Jag kan inte förklara

Det känns som det händer sååå mycket och ingenting på samma gång. Och såfort nånting verkar gå bra så blir nåt annar jätte dåligt. Och ja jag vet att alla säger att det kommer bli bättre och så men det kan man ju inte veta. För det KAN ju bli att det aldrig blir bättre också det VET man ju inte. Och att allt känns så onödigt om jag ska göra saker bara för att göra nånting liksom. Som typ jag måste äta exakt allt alla måltider och mellis. För att jag ska få göra mer saker och sånt. Och jag måste göra aktiviteter så jag inte bara ligger och gör ingenting. Och allt alla säger är att när kroppen mår bättre så kommer det kännas bättre. Och när jag mår bättre så kommer jag kunna tänka normalt. Och massa sånt. Men samtidigt så är det att jag ska komma på saker jag vill göra och förklara hur jag tänker och sånt som inte GÅR. För om jag tillexempel inte tänker nånting så kan jag inte förklara det. Eller om jag bara känner mig jätte irriterad och arg men vet inte varför så vill jag inte försöka få ner det i text när jag inte ens kan tänka för mig själv. Och allting ska jag göra bara för att jag måste liksom för det gör inget bra för MIG.
Och mina föräldrar tycker att jag ska ha permison och komma på nåt som jag vill göra då men saken är att jag vill inte göra NÅNTING. Och vet inte om jag får ha permison eller om jag vill ens. För personalen vet typ inte hur jag tänker och sånt för säger inte det till dom så då sa dom iallafall igår att dom inte vet om dom vågar ge mig permison. Men det spelar ändå ingen roll för jag vet inte om jag vill ha det ändå. Men mamma och pappa vill ju.
Men ja har inte så mycket att skriva egentligen nu men ville bara få ur mig om dethär. Men annars så är ingenting nån skillnad från igår känns det som och dethär med att jag berättade lite om äckel gubben är också bara onödigt för nu är det typ att alla vet om det men dom vet inte detaljer. Så ingen gör nåt liksom. Jag vill typ att nånting ska HÄNDA men vill ändå inte. Som att anorexi monstret ska ta över allt igen eller att nån ska bli jätte arg på mig eller bara NÅNTING så nånting känns och inte bara är tomt och att jag inte kan tänka. Men händer INGENTING.

 

[emma-vsm]

Jag tänker att det inte är konstigt med alla tankar som du har nu. Det är ju så att kroppen och hjärnan hänger ihop och om du sovit dåligt och är sjuk funkar inte hjärnan riktigt som den brukar. Så dom har nog rätt i att när kroppen mår bättre så kommer du må bättre, men jag fattar att det kanske är lite för ”höga krav” att ställa på hjärnan just nu att förklara och komma på saker och allt sånt. Om du fattar vad jag menar. Hjärnan behöver kanske vila.

Hur skulle det vara om du berättade allt om äckelgubben? Du behöver kanske inte berätta som i att prata, men typ skicka screenshots till dina föräldrar eller så?

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Så bra att du skriver här så vi vet hur du mår. Det är naturligt att det känns lite tomt; du har ju haft så mycket spänningar inom dig och du är trött.

Du får gärna färglägga lite nån dag och visa oss om du vill och orkar, den bilden du visade sist var så fin.

 

[LiviaFilippa]

Jag tänker att det inte är konstigt med alla tankar som du har nu. Det är ju så att kroppen och hjärnan hänger ihop och om du sovit dåligt och är sjuk funkar inte hjärnan riktigt som den brukar. Så dom har nog rätt i att när kroppen mår bättre så kommer du må bättre, men jag fattar att det kanske är lite för ”höga krav” att ställa på hjärnan just nu att förklara och komma på saker och allt sånt. Om du fattar vad jag menar. Hjärnan behöver kanske vila.

Hur skulle det vara om du berättade allt om äckelgubben? Du behöver kanske inte berätta som i att prata, men typ skicka screenshots till dina föräldrar eller så?

Men när märks det skillnad då isåfall? För jag har gått upp i vikt och olika värden är mycket bättre och allt sånt men ändå så mår jag inte bättre. Eller ja det var lite bättre typ i helgen och sen jätte dåligt igen. Så borde ju börja märkas nånting iallafall om jag skulle börja må bättre när kroppen är bättre?
Och jag vill inte berätta allt med alla detaljer och sånt. Det kommer ändå inte göra nån skillnad och bara bli ännu jobbigare iallafall. Vet att det kanske räknas som en dålig hemlighet som man egentligen ska dela men dom enda jag kanske kan lita på är mamma och pappa och vill inte att dom ska veta pinsamma detaljer.

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Så bra att du skriver här så vi vet hur du mår. Det är naturligt att det känns lite tomt; du har ju haft så mycket spänningar inom dig och du är trött.

Du får gärna färglägga lite nån dag och visa oss om du vill och orkar, den bilden du visade sist var så fin.

Tack Om jag gör klart nån bild så kan jag visa den.

 

[emma-vsm]

Men när märks det skillnad då isåfall? För jag har gått upp i vikt och olika värden är mycket bättre och allt sånt men ändå så mår jag inte bättre. Eller ja det var lite bättre typ i helgen och sen jätte dåligt igen. Så borde ju börja märkas nånting iallafall om jag skulle börja må bättre när kroppen är bättre?
Och jag vill inte berätta allt med alla detaljer och sånt. Det kommer ändå inte göra nån skillnad och bara bli ännu jobbigare iallafall. Vet att det kanske räknas som en dålig hemlighet som man egentligen ska dela men dom enda jag kanske kan lita på är mamma och pappa och vill inte att dom ska veta pinsamma detaljer.

Jag tror att det kan gå lite upp och ner, som du sa var helgen lite bättre och sen blev det sämre igen. Du hade väl inte sovit på hela natten igår heller? Jag tror inte vägen kommer vara spikrak utan det blir lite gupp som du behöver ta dig över

 

[Sleepy]

Tack Om jag gör klart nån bild så kan jag visa den.

Du får gärna visa halvklara också om du vill. De behöver inte vara perfekta eller nånting. Det är bara roligt att se ändå.

Det kommer nog ta lite tid innan du mår jättemycket bättre, det blir nog lite fram och tillbaka. Kroppen måste få läka lite. Ungefär som om en ponny skadar sig; den får bli bättre i små steg, sakta men säkert. Men det gör ingenting. Bättre att läka långsamt och bli stark.

Hoppas du får en bättre dag idag.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att det kan gå lite upp och ner, som du sa var helgen lite bättre och sen blev det sämre igen. Du hade väl inte sovit på hela natten igår heller? Jag tror inte vägen kommer vara spikrak utan det blir lite gupp som du behöver ta dig över

Ja men det är ju som att såfort nånting kanske går ått rätt håll så vänder det åt sämre igen. Som nu att jag hade permison i helgen och skulle få börja öka dom om allt gick bra så liksom började kunna iallafall tänka att NÅN gång får jag komma hem. Men nu känns det helt omöjligt igen.
Och nej hade inte sovit igår och sov inte så bra inatt heller men mycket mer iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Du får gärna visa halvklara också om du vill. De behöver inte vara perfekta eller nånting. Det är bara roligt att se ändå.

Det kommer nog ta lite tid innan du mår jättemycket bättre, det blir nog lite fram och tillbaka. Kroppen måste få läka lite. Ungefär som om en ponny skadar sig; den får bli bättre i små steg, sakta men säkert. Men det gör ingenting. Bättre att läka långsamt och bli stark.

Hoppas du får en bättre dag idag.

Okej får se om jag tycker nånting duger som jag kan visa.
Och fattar hur du menar med om man tänker som en ponny som är skadad men då har man oftast iallafall en plan att man vet ungefär när den kanske kan vara frisk och hur den ska få börja tränas igen och så. Såklart att det ändå kan ändras men brukar ju inte vara iallafall att man inte vet ALLS.

 

[Sleepy]

Okej får se om jag tycker nånting duger som jag kan visa.
Och fattar hur du menar med om man tänker som en ponny som är skadad men då har man oftast iallafall en plan att man vet ungefär när den kanske kan vara frisk och hur den ska få börja tränas igen och så. Såklart att det ändå kan ändras men brukar ju inte vara iallafall att man inte vet ALLS.

Veterinären sätter ju upp en plan för ponnyn, om den är halt eller så, som du säger. Efter hur hältor brukar läka och vad som brukar hjälpa på andra ponnyer. Tror nog att din läkare har en plan för dig också, med olika steg för hur du kan bli bättre och vad som brukar hjälpa andra unga tjejer med samma problem och så.

Det skulle du kunna fråga lite om nästa gång, om du vill. Så känns det lättare för dig. För jag förstår att du vill liksom se målet framför dig och hur vägen dit ser ut och så. "När" är nog svårt att få veta exakt för det beror ju på så många saker och är olika för olika personer, men iaf lite "hur" vägen ser ut tror jag din läkare kan prata lite med dig om. Du får se hur det känns nästa gång, om ni kanske kan prata lite om det.

 

[LiviaFilippa]

Veterinären sätter ju upp en plan för ponnyn, om den är halt eller så, som du säger. Efter hur hältor brukar läka och vad som brukar hjälpa på andra ponnyer. Tror nog att din läkare har en plan för dig också, med olika steg för hur du kan bli bättre och vad som brukar hjälpa andra unga tjejer med samma problem och så.

Det skulle du kunna fråga lite om nästa gång, om du vill. Så känns det lättare för dig. För jag förstår att du vill liksom se målet framför dig och hur vägen dit ser ut och så. "När" är nog svårt att få veta exakt för det beror ju på så många saker och är olika för olika personer, men iaf lite "hur" vägen ser ut tror jag din läkare kan prata lite med dig om. Du får se hur det känns nästa gång, om ni kanske kan prata lite om det.

Jag har frågat förr och då var det att det är svårt att säga och beror på hur jag mår och allt möjligt men att det nog blir att jag ska gå i dagvård när jag får komma hem. Och skulle ju börja ha mer permison och sånt men nu är ju det ändrat igen så nu vet jag inte.

 

[Elo]

Jättebra att du börjar må bättre i kroppen!

Det där med att inte veta vad man vill göra på permissionen, det är jättevanligt. Jag skrev om svårigheten att göra (vettiga) val när man mår dåligt i en annan tråd du gjort. Det är helt normal (om än skitjobbigt).

Angående att bli "mentalt" frisk; en klok människa sa till mig en gång att "det tar lika lång tid att må bra i hjärnan som det tog att bli dålig". Dvs, så länge som den nedåtgående spiralen har pågått så länge kan det ta att bli bra igen. För det tar tid. Och hur mycket man än önskar annorlunda så är tid, gott om tid, ofta en faktor.

 

[sorbifolia]

Jag tror att det är lite av sjukdomsbilden som gör det så svårt att sätta upp en plan, därför att folk som får anorexia är väldigt ofta sådana människor som är mycket noggranna och duktiga på att sätta planer och mål. Och sedan har de ofta en personlighetstyp som gör att de känner sig misslyckade om de inte når målen. Så om man till exempel säger till en person med anorexia att om två veckor kommer du vara 50% bättre, finns det en stor risk att om personen då endast är 45% bättre om två veckor så känner hen sig jättemisslyckad och vill bara ge upp och då kanske hen istället blir sämre igen och förlorar hela framgången som hen faktiskt lyckats med. Så en del av det att bli frisk är nog även att lära sig ta en dag i taget och acceptera att det inte går att säga exakt hur lång tid det kommer ta, men vara nöjd så länge det överlag går åt rätt håll även om det går sakta.

Gav det någon mening? Jag förstår att det inte är vad du vill höra och att det kan vara svårt att hantera. Så tycker absolut du kan fråga läkaren om ni kan göra en plan, men var beredd på att du troligen inte kommer få några eksakta datum för hur lång tid ting kommer ta.

 

[Sleepy]

Jag har frågat förr och då var det att det är svårt att säga och beror på hur jag mår och allt möjligt men att det nog blir att jag ska gå i dagvård när jag får komma hem. Och skulle ju börja ha mer permison och sånt men nu är ju det ändrat igen så nu vet jag inte.

Ja det är ju så, att det beror lite på hur allt utvecklar sig. Sen är det nog bra att vara lite stabil i förbättringarna innan det går att gå vidare liksom, eftersom det är vanligt att det svajar lite i början. Det är ok. Ungefär som att hoppträna en ponny; det är bättre att låta den klara en höjd och olika svårigheter ett litet tag och inte bara stressa fram och höja hindren direkt. Då blir det en stabilare utveckling.

 

[LiviaFilippa]

Jättebra att du börjar må bättre i kroppen!

Det där med att inte veta vad man vill göra på permissionen, det är jättevanligt. Jag skrev om svårigheten att göra (vettiga) val när man mår dåligt i en annan tråd du gjort. Det är helt normal (om än skitjobbigt).

Angående att bli "mentalt" frisk; en klok människa sa till mig en gång att "det tar lika lång tid att må bra i hjärnan som det tog att bli dålig". Dvs, så länge som den nedåtgående spiralen har pågått så länge kan det ta att bli bra igen. För det tar tid. Och hur mycket man än önskar annorlunda så är tid, gott om tid, ofta en faktor.

Men om man inte vet när det började bli dåligt liksom då vet man ju inte hur lång tid det tar isåfall är bli bra heller?

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att det är lite av sjukdomsbilden som gör det så svårt att sätta upp en plan, därför att folk som får anorexia är väldigt ofta sådana människor som är mycket noggranna och duktiga på att sätta planer och mål. Och sedan har de ofta en personlighetstyp som gör att de känner sig misslyckade om de inte når målen. Så om man till exempel säger till en person med anorexia att om två veckor kommer du vara 50% bättre, finns det en stor risk att om personen då endast är 45% bättre om två veckor så känner hen sig jättemisslyckad och vill bara ge upp och då kanske hen istället blir sämre igen och förlorar hela framgången som hen faktiskt lyckats med. Så en del av det att bli frisk är nog även att lära sig ta en dag i taget och acceptera att det inte går att säga exakt hur lång tid det kommer ta, men vara nöjd så länge det överlag går åt rätt håll även om det går sakta.

Gav det någon mening? Jag förstår att det inte är vad du vill höra och att det kan vara svårt att hantera. Så tycker absolut du kan fråga läkaren om ni kan göra en plan, men var beredd på att du troligen inte kommer få några eksakta datum för hur lång tid ting kommer ta.

Ja fattar hur du menar. Och jag är sån som vill göra allt perfekt liksom. Så fattar den grejen men jag är också att jag blir stressad och mår sämre om jag inte har en tydlig plan så jag inte kan ha koll. Så det är kanske både bra och dåligt för mig då med att det inte går att säga.

 

[LiviaFilippa]

Ja det är ju så, att det beror lite på hur allt utvecklar sig. Sen är det nog bra att vara lite stabil i förbättringarna innan det går att gå vidare liksom, eftersom det är vanligt att det svajar lite i början. Det är ok. Ungefär som att hoppträna en ponny; det är bättre att låta den klara en höjd och olika svårigheter ett litet tag och inte bara stressa fram och höja hindren direkt. Då blir det en stabilare utveckling.

Ja men är ju bara att jag inte går framåt utan lite fram sen massa bakåt och sådär. Så känns inte som det blir nån skillnad egentligen då.

 

[nejlica]

Ja men är ju bara att jag inte går framåt utan lite fram sen massa bakåt och sådär. Så känns inte som det blir nån skillnad egentligen då.

Tänker på denna bilden när jag ser vad du skriver, det blir förmodligen bättre, men det kan vara svårt att se när man är mitt inne i det!

 

[Sleepy]

Ja men är ju bara att jag inte går framåt utan lite fram sen massa bakåt och sådär. Så känns inte som det blir nån skillnad egentligen då.

Förstår att det känns så. Men det kommer bli en del dagar och veckor som det går mer framåt än bakåt, så totalt sett går det framåt; mer och mer.

 

[sorbifolia]

Ja fattar hur du menar. Och jag är sån som vill göra allt perfekt liksom. Så fattar den grejen men jag är också att jag blir stressad och mår sämre om jag inte har en tydlig plan så jag inte kan ha koll. Så det är kanske både bra och dåligt för mig då med att det inte går att säga.

Ja, precis, men det är liksom det som är kruxet, att du behöver lära dig hantera stressen som det just nu innebär att inte ha koll. Så att det inte gör dig sämre. För hela livet är ju så, att nästan ingenting går enligt plan hela tiden, och det går bara inte att ha koll på allting.

På så vis så tror jag det kan vara bra för dig att du nu kan känna att du skiter lite i en del saker, och inte orkar bry dig om vad andra gör eller tänker hela tiden, som du sa i går. Givetvis ska man inte skita i absolut allting, men det kan vara bra att liksom "släppa" vissa saker som man ändå inte kan göra så mycket åt.

Så även om det inte känns så för dig just nu, så verkar det för oss som läser och skriver med dig som att du gör framsteg - vissa små och vissa större, och ibland kan det gå lite bakåt, men överlag så låter det som att det går åt rätt håll. Just därför säger vi hela tiden att det KOMMER bli bra även om det tar tid.