Sv: Jag HATAR allt djä**a daltande!!
Mina hundar har också blivit påflugna oprovocerat ett par gånger, faktiskt bara av "stora" (eller mellanstora) hundar. Jag antar att det betyder att storhundsägare fullständigt skiter i att uppfostra sina hundar?
Har en liten hund som emellanåt skäller och kastar sig i kopplet. Han har inte alltid varit sådan, det hela började en gång när han var unghund och blev påhoppad bakifrån av en schäferkorsning och rätt ordentligt biten.
Vi tränade jättemycket på hundmöten efter det, och det gick ganska bra, även efter andra och tredje hundattacken, efter fjärde trodde han inte riktigt på mig längre när jag försökte förmedla att jag hade koll på situationen.
Numera är jag en sån där hemsk småhundsägare som plockar upp min lillskrutt i famnen om jag inte är 100% säker på att få ett lyckat hundmöte när jag ser en annan hund. Jag bor i ett hundtätt område med massor av lösa hundar springande omkring. Så numera när jag hör ett prasslande i buskarna och någon som skriker "Puuuuutteeeee kooooooooom" 50 meter bort så upplyser jag dem om att jag tänker ge deras hund en känga mellan ögonen om den kommer fram, och gör det också om jag tycker att det behövs.
Tycker det är rätt märkligt att folk tror att ens lilla "gapande pälsmonster" inte skulle ha någon aning om hur liten den är, jag tror att de är fullt medvetna om det, och det är därför de låter desto mera.
Tyvärr har mina hundar blivit påflugna oprovocerat ett par gånger och faktiskt hittils bara av småhundar, än så länge har jag kunnat få dem att härda ut småhundens attack tills jag kunnat lyfta bort tussen men vem vet hur det blir nästa gång.
Mina hundar har också blivit påflugna oprovocerat ett par gånger, faktiskt bara av "stora" (eller mellanstora) hundar. Jag antar att det betyder att storhundsägare fullständigt skiter i att uppfostra sina hundar?
Har en liten hund som emellanåt skäller och kastar sig i kopplet. Han har inte alltid varit sådan, det hela började en gång när han var unghund och blev påhoppad bakifrån av en schäferkorsning och rätt ordentligt biten.
Vi tränade jättemycket på hundmöten efter det, och det gick ganska bra, även efter andra och tredje hundattacken, efter fjärde trodde han inte riktigt på mig längre när jag försökte förmedla att jag hade koll på situationen.
Numera är jag en sån där hemsk småhundsägare som plockar upp min lillskrutt i famnen om jag inte är 100% säker på att få ett lyckat hundmöte när jag ser en annan hund. Jag bor i ett hundtätt område med massor av lösa hundar springande omkring. Så numera när jag hör ett prasslande i buskarna och någon som skriker "Puuuuutteeeee kooooooooom" 50 meter bort så upplyser jag dem om att jag tänker ge deras hund en känga mellan ögonen om den kommer fram, och gör det också om jag tycker att det behövs.
Tycker det är rätt märkligt att folk tror att ens lilla "gapande pälsmonster" inte skulle ha någon aning om hur liten den är, jag tror att de är fullt medvetna om det, och det är därför de låter desto mera.