Jag HATAR allt djä**a daltande!!

[Snurrfian]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Med våran förra hund tillbringande jag en hel del tid på vetrinärkliniken innan vi hittade vad som var problemet, och herregud, folk är inte kloka! Då hade jag en lugn och sansad hund som dessutom inte mådde bra så jag satte mig om jag kunde i ett hörn och han la sig under/bakom mina ben. Men folk släpper fram sina hundar helt utan efter tanke, "den ser snäll ut, visst kan de få hälsa?" När deras hund redan har ramlat över min... Ibland hade jag god lust att säga, "Oja jättesnäll, men han har någon konstig sjukdom, alla hundarna hemma har dött omg"

Fast nu har jag en huligan som sista gångerna har varit full av energi eftersom han har haft promenadförbud, vilket han tar igen genom att skälla, försöka bita i mina skor, koppel och jag blir tvärarg hutar åt honom, får honom att lägga sig igen, då kommer det en annan bjäfsande hund och det börjar om. Men ingen vågar sig fram till oss ialla fall! Fast sist var det en tant med en tax, min tyckte att det var jättespännande eftersom hans bästa kompis är en tax, den här däremot tyckte att min hund var döda material, vad gör tanten då, jo lyfter upp taxen i famnen så den kan sitta i henne knä och skälla, och sen undrar hon om det inte var bättre om de fick hälsa så hennes hund kanske skulle sluta. Nej tack svarade jag, min hund får inte hälsa på okända hundar. Vilket tydligen innebar att min hund fick inte komma utanför dörren enligt hennes svada... Jag var rätt glad att min vet kom då så jag fick gå..

 

[Snurrfian]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Det är väl ganska självklart att en hund är en hund o att den behöver uppfostras, till det behövs ingen CM.

kl
Tack o lov stöter jag sällan ihop med fenomenet som TS o fler beskriver i tråden

Du är inte så ofta hos vetrinären va? En kompis är veterinärassistent, vilka hisorier hon kan berätta om vad som händer i väntrummet eller för att inte tala om när de ska försöka behandla en stor hund som alltid har fått som den vill, och ägaren tycker att det är övergrepp att sätta på den en munkorg... Det brukar hänvisa till arbetsmiljölagen...

 

[Vicks]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Utan att försvara forntidens militäriska hunddressyr, som bara byggde på negativ förstärkning, undrar jag om inte dagens gulligullmetoder till viss del är mer skadliga för hundarna...

 

[Swat]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Svar till flera:

Jag skall erkänna att detta eviga "Ja men min stora hund blir faktiskt ofta utskälld av små hundar"-dravlet mest gör mej trött!
Visst är det trist att det finns så många ouppfostrade småhundar! Men att jämföra 5 kg irritation med 50 kg dito är ju bara korkat.
En 5 kg's "arg" terrier kan visst orsaka skada men INTE i klass med vad en 50 kg's råtta - eller annan stor hund - kan!

Hur man sedan väljer att TRÄNA sin hund är självklart upp till varje förare och hund!
Men att inte AGERA när hunden beter sej HELT oacceptabelt oavsett hur man tränar "till vardags"? Hur fasen tänker man då?!

Jag anser personligen att många - både hundar och ägare - skulle få det mycket trevligare och "enklare" om ägaren vågade "sätta ner foten" för vissa beteenden som ALDRIG är acceptabelt!

Jag har ALDRIG gillat det eviga mutande/avledande/undvikande som många jobbar utifrån. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur man tänker som förare när man står där och jollrar och prasslar med sin "godispåse" samtidigt som hunden pekar finger åt en och försöker göra allt annat är det föraren vill.
Kanske beror detta på att även jag - som flera andra - är fostrad i den äldre "militära"-andan? Men jag vägrar acceptera att det är MITT ansvar att freda mina hundar för att andra inte inser att deras träning inte riktigt matchar hundens mentalitet!

/Swat - som är tacksam för att hennes egna hundar lyssnar även när de blir "påhoppade" i trängda situationer.

 

[Materialvalp]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

KL

Känner igen detta! Jag arbetar så mycket mjukt jag kan med min RRtik när det gäller inlärning. Men vi tolererar inte ful attityd från henne. Hon är snäll och supersocial men tuff och tonåring, så det händer att hon testar gränserna. En dag var vi på RRträff och hon gapade till mot en vek tik för hon var koppelfrustrerad till tusen. Vi röt åt henne och tog tag i henne. Hon slutade direkt och satte sig lugnt ner. Senare den dagen fick vi samtal från RRklubben som sa att man inte kan ta tag i en RR utan bara kan använda mjuka metoder!

Det verkar inte finnas något mellanting mellan klickerfolket och Jeppe Stridlägret.

 

[Lena Furberg]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

KL

Känner igen detta! Jag arbetar så mycket mjukt jag kan med min RRtik när det gäller inlärning.

Det verkar inte finnas något mellanting mellan klickerfolket och Jeppe Stridlägret.

Det där håller jag med om!

 

[vallhund]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Vad har klicker med ouppfostrade hudar att göra?

 

[MrsScabtree]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

kl

En liten hund går väl an, men en flock är desto värre! Jag var ute på skogspromenad och hör plötsligt ett jävla liv i en dunge längre bort. Lägger mina hundar vid sidan av stigan, kollar in och ser ett koppel småhundar fara runt. Ägaren ropar att jag kan gå förbi, så jag tar mina hundar och traskar dit. 2 meter kvar, sen sitter hela kopplet i min schäfertik, brevid står vad jag antar tikarnas valpar och gallskriker, kvar står matten och ropar och piper med pipleksaker oavbrutet och helt hysteriskt. Jag fann inget bättre att göra än att ta lilleman under armen och den andra i halsbandet och bara försöka ta mig igenom hjorden av dessa rabiata pälsbollar. När vi hade kommit därifrån (och matten hysteriskt samlat in sina hundar på ett någolunda vis) vände sig både mina hundar upp mot mig och bara stirrade. Ungefär som "men vadfan hände?"

 

[Blueberry]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

TS:
till din handlingsförmåga.
Många hundägare verkar inte alls förstå hur farligt det faktiskt kan bli, både för andra och deras egna hundar, när de inte gör sitt jobb som hundägare.



KL:
Åh, underbart! Jag vill också gnälla av mig lite:

Jag, som äger en liten hund, blir helt tokig på många (de flesta) andra småhundsägare i mitt område.
Det finns ingen uppfostran, inget sunt förnuft, inga konsekventa metoder - ingenting. Däremot finns det en helt flock mer eller mindre galna småhundar.

Jag vet att min hund ser ganska utmanande ut, rent hundspråksmässigt, med öronen och svansen rakt upp, självsäkra steg och som är allmänt alert och med (dvärgpinscher). Men deras hundar blir helt vansinniga - och människorna säger inte knyst när vi möts, utan släpar sina skällande små monster därifrån.
Eller förresten, det finns en säger "Gooooodiiiis!" varje gång hunden börjar hetsa och skälla och en som över huvud taget inte förstår sin hund, och som glatt säger att "Han blir så uppspelt och vill leka!" när hunden visar alla tänder, skäller som en vilde och gärna hade strimlat min hund om den fick...

Ofta får jag komplimanger från grannarna som säger att "Det är så bra att du har uppfostrat honom som om han vore en stor hund" - och jag blir helt ställd varje gång. Han är uppfostrad som en hund, helt enkelt.


Tack för utrymmet..!

 

[vallhund]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Ett ofelbart knep:

Titta, där kommer fukosten!

 

[doleron]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Ofta får jag komplimanger från grannarna som säger att "Det är så bra att du har uppfostrat honom som om han vore en stor hund"

bäst hittills idag!

 

[Marna]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Ja,och lilla "ludde" som är sååååååååååååå snäll Eller hur!!!?

Förstår dig till fullo,nu bor jag på landet men bodde tidigare i en stockholms förort.Tror mycket av problemet är att folk vet inte vad dom köper och sen får SBK en känga av mig ihop med alla privat mjukis tränare.godis,pipleksaker,glada tillrop mm,funkar inte alltid.

(ja, jag är gammal brukshunds människa som tränade redan på hedenhös tiden när det var militärstuket som gällde)

Jag tillhör nog din generation och har av ohejdad vana fortsatt med militärstuket, i viss mån modifierat, och jag törs nog säga att både mina hundar och hästar (och en son f.ö.) är harmoniska individer och har bra liv – eftersom de vet vilka regler som gäller och känner sig trygga med det.

Både djur och människor måste kunna anpassa sig till det samhälle vi lever i och eftersom lämpliga beteenden inte är medfödda måste de läras in.

Såvitt jag förstått och märkt fungerar inte alltid vad jag kallar "flum-metoder".

(Ordlistor och uppslagsböcker ger kortfattade försök till preciseringar. I Svenska akademins ordlista är den som är flummig ”intellektuellt oredig”. Flumpedagogik förklaras i SAOL med ”utan krav på fasta kunskaper”. I Nordstedts svenska ordbok står flumpedagogik för ”pedagogisk riktning som betonar personlighetsutveckling på bekostnad av inlärning ”.)

 

[Abova]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Visst är det trist att det finns så många ouppfostrade småhundar! Men att jämföra 5 kg irritation med 50 kg dito är ju bara korkat.
En 5 kg's "arg" terrier kan visst orsaka skada men INTE i klass med vad en 50 kg's råtta - eller annan stor hund - kan!

.

Håller med till fullo, MEN nog tusan verkar småhundar generellt komma undan med sämre uppförande.

Jag hade med mina 2 hundar till stan på lite ärenden i veckan och mer eller mindre varenda småhund vi mötte på gator eller i varuhusen hängde i kopplet och gormade, så det är skönt att mina inte provoceras av det utan passerar oberört

Problemet är dock, som jag ser det, med småhundar som är aggresiva och ouppfostrade att även de lite nu och då kommer lösa.
Och springer då en sån här 5 kg lurvtuss fram till mina 10 ggr tyngre hundar och beter sig illa gör mina hundar inte någon skillnad på att det är en liten hund. De vill inte bli påflugna och bitna oavsett storlek, emn effekten av storlekskillnaden blir ju tyvärr så mycket större när det räcker med en tass över ryggen för att ryggen ska gå av, och vem av hundarna är det då som får skulden för att tussen skadades svårt/ fick avlivas? Tussen eller "mördarhunden"

Tyvärr har mina hundar blivit påflugna oprovocerat ett par gånger och faktiskt hittils bara av småhundar, än så länge har jag kunnat få dem att härda ut småhundens attack tills jag kunnat lyfta bort tussen men vem vet hur det blir nästa gång.

Men jag kan ärligt erkänna att jag trots att jag har 2 hundar i koppel som tillsammans är 100 muskler inte tycker om att passera andras stora hundar för man vet aldrig om de har koll på sin hund, och jag skulle inte tveka 5 sekunder med att sätta en fot mellan ögonen på en hund som kom farande mot mig, och i ärlighetens skull, OM mina skulle slita sig ( svårt att se det hända ) så hade jag gladeligen välkomnat att den de sprang till gjorde detsamma.

Har man stora hundar med respektingivande utseeende tycker jag ockå att det kräver lite mer av en hur de uppför sig i kopplet, det ser väldigt illa ut när de drar ägaren bakom sig och hänger eller gormar i kopplet och jag skulle skämmas ögonen ur mig om mina betedde sig så.
Mina är ju slynglar ännu och VÄLDIGT GLADA i folk så de kräver med jämna mellanrum en påminnelse om hur man uppför sig när man blir glada, ( särskilt när folk pratar med bebisröst till dem! ) OCH jag vet också att de kör med sambon mer än med mig.

Men nog finns det ett mellanting mellan "köttbulle-pipleksaks-mjuka metoden och den militära, det kör iallafall jag.

Jag brukar tycka att det är särskilt lustigt när hundägare knappt kan hålla sina 30 kg hundar men i nästa veva traskar iväg med 2 st hästar a´500 kg i grimskaft, är folk bättre på att fostra sina hästar än hundar?

 

[frazze]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Håller fullständigt med dig, har själv slitit mitt hår för att försöka förklara en enkel regel som jag har till mina hundar för en granne i över 1 års tid.
Det är att mina hundar ska INTE hälsa på allt och alla, inte så kul med hundar på över 40 kg som ska hälsa på allt.
Och det är bara en i familjen som inte förstått detta.

Mötena har sett ut som följande:
Jag kommer med mina hundar på vä sida, möter grannen som är ute med sin hund, modell mindre i flexi koppel. De stannar upp och vill prata, vilket är ok, men varenda gång och det är minst 1ggr/dag, så står hans hund på bakbenen och skäller som en dåre.Och han säger att hunden är så glad i alla och MÅSTE bara få hälsa så han blir tyst, för det är så jobbigt när han håller på så där.

Jag talar om att mina inte ska hälsa, men han släpper fram sin hund ändå. Det kvittar om jag bara ska möta dem på vägen så släpper han fram hunden, det har varit nära många gånger att grannsämjan har fått gått åt skogen, men jag har tigit och lidit.

Grannarna frågade om råd när de fick valpen hur de skulle göra för att få en lugn och trevlig vovve. Ett råd jag gav dem var att INTE låta hunden hälsa på allt och alla, utan när den lärt sig att ignorera andra hundar så kan den få hälsa ibland. För har man otur så får man en hund som gormar och skäller, ska fram till allt och det blir jobbigt. Och nu tycker de att det är jobbigt att ha en hund vrålar och drar så fort den får syn på något och slänger sig ut i vägen, som tur är så har ingen olycka inträffat än.

Det jag var rädd för har inträffat med min unghund, han bryr sig inte om andra hundar, men det är endast när grannen (ingen annan i den familjen) kommer med hunden så har jag en 40kg+ vrålapa som står på bakbenen.

Han är startklar, för att varje gång vi har mötts i stort sett och mina hundar ska sköta sig så har den andra bara kommit "flygandes" mot dem och min hund tar det som ett övergrepp.

För några veckor sen så fick det vara nog, har ju försökt förklara så länge men inget har gått in.Gick hem till dem och försökte igen men mycket pedagogiskt, och undrade om DE kunde hjälpa mig att träna bort detta elände på min hund.

Förklarade IGEN hur det skulle gå till, vi tränade hundmöten och det var ju inga problem när hundarna gick där de skulle, nu ska vi göra EXAKT lika varje gång. Hoppas nu bara att det fungerar, har fått påminna några gånger när vi möts, men peppar, peppar. Går inte det här då är nog mitt tålamod slut, tyvärr.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

De stannar upp och vill prata, vilket är ok, men varenda gång och det är minst 1ggr/dag, så står hans hund på bakbenen och skäller som en dåre.Och han säger att hunden är så glad i alla och MÅSTE bara få hälsa så han blir tyst, för det är så jobbigt när han håller på så där.

Så där säger min granne också och hon har två pyreneiska mastiffer... "Ja nu kommer han alltid att skälla så här på er, bara så du vet!"

Jag bara väntar på den dagen tanten kommer åkandes på arslet efter sina hundar....

 

[doleron]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

jag förstår inte heller varför folk inte kan respektera att man inte vill att hundarna ska hälsa
ibland önskar man nästan att man hade en riktig ilsken hund som bet till rejält så kanske folk lär sig att ett "nej, jag vill inte att våra hundar ska hälsa" betyder "nej, jag vill inte att våra hundar ska hälsa" och inte släppa fram sin fantastiskt snälla, skällande, bakbensstående, tandvisande plutt

 

[Aliide]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Och något jag tycker är lite roande är att alla här på bukefalos kommer hålla med. Och buga och ha sig. Men jag kan garantera att flera inne på hundforumet har just sådan här lydnad på sina hundar; dvs ingen

För det verkar inte troligt att hela forumet skulle ha ordning på sina hundar. Om man kollar ute i samhället så är det knappast så det ser ut.

Så vilka är ni? Kryp till korset!

 

[em-pirre]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Jag blev faktiskt förvånad över att ingen ännu har hoppat på oss och anklagat oss för djurplågeri

 

[Lena Furberg]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Hahaha! Jag har inte sån disciplin på min 50-kilos B(ea)use! MEN det har blivit mycket mycket bättre!! Och efter att han kastat sig över vägen med käften full av köttbullar (jo, exakt så!) för att skrämma slag på den mötande Schäfertiken, har jag ändrat metod.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!

Hela forumet har inte skrivit i tråden...

Men visst, med min förra hund fast det klara brister och det hände vid ett par tillfällen att hon sprang fram. Jag tror till och med att jag en gång stod och skrek "köttbulle"...
Ansvaret var dock ingen annans än mitt och jag bad innerligt om ursäkt då det hände och skämdes som fan.