tårarna rinner och hela jag skakar. Hur ska jag orka denna vecka? Hur ska jag orka gå vidare? Hittar man någonsin en till häst som man kan älska lika mycket?

Just nu vill jag bara försvinna för att slippa vara med om detta.

Ville bara skriva av mig lite trotr jag

 

[heidi maria]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Det är så jäääkla jobbigt att bestämma sig för något sånt. Men du gör det för din häst ändå, och det är det som gör dig till en bra hästägare. Kämpa på! Ge din häst en bra sista vecka, sedan när det är över känner man att det var rätt beslut. Lider med dig!

 

[elfi]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag vet precis hur du känner dig, jag har varit i samma sits. Och det gör ont, det vet jag. Gråt, sörj och spendera tiden du har kvar med din pålle, gör roliga saker. Tänk på alla fina minnen ni har tillsammans. Skickar en stor tröstkram!

 

[Piruette]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

jag vet precis hur du känner dej, jag fick ta samma beslut själv förra sommaren med min 7åring... dock ringde jag nödslakt som kom ut samma fm, hade bestämmt mej kvällen innan... fast hade väl haft det på känn senaste månaderna

det är det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, o jag saknar min häst varje dag, det enda som gör det ngt lättare är att tänka att det faktikst fanns en anledning till att det där samtalet gjordes o det var för att han inte orkade m sitt liv längre pga skada, hade det inte varit ngt fel så hade han fortf funnits hos mej idag..
men jag kände då, o känner fortf då o då när det är som jobbigast att jag gjorde ett felaktigt beslut, även fast jag så väl vet att det fanns absolut INGET jag kunde göra för att han skulle kunna vara kvar...

vad gäller att hitta en häst o älska lika mkt, det tror jag att man kan, men se till att du verkligen har sörjt färdigt först, jag köpte en ny häst nästan direkt, o den är idag såld. Det funkade inte, jag saknar min prins för mkt.... o nu har jag lagt hästarna på hyllan ett tag, mitt intresse dog med min häst...
Jag saknar häst o stallet ibland, men tänker jag riktigt nog är det MIN häst jag saknar,
Nån gång kommer jag säkert skaffa häst igen, men just nu har jag inte kärlek nog att ge ngn annan...

fast du kanske är annorlunda? Du kommer känna vad du vill, men ge det lite tid, är mitt tips!

massa kramar till dej!

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Tack för era svar!

Jag tror inte jag klarar av att vara hästlös så länge. Men jag ska vara noga med att det känns rätt innan jag skaffar något nytt.

Måste klicka ganska så fort för att det ska vara rätt. Denna älskade jag från första sekund och så har dte varit med hästar jag hade som yngre också.

 

[katz]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Vet hur det känns, fick ta bort min älskade pålle för ca 2 veckor sedan. Han fick bronkit och efter många behandlingar med medicin så fick han somna in. Så många kramar till dig

 

[angelwings]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

förstår hur du känner dig. Det är en hemsk känsla. Min älskade kille gick från en sprallig och pigg 29åring till en stel, ledsen kille som uppenbarligen hade ont på bara två veckor. Så jag var tvungen att ta beslutet och dagen avlivningsgubben skulle komma var hemsk. Men pållen förstod nog vad som var på gång. Vi gosade och han tröstade mig som så många gånger förr, han fick en riktig tävlingsrykt som förr i tiden och när bilen kom så gick han piggt och glatt ut utan att ens halta fast han knappt kunnat gå innan. Jag ledde honom dit, sen fick stallägaren hålla honom för jag kunde inte, jag gick iväg och då smällde det till, sen var han borta. Jag gråter fortfarande när jag tänker på det. Men det var det bästa för honom och vi hade haft 16 underbara år tillsammans.

Nu efter 3 år har jag äntligen blivit mogen att köpa en ny häst och henne tänkte jag ha lika många år, minst.

tröstkramar till dig. Du gör rätt val även om det är jobbigt.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

*kl*

I dag när jag kom så gnägga han mot mig för första gången på 3-4 veckor. Vet inte om han kände att jag var "lugn" igen.

I dag känns det bra igen. Inte lika jobbigt som igår.

Min sambo (jägare) har lovat att vara med och kommer även ha geväret med sig för säkerhets skull. OM något går fel så de blir en sneträff så kan vi då skjuta honom omgående. Men jag hoppas verkligen att det går fort och smidigt.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Nu är det gjort jobbigt men samtidigt skönt. Det gick så snabbt så det var knappt att jag hann reagera. Just nu känns det som jag går runt som i ett vakuum.

 

[AKB]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Tröstkram!

Nu springer pållen din i Trapalanda med massor av andra hästar på ett evigt grönbete.

 

[tinna]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag säger som jag sa till "Tussinussen"
I Trapalanda har inga hästar ont.
Kram//

 

[belsebub3]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag ryser när jag tänker på vad du just fått gå igenom... Alla hästägares stora sorg. Men du gjorde det som förr eller senare är oundvikligt. Han har det nog helt underbart där han galopperar omkring nu!
Han kan ju aldrig ersättas, men du kommer hitta en kanontrevlig ny pålle där ute att ha kul med igen

 

[Modett]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Har också varit där. Och man tar sig igenom det, på något konstigt sätt.. Tvivla inte på att du har tagit rätt beslut, för det har du. Ta hand om dig själv nu, låt dig vara ledsen och ät en massa choklad. Hästen har det bra, den busar nog med min änglahäst för fullt.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

*kl*

Tack för alla kramar och tröstande ord. Nu börjar vakuumet släppa och jag börjar fatta att jag inte har någon gosig pojk att åka till i morgon.

Tvivlet kommer krypandes när jag ser sambons rödgråtna ögon. Hade vi kunnat gjort något mer? Hade vi kunnat kämpa lite till? Fanns det inte ett pyttelitet halmstrå att gripa efter?

Men hans ögon hade slockat hans blick var inte längre klar utan trött och dåsig.

3½ år fick vi i hop. År så underbara så kämpiga och svettiga men de bästa 3½ åren i mitt liv.

Hans gamla ägare ringde i går och undra hur det kändes. Hon visste ju om att han skulle få somna i dag. Hon undra om jag med facit i handen skulle köpt honom ändå och ja med facit i handen trots alla problem och alla motgångar så visst hade jag köpt honom ändå.

Alla varma sommardagar som han dränkt mitt huvud med vatten. Alla soliga höstdagar när han snott kepsen från mitt huvud och kört ner mulen i mitt hår.

Nu kommer tårarna för första gången ordentligt sedan han somnade.

 

[Tussinussen]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

*tröstkramar*

 

[syrran]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

*kl*



Tvivlet kommer krypandes när jag ser sambons rödgråtna ögon. Hade vi kunnat gjort något mer? Hade vi kunnat kämpa lite till? Fanns det inte ett pyttelitet halmstrå att gripa efter?

Den känslan kommer alltid krypande. Även om man vet att man gjort allt. Den lägger sig efter ett tag. Så småning om kommer du att känna helt och hållet att det var rätt.

Har avlivat en del hästar och massor med hundar genom åren. Det där lilla lilla tvivlet finns där alltid under en period.

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag saknar honom så det gör ont i hela kroppen. Det känns som kroppen ska explodera. Hur orkar man vidare nu? Känner nu att jag kanske inte var så stark som jag trodde.

Min älskade underbara häst kommer aldrig mer att gnägga åt mig i hagen.

 

[navicularis]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

Jag saknar honom så det gör ont i hela kroppen. Det känns som kroppen ska explodera. Hur orkar man vidare nu? Känner nu att jag kanske inte var så stark som jag trodde.

Min älskade underbara häst kommer aldrig mer att gnägga åt mig i hagen.

Sörja måste man för att det ska gå över! Gråt o va så ledsen du behöver i denna stund, sen kommer minnena o man kan skratta och gråta om det ni haft tillsammans. Har själv tagit bort katter, hundar o hästar. Min kompis har efter 3 veckors sörjande börja prata minnen utan att gråta efter att hon vart tvungen o ta bort sin häst. STYRKE KRAMAR från oss alla.

 

[ujent96]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

På nåt sätt tar man sig vidare...men som andra sagt-låt sorgen ta sin tid! Min älskade häst kom till trapalanda 21 september 07 och jag tänker fortfarande på henne varje dag. Jag hittade efter tre månader min nya häst som hjälpte mig på så sätt att jag inte hade tid att gräva ner mig för djupt för han behövde min omsorg-men det där är så olika hur man gör om man skaffar en ny direkt eller väntar tills man bearbetat sorgen helt först.

Många tröstkramar till dig-vet precis vad du går igenom!!!

 

[Mysaan]

Sv: Jag känner mig så hemsk!

*kl*

Tack för era varmande ord. Nu har jag i princip gråtit oavbrutet i 3 timmar. Det känns så mycket bättre faktiskt. Förutom i ögonen då förståss.

Så just nu känns det som att jag kan fortsätta livet även efter Simon. Men det kommer ta tid innan sorgen bleknar eller ens börja avta.